Utmaningar för det isländska fisket
av Halldor Arnason Forum 1986-12, sida 32-33, 28.08.1986
[IORDEN G avet runt Island hör till de rikaste fiH skevattnen i världen. Islands övrig naturresurser är knappa, och därför är fisket den överlägset viktigaste sektorn inom den isländska ekonomin. År 1985 svarade havsprodukter för 76 procent av den totala varuexporten, och under de senaste åren har andelen stadigt legat mellan 70 och 80 procent av exporten. Då utrikeshandeln uppgår till nästan hälften av landets bruttonationalprodukt, är Island troligen mer beroende av fiskexporten än någon annan självständig nation.
Fisket sysselsätter 14-15 procent av arbetskraften. Utöver detta får många sin utkomst från tjänster för fiskeindustrin. Därför känns effekterna av stigande eller sjukande fångster genom hela nationalekonomin.
Fiskeindustrin utnyttjar resurser som tillhör hela nationen. Resurserna är knappa men förnyelsebara. Fisket av de viktigaste arterna måste därför i viss mån begränsas, så att stammen inte dör ut. Då man besluter om fiskekvoterna måste näringskedjan och sambandet mellan arterna beaktas. Under de senaste åren har åtgärder att bevara fiskresurserna i ökande grad diskuterats. Detta har tillsammans med regleringen av fisket minskat risken för alltför stort fiske, trots att fiskeflottans kapacitet har ökat kraftigt.
Ny fiskepolitik skyddar stammen
Nya metoder har tagits i bruk för att reglera högsjöfisket. Under sjuttiotalet och början av åttiotalet prövade man olika metoder att reglera fisket. Dessa lyckades dock inte begränsa fångsten, och gjorde inte själva fisket mer effektivt. Situationen blev kritisk år 1983, då det blev uppenbart att torskstammen höll på att utrotas.
Då den nuvarande regeringen trädde till i maj 1983 beslöt den att utarbeta en ny och mer effektiv fiskepolitik. Denna trädde i kraft år 1984. Fiskeministeriet fick fullmakt av Alltinget att kontrollera fisket genom att fastställa kvoter för fångsten eller fiskeprestationen för varje enskilt fartyg, baserade på deras resultat från de tre senaste åren. Varje fartyg på mer än 10 BRT fick en kvot för de sju viktigaste arterna — torsk, kolja, sej, lax, rödspätta, hetgeftundra och havskatt. Nya fartyg fick välja mellan en genomsnittlig kvot enligt deras storlek, eller begränsade fisketider. Överförandet av kvoter och fiskerättigheter tilläts under vissa förhållanden.
Fiskepolitiken för 1986 byggde på principerna från 1984 och 1985. En viktig förändring var, att fartygens redare hade rätt att välja mellan en bestämd kvot för varje fartyg, dvs ett fångsttak, eller en bestämd gräns för fiskeprestationen, där fångsten ä 32
Den arbetsintensiva fiskförädlingsindustrin måste automatiseras, eftersom det är brist p arbetskraft på Istand.
ISLANDS FISKEINDUSTR inför nya utmaningar
Den isländska fiskeindustrin genomgår som bäst stora förändringar. Till stor del har de drivits fram av fiskelagens förnyelse år 1984, men förändringarna på marknaden spelar också en stor roll. Konsumenterna i Amerika och Europa uppskattar fisk som hälsosam mat, och är beredda att betala bra för kvalitet. Framgång kräver dock att den isländska fiskeindustrin blir mer flexibel och specialiserad, och satsar på produktutveckling. Tecken p förändring syns redan.
bestämd av antalet fiskedagar och ett tak för torskfångsten.
Kvalitet i stället för kvantite Åtgärderna har varit framgångsrika trots inledande svårigheter. Totalfångsten har legat nära den fastställda nivån. Fiskeinsatsen har blivit mer ekonomisk, då fiskarna fångar sin kvot mer effektivt. Utöver att systemet har minskat fiskekostnaderna har det också gett redarna motivation att satsa på kvalitet. Det nya systemets administration har förlöpt förvånansvärt smidigt med tanke på hur drastisk förändringen var och de stora ekonomiska intressen den berört.
Regeringens främsta mål är att säkra en sund beskattning av fiskeresurserna, så att denna nyckelsektor av ekonomin kan bevaras i gott skick på lång sikt.
För att förstå det isländska samhället måste man förstå fiskets karaktär, där mängden av lossade ton fisk har varit måttstocken för produktion och resultat. De isländska fiskarna har därför haft den högsta produktiviteten i världen. Begränsningarna av fisket och förändringarna i handeln med färsk fisk kommer troligen att ändra grunden för värderingarna från ton till värdet. Det är möjligt att vi inte kommer att kunna fiska så mycket mer, men vi kommer att kunna höja värdet på produkterna i betydande grad.
Fr o m år 1960 har samma system för handeln med färsk fisk varit i kraft. Det har byggt på minimipriser för art, kvantitet och storlek, fastställda av fiskeriministeriets prisnämnd, och en kvalitets- och storleksklassificering, uppställd av en officiell institution för kvalitetskontroll.
12/1986 FRUN
En hamn, en köpare
Systemet har byggt på Islands speciella förhållanden. Dessa var i korthet att det vanligen endast fanns en förädlingsfabrik i varje hamn, att fiskebåtarna var beroende av sin hemharnn och att dåliga landkommunikationer gjorde det svårt att transportera fångsten mellan hamnarna. Allt detta gav uppköparna en stark ställning, vilket hindrade uppkomsten av en fri marknad för färsk fisk.
Då landkommunikationerna kraftigt förbättrats, och fiskebåtarna blivit större och bättre utrustade — och därmed mindre beroende av sin hemhamn — har det skapats förutsättningar för en förändring. Det som verkligen startade diskussionen i fjol var en ny teknik att transportera tisk mellan Island och Europa, vilken lett till att fiskefartygens redare i ökande grad under de senaste åren exporterat fisk i containers.
Detta ändrade fiskarnas och redarnas sätt att tänka på fångsten, så att de nu ser den som vilken kommersiell produkt som helst, som kan säljas till olika priser beroende på kvalitet, kvantitet samt var och hur den blir såld. Resultatet av den nya tekniken är, att handeln med färsk fisk på Island nu står i direkt kontakt med marknaden för färsk fisk i Europa. Förädlingsindustrin har därför mött ökande konkurrens från ett nytt och oväntat håll, och är inte redo att möta förändringen eftersom det gamla, rigida systemet för handel med färsk fisk fortfarande är i kraft.
Förändringen har satt igång en diskussion på Island om att öppna marknader för färsk fisk. För närvarande är uppköparna skyldiga att köpa hela fångsten som fiskebåten hämtar iland till det officiella priset. Därför är det svårt för dem att specialisera sig på vissa produkter. Om det fanns en fri marknad kunde förädiarna köpa de arte och mängder som passade dem. För ögonblicket förefaller opinionerna att starkt luta i denna riktning, som kunde leda hela fiskeindustrin in på utveckling och tillväxt.
Trenden gynnar fisk
Marknaden för fiskprodukter har och håller på att förändras kraftigt. Tidigare var fisk en billig produkt, som konsumerades av de mindre välbemedlade i samhället. Under de senaste åren har en rad undersökningar visat att fisk är hälsosam mat. Då konsumenter med hög levnadsstandard allt mer blivit intresserade av ett hälsosamt leverne, har de vänt sig till fisk som en källa till god, ”naturlig” mat. Dessa konsumenter är beredda att betala höga priser för kvalitetsprodukter som motsvarar deras behov och smak. Detta har och kommer att öka kraven på kvalitets- och produktutveckling.
För att möta dessa krav kommer den isländska fiskindustrin utan tvekan att leva på det goda rykte den under många år kunnat bygga upp på de utländska marknaderna, dvs att isländska fiskorodukter är av toppkvalitet p g a ypperlig råvara, hög standard på hantering och förädling och pålitlig service.
Eftersom den traditionella fiskeindustrin är mycket beroende av naturen för sin råvara, är branschens verksamhetsförutsättningar på många sätt olika den övriga livsmedelsindustrins. Fiskeindustrin är mycket beroende av livsförhållandena i havet, klimatet och säsongerna, vilka alla dikterar tillgången på råvara och fiskens kvalitet. Slakteriindustrin och akvakulturen har t ex mycket bättre möjligheter att kontrollera produktionen.
Ny teknik i land och till sjöss Trots detta har fiskeindustrin idag allt bättr (ESR r möjligheter att kontrollera fluktuationerna i miljön, och därmed ökar möjligheterna att tillämpa produktionsteknik från andra grenar av livsmedelsindustrin. Detta kommer tillsammans med marknadsutvecklingen mer eller mindre att diktera den kommande utvecklingen.
Den tekniska utvecklingen och förändringarna i fiskeindustrins ekonomiska betingelser förväntas vanligen jämna ut och kontrollera de naturliga fluktuationerna. Den tekniska utvecklingen sker framför allt inom tre sektorer.
Elektroniken öppnar nya möjligheter för kvalitetskontroll med ny utrustning och instrument. För det andra kan förädlingen automatiseras. Till skillnad från det övriga Europa lider Island av brist på arbetskraft, vilket förutom ekonomiska överväganden påverkar behovet av automation. Den tredje faktorn är stora frystrålare, som kan behandla fisken då den är som bäst. Djupfrysning ombord har kommit in I bilden först under de två tre senaste åren.
Akvakulturen håller på att bli en viktig sektor som växer i ett nära förhållande med fisket. Förhållandena för akvakultur är gynnsamma på Island på grund av den rikliga tillgången på färskvatten, geotermiskt vatten och foder från fisket.
Det isländska fisket genomgår som bäst förändringar, som troligen kommer att förorsaka svårigheter på kort sikt. På lång sikt kommer det dock definitivt att bli starkare och mer stabilt, och därmed ha positiva effekter på ekonomin. Hur väl fiskeindustrin klarar de utmaningar den står inför kommer att påverka den ekonomiska utvecklingen på Island, eftersom branschen även i framtiden kommer att utgöra basen för den ekonomiska tillväxten i landet.
Halldor Arnason €
Den nya liskepolitiken bestämmer kvoter för de enskilda fartygen. Stora trålare som kan behandl och frysa fångsten ombord träng er undan de äldre enheterna i fisketlottan.
