U-hjälp, men på rätt sätt!

av Mac Ramsay Forum 1984-02, sida 22-23, 01.02.1984

Taggar: Teman: U-länder

F RUN 2/84 2/84 F RUN

Av MAC RAMSAY

Fribiljetter till u-länderna

HB Det finns inget valsystem, som väljer ut lämpliga experter. Dock bör han ha en del grundegenskaper, han bör vara allmänbildad, kunna sitt gebit med arbetserfarenhet från praktiskt arbete och framför allt, han bör ha tålamod och fantasi. Egenskaper som inte alls duger är pedanteri, strävan till komfort och sk. personliga problem. En viss livserfarenhet är på sin plats och det betyder att experten bör ha en viss ålder på nacken.

22

Det finns en hel del ”experter” med lös mun, som kan imponera på oerfarna ar betsgivare, med den följden, att fribiljetter delas ut. Denna typ av expert tänker enbart på sin personliga vinning och på att skriva positiva rapporter om sig själv. Motsatsen är experten, som tillsammans med sih lokala partner försöker åstadkomma något, med en rapport, som kan ha sina svagheter.

Problemen med själva arbetet

Expertens första problem är kulturchocken. Närmast betyder det, att allt man varit van vid inte fungerar som hemma.

Expertens viktigaste sak är, att inte för lora ansiktet, vilket kan ske snabbt pga små misstag. Man måste arbeta enligt den lokala seden dvs. även på lördagarna. När man har upp till 100 gånger högre lön än sina underlydande, så kan ej extra fridagar tagas, utan att man förlorar ansiktet. Ett annat lätt sätt att förlora ansiktet är att tappa besinningen t.ex. genom att skälla ut någon offentligt. Ännu ett lätt sätt är att diskriminera sin lokala partner, då man utför fältarbete tilsammans, tex. genom att man själv lever bättre än partnern. Ofta kan u-länningarna mycket snabbare än vi tror genomskåda oss och våra förehavanden. fall där experten förlorat sitt ansikte, kan han ej utföra nyttigt arbete, utan blir medlem i safariklubben. I många u-länder anses en stor kropp gå ihop med intelligens och ledarförmåga. Det betyder, att en liten person måste arbeta dubbelt för att bli noterad.

En expert med dålig språkförmåga klarar sig sällan, ty alla arbeten innehåller en undervisningskomponent. Oftast räcker det med att behärska ett kommunikationsspråk (Engelska), men man måste förstå 1okala varianter t.ex. rörläcka — ”water not agree pipe”.

Cyklisk tid Den cykliska tiden i Afrika förbrylla mången expert. Den bygger på sol- och månvarv samt på regnperioder, där klockor ej behövs. Dessutom finns ingen framtid, bara det förgågna och nuet. Det är, som om man reste tåg med ryggen i färdriktningen, det förgågna flandskapet) ser vi långt framför oss, nuet ser vi här omkring oss, och framtiden syns ej (— finns ej). Det tänkande leder till att ingen fårstår sig på planer, som går in i framtiden. Dessutom leder detta till en viss fatalism, där man exempelvis dricker upp sin lön nu, enär morgondagen ej finns till och kanske aldrig kommer. Den cykliska tiden bygger på ”den rätta tiden”, som bör infinna sig för att något skall bli utfört. Den rätta tiden för ett möte är när alla är på plats, oberoende av tid och dag.

Lika svårt som tidsbegreppet är totem och tabu begreppen, samt tron på de dödas och de levandes makt över varandra. I praktiken leder detta till ovilja till samarbete, till stress och till arbetsvägran. För att få saker att fungera måste experten vara mycket diplomatisk. Med sträng diciplin kan man få individer att arbeta utan kollektivets (byäldstens?) välsignelse, men arbetet upphör den stund experten vänder ryggen till.

De personliga kontakterna är viktiga för experten, om han ämnar få något varaktigt i stånd. Därför måste han använda en stor del av sin fritid till att lyssna till ulänningarnas problem och tankar. Samtidigt bör han hjälpa till med råd och tjänster. På detta sätt lyssnar u-länningen på experten, när han har problem med arbetet. Utan dessa kontakter blir expertens businessbiljett en turistbiljett.

I u-länderna måste experten alltid vara ett gott exempel. Detta gäller speciellt fifflandet med statens egendom i form av ”lån” eller i form av penningväxlande till ”jordbrukskurs”. Många gånger försöker alla utnyttja tjänster och fördelar, där betalaren är u-hjälpen. I dessa fall måste experten ta i med hårdhanskarna, även om han själv kan få hut pga ”politiska aspekter”, dvs profitmakarna vill ha experten ut. Detta är ett sätt att få fribiljett utan verklig orsak.

På ett förtjänstfullt sätt skrev D Johanson om fripassagerare i Forum (20/83). Undertecknad vill fortsätta på samma linje, me från en annan synvinkel.

Det är inte uppskattat i vårt land, att arbeta i u-länder, i all synnerhet om man bör nå de resultat som oerfarna arbetsgivare fordrar. Många gånger misslyckas arbetet av orsaker, som experten inte rår för, med andra ord, han har fått en fribiljett til värmen.

Vem är lämplig för u-landsarbete?

Fribiljettsutdelandet

Många arbetsgivare delar ovetande ut fribiljetter till arbetare som far till u-länderna. Förutom situationer, där händelserna i u-landet lett till friställandet, har vi situationer, där man redan här hemma kan ana sig till safariklubbliv.

Den vanligaste typen av fribiljett är den där experten sänds ut utan skolning eller erfarenhet av u-länder. En oerfaren expert borde få åtminstone ett års u-landsskolning i hemlandet, annars går första året åt till att bara titta omkring sig, med häpnadens finger i förvåningens mun. Efter detta kan man se om experten är lämplig eller om han är fripassagerare.

En annan typ av fribiljett är den där en ingenjör sänds att installera maskiner eller apparatur, som ej anlänt till platsen, Expertens tid går till att stirra på tomma golv, eller till att spåra apparaturen. Samma gäller skolare som sänds ut att skola elever, utan att det finns material.

En efterlängtad typ av fribiljett är den sk. ”evalueringsmissionen”. Experter får i uppdrag att utvärdera någonting. Av bekvämlighets och okunnighetsskäl hinner/kan han ej sätta sig in i de verkliga problemen och skriver en intetsägande rapport, som garanterar en ny resa, bara han ej kritiserar något.

Penningbrist och dålig planering leder till fribiljetter, genom att behövlig utrust ning ej kan anskaffas. Lovade lokala finanseringar kommer ej, telefoner avstängs, lokal service upphör mm. Material ligger i tullen i månader (år?) då det ej reserverats pengar för uttagandet. Fabriker kan ej fungera då de verkliga dirftskostnaderna är 2—10 ggr de planerade. Ett (fantiserat) exempel: En 60 miljoners fabrik stod i en månad, ty det fanns inte 60 mk till en packning, som gått sönder.

Säljare ordnar ofta fribiljetter till ”experter”. Dessa bekostas med överpris på varor till u-länder. Dessa biljetter tystar munnar och leder till mera affärer med uländerna.

Många skolare får fribiljetter av arbetsgivare, som tror att 2—3 experter behövs för ett jobb, som en man kan utföra. Detta sker allmänt inom skolningsuppdrag där skolare lovats ”belöningsresor”.

Det finns alltså ett otal sätt att få fribiljetter, antagligen man vill ha en eller inte. Ändå tror jag att en striktare kontroll kan reducera fribiljetterna till ett minimum. Alia resurser bör utnyttjas på rätt plats, på rätt tid, i rätt miljö.

Korruption och fiffel måste bekämpas både här och i u-länderna. Rätt information måste nå fram till alla kollektiv, även skattebetalarna. Däremot kan fribiljetter ges åt viktiga personer (t.ex. riksdagsmän), så att de på ort och ställe kan se vad som gjorts eller som bör göras. O to Marias .

10420 SKURU TEL. 911-53488, 911-53570 TELEX: 13177-SIREN-SF