Ulla Sirkeinen och industrins utmaningar

av Marianne Zilliacus Forum 1988-13, sida 08-09, 08.09.1988

Taggar: Personer: Ulla Sirkeinen Teman: företag

ULLA SIRKEINEN, ICF:

Eurointegration, ny teknolog är industrins nyckelutmaningar

Det finns två utvecklingsområden inför vilka vår små- och medelstora industri inte har råd att sluta ögonen.

Den europeiska integrationen med sina, för många kanske smärtsamma, anpassningskrav å ena sidan.

Den teknologiska utvecklingen med sitt exponentiellt växande resurskrav å andra sidan.

För ingendera utmaningen finns det någon patentlösning att ge. Men ett nyckelora i sammanhanget är samarbete.

ga uttalanden kring SMI-frågor tolkas i dag, då hon sitter somm nyssutnämnd direktör vid Industrins Centralförbund med små- och medelstor industri, regionalpolitik och industripolitik som ansvarsområde. Sirkeinen vill med önskvärd tydlighet inte vara profet på ett område hon formellt fått som sitt arbetsfält den första oktober. Inte så att SM-frågorna skulle vara totalt okänd mark för henne. De har en naturlig koppling till övrig industripolitik som varit hennes gebit i ICF. Och de har i allt högre grad att göra med de frågor som för fem år sedan förde henne till huset; teknologi- och forskningsfrågor. Det är på detta område hon själv uppskattar sin kompetens som högst och med utnämningen tror hon att ICF också velat markera att teknologi och forskning rmåste få mera tyngd även då det gäller mindre industri och regionalpolitik.

S: kan dipl ing Ulla Sirkeinens försikti Finansiering nyckelfråga

Trots att Sirkeinen alltså artigt avsäger sig orakelrollen åtminstone i detta skede har hon synpunkter på vår små- och medelstora industris situation.

— Som i de flesta industrialiserade ekonomier är SMI-företagen definitivt en slags nationalekonomisk motor. Det är där de flesta arbetsplatserna finns — och där de flesta uppstår. Det är också där det mesta av det nya sist och slutligen kommer till. Det är absolut ingen myt, detta med småindustrins innovativa och flexibla karaktär. Men företagen är individuella och kan vara mycket olika också på denna punkt. SMI är I princip väl rustad för en framtid med all snabbare anpassnings- och utvecklingskrav.

I princip, ja. Anpassning och utveckling kräver mer är lämplig storlek. En klar stötesten för de mindre företagens utvecklingsmöjligheter är finansieringen, där möjligheaterna är mindre och kostnaderna större i jämförelse med storindustrin. Här tror Sirkeinen att det, förutom begränsad risktagningsförmåga, ofta brister i företagens förmåga att hitta den optimala kombinationen i djungeln av nya finansieringsformer, Det är mao fråga om det traditionella problernet för de flesta företag som verka i mindre skala. Man saknar personal med specialkompetens för att klara av allt det arbete som ligger utanför den rent operativa verksamheten. Då gäller det inte bara nödvändiga uppgifter för företagens fortlevnad och utveckling, utan även förpliktelser vars nödvändighet kan ifrågasättas.

Pappersexerci — Företagen har blivit utsatta för allt mer pålagor. Vi har en snabbt växande offentlig kontroll, som i sin omfattning småningom kräver specialanställda för blankettifyllnad och myndighetskontakt. Det, om något, drabbar de mindre industrierna. Liksom naturligtvis de ökade arbetskraftskostnaderna som relativt sett blir tyngre för en arbetskraftsintensiv SMI att bära.

Hur man ur småindustriperspektiv ser på arbetslivsreformen vill Sirkeinen ogärna kommentera — det hör snarare till AFC:s bord, säger hon -— men fortsätter — Det vi | allmänhet skulle önska är mindre lagstadgade åligganden, mera utrymme för företagen att finna sina egna verksamhetsformer också | fråga om samarbete med sina anställda. Varför inte låta en utveckling som ändå kommer att ske vara frivillig — i stältet för att tvinga fram den via en lagstiftning som kanske inte alls passar alla företags praktiska vardagsliv, utan tvärtom kan öka motsättningarna?

Flexiblare utbildning

Individuella lösningar, flexibilitet och mindre centralstyrning är inte patentlösningar, det aktar sig Sirkeinen för att ge, men centrala begrepp i alla fall också då det gäller ett av små- och medelstora industrins mest akuta problem i dag: arbetskraftsbristen.

— SMI kämpar med en klar brist på arbetskraft, inte bara i huvudstadsregionen utan också på områden med rätt hög arbetslöshet. Speciellt gäller det naturligtvi — EG-integrationen kommer att betyda skärpt konkurrens också på hemmamarknaden, säger Ulla Sirkeinen, ICE.

13/1988 FÖRUN yrkeskunning arbetskraft, men det ser ut som om företagen allt mer utgår från att stå för utbildningen, bara man kunde hitta perSöner som tar ett jobb på allvar och är villiga att lära sig ett yrke.

Problemet bottnar enligt henne dels i mer svårangripbara faktorer som attityder och befolkningsstruktur, dels i den mer konkreta utbildningssituationen.

— Vi har alldeles tydligt ett behov av en mer flexioel utbildning som faktiskt svarar på akuta behov. En centralt planerad, teoretiskt uppdelad utbildning på olika regioner och sektorer fyller inte dagens krav. Vi måste erkänna nödvändigheten av såväl en flexibel företagsanpassad utbildning som av en individanpassad livslång utbildning. Och vi måste vara beredda på att den kommer att kosta mer än utbildningen gjort hittills både för näringslivet, samhället och individen.

EG-utmaningen

EG-integrationen är, naturligt nog, den utmaning Sirkeinen först pekar på gällande SMI-företagens framtid.

— Den kommer att förändra företagens omvärld drastiskt under 90-talet. Där har vi ett stort jobb i att informera om vad som komma skall — och företagen ett stort, och svårt, jobb i att anpassa sig. Det handlar ju inte bara om att vara rustad för att agera på den inre Marknaden för de företag som har behov och kapacitet till internationell verksamhet. Det handlar också om att anpassa sig till en hårdare konkurrens på hemmamarknaden, där ingen — åtminstone på sikt — kommer att kunna åtnjuta ett säkert skydd.

Än så länge har små- och medelstor industri inte visat nämnvärd vakenhet inför integrationen, snarare anklagats för att sova alltför sött. Här tror Sirkeinen att situationen på intet sätt är unik för oss eller just SMIsektorn.

— Yrvakenheten gäller nog hela Europa. Det finns en mängd frågetecken kring omstruktureringen. Målen är utstakade men de praktiska åtgärderna oklara och trösklarna fortfarande många och höga. Vad man ännu saknar är de facto information, till och med i EG-länderna. Det är naturligt att det fortfarande råder en viss förvirring.

Samarbete ett måste

Resurskravens omfattning gör att många SMI-företag med potential skyggar för att ta steget över landets gränser. Integrationen gör inte | sig internationalisering och export till ett måste för varje mindre företag som vill överleva, påpekar Sirkeinen, men hemmamarknaden blir för liten för allt fler. För att klara av det tror hon att olika samarbetskonstellationer kommer att bli nödvändiga.

— Synergi är inte bara modeord utan ett nytt slags tänkande som bör tillämpas i allt högre grad.

FSRUN, 13/1988

Forskningssamarbete?

Ett annat område där Sirkeinen gärna skulle se mera samarbete är forskningen.

— Den teknologiska forskningen blir allt dyrare. I synnerhet gäller det den forskning som sker i företagen där man står för utvecklingsdelen. De enkla lösningarna har redan använts, och varje steg framåt bir mer och mer resurskrävande. Vill vi hänga med i utvecklingen är samarbete nödvändigt.

På det internationella planet har man kommit en bit på väg. Det är utmärkt — och nödvändigt, påpekar hon. Inte bara för att samla resurser utan också för att man på så sätt redan i initialskedet kan knyta samman partners för tillverkning och marknadsföring. Forskningssamarbetet inom landet lämnar däremot en del att önska.

— Här borde man kunna finna ett kundkedjeartat samarbete. Företag som står i kund- och leverantörsförhållande borde hitta former för gemensamt förskningsoch utvecklingsarbete.

Också internt branschsamarbete behövs i allt större utsträckning. Sirkeinen nämner Metallindustrins Centralförbund som ett bra exempel på hur företag inom samma bransch kan se över konkurrensskrankorna.

— Förbundet har ett kollektivt forskningsprogram där medlemsföretagen gemensamt finansierar olika projekt inom högskolor, VTT eller i samarbete med TEKES. Det har gett fina resultat, och borde vara sporrande för andra branscher.

Miljökraven skärps Där all klockor i dag ringer för integrationens anpassningskrav, vill Ulla Sirkeinen peka på en annan fråga som kanske i lika hög grad kommer att förändra industrins verksamhetsförutsättningar: miljön.

— Miljötrycket är i dag en realitet. Miljöfrågorna kommer säkert att få en ytterligare ökad prioritet i samhället på 90-talet, vilket också kommer att ta sig uttryck i helt onkreta beslut. Vi hoppas att de skall vara örnuftiga och följa den allmänna europeiska utvecklingstakten. I vilket fall som helst kommer de att kräva anpassning och ju tidigare man är ute och vet hur utvecklingen går desto bättre kan man undvika direkta svårigheter.

Någon edsvuren bundsförvant i att motverka skärpta krav på miljöhänsyn tycks CF:s medlemsföretag inte ha i Ulla Sirkeinen.

— Jag tror nog att industrins utgångspunkt trots allt är att man vill lämna naturen efter sig såsom man engång fått den. Det ansvaret måste vi ta — med beaktande av de ekonomiska möjligheter som finns. €

Text:

Marianne Zilliacus

DIFF vill slå vakt om ingenjörsutbildningen. Vid bordet Pentti Strand, Insinöörililtto, DIFF ordföranden Eric Sippel, stående DIFFverksamhetsledaren Erik Karlberg och Timo Laukkanen, Insinööriliitto.

DIFF om Ekenös-planer.

RISK FÖR NIVÅ: SÄNKNIN riftingenjörsförbundet i Finland, DIFF, D behandlade på sitt styrelsemöte de 22 augusti Ekenäs tekniska läroanstalts planer på att utvidga verksamheten att omfatta även ingenjörsutbildning.

DIFF motsätter sig dessa planer. För att de tekniska läroanstalternas utbildning på högre nivå, ingenjörsutbildningen, skall motsvara de höga krav som kommer att ställas på den i framtiden, bör den enligt europeisk modell koncentreras till ingenjörshögskolor, inte till små enheter.

Ingenjörshögskolorna bör vara större enheter med flere linjer vilka stöder varandra. De bör också ordna service- och forskningsverksamhet. Ingenjörshögskolorna bör, för att kunna följa med den tekniska utvecklingen, verka i en miljö med nära kontakt till forskning och industri och därmed ha riklig tillgång till personer med gedigen teknisk utbildning och frarntidsvisioner.

Splittrandet av utbildningen till små läroanstalter ökar risken för en nivåsänkning. Dessutom kan rekryteringen av nya svenskspråkiga elever försvåras för de redan befintliga svenska inrättningarna. En datatekniklinje med inriktning på datorteknik i Ekenäs skulle troligen till 80 procent vara densamma som Tekniska läroverkets datatekniklinje, som tidigare varit inriktad på telekommunikations- och informationsteknik.

Den finländska ingenjörsutbildningen är internationellt erkänd. De europeiska diplom- och ingenjörsorganisationernas samarbetsorganisation FEAN! har, utgående från en internationell utredning, slagit fast att vår ingenjörsutbildning motsvarar europeisk högskoleutbildning. LJ