Urholkas vår förmåga att analysera helheter?
av Leif Bergström Forum 2011-06, sida 17, 21.06.2011
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 2011
VÄRLDEN:
USA
Urholkas vår förmåg att analysera helheter?
LEIF BERGSTRÖM I NEW YOR a Det händer allt of tare: Jag ser yngr kollegor hoppa från ämne till ämne, vägra att följa upp en intresseväckande fråga och lämna ett provokativt argument outforskat. Koncentrationen är ofta tidsbegränsad och tillägnad ointressanta personliga avslöjanden via Facebook eller andra sociala sajter.
Kanske är jag bara gammal, vid 59. Men jag ser mig inte som en teknikhatare. Första datorn hade DOS, och jag mästrade den någorlunda. Jag välkomnar internet som arbetsredskap, fakta jag annars skulle behövt dagar för att jaga upp ibibliotek eller via oräkneliga telefonsamtal uppenbarar sig nu på skärmen efter sekunder.
Ändå väcker utvecklingen frågor om vart mänsklighetens kollektiva kunnande, kritiska tänkande och argumentationsförmåga är på väg? Nu finner jag attjag knappast är ensam att hysa sådana frågor. I maj månad höll två uppmärksammade amerikanska skribenter tal som ifrågasatte vad ny teknik och sociala nätverk innebär för mänskliga känslor och argument.
En av USA:s mest hyllade författare, Jonathan Franzen (svenskättad, med romanen Tillrättalägganden redan på svenska medan hans senaste verk Freedom kommer på svenska i höst) manade i ett examenstal vid Kenyon College i Ohio studenterna att vända Facebooks ‘vänskap’ ryggen och satsa på verklig kärlek.
Vilken radikal tanke! Vänskap, som den definieras av Facebook — och andra sociala nätverk - förvandlas enligt Franzen från något känslomässigt till ett musklick. Och i den tappningen är vänskap något riskfritt och därmed urvatt nat. Som han rubricerar en senare debattartikeli New York Times: “Vänskap är för fegisar. Satsa på det som smärtar”.
Medan Facebook lätt visar hur många medlemmar du har i din vänkrets, hotar själva konceptet enligt Franzen att skapa en narcissistisk och slutligen falsk världsbild. Att försöka vara gillad av alla gör verklig kärlek omöjlig, hävdar han.
Själv har jag vägrat att finnas på Facebook. Den som vill nå mig kan göra det på e-post eller telefon. Drivna skribenter kan förmedla kärlek, värme, ironi eller hat i det skrivna ordet. För er andra, vill jag gärna höra röstläget. LOL eller RUKIDDING? innehåller bara inte den information jag behöver.
Gör Google oss dummare? Den amerikanske teknikjournalisten Nicho las Carr skrev redan 2008 en ännu omdebatterad artikel ”Is Google making us stupid?” Han menar att det ständiga klickandet från en källa till nästa förändrar hjärnans interna funktion. Själv säger han sig ha märkt en ovilja att läsa skönlitterära verk eller följa mer ingå “Vänskap, som den definieras av Facebook, förvandlas enligt Franzen från något känslomässigt till ett musklick. Iden tappningen är vänskap något riskfritt och därmed urvattnat ende argument, och efter de första sidorna börja söka efter något nytt. I ett taliSeoulimaj- huvudstad iett av världens mest webbaserade länder - förklarade han att han fortfarande använder internet för att finna basinformation riktigt snabbt. Men han söker sedan det tryckta ursprunget för att söka undgå att helt förföras av teknologin. Medan Carr hyllar tillgången på snabb information via internet, menar han också att det framdriver snabba fokusbyten. Därmed försvåras en långvarig, stabil fokusering, förmågan att tänka djupare och mer kreativt om en fråga. Därmed urholkas förmågan att utmana konventionella uppfattningar. Om det är rätt: vart är vi då på väg? Vad detta gäller är ingenting mindre än arvet från de tänkare som fick oss att se att jorden var rund, inte var universums centrum, insåg hjulets kapacitet- och de som skapade internet som ett överlägset informationsverktyg. Fast vem vet vad som kan komma från hjärnor som frenetiskt hoppar från ett twitter-budskap till en Facebookvän till nästa textmeddelanden. Något alldeles nytt och banbrytande? 5 3 =] SS 3 hej ä He 3 =