Två extremer om Kamprad

  DI:s chefredaktör större än totalt halvdussinet små Kamprad.

Dagens Industris chefredaktör Lotta Edling och Ung Vänsters ordförande Henrik Malmrot simmar på vardera sidan med extremer i svallvågorna efter Ingvar Kamprads död:

1/ Krypande journalistik. Lotta Edling skriver på ledarplats i DI illustrerad med en större bild av henne själv än av den handfull bilder som på samma sida finns av Ingvar Kamprad: ”För oss på DI, som har privilegiet att få vara den centrala informationskällan i svenskt näringsliv….Tack Kamprad, för allt.”

2/ Sniken vill ha Kamprads arv. Henrik Malmrot är på väg att drunkna i skattesubventioner (Ung Vänster får drygt en miljon kronor om året av allas våra pengar, enligt SvD-ledaren idag onsdag). Men Malmrot är långt ifrån nöjd och uttalar: ”Vi är 150 000 arbetare som borde få dela på arvet.”

Arbetare världen över förstår att Kamprad starkt bidragit till billigare, bättre och vackrare möbler inte bara på Ikea, även konkurrenterna har tvingats därtill. Dessutom har hans sätt att tänka smittat av sig till andra branscher.

I eftermälen påpekas att Kamprad bett om ursäkt för att han hade sympatier för nazismen. Det vore klädsamt om ordföranden i Vänsterpartiet Jonas Sjöstedt, Ung Vänsters moderparti, inte bara ber om ursäkt för Malmrot utan också uttalar en ursäkt för att han själv var organiserad extremkommunist i vuxen ålder.

Nazister och kommunister hade en pakt 1939-41 (Molotov/Ribbentrop) som delade upp Europa mellan sig och som ledde till andra världskriget. Kamprads ursäkt har accepterats i vida kretsar, Sjöstedts har uteblivit. Och Sjöstedts politiske arvtagare vill ha Kamprads pengar.

Annonser