Utlandsemissionerna
av Peter Nordling Forum 1984-11, sida 08-10, 13.06.1984
FÖRUN 1184
Utlandsemissionerna fordrar gedigna kunskaper och hårt arbete
Då ett finländskt företag besluter sig för att skaffa utländskt kapital på de internationella marknaderna måste det givetvis vinnlägga sig om ett gott förarbete. Men minst lika viktigt är det
Av Peter Nordling
BH Under det senaste åren har utländska investerare på allvar blivit intresseade av finländska bolag.De har märkt att vi har tekniskt högtstående företag som ur placeringsperspektiv är förhållandevis konkurrenskraftiga. Flera finländska företag har redan sett sin chans att suga upp billigt utländskt kapital, bredda finansieringsbasen och höja sin image genom att sälja sina aktier på de utländska marknaderna.
Först i raden var Instrumentarium Oy som sedan ett knappt år noteras på mäklarlistan i USA, dvs OTC-marknaden (OTC = over the counter), I Instrumentariums fotspår har sedan bl a Finska Socker Amer-yhtymä Oy (London). Oy Wärtsilä Ab (London) och Pohjolabolagen gett sig ut på de internationella aktiemarknaderna.
Hittills har de finländska företagen utnyttjat fyra olika metoder för att sälja sina aktier åt utländska investerare. I USA är det vanligt att man siktar in sig på OTCmarknaden, åtminstone innan man går in för att få aktierna börsnoterade. Ett annat sätt att nå investerarna är att sälja aktierna genom s k private placing. Det betyder att kunderna handplockas - oftast bland institutioner, samfund och internationella portföljförvaltare. En direkt listing, alltså regelrätt notering på någon av de utländska börserna, är också möjligt, om än inte så vanligt. Vidare kan aktierna säljas över fondbörsen i Helsingfors.
Möjligheterna är uppenbarligen tillräckligt många. Och det har visat sig att flera finländska bolag har rönt förhållandevis stor popularitet bland internationella investerare både i Storbritannien och USA. Nyheterna om att Pohjola kammat hem ca 280 Mmk, Amer ca 200 Mmk liksom också Wärtsilä, torde knappast ha undgått någon. Men det är naturligtvis inte bara att åka ut och tro att finska aktier går åt som smör på heta stenar.
att kontinuerligt och effektivt sköta om den så kallade eftermark naden. Dessutom bör man komma ihåg att huvudmarknaden för aktierna alltid finns i hemlandet och att insamlandet av stora mängder billiga pengar utomlands inte allena är saliggörande. Det här säger Oy Bensow Ab:s vice VD Jan Granvik som bl a varit med om att introducera Finska Sockers aktier på den internatio nella kapitalmarknaden.
VVD Jan Granvik tror på en fortsatt internationalisering för de finländska bolag. Han betonar vikten av att sköta eftermarknaden och att inte suga upp för mycket pengar på en gång.
Hårt arbete och internationell standar — Bakom varje introduktion av aktier i ett främmande land ligger alltid ett långt och gediget förarbete, förklarar Jan Granvik och tillägger att bolaget naturligtvis måste uppfylla vissa kriterier för att vara ett attraktivt placeringsobjekt på de utländska marknaderna.
Det här betyder att bolaget måste vara tillräckligt stort, dvs att det har en så stor aktiestock att aktierna verkligen utgör en vettig placering. Dessutom måste bolagets verksamhet vara av den typen att den står sig i den internationella konkurrensen.
Vad själva genomförandet av en utlandsförsäljning eller -emission beträffar konstaterar Granvik att det först gäller att analysera företaget noggrannt. I det skedet är det också vanligt att man utarbetar olika prospekt där företaget presenteras i or och sifror. I USA finns speciella regler för prospekten. Reglerna, som kom till efter börskraschen år 1928 för att trygga investerarnas rättigheter, övervakas av Securities and Exchange Comission (SEC).
Vill man ha aktierna börsnoterade skall man ha ett speciellt prospekt för det, siktar man på private placing gör man ett annat slag av prospekt just för det ändamålet.
I USA förbinder företaget sig att ge en viss mängd information om sig och den skall ges på ett speciellt sätt. Det är t ex förbjudet att ge ut resultatuppgifter om de inte är verifierade,
I Europa, utanför den slutna marknaden i USA, är bestämmelserna betydligt mer liberala. Här finns inga bestämmelser utanför börserna beträffande information om bolagen.
— Men, säger Granvik, sedan är det en annan sak att européerna är mycket kräsna. De kräver minst lika mycket information som amerikanerna.
Waärtsiläs utlandsermission motiveras av bolagets internationaliseringsprocess och strävan att ex pandera, säger = finansdirektör
Klaus Grönbärj.
Road-shows
Vad själva försäljningsproceduren anbelangar är den, som alltid, beroende av en god marknadsföring. Marknadsföringen sker utgående från de olika prospekten. Man presenterar alltså företaget för de utländska investerarna. Detta sker i regel på s k road-shows, som ordnas av den som har hand om försäljningen eller emissionen.
— Då gäller det, såger Granvik, att kortfattat och sympatiskt sätt ge en möjligast övertygande bild av företaget dess ledning och verksamhet. Förutom den muntliga presentationen, som bör ske på en felfri engelska, bör showen också omfatta ett högklassigt bildmaterial.
Enligt Granvik är de här presentationstillfällena internationellt sett mycket högt stående. Nämnas kan att de i London förverkligas antingen som breakfast- eller lunchmeeting.
Som stöd för marknadsföringen engageras både inhemsk och lokal press.
För en utlandsemission, speciellt då det gäller USA med sina hårda restriktioner, rekommenderas en förberedelsetid på upp till tre år. Men förfaringssätten varierar givetvis. Finansdirektör Klaus Grönbärj på Wärtsilä berättar att det tog bolaget flera år att upprätta lämpliga internationella bankkontakter och att komma underfund med det rätta internationella tänkandet. Själva genomförandet av emissionen och börsnoteringen i London gick på ca fyra månader, men kunde ha gått snabbare vid en annan tidpunkt.
Jan Granvik förklarar att tiden för genomförandet delvis beror på årstiden, Om ett bolag vill bli börsnoterat i London får bokslutet inte vara äldre än sex månader, vilket innebär att en börsintroduktion där bör ske före utgången av juni månad, En annan lösning är att presentera ett reviderat mellanbokslut. Men det förfarandet är väldigt arbetsdrygt eftersom börsen inte nöjer sig med moderbolagets bokslut, utan kräver ett koncernbokslut.
Också Granvik har erfarit att förarbetet tar lång tid genom att man måste lägga ned mycket arbete på dokumentationen.
Eftermarknaden vikti — Man får inte heller försumma eftermarknaden, betonar Granvik. Han poängterar att bolaget absolut inte får glömma bort sina nya aktionärer. Dessa måste regelbundet få rapporter om bolaget. Kravet på information är nämligen betydligt större utomlands än i hemlandet. Det är också viktigt att bolaget verkligen håller vad det lovat beträffande resultat och verksamhetsutveckiling.
Vidare betonar Granvik betydelsen av att den person eller det företag som introducerat aktierna på den utländska marknaden kontinuerligt rekommenderar papperen för investerare. Det kan ske t ex genom fortsatta road-shows. Granviks uppfattning är att bolaget bör vara förberett på någon form av internationell presentation minst en gång per år för att intresset för aktierna skall bestå.
Intresset för finska aktier utomlands har hittills varit rätt stort. Granvik berättar att man på Bensow är av den uppfattningen att de finska aktierna oftast ses som en del av en skandinavisk portfölj, vilket innebär en begränsning av efterfrågan.
— Efter Wärtsiläs och Amers stora emissioner är utlandsmarkraden rentav trång. Dessutom är de utlängska investerarna ute efter andelar i intressanta och utvecklingsdugliga företag. Det att ett företag är finskt är av underordnad betydelse, fastslår hen.
Vilka köparna egentligen är är enligt Granvik svårare att definiera. men i allmänhet är det frågan om internationella investerare och portföljförvaltare, pensionsfonder, försäkringsbolag och merchant banks.
Några oöverkomliga problem i marknadsföringen av finska aktier utomlands har Granvik inte kunnat notera. Han konstaterar dock att utlänningar vana vid aktiecertifikat om exempelvis 1000 aktier, vilket ger extra arbete om aktierna skall splittras på mindre poster. Och då är det omöjligt att sälja aktierna i mindre portioner. Ett annat principiellt problem är uppbärandet av stämpelskatt till finska staten. Detta försummas vanligen utomlands. Men om en aktie återvänder till hemlandet till en finländsk köpare eller skall registreras här måste utebliven stämpelskatt betalas,
Börja med private placing
Trots att Granvik har positiva erfarenheter av Finska Sockers emission — också efterhandsmarknaden och omsättningen har varit god — anser han inte att det för ett finskt företag är nödvändigt, eller ens tillrådligt att eftersträva en börsnotering i London eller New York för att nå utländska investerare.
— Det kan till och med vara ofördelaktigt. Dels är dessa marknader svårbemästrade, dels kommer investerarna ändå ofta till hemmamarknaden, säger han och konstaterar att tom ett framstående bolag som Wärtsilä sålt en stor del av aktierna på börsen i Helsingfors. Frågar man en mäklare om utsikterna i London lär svaret bli att det inte finns utrymme på marknaden.
— Därför, säger Cranvik, rekommenderar vi hellre, åtminstone för ett internationellt sett relativt okänt bolag, att först göra
FRUN Å 11/8 en private placing till internationella investerare. Efter en tid kan man göra ytterligare en, Först därefter, dvs då bolaget blivit känt är det moget för en börsintroduktion. Wärtsiläs börsintroduktion i London betecknar Granvik som ett specialfall i det här sammanhanget. Finansdirektör Klaus Grönbärj förklarar att orsakerna till emissionen var både strategiska och finansiella, I första hand motiverades emissionen av den pågående internationaliseringsprocessen och strävan att expandera. Vidare gällde det att göra bolaget och dess aktier kända så att aktierna kan fungera som betalningsmedel utomlands. Dessutom var emissionen en PR- och imagefråga.
År pengarna verkligen billiga?
Det talas ofta om att de finländska företagen fått billiga marknadspengar tack vare utlandsemissionerna. Detta är emellertid en generalisering. Jan Granvik understryker att priset på det utländska kapitalet måste ses ur ett längre perspektiv.
— Man kan inte säga att en emission är billig även om kostnaderna är endast två procent av det influtna kapitalet ens om man lägger till utgifterna för dividender. Eftersom marknaden är begränsad och det samtidigt är viktigt att hålla bolaget känt genom nya emissioner kan det därför vara svårt att komma tillbaka om man suger upp för mycket kapital på en gång.
Klaus Grönbärj anser inte att Wärtsiläs emission var för stor. — Det var helt enkelt frågan om ett behov av pengar och företaget har inte planer på någon ny utlandsemission inom den närmaste framtiden, säger han. Dessutom ökade antalet aktieägare endast med ca 100 Wärtsilä har också fått ett större förtroende i utlandet tack vare att aktierna också noteras på börsen i Stockholm. För Waärtsiläs del kostade emissionen 2 procent av det influtna kapitalet på drygt 202 Mmk. Grönbärj berättar vidare att alla aktier gick till handplockade placerare och att 70—80 procent av dem stannar i Storbritannien,
Internationaliseringen fortsätter
På frågan om fortsatt intresse för utlandsmarknader bland de finska bolagen svarar Jan Granvik att internationaliseringen sannolikt fortsätter.
— Dollarns pris och de sjunkande kurserna, framför allt i USA, talar för att de internationella placerarna strävar till att diversifiera. Egentligen är det endast börserna i Helsingfors och Oslo som har en stabil utveckling, säger han och tillägger att de utländska investerarna i viss mån tycker att den finska marknaden är tung och begränsad. O 10
Av Bjarne Nyman
Farväl nyanalfabetism?
NU KAN ANVÄNDAREN SJÄLV ANPASSA SINA ADB-APPLIKATIONER
Att kunna programmeringsspråken blir förmodligen inte — såsom det ibland har befarats — utslagsgivande för om en människa klarar sig i informationssamhället eller inte. Det ger den senasta utvecklingen på ADB-tillämpningarnas område besked om.
Oy Sperry Ab presenterade nyligen sitt nya MapperKit-system som gör det möjligt för ADB-användaren att själv modellera om sina datatillämpningar. Systemet bygger i bög grad på finländsk mjukvarukkunnande.
BH Då applikationsgeneratorn Mapper introducerades för ett antal år sedan väckte den uppmärksamhet främst tack vare sin användarvänlighet. Användaren fick ett verktyg som gjorde det möjligt för ho nom/henne att själv bygga upp applikationer och göra förändringar i existerande system. Och det behövdes inga specialkunskaper i datateknik för att resultatet skulle bli lyckat.
Till dags dato har tusentals applikationer världen över byggts upp med hjälp av Mapper. Av dessa finns ett hundratal i vårt eget land, tex hos Finnair, SaabValmet, Wärtsilä, Silja Line, Finska Socker, Helsingfors sparbank och Åbo Akademi.
Orsaken till Mapper-framgången står alltså att söka på användarplanet. Användaren inges nämligen en känsla av att han jobbar med sitt gamla, invanda och trygga system med information i rapporter, rapporterna i arkivlådor, o s v. Med hjälp av enkla, men mångsidiga kommandon kan terminalarbetaren sedan plocka ut information, göra sammanställningar, förändringar, nya uppställningar och utskrifter, dvs göra saker som vanligtvis kräver ett flertal ganska invecklade dataprogram,
Sist men inte minst: Användaren kan själv avgöra när och hur jobbet skall göras.
Ytterligare ett steg framå Öy Sperry Ab har nu tagit ett steg vidare genom att introducera sitt MapperKitsystem. Bakom denna nya teknik finns naturligtvis Mapper som ett element. Det andra elementet utgörs av en standardmetod för applikationsplanering som i huvudsak konstruerats av utvecklingschef Pekka YliOlli och i praktiken tillämpats av Pekka Aalto båda vid Oy Sperry Ab.
I korthet innebär denna ADB-tillämpning nya möjligheter för användaren att göra förändringar i sina Mapper-applikationer. Det kan t ex vara fråga om applikationer för produktions- och materialstyrning, lagerövervakning, personaladrmministration eller bokföring. Alla ”kittar” går enkelt att modifiera så att de passar företaget eller avdelningen. Och dessa modifieringar kan göras utan specialkunskaper i datateknik.