Turkiet — något att satsa på?

av Erkki Olin Forum 1989-13, sida 12-13, 14.09.1989

Taggar: Orter: Turkiet Teman: ekonomi

— De gamla industriländerna har en skev åldersstruktur med övervikt på den äldre befolkningen, säger Yalim E Erez, handelskammarchef i Istanbul. — Den demografin har inte Turkiet. Och landet har fortfarande rena kuster fulla av oexploaterade möjligheter. Vi laddar upp inom ekonomin.

Text: Erkki Olin (Istanbul och Ankara)

Något för företag att tända på? LOCKROPEN FRAN TURKIE rikt på resurser. Ytan är över de dubbla av Finlands, befolkningen på 60 miljoner har en relativt ung struktur och miljön är oförstörd. Utrikeshandeln, industrin och servicenäringarna är alla ännu i sin linda, Demokratin fungerar visserligen, men offentliga sektorn har i ivern slukat mera än den tålt, och för att få bukt med inflationsgaloppen är regeringen illa tvungen att ty sig till en ekonomisk hästkur.

Istanbuls gator, basarer och torg sjuder av liv. Under de stora broarna som går över Bosporen stävar fartygen i en ändlös konvoj dag ut och dag in i bägge riktningar. De som kommer från Svartahavshamnar och inte går i hamn i Istanbul fortsätter direkt via Marmarasjön och Dardanellerna ut till Egeiska havet på sin destination bortom land och hav. Det är här — i fogen mellan Europa och Asien — Istanbul Ticaret Odasi, Istanbuls handelskammare. som kontrollerar 60 procent av Turkiets privata näringsliv, har sin moderna kontorsbyggnad intill stadens hamn. Det är också här generalsekreteraren, handelskammarchefen Yalim E Erez tar emot besöken. Från Erez’ tjänsterum är sikten utmärkt över hamnen och Bosporen.

Den som vill göra ett gott intryck skall inte glömma att föra på tal Mustafa Kemal Ataturk, Turkiets president 1923-1938, mannen som satte punkt för ett sexhundraarigt Ottomanstyre, drev ut greker och allierade ur Turkiet efter första världskriget, antog det latinska alfabetet och kutymen med släktnamn, genomdrev rösträtt för den turkiska kvinnan redan år 1923 och skilde ät stat och religion. Det är inte att undra på att ban alltjämt är en vördad

Tio är i många avseenden ett lan 1 fadersgestalt för turkarna. Man kan få se hans porträtt hänga på väggen i det minsta kafé och i högt uppsatta tjänstemäns kontor.

Djupt i landets historia går premiärministern Turgut Özal i sitt verk ”La Turquie en Europe”, som utkom i fjol, där han skildrar de verkliga orsakerna till kampen mellan korset och halvmånen ända från korstågens tid på elva- och tolvhundratalen. Turgut Özal anser sig vara den som i ekonomisk bemärkelse för vidare arvet efter Atatörk.

EG hägrar

Turkiet vi!l av all kraft in i den europeiska gemenskapen EG, både av politiska, ekonomiska och strategiska skäl. Anhållan om fullt medlemskap inlämnades till ministerrådspresident Léo Tindemans den 14 april 1987.

• Ja, vi laddar upp inom ekonomin allt vad tygen håller, säger Erez, som grämer sig över att intermezzot med Bulgariens turkar inte fått större uppmärksamhet i världspressen. Man kan se att han verkligen är bekymrad och vill höra en kommentar. — Vi har haft en öppenhet inom ekonomin alltsedan år 1980. Utrikeshandeln har mångdubblats under den tiden, men vi har bara hunnit ta de första stapplande stegen. Turkiet är redan självförsörjande på livsmedel. Snart fördubblas jordbruksproduktionen då det jättelika Gapprojektet finansierat av bl a japanerna och Världsbanken slutförts i sydöstra landsändan. Att det finns marknader för den produktionen, det kan ni skriva upp.

Krigets upphörande i grannstaterna Irak och Iran betyder att marknaderna dä öppnas för den turkiska industrin — och för en handfull etablerade finska företag som Nokia, Kone, Schauman, Kaukomarkkinat m fl. Sovjethandein öppnar också helt nya perspektiv. Joint-venture tycker Erez är den rätta formen för ett utländskt företag som har något att bjuda på i form av ny teknologi eller nya idéer inom t ex servicebranschen.

— Det måste ju finnas någon med lokalkännedom.

Turismen går uppåt

Erez, som är en mäkta berest herre, väntar sig en hel del av turismen — en näringsgren som kan sysselsätta den resurs Turkiet har ytterst gott om, unga människor i arbetsför ålder.

• De gamla industriländerna har en skev åldersstruktur med övervikt på den äldre befolkningsdelen. Den demografin har inte vi. Och vi har fortfarande helt rena kuster fulla av oexploaterade möjligheter. Men vi aktar oss noga för att göra

Betiil Cigcet svarar för statistiken och forskningen på handelskammaren i Istanbul.

13/1989 FORU samma fel som italienarna och spanjorerna, och som grekerna redan till en viss del hunnit göra. Vi far varsamt fram med naturen. och kringgår markspekulationen genom en noggrann planering.

Man sparar en hotellövernattning genom att ta kvällståget från Istanbul. rekommenderar vår turkiska ambassad. Som omväxling är det roligt att åka tåg. och på morgonen före ankomsten till Ankara ser man ju dessutom något av landsbygden.

— Dethär tar vi väl på svenska. eller hur, säger Principal Economist Sven B Kjellström då han världsvant och artigt kommer en till mötes vid receptionen. Världsbankens flotta kontor ligger i ett höghus på en av Ankaras huvudgator: Atatörk Bulvari.

• Världsbanken som institution anser det vara en naturlig utveckling för Turkiet att bli medlem i EG. Det är den logiska slutsatsen av den politik landet bedrivit sedan år 1980 — en politik som vi har stött.

domlig i Turkiet. Det finns stora holdingbolag och många småföretag, men mycket få medelstora företag. De stora har sina egna banker och är välplacerade att utnyttja statliga incitament. Så de kan inte vara särskilt begeistrade över att det kommer konkurrens utifrån.

— Världsbanken har stött Turkiets nya kurs till en början med betalningbalansunderstöd. Vi gav fem lån på sammanlagt 1,6 miljarder USD under åren 1980-84. Sen har vi fortsatt med lån för jordbruk, energi och bankväsende på totalt 1,3 miljarder, och nu har vi haft samprojekt med japanerna. Vi har alltså hjälpt Turkiet att betala av gamla lån med våra lån som har lägre ränta och längre löptid.

Den andra delen av verksamheten har omfattat ekonomisk rådgivning, då Turkiet för att få pengarna engagerade sig att genomföra diverse reformer inom ekonomi, bankväsende, jordbruk och energi.

Sedan lånar Världsbanken naturligtvi Åv

Världsbanken har stött Turkiet med betalningsbalansunderstöd och ekonomisk rådgiv ning, säger Sven B Kjellström, Principal Economist i Ankara.

Industriländerna i Västeuropa kanske har lite blandade känslor. Men det ligger ju utanför vår domän att komma med utlåtanden i den frågan.

Investeraren tar riske — Ja det är klart att turkarna klagar över de småsummor som investeras av de utländska företagen. Men det får de lov att förstå och har åtminstone delvis bara sig själva att skylla på. Turkiet är en känslig geografisk zon, kurdproblemet ligger olöst, och så har vi Libanon alldeles i närheten och ett inflammerat Cypern.

Inflationen på över 70 procent skapar minst av allt ett förtroendeingivande affärsklimat. Den är ett orostecken som visar att något inte fungerar på resursfördelningssidan. Vidare har den ekonomiska politiken haft vissa drag av inkonsekvens och spekulation.

De turkiska byråkraterna är inte överhövan förtjusta i den nya ekonomiska politiken med större rörelsefrihet för den privata sektorn. Deras håg ligger åt att dirigera genom statliga kontroller.

Dessutom är industristrukturen egen FORUM, 13/198 för konkreta större utvecklingsprojekt som järnvägar, transporter i allmänhet. vatten och avlopp, jordbruk, utbildning och sanitära satsningar.

• Turkiet har varit en god kund som skött sina betalningsåligganden klanderfritt, både våra och andra finansiärers. Och betalningsbalansen, den har de mera än klarat, kan man gott säga. Förra året hade de faktiskt ett överskott på 1,5 miljarder USD i bytesbalansen. Så de har kunnat reducera både kortfristig och långfristig utlandsskuld. och nu har t o m affärsbankerna börjat ge dem lån.

Inflationen kan tackla - Hur jag skulle förklara inflationen? Ja, den är hög för att det inte finns tillräckligt politiskt samförstånd om hur resurserna skall fördelas. Staten lever över sina tillgångar. Man vill slå på stort för att imponera på väljarna. Så fungerar ju nog en demokrati, men i Turkiets fall är pressen för stor på utgiftssidan. Det finns en massa problem inom = skatteadministrationen. Och inkomstskillnaderna är stora. De välbesuttna har medel att undvika skatt. vilket är en mycket ömtålig poli fråga.

Regeringen har naturligtvis låtit sedelpressarna gå på centralbanken, men staten har också lånat via statsobligationer med bög ränta. Följden har blivit en sk crowding out, en utträngning av privata låntagare. Och lån skall ju återbetalas med ränta. Därmed är den onda cirkeln sluten. Det finns en utväg, såklart. men den är törnebeströdd så det förslår. Först måste statsfinanserna saneras. Underskottet måste minskas på olika sätt, skatteindrivningen bör effektiveras och vissa grupper som nu undslipper skatten skall naturligtvis taxeras enligt verklig inkomst och förmögenhet. Tonvikten bör fästas på direkta skatter för individer och företag.

Investeringarna har utrymme för ytterligare besparingar. Nu har de skurits ner över hela linjen på ett ytterst ineffektivt sätt. Selektivitet på den punkten kunde ge ett bättre resultat.

Sedan gäller det att uppmuntra den privata sektorn till produktiva långsiktsinvesteringar (inte guld, valutor och fastigheter) för att åstadkomma ett ökat utbud. men det är svårt som sagt att skapa ett klimat av verkligt förtroende för regeringens inflationspolitik utan en konsekvent och stabil ekonomisk utvecklingspolitik. LJ

UTRIKESHANDELSRELATIONER MELLAN TURKIET OCH NORDEN (Miljoner USD)

Import Export —- d 1987 1988 1987 1988 Sverige 144,1 141,9 66,0 75,9 Finland 62,2 69.1 9,9 18,1 Danmark 48.8 48,5 43,6 56,9 Norge 45,3 41,2 12,9 13. 13