Utlandskonjukturen övergående svag

Taggar: Teman: ekonomi

» .» oCh i utlandet

Utlandskonjukturen övergående svag

DET VAR REDAN I BÖRJAN av innevarande år klart, att den ekonomiska tillväxten under andra halvåret 1968 skulle komma att bli betydligt långsammare än under föregående halvår (se Forums nummer 13, sid. 19). Detta var delvis ytterst sannolikt på grund av konjunkturutvecklingens tidsschema i de stora industriländerna, delvis pekade speciella faktorer åt samma håll. En genomgång av läget på Finlands viktigaste exportmarknader bekräftar, att utvecklingen faktiskt synes gå i befarad riktning.

1 FÖRENTA STATERNA har produktionens ökning blivit något långsammare efter det strejkhotet i stålndustrin avvärjts. Denna industri samt dess kunder har slutat Jagra järn och stål och drar i stället ned de beredskapslager som anskaffades som en återförsäkring mot en strejk. Finanspolitiken har efter godkännandet av den tioprocentiga tilläggsskatten på privata personers och bolags inkomster fortsatt att vara restriktiv. Trots detta anses efterfrägan vara alltför stor i förhållande till produktionsresurserna. I ett uppmärksammat anförande har presidentens främste ekonomiske rådgivare Arthur M. Okun uttalat, att regeringen siktar mot en tillväxttakt på endast 1—3 procent kring mitten av 1969. Det är knappast troligt, att en eventuell republikansk administration skulle bedriva en mera expansiv politik, snarare tvärtom.

DEN BRITTISKA EKONOMIN utvecklas under innevarande halvår långsammare än tidigare antagits på grund av en starkare än väntad kontraktion i den privata konsumtionen. Utrikesekonomin synes däremot vara på väg att förstärkas. Handelsbalansens förbättring i augusti är visserligen nästan det enda konkreta tecknet på det men mycket tyder på ätt devalveringens verkningar äntligen kommer till synes. £3e närmaste månadernas export- och importsiffror kommer att utvisa, huruvida en bestående förbättring har inträtt.

VÄST-TYSKLAND upplever just nu en kraftig ekonomisk expansion, Den inhemska bruttoprodukten kommer att stiga 5,5 procent mot tidigare förutsagda 4 procent. En viktig faktor i detta uppsving har varit exporten. En fortsatt kraftig upp gång vore möjlig också under 1969, om myndigheterna är vilbga att tolerera den försämring i den starkt aktiva handelsbalansen som en fortsatt expansion skulle föra med sig. Osäkerhet råder likväl om den västtyska regeringens villighet att medverka i något sådant. I stället talas det om placering av överskottet i betalningsbalansen i form av ökad utländsk nettolångivning.

I BENELUXLÄNDERNA har den kraftiga expansion som den utländska efterfrågan utlöste under senare hälften av 1967 fortsatt, men den bärs upp av konsumtions- och investeringsefterfrågan i bemlandet. Den fortsatta konjunkturutvecklingen kommer i avgörande grad att bero på den västeuropeiska efterfrågesituationen. För de närmaste månaderna förutses likväl fortsatt kraftig ökning i total efterfrågan och produktion.

SVERIGE har lyckats upprätthålla en god inre och yttre balans i sin ekonomi men är liksom flera andra mindre länder beroende av yttre impulser för en kraftigare tillväxt än hittills. Man bör härvid komma ihåg, att Sverige har haft att kämpa med det handikaåp som devalveringar i tre viktiga avnämar- och leverantörländer inneburit. När devalveringarna i Storbritannien, Finland och Danmark har hunnit få avsedd verkan, bortfaller småningom verkan av denna ofördelaktiga engångsföreteelse.

DVANMARKS ekonomiska utveckling har varit ganska otillfredsstälande under 1968. Den inhemska bruttoprodukten nommer att växa med endast ett par procnetenheter eller betyaligt mindre än de närmast föregående åren. Också under 1363 väntas expansionen bli måttlig och den privata konsumtionen rent av sjunka eller på sin höjd vara konstant.

FÖR OECD-OMRÅDET SOM HELHET verkar ingen avgörande nedgång i den ekonomiska tillväxten att vara för handen. Den övergående perioden av långsammare växt är dock påfrestande för länder vilka i likhet med Finland har endast obetydliga utländska och interna reserver att falla till Exporten av mjölkhushållningsprodukter ytterligare försvårad

Under mellankrigstiden var exporten av livsmedel, främst mjölkhushållningsprodukter, en viktig valutakälia med en andel på upp till 10 procent av totalexporten. Under senare år har denna export alltmer försvårats till följd av att andra länder i likhet med Finland har strävat att skydda den inbemska produktionen eller importen från länder som står i ett speciellt förhållande till det köpande landet, Till exempel den gemensamma jordbrukspolitiken i

Forum 17/68

EEC har lett till en kraftig minskning av denna marknads inköp från bland annat Finland.

I Förenta staterna har förbundsstatens tariffkomission rekommenderat = jordbruksministern och presidenten att i framtiden skära ned importen av ost till 12,8 miljoner kilogram från 22,8 miljoner kilogram under 1967. För Finlands del innebär detta, att vår ostexport till USA kommer att underkastas kvantitativa restriktioner och till följd av detta att krympa avsevärt. Fram till nu har endast ostsortimentet som fått exporteras varit begränsad, men mängden har varit fri. Under det hittillsvarande systemet har i buvudsak emmentaloch smältost exporterats, O baka på. O 2 de i den gemensamma maärknaIngen EEC den, det vill säga Danmark, utvidgning med Irland, Norge och Storbritande Gaulle niem. I Bonn gick presidenten

Vid EEC-ministermötet i Bryssel och under förhandlingarna mellan president de Gaulle och förbundskansler — Kiesinger i Bonn, vilka tillfällen bägge ägde rum de sista dagarna av september, bekräftades det som ala vet sedan ett antal år, nämligen att det inte blir någon utvidgning av EEC så länge de Gaulle leder Frankrike,

I Bryssel inlade Frankrike ett veto mot den västtyska planen för arrangemang i Västeuropa, vilka gradvis skulle föra mot en tullunion mellan EEC och de länder som ansökt om inträ ännu längre: han hotade med att Frankrike lämnar BEC om inte de ihärdiga försöken att få Storbritannien med i EEC upphör. Storbritannien är ännu ekonomiskt alltför svagt för att komma i fråga som medlem. Det senaste franska vetot torde innebära dödsstöten inte endast för den västtyska planen för ytterligare ekonomisk integration utan också för de andra initiativ som gjorts, såsom Beneluxplanen och italienarnas plan. De inträdessökande ländernas medlemsansökningar förblir dock på EEC:s dagordning i väntan på gynnsammare tider.

OD 31