U-ländernas misstro präglade miljömötet
av Holger Ström Forum 1972-12, sida 25-26, 22.08.1972
U-ländernas misstr präglade miljömöte e FN:s miljökonferens i Stockholm 5-15 juni slöts i skenbar enighet kring 26 sk miljöbud. Men bakom de utslätade formuleringarna låg en kompakt misstro från u-land mot i-land.
e Motsättningarna och redovisningen av misstag och misslyckanden kom att undanskymma de positiva verkningar av aktiv miljöpolitik som dock numera allt oftare kan noteras, rapporterar och sammanfattar Holger Ström.
Två citat ur Dagens Nyheter bildar tillsammans en god sammanfattning av den stora miljövårdskonferensens eftermäle. Det finns bara en enda värld, det var konferensens motto. Vad vi fick lära oss var att det tyvärr finns två.
Så skrev tidningens specielle konferenstyckare Björn Berglund och på ledarplats kommenterade tidningen de 26 miljöbuden, som antogs under åtminstone skenbar enighet: ”Stockholmskonferensen blir i bästa fall början till en början på en smärtsam men nödvändig omprövning och omställning av konsumtionsmål och produktionssystem och nationella suveräniteter i främst de rikare och mäktigare länderna. I sämsta fall blir den ännu ett exempel på hur man på regeringsplanet vinner enighet utan större värde genom stora ord och små skenmanövrer och mörklägger grundläggande intressekonflikter genom att kringgå dem eller mest tangera symtomen. Miljömedvetandet är väckt — fast förstås de flesta mänskor på jorden inte har en aning om Stockholmskonferensen, och aldrig hinner få någon glädje av dess framtida frukter — men vart skall det sedan ta vägen och vilka vägar?” Vill man så kan man lägga till ytterligare ett tredje citat, av ledarkrönikören Sander — Visst går det att rädda världen. Frågan är bara om det är värt besväret.
En mask av enighet
Nu var det väl ingen som hoppades på att konferensen i och för sig skulle kunna prestera några underverk. 1 själva verket var det egentliga jobbet gjort på förhand. Alla de 114 staterna — och också de som på grund av konflikten kring Östtysklands deltagande uteblev — hade utfört förberedelsearbeten som garanterade att både delegater, journalister och andra deltagande kom till Stockholm tämligen väl informerade om problemens vikt, sina egna länders ambitioner och deras villighet till kompromisser. Förslaget till resolutioner var utarbetat långt på förhand. Nu gällde det bara att försöka komma fram till något som skulle kunna antas enhälligt. Alternativet omröstning och majoritetsbeslut kring den stora resolutionen var från början uteslutet. Men i detaljfrågor, även mycket betydelsefulla, förekom det ymnigt med omröstningar, där ofta u-länderna spelade rollen av den fattiga majoriteten, som röstade omkull den rika minoriteten. Det var i- och u- som betecknade de två världarna. Inte öst och väst.
Att konferensen kunde enas om en resolution på 26 punkter var märkligt nog. Det var resultatet av dels en utpräglad vilja
Forum 12/7 att tillmötesgå u-ländernas krav på beaktande av deras synpunkter, dels en utslätande formuleringskonst och den fungerande ordförandens, jordbruksminister Ingemund Bengtssons snabbhet med klubban. Vad man fruktade var att kineserna skulle säja nej, när de inte fick mer av klartext angående USA:s agerande i Indokina i resolutionen. Men då de inte ögonblickligen tog chansen att protestera klämde Bengtsson till. Kineserna teg stilla och stannade efteråt några dar i Sverige för att studera svensk miljövård.
Vad USA tålde och inte tålde
Det var från början klart att mötet inte skulle kunna förlöpa utan konfrontationer med USA i Indokinafrågan. Efter vad som blivit bekant — inte minst genom oppositionen hemma i USA — om de ohyggliga metoder som USA använt i Vietnam och som med rätta kallats miljömord, ansågs det inom vida kretsar som ett renlighetskrav att konferensen skulle uttala sitt fördömande av dem, Så blev det nu inte. I stället tog statsminister Olof Palme på sig uppgiften att personligen uttala detta fördömande, utan att nämna USA vid namn men med klar adress och i skarpare ordalag än vad som skulle ha varit möjligt i någon officiell resolution. Effekten uteblev inte: USA reagerade med kränkta, avståndstagande yttranden. Också efter konferensen har meningsutbytena fortsatt på det diplomatiska planet, men ingen svensk reträtt har ägt rum. I stället har också oppositionsledarna i efterhand förklarat att de i det här fallet tycker som Palme. USA:s miljöminister Leon Ruckelsbous, delegat vid konferensen, var också en kväll tvungen att genomlida två timmar vid en av de många alternativkonferenserna, där han trodde att han skulle få hålla sig till USA:s miljö men försattes i den ena pinsamma situationen efter den andra av amerikanska forskare och oppositionsmän, väl försedda med dokumentation av USA:s framfart i Indokina. Man fick efter hand intrycket att USA hade beslutat sig för att stå ut med praktiskt taget hur mycket skäll som helst, med undantag för ett officiellt fördömande i resolutionen. Ungefär vid halvtid kom kineserna med sina ändringsförslag, som gick ut på bla just detta, Vad som fick dem att resignera — utöver Bengtssons snabba klubbföring — är kanske inte lönt att spekulera över. Hur som helst var den formella enigheten räddad.
Vänd 25
Stöd för god vilja, kryphål på ond
Det blev på sitt sätt en mycket fin resolution. Tyvärr med sina 26 punkter för lång att återges och därmed dömd att bli obekant för flertalet. Men läser man den uppmärksamt finner man att den ger stöd åt praktiskt taget alla vettiga miljöpolitiska åtgärder som vetenskap, forskning och erfarenhet anbefaller. Likaså att den fördömer och tar avstånd från allt som i miljöpolitiskt avseende kan betecknas som ont. Miljömedvetna stater, företag eller individer kan i de 26 punkterna finna stöd för all den goda vilja de i dessa avseenden kan ådagalägga.
Medaljens frånsida är naturligtvis att de 26 punkterna också är så formulerade att stater, företag eller individer som inte är miljömedvetna och som vill sabotera, fördröja och förhala miljöbevarande eller -återställande åtgärder finner tillräckligt med kryphål för att inte ens behöva känna sig moraliskt skyldiga.
För att nu inte tala om att resolutionen egentligen inte förpliktar sina undertecknare till någonting. Tex Frankrike demonstrerade hur man kunde underteckna ett fördömande av kärnvapen och ett krav på deras fullständiga förstöring och samtidigt företa ett eget kärnvapenprov långt från eget land men inte så långt från andra konferensdeltagares.
U-länderna misstrogn Å andra sidan låg det mycket av blodigt allvar och konkreta intressekonflikter bakom dragkampen om formuleringarna. Tydligast var utan tvivel den misstro som u-länderna visar mot i-ländernas intresse för att göra miljövården till en global angelägenhet med i princip lika stora förpliktelser för i- och u-ländernas industrier. När tex Världsbanken numera ställer upp som villkor för stöd åt projekt i u-länder att negativa miljöeffekter skall elimineras eller minskas och kostnaderna för detta kalkyleras in i projektet, så misstänker u-länderna att bakom detta ligger i-världens strävan att behålla sitt industriella försteg.
En som formulerade detta tydligt vid konferensen var Brasiliens representant — Jorden liknas vid en farkost i världsrymden där det gäller att bevara en ömtålig balans mellan behov och resurser. Och vi sitter alla i denna samma båt. Men det glöms gärn bort, att farkosten har både första och andra klass. N börjar förstaklasspassagerarna oroa sig och kräver att andraklasspassagerarna skall avstå från standardförbättring och befolkningsutveckling för att första klassens behov av rekreation och natur skall kunna tillgodoses.
Denna misstro kom till uttryck också på många andra sätt och den riktade sig mot praktiskt taget alla de mediciner som från i-världens sidan föreslagits för att lösa u-ländernas problem. Inte minst misstänksam visade man sig vara mot familjeplaneringen, barnbegränsningen. Här förväxlar familjeplaneringsprofeterna orsak med verkan, säger man på många håll i u-länderna. Avlägsna först fattigdomen, det värsta miljöhotet, så kommer befolkningsminskningen av sig själv. Så har det varit över allt: först med stigande välstånd kommer familjeplaneringen. Men i länder där en människas produktiva livslängd är kanske bara tio år är det bra att det alltid finn unga som tar vid när de äldre är slut.
Gröna revolutionen gynnar storgodsägarna
Den sk gröna revolutionen, de högproduktiva sädesslagen, som skall ge så mycket större skördar, visades också innebära mer negativa än positiva följder för u-länderna. Den kinesiska delegationen visade hur det ”paket” som den gröna revolutionen bildar innehåller bevattningsanläggningar, som småbönder inte har råd med, massor av DDT och kvicksilver, då den nya säden inte är motståndskraftig mot alla möjliga lokala skadegörare i tredje världens dalgångar, massor a 2 konstgödsling m m. Kort sagt: paketet är levererat av västerländsk teknologi och gynnar främst dem som har stora gårdar och kan betala.
Professor Erich Jacoby vid Stockholms universitet bekräftade: — Den gröna revolutionen tvingar bort de fattiga bönderna från landsbygden, den dödar miljön på landet och den dödar miljön i städerna till vars slum de utkonkurrerade småbönderna tvingas flytta men där de inte kan finna något arbete.
— Det var också den gröna revolutionen som vållade giftkatastrofen i Irak i våras. Tusentals människor dog i fruktansvärda plågor efter att ha ätit alkylkvicksilverbetat utsäde. De kunde inte läsa varningspåskriften.
Barry Commoner från USA berättade hur produktionen av syntetiskt gummi småningom hade lett till att man tom till Malaysia, gummiträdets hemland, har börjat importera bildäck av syntetgummi. Naturgummit sjunker i pris, utvinningen måste rationaliseras, det blir arbetslöshet, man inför högproduktivare gummiträd, som är känsliga för insektangrepp, det krävs mer DDT, man börjar odla oljepalmer för att själv kunna tillverka syntetgummi, de kräver ännu mer DDT osv.
De flesta ändringar som det första resolutionsutkastet undergick på vägen fram mot den slutliga resolutionen var förestavade av försök från i-ländernas sida att undanröja u-ländernas misstro. På punkt efter punkt fastlogs dessas suveränitet och nödvändigheten av att beakta rådande värdesystem samt att inte ålägga dem omotiverade kostnader. Men misstron kvarstår och kommer säkert att göra sig gällande i det centrala miljöorgan som tillskapades med ett representantskap på 54 platser.
Betyder mycket på sikt
Det skulle vara mycket lätt att avfärda hela konferensen som ett nytt bevis på hur mycket man kan prata utan att åstadkomma någonting påtagligt inom FN:s ram. Men troligen skulle detta vara inte bara orättvist utan också helt orealistiskt. Vi har i alla fall fått ett slags miljöhederskodex internationellt antagen. Låt vara att det inte finns några maktmedel att sätta in mot dem som bryter mot den. Den kommer ändå att så småningom få en viss normgivande effekt. Så har skett med många andra regler för mänsklig samlevnad. Oftast har de som från början haft endast förnuft och känsla att bygga på med tiden visat sig vara de livskraftigaste. Det är ingen obetydlighet när en församling representerande i princip alla världens folk slår fast värdet av att vårda miljön, låt vara att man har varierande uppfattningar om vad detta egentligen innebär.
Positiva rön skymdes bort
Vill man peka på någon av konferensens svagheter så vill man gärna dra fram det faktum att redovisningen av positiva effekter av praktiska miljövårdsåtgärder råkade så fullständigt i skuggan av alla kraftmätningar och exempel på misstag. Ändå kommer det snart sagt dagligen rapporter om hur luft blivit renare, vatten klarare, fiskbeståndet vuxit osv på orter där man aktivt gått in för att göra någonting. Just nu är man tex inom den svenska pappersindustrin synnerligen optimistisk inför de framsteg som avfallsvattenreningen gjort. Professor Gunnar Hambraeus, Ingenjörsvetenskapsakademin, hoppas på att utvecklingen inom de närmaste tio åren skall göra pappersindustrin till en ren, miljöofarlig industri, vars enheter skall kunna placeras ut praktiskt taget var som helst.
Det finns skäl att återkomma till detta. Och kanske finns det inom en överskådlig framtid material nog till en internationell miljövårdsteknisk konferens med positiv resultatredovisning som tema.
Holger Ström Forum 12/72