USA avgör vår framtid

av Chrsitian Sundgren Forum 1986-03, sida 08-09, 20.02.1986

Taggar: Orter: USA Teman: ekonomi

Pusta ut — det ser bättre ut för världsekonomin än på länge! Oljepriset sjunker som aldrig förr. Dollarn blir billigare, den också. President Reagan talar om hela 4 procents tillväxt. Kan det vara sant? Vad änder med USA:s budgetunderskott? Går dollarn aktiskt ner? Varför omger sig USA med nya handelshinder?

USA avgö framti kanska kongressen håller president

Reagan fast vid sin skattepolitik. Skatterna skall inte höjas, men budgetunderskottet skall minskas. Det höll Reagan fast vid, när han presenterade sin budget för perioden oktober 1986— september 1987. När perioden är till ända, skall det enorma underskottet i den amerikanska budgeten, som har ställt upp och ner på det mesta i ekonomin, vara nedprutat med 76 miljarder dollar!

Det betyder att nedskärningarna kommer att drabba det mesta: skolor, universitet, kommunikationer och alla socialprogram får allt mindre medel. På försvaret satsar Reagan ändå — mer än någonsin. En tredjedel av budgeten, som slutar 994 miljarder dollar, går till försvaret. Ökningen här är betydande, enligt vissa beräkningar hela 8 procent. Anslagen till Reagans strategiska försvarsinitiativ, Stjärnornas krig, har nästan fördubblats. Oppositionen motsätter sig därför hårdare än någonsin budgetförslaget och nedskärningspaket. De anser att Reagan inte kommer att lyckas. Antingen förblir budgetunderskottet stort, eller ökar antalet utstötta i USA enormt.

Te en mycket hård kritik i den ameri Alla gynnas av USA-balans

USA:s enorma budgetunderskott går knappast att trolla bort. Men redan synliga förbättringar gynnar hela världsekonomin. Att dollarn har gått ner dämpar inflationen internationellt, men gynnar i främsta hand den nationella USA-ekonomin. USA-exporten blir konkurrenskraftigare, medan importen blir dyrare. Mer av de dollar konsumenter och företag spenderar i USA detta år kommer att hålla sig inom den amerikanska ekonomin. Tillväxten märks mer för de amerikanska företagen än under uppsvinget för ett år sedan.

En bättre balans i USA:s utrikeshandel och ett mindre budgetunderskott får mer direkta konsekvenser för världsekonomin. De flesta bedömare — bland dem Milton Friedman — räknar med att budgetnedskärningarna förlänger tillväxtperioden för den amerikanska ekonomin med 2—3 år.

John Albertine, förespråkare för den amerikanska medelstora industrin, säger att de automatiska budgetnedskärningarna garanterar en stark ekonomi fram till nästa årtionde. Detta i sin tur gör det möjligt för den amerikanska centralbanken att lossa på tyglarna, öka på penningmängden, och se till att räntenivån sjunker i USA. Något som alla ekonomer skulle välkomna världen över. Håller tillväxten i sig i USA, bäddar det för en snabbare tillväxt i hela världen.

En av de stora ekonomiska experterna på Wall Street, Henry Kaufman (Salomon Brothers) anser att ett minskat budgetunderskott kommer att få mycket positiva effekter för den internationella kapitalmarknaden. ”Räntenivån sjunker, dollartillgångarna behöver inte längre upplånas till USA, utan kan åter fungera som reservvaluta i de internationella bankerna 3/1986 FSRUN,

Klarar Reagan budgetunderskottet?

President Reagan håller fast vid att budgetunderskottet skall minskas. Det beräknas ju till 220 miljarder dollar detta år! Det är den största enskilda obalansen i världsekonomin i mannaminne. Faktum är att USA-administrationen redan har sin GrammRudman-lag som skall råda bot på eländet. Lagen fungerar automatiskt och den ena nedskärningsaktionen efter den andra träder I kraft om inte vissa mål nås. Den första mars i år skall nedskärningar på 12 miljarder dollar slås fast.

Men det är bara början av den beska kuren. Om inte budgeten visar ett minskat underskott när budgetperioden tar slut den sista september, sätter de stora nedskärningsåtgärderna in. Budgetunderskottet får inte vara större än 144 miljarder i slutet av september år 1987. Och det är det som Reagans färska budget syftar till.

Få är de som riktigt tror att operationen skall lyckas. Nedskärningarna är fastslagna i lagen, men det beräknade underskottet är redan nu — ett halvt år efter att programmet gjordes upp — så stort att nedskärningarna inte räcker till. Gramm-Rudmanlagen kommer således på allvar att gå åt social- och jordbruksbudgeten i oktober just före valen i USA. Hur kommer de amerikanska kongressmännen att förhålla sig till budgetförslaget, som drastiskt skär ned i socialservicen och ökar artalet arbetslösa med tusentals kommunalt anställda?

Lagen är verkligen tuff. Inom tre år skall de statliga utgiftsprogrammen skäras ned med hela 40 procent, Till en början hette det att inte ens Pentagon och FBI skulle gå fria, men på den punkten har Reagan gett efter inför den konservativa kritiken. Mot hela Gramm-Rudman-lagens anda föreslår Reagan nu i sin budget ökade medel för försvaret — den allmänna hårda sparlinjen till trots. Det är bäddat för ett livligt politiskt år i USA inför valen hösten 1986.

Dollarn sjunke — bra eller illa?

Den 22 september 1985 var en viktigare dag än man kunde tro för den internationelia ekonomin. De gråklädga herrar som stegade in på Hotel Plaza i New York den dagen representerade de fem största industristaterna.

Grupp fem gick då in för att på egen hand klara av de mest akuta problemen i världsekonomin: den övervärderade dollarn och u-ländernas skuldbörda. För sex månader sedan såg det alarmerande ut. En världsomfattande depression i stil med 30-talet var inte något som ekonomisterna uteslöt ur sina framtidsvisioner. I dag säger Milton Friedman: “Tillväxten tar fart igen i år. Och på sikt håller den i sig. Den amerikanska ekonomin är vid god vigör”

Vad är det som hände vid mötet i New York?

PORUN 3/1986

I september ansåg man att dollarn var övervärderad till 30 procent, och nu, sex månader senare, har den sjunkit med 13 procent. Jean Denizet, som är fransk expert på internationella valutafrågor och som nyligen publicerat boken Le Dollar hoppas att septembermötet gjorde slut på de flytande valutakurserna.

”Ett underskott i handeln på 150 miljarder dollar och samtidigt en övervärderad dollar. Det hade aldrig varig möjligt med fasta valutakurser, Jag hoppas septembermötet betyder slutet för de flytande valutakurserna”

Det viktigaste man kom överens om var att centralbankerna i de fem länderna skulle operera samfällt på valutamarknaderna för att pressa ner dollarpriset. Dessutom skulle man se till att u-ländernas enorma skuldbörda skulle avhjälpas genom mera krediter och bättre lånevillkor.

USA har sedan september gått in för att på Reagans sätt råda bot på det stora underskottet i handelsbalansen, i budgetunderskottet, och sett till att räntenivån sjunker. Underskottet som finansieras med utländska lån, höjer annars räntan automatiskt.

Så långt frid och fröjd. Men de andra som istället lovade se till att deras valutor stiger och att deras ekonomiska politik blir mer expansiv? De har ännu en hel del att visa upp för att det hela skall gå jämnt ut. Det är mot Japan och BRD som blickarna nu vänder sig.

Grupp fem jobbar vidare

OECD ser redan nu mycket positivare på framtiden än före Grupp fem-mötet i september. Men mycket återstår att göra för att världsekonomin skall få fart. Om USA jobbar med sina underskott, återstår mycket att göra för de andra rika industriländerna.

Japan har visserligen fått yenen att stiga i förhållande till dollarn, men inte genom att lätta på importreglerna, utan framför allt genom en stram ekonomisk politik. Ännu mindre har de europeiska länderna ställt upp med. Valutamarknaderna har hittills reagerat som de fem hoppats i New York. Men den expansiva ekonomiska politik som skulle sätta fart på tillväxten i Japan, BRD, England och Frankrike — den låter ännu vänta på sig. Utan den kan det hända att de positiva tecken man nu sett på valutamarknaderna snabbt försvinner.

I Europa vänder sig blickarna framför allt mot Förbundsrepubliken Tyskland. Landet har lyckats stävja inflationen och har ett stort överskott i utrikeshandeln. Men inte ens I den situationen satsar den västtyska regeringen på stimulans och tillväxt. Någonting som skulle gynna hela Europa och förbättra sysselsättningsläget i det egna landet.

Alla kan vara glada över de fallande oljepriserna. Reagan har mycket större chanser att klara av sin budget. Den amerikanska centralbanken kan lättare hålla räntorna nere. Överallt håller man på och räknar om prognoserna för USA:s tillväxt. Dollarns nedgång förbättrar USA:s externa balans, medan den billigare oljan gör det möjligt att föra en expansivare ekonomisk politik och motverka att USA:s budgetunderskott stiger ytterligare.

På samma sätt har de fyra andra rika industriländerna nu större chanser än någon- . sin att stimulera sina ekonomier och sätta fart på tillväxten. Vi får se hur det går. Kommer tillväxten i gång, eller hinner de oljeproducerande länderna samla sina led och få oljepriserna att skjuta i höjden? Det är lätt att vrida fast kranarna när vi vant oss vid en billig olja igen.

Christian Sundgren & >

Reagan håller stilen.