Uttorkning och försaltning: Jordbruksproblem nära lösning!
av Claus Laurén Forum 1993-11, sida 23, 16.09.1993
I denna karga och försaltade rosen drabbats av dvärgväxt.
UTTORKNIN jö verkar strandkålen att trivas oväntat bra medan den vinddrivna sol OCH FÖRSALTNING:
Jordbruksproblem nära lösning!
Claus Lauré ordförstöring är långt ifrån någo modernt problem. I själva verket rö det sig om ett gissel som har förföljt mänskligheten genom hela dess historia — och troligen långt innan. Vad som tillhör den moderna industrivärlden är fenomen som försurning och förgiftning, medan uttorkning och försaltning är urgamla problem.
Det finns ett nära samband mellan höga jordbrukskulturer med konstbevattningssystem och jordförsaltning. Flodvatten upplevs av det mänskliga smaksinnet som osalt, men innehåller likafullt mikromängder av olika salter, som ackumuleras i jorden. Kombinationen av konstbevattning, brist på regn och dålig dräncring av styva, leriga jordlager ger med tiden upphov till mer eller mindre svåra saltskador.
Det finns ett antal exempel på växter som tål höga (och mycket höga) saltkoncentrationer. Man kan nämna ä grödor som strandmålla och strandkäl. som tycks trivas bra i sin karga miljö. Men för de festa odlingsbara växter är salt och främst då koksalt (NaC’i) i höga doser eu gilt.
U-lände och rymdfärder Den forskning, som i dag bedrivs för att skapa betingelser för odling i extremt törftiga näringsmiljöer har i huvudsak tre olika startpunkter.
Den amerikanska rymdstyrelsen, NASA, söker efter högteknologiska system med total recirkulation av vatten och näringsämnen. Bakom detta ligger planer på amtida långfärder i rymden, där självförsörjning är ett mäste.
Vidare: i vissa områden börjar bristen på odlingsbar mark bli ett allvarligt problem. Det gäller således att hitta metoder som medger odling på mark som i princip betraktats som icke odlingsbar med konventionella metoder.
Och för det tredje: stora områden i uländerna är förstörda av torka och salt, och ny odlingsteknik (helst lågteknologisk) är av nöden för undvikande av svältkatastrofer. Bakgrunden är dels ideell. dels politisk. I Västerlandet är man plågsamt medveten om vilken krutdurk ett svältande folk kan innebära.
Man kan peka på ytterligare en faktor som är viktig I sammanhanget. I vissa områden finns det förvisso vatten, men detta är salt och oanvändbart för konventionell odling och bevattning. Här handlar det om att utveckla metoder som gör odling möjlig, trots det salta vattnet.
Skottland i centrum
Det är kanske en smula förvånande att den här typen av forskning och utveckling har ett starkt centrum just i Skottland. Mindre överraskande är naturligtvis att många av de involverade forskarna bär egyptiskt klingande namn. Nildalen är dessutom ett viktigt målgrupps- och testområde för denna FoU.
Del arbete som pågått sedan sent 70-tal vid bl.a. West of Scotland College i Auchineruive och University of Stratelyde i Glasgow har krönts med betydande framgångar. Det gäller främst s.k. jordlös odling, även betecknat som ”hydroponic cultivation”. Hydroponik innebär att odlingen sker i ett neutralt, icke jonbytande underlag (substrat) med tillförsel av kontrol lerade mängder vatten och näringstillskott.
Man undersöker dels vilka arter som visar hög tolerans mot salt, och exponerar dem för bl.a. natrium-, kalcium- och magnesiumsalter. Dels forskar man i olika tillsatser som kan tänkas verka vattenlagrande och saltavskiljande. Resultaten är förvånande, för att inte säga imponerande.
Det är framför allt tre odlingsväxter som har fått tjäna som försöksobjekt: tomat, gurka och sallad. Det visade sig att samtliga hade ganska god saltresistans.
Polymera tillsatser
Det har visat sig att det finns tillsatsämnen. som motverkar höga salthalter utan att själva förändras. Det gäller framför allt vissa polymerer, s.k. hydrogeler. som tar upp och avger vatten, men som tydligen kan hålla saltet på avstånd. eller åtminstone minska dess negativa effekter.
De experiment som gjorts med tvärbundna hydrogeler av polyakrylamid och polyakrylsyra har givit enastående resultat, men ämnena är typiska högteknologiprodukter och lämpar sig tydligen bäst för mycket stora och avancerade hydroponier. De bedöms inte som särskilt lämpade för u-landsbruk, och man har gjort försök med enklare och billigare ersättningsmedel. Det handlar ju inte bara om att hitta fungerande teknik — den skall givetvis också vara ekonomiskt försvarbar.
Vad man främst använt i de skotska, aktuella experimenten, är en tvärbunden polymer av polyetylenoxid och co-polyuretan. Här befinner man sig s.a.s. på mammas gata och arbetar med billiga och lättillgängliga produkter, som dessutom lämpar sig för småskalig produktion. Resultaten är alltjämt mycket positiva, och man anser sig stå inför ctt ekonomiskt genombrott. Professor N.B. Graham vid Strathelyde säger så här om sin forskning — Vi har jobbat tillräckligt långt för att tro på systemet — under förutsättning att det visar sig ekonomiskt i storskaleprov.
Som en följd av de lyckade resultaten söker man nu den svindlande summan av GBP 750 000 i bidrag, för att få klarhet i om systemen fungerar ekonomiskt i stor skala.
Extrema salthalter
Hur fungerar då det hela egentligen? Själva odlingen kan anta olika former. Det vanliga är att man odlar i kar av plast eller annat stabilt material, som innehåller en blandning av å ena sidan sand eller annat inert material (t.ex. perlit) och hydrogel. Karet är försett med cen speciell, patenterad ventil av enkel konstruktion som ”känner av” när torkan sätter in och levererar vatten och näringsämnen till plantorna. Hydrogelpartiklarna tar upp vatten och sväller, för att vid behov avge valten i tillräcklig mängd.
Det är att märka att bevattningsvattnet vid vart tredje bevattningstillfälle är salt, och att man använt saltlösning upp till 5 26 utan att t.ex. gurkplantor dött. Om man nu beaktar att atlantvatten håller ca 3 2 salt, så måste det här resultatet bedömas som märkligt! Något i stil med Döda Havet… De saltmängder som man laborcra fortsättning på sid 2 23