Väckelserörelse har ersatt rivningsraseriet

Taggar: Teman: byggande

Gammaalt blir nytt:

Väckelserörelse ha ersatt rivningsraseriet

Byggandet är ett område där de mest radikala har varit d mest konservativa.

Det är den radikala ungdomen som först rest kravet på att bevara gamla miljöer och restaurera gamla byggnader. Väckelsen från Centraleuropa via Sverige har kommit till oss. Nu har den anammats av vida medborgarkretsar. Rivningsraseriet, som uppstod på grund av höga tomtpriser vilket gjorde att byggnadsrätten utnyttjades till sista kvadratmetern, börjar svalna. Sjuttiotalet har blivit ett ”miljödecennium” också på byggandets område.

Ny» För att vi ska lyckas bevara de gamla miljöerna måste nya praktiska förutsättningar skapas på många områden: lagstiftning, finansiering, utbildning, planering.

En knepig sektor är tillgången på kompetent arbetskraft för saneringsoch restaureringsarbeten. Den generation av fackfolk som vet vilka material och vilka metoder som förut användes håller på att försvinna. Byggmästare Torsten Ahlbom har

Före

FORUM 11/7 verkat femton år som företagare i saneringsbranschen. Det är inte så många som liksom han kan säga att han representerar två generationers kunnande. Redan hans far var byggmästare och förde dessutom noggrann dagbok. Torsten jobbade själv med sin far ända redan som femtonåring.

Arbete är det aldrig brist på. Gamla vedkällare finns det ännu gott om i Helsingfors. De görs om till bastuut … och efte rymmen ibland med liten simbassäng för husets folk. Fjärrvärmeinstallationerna har också gett upphov till många ombyggnader. Kronohagen och Eira ger sanerarna mycket att göra.

Merparten av uppdragen innebä omläggning av de sanitetstekniska installationerna. Det är moderniseringar av gamla badrum, bekvämlighetsutrymmen och köksinredningar. Vänd 1 — Delvis blir det tyvärr ofta halvmesyrer, konstaterar byggmästare Ahlbom. Gårdarna är ofta inte ”tillräckligt” gamla, kanske byggda på 1900-talet eller senare. I äldre hus blir det fråga om mera genomgripande förändringar. Här finns inte betongmellantak utan konstruktioner i trä, och de fyller inte mera kraven på brandsäkerhet.

De inre konstruktionerna gör ofta att hela skalet måste blåsas ut och inredas på nytt. Våra oerhört krävande säkerhetsbestämmelser kan ofta vara till stort förfång för sanerarna. Torsten Ahlboms åsikt är att det krävs revideringar på den här punkten.

Om man planerar saneringen från grunden och gör tillräckligt genomgripande projekt, då kan man få ned kostnaderna avsevärt genom att använda moderna element inne i skalet till ett utblåst hus. Lätta flexibla mellanväggar möjliggör också installationer enligt moderna metoder.

Sanering blir dyr. Antalet arbetstimmar per kvadratmeter blir flerdubbla jämfört med nybyggen. Dock kan man också här rationalisera. De moderna handverktygen har utvecklat mycket. Eldrivna handsågar och huggverktyg ger större möjligheter i dag än bara för tio-femton år sedan. Trots att Torsten Ahlbom själv reppresenterar saneringsbranschen ser han en viss fara i bevaringsnitet: Vi fryser samtidigt ned en viss teknisk framstegsvänlig utveckling, anser han, Vi behöver en annan teknik för att bevara det gamla. Det kan bli en broms. Liksom kirurgin utvecklas bäst under krig, så går byggtekniken snabbast framåt under tider av förstörelse.

Hur griper man sig an ett saneringsarbete? Ahlbom jämför saneraren med kirurgen: men måste känna anatomin för att göra ett ingrepp i en byggnad. En gammal gipsarbetare, en plattläggare, en murare, en timmerman kan de här gamla metoderna. Men hur länge finns de kvar? Och vad lär sig de unga? Utbildningen är alltså viktig, och den borde tas in, inte som fortbildningskurser, utan redan i grundutbildningen anser Ahlbom.

En annan fråga är: finns det ritningar över de gamla husen? De finns, i magistratens arkiv. Men det är endast arkitektritningar, inga konstruktionsritningar.

Mera och mera:

På bred front förbättras nu möjligheterna till saneringar och restaureringar av gamla hus och miljöer.

e För ett år sedan tillsatte inrikesministeriet en arbetsgrupp för att förnya grunderna för beviljande av Aravalån så att de ska kunna beviljas också för modernisering och upprustning av gamla hus.

Arbetsgruppen kommer att överlämna sitt arbete till inrikesministern i början av augusti. Som ordförande har fungerat byråchef Ulla — Saarenheimo från bostadsstyrelsen. Arbetsgruppen kommer att föreslå experimentell verksamhet i ett antal namngivna kommuner i Finland. De är Helsingfors (et kvarter invid Björnparken i Berghäll samt = trä-Vallgård), Raumo, Brahestad, Nurmes gamla Borgå, Kaskö, li, Lovisa,

Planera och sanera

Nystad, Kuopio, Kemi, Tammerfors och Pomarkku.

Det här är ett förslag — det blir riksdagen som i sista hand avgör vilka områdena blir. Dessa områden ska sedan upprustas på prov. Det är i samtliga fall fråga om trähusområden.

För detta ändamål stiftas en ny temporär lag, som tillämpas i experimentsyfte. Lagen ska, när experimentet är slutfört revidedas. Den slutliga lagen kan sedan bli antingen temporär eller bestående. = Arkitekt Mikael Sundman vid Helsingfors stads generalplaneavdelning tror att det är realistiskt att tänka sig at experimenttiden blir ungefär fem år. e En intensiv forskningsverk samhet pågår på många håll i vårt land. Bland annat finansierar Finlands Akademi ett projekt vid byggnadslaboratoriet i

Förr var det ofta arkitektbyrån som fick i uppdrag av byggherren att bygga ett hus, och arkitekten anställde sedan i sin tur verkmästare, murarmästare och andra hantverkare. Det fanns också byggmästare som byggde på egen hand. Många av våra kyrkor är gjorda av gamla hantverkarbyggare.

Vad säger saneraren om de hus som byggs i dag? Kommer de att vara värda en restaurering eller sanering om sjuttio, åttio år — Vi bygger inte för framtiden eller för barn och barnbarn, utan för den vid vi lever i. Femtiotalets filosofi gäller fortfarande, anser Ahlbom. Utvecklingen är så snabb att man inte kan tänka sig att en ”bruksbyggnad” som byggs i dag duger om 100 år. Det som byggs nu skattar nog åt förgängelsen.

Officiella byggnader som Finlandiahuset och Tempelkyrkan står sig. Men när det gäller bostäder och industrier är det förnuftigt att utgå från tidens behov. Bostadsbyggandet måste vara flexibelt. Egentligen borde man göra lätt rivbara hus eller sådana som lätt kan byggas om i framtiden…

Uleåborg som närmast studerar ambitionsnivån — det vill säga vilken standard man vill uppnå genom restaurerings- och saneringsarbetena. Projektchef är Timo Lounela, chef för laboratoriet.

e Utbildningen på alla nivåer — arkitekter, byggmästare och byggnadsarbetare — diskuteras i byggnadsvårdskommitténs betänkande från 1974.

e Uppskattningsvis cirka 50 miljoner mark beviljas detta år som lån för upprustning av gamla hus. Det är av staten räntesubventionerade långfristiga lån som ges på sociala grunder — populärt: Aravalån, som ges med specialtillstånd.

e Senaste år proklamerades som ett ”grundförbättringsår” av Helsingin Rakennusmestariyhdistys.

18

FORUM 11/77