USA:s ”återhämtning” i rymden

av Erkki Olin Forum 1988-06, sida 52-53, 31.03.1988

Taggar: Orter: USA Teman: rymden

2 terupptagandet av rymdskytteltrafiAr har högsta prioritet inom USA:s rymdprogram. Skyttlarna — Atlantis, Columbia och Discovery, var och en med en vikt på 100 ton utan nyttolast, är redan bokade för ett flertal år framåt. Det blir skytteln Discovery som skall starta trafiken efter Challenger-olyckan för två år sedan. Alla utförda tester har förlöpt planenligt, och starten väntas ske i augusti år 1988. För att den amerikanska skytteltrafikens proportioner bättre skall kunna förstås, är det skäl att nämna att den kommande europeiska rymdskytteln Hermes har en planerad dödvikt på 14 ton.

Rymdstation

USA:s civila rymdprogram består i övrigt av en bemannad rymdstation, som skall byggas i samarbete med Europa, Japan och Kanada. Kostnaden beräknas uppgå till 30 miljarder USD.

I början av februari i år har president Reagan dessutom meddelat att planeten Mars kommer att vara målet för kommande amerikanska ryrndfärder.

Den amerikanska rymdstationen skall vara i bruk år 1995. Med en längd på 135 meter beräknas den kräva ett tjugotal transporter med rymdskyttlarna. Den sovjetiska rymdstationen Mir har en längd på 29,5 meter.

I president Reagans budgetförslag för år 1989 finns ett anslag för rymdstationen om 2 miljarder USD. Men förslaget innehåller också ett annat anslag som närmast kunde betecknas som historiskt. En summa på 25 miljoner USD finns upptagen för företaget Space Industries i Houston.

Privatprojekt

Dessutom — och med åsyftan till samma företag — har rymdorganisationen NASA från ”högsta ort” blivit anmodad att öronmärka 700 miljoner USD för ett forskningsprojekt som gäller en obemannad rymdstation I privat regi. Dessa budgetmoment gäller en station som planerats av fd NASA-funktionären Maxime Faget tillsammans med ett rutinerat forskarteam som han samlat kring sig. Utled på byråkratin och splittringen inom den amerikanska rymdverksamheten — och förvissad om att NASA inte på lång tid förmår köra igång ett krävande rymdstationsprojekt — startade han det egna företaget och lyckades också mycket snart attrahera vissa inflyteleserika kretsar med sin privata idé. Av ekonomiska och praktiska skäl har Fagets rymdstation planerats för obemannad verksamhet. Kostnaden beräknas bli en tredjecel av vad en bemannad station hade krävt, och försöksverksamheten kan nu bedrivas utan de komplikationer närvaron av en besättning hade inneburit. Delägare i stationen är redan storföretagen Boeing och Westinghouse. Med solpanelerna utvecklade kommer den att ha en längd av 76 meter. Panelerna alstrar en effekt på 28 kw, vilket är 6 52

Text: Erkki Olin

Amerikansk “Öternämtning” | rymden

USA står inför en ny storsatsning inom den civila rymdverksamheten. Samtidigt ljusnar också läget med tanke på möjligheterna till ett mångsidigare samarbete mellan de två supermakterna.

Rymdskytteln Atlantis

Den sovjetiska rymdstationen Mir.

procent mera än mostvarande effekt på den ryska rymdstationen Mir.

USA-experiment på Mir

En annan historisk händelse innebar undertecknandet av ett avtal enligt vilket Massachusettsföretaget Payloads System har fått tillstånd att utföra experiment i tyngdlöst tillstånd på rymdstationen Mir. Industri- och försvarsdepartementen i Washington gav sitt godkännade i februari, och omedelbart därefter — som om det gällt en inbördes överenskommelse mellan de två privatföretagen — var Faget på plats med Space Industries’ anslagsframställan till president Reagan, skriver tidningen The Economist Förutom en högre effekt än den sovjetiska, erbjuder Space Industries’ rymdstation bättre möjligheter för dirigering av experimentverksamheten. Payloads Systems måste i minsta detalj planera utförandet av experimenten på Mir, vilka helt omhänderhas av ryska ingenjörer. Under själva verkställandet finns det ingen möjlighet att kontrollera förloppet. Först i efternand då materialet återbördats till jorden kommer utfallet att framgå.

På Space Industries’ rymdstation kommer däremot alla faser i utförandet att kunna följas upp kontinuerligt, och experimenten kan regleras med fjärrkontroll via satellit.

Ryska rymdtjänster …

Då de sovjetiska ansträngningarna att exploatera rymdmaterielen nu burit frukt, är det klart att intresset på amerikanskt håll på allvar vaknat för kommersiella satellituppskjutningar i rysk regi. Påtryckningarna på Washington för åstadkommandet av en uppluckring av de restriktioner som hittills förhindrat användandet av Glavkosmos tjänster har därmed blivit allt kraftigare.

Tidningen The New York Times uppger att Sovjet-ambassaden besökts av ett antal amerikanska läkemedelsföretag som inom sin FoU-verksamhet är i ett skriande behov av laboratoriefaciliteter för långvariga experiment I tyngdlöst tillstånd. Rymdstationen Mir är faktiskt den enda plats sådana experiment för närvarande går att utföra. Antalet materialhanteringsförsök på stationen är redan uppe i siffran 1600, och Glavkosmos har nu en verklig förhandlingstrumf på hand då det gäller att finna avnämare för alta de övriga tjänster Sovjet kan erbjuda i rymdhänseende.

. -. till reapriser Space Commerce Corporation är det ame FRUN, 6/1988

Columbia (tv) och Discovery är bokade för flera år framåt.

rikanska företag som i USA har hand om marknadsföringen de sovjetiska Protonraketernas kapacitet. Priserna för en satelIituppskjutning rör sig kring en tredejedel av det européerna tar ut för motsvarande Ariane-tjänster. Ett kilogram till geostationär bana (36 000 km) kostar 15 000 USD, vilket innebär mellan 25 och 30 miljoner USD för en normal kommunikationssatellit på meljan 1800 och 2 000 kg.

Trots uppvaktningar från bla General Electrics och General Motors trymdsektioner har Washington blankt nekat till sovjetmedverkan med motiveringen att amerikansk högteknik på inga villkor får falla i fel händer. Men företagen i USA hävaar i allt kraftigare tongångar att de råkat ut för en konurrensnackdel då de inte kunnat få upp de satelliter de I och för sig redan har kunder för. Amerikanska experter lär nyligen ha besökt de ryska raketuppskjutningsramperna ett flertal gånger, vilket tyder på möjligheten till en förestående eftergift också vad avser uppskjutningar av kommunikationssatelliter med ryska bärraketer. Detta skulle faktiskt innebära ett historiskt handslag mellan de två stora inom rymdverksamheten, och möjligen vara uvertyren till ett långsiktigt samarbete för utforskandet av solsystemet — i första hand planeten Mars.

USAF pressar på?

Men en möjlighet är givetvis också att Washington framhärdar under påtryckningarna. Inom två är räknar nämligen USAF (United States Air Force) — som nu tycks ha tagit hand om initiativet efter NASA:s många klavertramp — med 8—9 skyttelfärder och 12—15 raketuppskjutningar årligen i USA.

Flygvapnet har också satt fart på raketproduktionen inom Martin Marietta, McDonnel Dougias och General Dynamics, vilka redan kammat hem en sammanlagd orderstock på 10 civila satellituppskjutningar.

Sovjetisk skyttel?

Enligt rykten som varit i omlopp redan under en längre tid har Sovjet fortsatt utvecklingsarbetet på en egen rymdskyttel. Tidningen Uusi Suomi vet berätta att den första skytteln kanske testas redan i år, och att systemet därmed vore i funktion år 1990. Enligt samma källa kunde en sovjetisk rymdstation med en besättning på etthundra kosmonauter tänkas vara i bruk år 1995, dvs vid samma tidpunkt som den amerikanska rymdstationen väntas starta verksamheten,

Sommaren 1988 skall Sovjet återuppta sitt program för utforskning av planeten Mars genom att skicka två rymdfarkoster till planetens månar Phobos och Deimos (med sex finska meteorologiska ”ägg” = små stationer för automatiska observationer). Då farkosterna har en vikt på 6 ton, måste bärraketen Proton förses med ett femte steg för att få dem I rätt bana till Mars, skriver tidningen Space.

Suveräna supermakter

Av de sammanlagt 3 500 uppskjutna satelliterna under den gångna rymderan är det bara ett hundratal som tillhört andra nationer än de två supermakterna.

Allt som allt har hittills 200 personer varit i rymden, De flesta av dem är amerikaner, men ifråga om tidsmässigt uppehåll leder Sovjetunionen.

Enligt tidningen Financial Times har totalt 500 miljarder USD omräknat i dagens penningvärde spenderats på civil rymdverksamhet sedan 50-alet.

Spekulationerna gällande framtiden är idag många. Möjligheterna finns att supermakterna slutligen mognar till ett konstruktivt rymdsamarbete, efter att nu också Europa intagit en avvaktande hållning och gått in för ett självständigt rymdprogram. Europa följs hack i häl av ett målmedvetet och ekonomiskt välrustat Japan. L 53