Utstötta ungdomar
av Rita Asplund Forum 2011-07-08, sida 37, 25.08.2011
Taggar: Teman: ungdomsarbetslöshet
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2811
Rita Asplund är forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla.
Utstötta ungdomar
Alltför många ungdomar tvingas uppleva att vägen från skolbänken in i arbetslivet är allt annat än spikrak. De ungas svårigheter att få in en fot på arbetsmarknaden har rönt berättigad uppmärksamhet.
De osäkra framtidsutsikterna för många företag och branscher har drabbat ungdomarna i betydligt större utsträckning än den arbetsföra vuxna befolkningen. Detta har påvisats upprepade gånger i form av avsevärt högre arbetslöshetssiffror för unga jämfört med äldre åldersgrupper. Statistik för EU-27 pekar på en ungdomsarbetslöshet som är dubbelt större än den genomsnittliga arbetslösheten, OECD:s siffror upprepar samma grundmönster. Av de nordiska länderna placerar sig Island och Sverige sämst och Danmark bäst.
Även om både EU:s och OECD:s arbetslöshetssiffror för unga individer kan kritiseras på ett flertal grunder så kvarstår det faktum att ungdomsarbetslösheten är hög också i de nordiska länderna även om den varierar avsevärt länderna emellan,
Ungdomsarbetslösheten är ett allmänt omfattat mått på de svårigheter många ungdomar möter då de försöker ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt är det ofrånkomligen ett relativt begränsat mått eftersom det enbart täcker de ungdomar som i enlighet med de uppställda reglerna för statistikföringen kan hänföras till gruppen arbetslösa. Utanför arbetslöshetsstatistiken hamnar en gråzon av ungdomar som vi fortfarande vet rätt litet om. Detta gäller inte minst den grupp av ungdomar som vanligtvis går under den engelska beteckningen NEET:s.
NEET:s syftar på unga som varken är i arbete, utbildning eller träning (Not in Employment, Education or Training). Termen lanserades i England islutet av 1980-talet i syfte att identifiera ungdomar med speciellt stor risk att marginaliseras. Också den här gruppen beräknas ha vuxit till följd av den globala finans- och ekonomikrisen. Enligt EU-beräkningar är NEETgruppen visserligen mindre i de nordiska länderna än inom EUområdet i genomsnitt, men andelen är ingalunda försumbar. I både Finland och Sverige uppskattas NEET-gruppen omfatta närmare 10 procent av alla unga i åldern 15-24, I Danmark
I Finland uppskatta 15-24.
NEET-gruppen omfatta närmare 10 procent av alla unga i ålder är motsvarande andel däremot nästan hälften mindre, Gemensamt för de nordiska länderna är dock att problemet har ökat och är klart större bland pojkar än bland flickor. Belysande exempel på potentiella nya NEET:s är de ungdomar som inte kan beredas studieplats i de yrkes- eller gymnasieutbildningar som inleds i höst och i all synnerhet de ungdomar som överhuvudtaget inte alls sökt en studieplats efter avslutad grundskola.
Merparten av de unga som hör till NEET-gruppen kämpar med problem som gör att de har stora svårigheter att ta sig tillbaka in i studie- och arbetslivet och som därför kräver aktiv insats från samhällets sida. Utan dylika åtgärder riskerar dessa ungdomar att marginaliseras både ekonomiskt och socialt.
Deras inaktivitet står dessutom samhället dyrt. Enligt beräkningar gjorda av Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) uppgick kostnaderna för ungdomars utanförskap (i 21 EU-länder) till drygt 100 miljarder euro år 2009, vilket ger en räkning på omkring 14 000 euro per NEET. Och då täcker beräkningarna enbart två av alla de kostnader utanförskap kan förväntas åsamka samhället, nämligen utbetalda understöd och det bidrag till bruttonationalprodukten som faller bort på grund av dessa ungdomars inaktivitet.
Den osäkerhet som karakteriserar de ungas väg från ett relativt tryggt studieliv till en alltmer turbulent arbetsmarknad har under årens lopp getts allt tydligare former tack vare förbättrad statistik och enskilda djupstudier. Problemen kräver hållbaralösningar. Detta förefaller dock vara lättare sagt än gjort, eftersom ungdomsarbetslösheten funnits högt på EU:s agenda alltsedan 1998.
Lösningen ligger knappast i att sammanställa och jämföra åtgärder som vidtagits i enskilda länder. De institutionella ramarna för utbildning och arbetsliv och därmed också för övergången mellan dessa är olika utformade i olika länder. Detta gäller också de nordiska länderna, vilket det dock ofta råder förvånansvärd okunskap om.
Enskilda åtgärder i andra länder, lösryckta från sitt sammanhang, kan förvisso utnyttjas som inspirationskälla men kan knappast i kopierad form ge tillnärmelsevis samma resultatiett annat land. m