Vad är studie­demokrati?

Taggar: Teman: skola

gneldeltagarna fr.v. prof. Ilmari Hustich, stud. Göran Pulkkis, stud. Magnus Bargum och prof. Jan-Erik Jansson.

samt professor Jan-Erik Jansson och stud. Göran Pulkkis från Tekniska Högskolan. Protokollet fördes av Björn Palmén.

Vad Magnus Bargum från Svenska Handelshögskolan ä studiedemokrati”?

BARGUM: — För en studentkår är en av dess absolut främsta uppgifter att sköta studenternas intressen i studiefrågor. Hur de skall skötas kan vi komma till senare, men det här tror jag att varje studentkår bör se som ett av sina primära mål. Det gäller lärarnas och studerandenas ömsesidiga nytta, och jag är inte säker på att samarbetet för denna ömsesidiga nytta alltid måste ske under hundraprocentigt vänskapliga former. Men jag är säker på att om en studentkår ser det här som ett av sina viktigaste mål så har den funnit sin uppgift.

HUSTICH: — Det borde. ju råda demokrati också inom en studentkår och det var i själva verket det demonstrationerna i höstas åtminstone formellt gällde. De riktade sig ju inte emot universitetet utan emot en viss diktatur inom Helsingfors Universitets Studentkår, var det inte så?

PULKKIS: — Jo, fastän de resolutioner som sedan antogs riktade sig delvis också mot universitetet. JANSSON: — De här resolutionerna »tillverkades» sedan.

PULKKIS: — Ett utmärkt sätt att få dem publicerade i mycket vida kretsar,

HUSTICH: — Naturligtvis, som PR var det fenomenalt. Jag vill ogärna skryta med Svenska Handelshögskolan, men vi avgör inte några ärenden som berör studenterna utan att vi frågar och rådfrågar studenterna på olika sätt, antingen genom direkt personlig kontakt eller genom skrivelser. Jag tror att lärarrådet just nu är genomträngt av den åsikten att vi ingalunda sitter som någon tribunal utan vi tror att vi helt enkelt inte kan göra något utan att ta hänsyn till alla parter. Jag nämner det här som ett sätt att nå fram till resultat.

Forum 3/69 panelen

En sak som jag är kritisk mot är det som visserligen nu har lindrats, nämligen när Finlands Studentkårers Förbund ungefär diktatoriskt säger att någonting skall vara så här och så här. Då tar de inte hänsyn till att vi har tretton olika högskolor, alla med sin egenart och där förhållandena kan vara olika. Det viktigaste är väl att målet nås, och målet skall väl vara, om det är verklig studiedemokrati, detta att man tar hänsyn till alla som arbetar inom högskolan.

PULKKIS: — Det stämmer att det är bra om studiedemokratifrågan kan skötas så att både lärarkåren och studenterna har ett ömsesidigt förtroende, och utan yttre påtryckningar eller förordningar alltid kommunicerar med varandra och besluter om olika frågor i bästa sämja, Ser man på studiedemokratin ur vidare perspektiv kan man konstatera att den kommer att föra med sig en ökad demokratisering av arbetslivet i framtiden, då de »studiedemokratiserade» studenterna blivit färdiga och besatt olika poster. I studiedemokratifrågan kan man dra en parallell med wälgörenhet och sociallagstiftning. Jag skulle kalla det här en »frivillig välgörenhet» som hundraprocentigt har genomsyrat alla, och som i praktiken skulle göra »sociallagstiftningen» onödig. Men trots allt hör den formbundna studiedemokratin starkt ihop med rättsskyddet, på samma sätt som den sociala lagstiftningen ger den enskilda medborgaren rättsskydd. Man är inte beroende av välgörenhet hos dem som kan ge utan de som har att ge måste bidra oberoende om de vill göra det eller inte.

Den linje som Finlands Studentkårers Förbund följt har varit den här lagstiftningslinjen, alltså formbunden studiedemokrati. Varje högskola bör ha studiedemokrati oberoende av om lärarna är positivt inställda eller inte. Om lärarna är positivt inställda är det ju desto bättre.

HUSTICH: — Ja, jag vill inte protestera mot de allmänna linjerna i detta. De stämmer säkert och vi har ju också försökt formalisera samarbetet, Vad jag menade var att man inte abrupt med ett tag skall skapa former som för stunden förefaller praktiska. Vi skall pröva oss fram, och jag har märkt att studentkårsförbundet också har litet svävat på målet, De har bland annat gått in för att använda benämningen högskoldemokrati och inte studiedemokrati, Det effektivaste studiedemokratiska inslaget skulle ske på institutionsnivå. Där borde studenterna vara med om att välja läroböcker och organisera timplan och så vidare. Men när det sedan gäller det administrativa planet så får vi väl lov att söka oss fram till en lösning. Det är inte så enkelt som det förefaller. Hur många representanter skall studenterna ha i ett konsistorium? JANSSON: — Det som Pulkkis sade om välgörenhet påminner mig om en engelsk skeppsbyggeriprofessor från King’s College i Newcastle. Han påstod att King’s College ursprungligen under medeltiden grundades som en välgörenhetsinstitution. HUSTICH: — Riktade sig välgörenheten mot professorerna? JANSSON: — Nej, nej, professorerna var de stora välgörarna och de var rika män i samhället,

HUSTICH: — Ja, det var den tiden.

6 Forum 3/6 ”Demokrati till alla skolor”

JANSSON: -— För att återgå till nutiden var studenthusockupationen här alltså riktad mot en del av studentkåren. För närvarande pågår ju rysliga studentkravaller i Tokio. Där har studenterna ockuperat universitetets huvudbyggnad och de anfalls av 9 000 poliser med »kalla» vapen och helikoptrar som kastar ner tårgasbomber och så vidare. Men det är inte heller fråga om studenter kontra universitetet utan det är två rivaliserande studentfraktioner som slåss sinsemellan men på universitetets bekostnad.

HUSTICH: — Det är ju genialt i och för sig, men jag vet inte hur korrekt den där bilden är.

JANSSON: — I Barcelona gick det ju nyligen till på det sättet att studenterna höll på att kasta ut rektorn genom fönstret, Det skulle vara roligt att fråga vad rektor Hustich skulle säga om Bargum kommer in och vill kasta ut honom genom Hankens fönster…

HUSTICH: — Ja det är ju bara andra våningen…

BARGUM: — Vi har dessutom fått instruktioner av rektor att pröva oss fram med prorektor . . .

JANSSON: — Nåja, det här var frågat mest på skoj. Man måste nog skilja mellan intresseorganisationerna och de ideella organisationerna, Det må gälla studentkårer, ingenjörsföreningar, ekonomföreningar eller medicinarföreningar, men om det skall bli någon föreningsverksamhet så kan man inte basera den bara på intressefrågor. De ideella frågorna måste vara med, kamratskap och sådant, man måste inom föreningen få något som man inte kan få på annat båll, diskussionsmöjlighet, föredrag, exkursioner och så vidare, Det där går säkert att genomföra inom Handelshögskolan som inte är en så jättelik högskola, och inom Teknologföreningen. Det är mycket viktigt inom studentlivet att man inte glömmer det ideella.

BARGUM: — När jag säger att studentkårens viktigaste uppgift är studenternas intressefrågor så vill jag inte förneka betydelsen av kamratskap och idealitet. Jag utgår från att de finns, Den här andan skall yttra sig i att medlemmarna förenär sig i gemensamma strävanden.

PULKKIS: — Tekniska Högskolans Studentkår har i sin styrelse två studieministrar, så finns det en studiesektion som är ett arbetsorgan för studiefrågor, och så har vi ett studieråd med en representant för varje avdelning eller gille. Själva verksamheten är mycket mångfacetterad. Vi sköter om praktikantförmedlingen, vi har kompendieverksamhet, olika slags skolningsverksamhet för yngre och äldre teknologer, och deltar i konferenser med andra studentkårer. Väsentligast är dock att vi satt som mål att få högskole- och studiedemokrati till Tekniska Högskolan. Vi har haft mycket bra vind i seglen och de allmänna tendenserna är gynnsamma. Trots att jag själv satt vid rodret för studiesektionen förra året måste jag säga, att de Krav vi då uppställde var alldeles för anspråkslösa. Vi kunde ha varit betydligt mera radikala än vi var. Men det här beror på att utvecklingen har gått så snabbt att man har varit tvunge att omvärdera sin inställning flera gånger. Den nuvarande styrelsen kommer nog inte att utgå från samma anspråkslösa krav. JANSSON: — Siktar man på månen så kommer man åtminstone över skogsranden.

HUSTICH: — Det är som hos oss, med skillnaden, att högskolan hos oss tar på sig en del av uppgifterna, som t.ex. kompendierna. Men jag väntar svar på frågan som jag framkastade nyss: Hur många studenter skall det sitta i administrativa organ som konsistorium för att studiedemokratin skall vara tillfredsställd?

BARGUM: Pulkkis sade att utvecklingen har gått väldigt snabbt framåt. För ett par år sedan var det viktigast för studentkåren att få en eller ett par representanter i konsistoriet. För min del tycker jag att det här redan nu är en förlegad tanke, Jag tycker inte att man skall kräva att ha en eller två röster i ett konsistorium där man i alla fall blir omkullröstad med största enkelhet, om det skär ihop sig på något sätt.

JANSSON: — Man bör kunna kompromissa sig fram och undvika röstning.

BARGUM: — Det som är viktigt i studiedemokratin är att studenterna kommer in på de lägre nivåerna, på institutionsnivå hos oss och på avdelningsnivå i andra högskolor. Där skall studiedemokratin förverkligas. I och för sig innebär det här att institutionerna bör få en mycket större självbestäm manderätt än de bar nu. Skall man ha ett högsta konsistorium .

där studenterha är med så måste man gå in för ‘minst fiftyfifty representation eller one man — one vote principen. När det gäller de högsta nivåerna skulle jag önska ett mycket större deltagande av studenterna i planeringen i stort, och från allra första början. Det är mycket svårlösta situationer som studenterna kommer in i då de får ett papper i handen på femtio sidor, som de skall ta ställning till inom en månad, och som de inte överhuvudtaget har fått vara med och förbereda. På hög nivå borde studenterna få vara med och planera, och på en decentraliserad nivå borde de få vara med om att besluta. Hela den nuvarande högsko!eförvaltningen är hopplöst föråldrad, med de här kollegierna som skall besluta, Det sitter ju nu en statlig kommitté, som ännu före sommaren skall avge ett betänkande om hur högskolornas förvaltning skall organiseras. Enligt min åsikt bör saker som rör undervisningen och dess organisation beslutas av samtliga lärare, från assistenter till rektor, och samtliga studerande. Den mest demokratiska beslutsprocessen är ju one man — one vote,

JANSSON: — Det är nog ett väldigt svårt problem med beslutsprocessen och på vilken nivå besluten skall fattas. Jag har i snart fjorton år suttit med i avdelningskollegier och senare lärarkollegium och jag tycker att de här mötena är ett förfärligt slöseri med tid. Där sitter en ordförande och en massa personer i två till fem timmar och mycken kvalificerad arbetstid går förlorad,

HUSTICH: — Du får ju vila dig där.

JANSSON: Man skall ju vaket följa med vad som händer och försöka påverka ärendena i gynnsam riktning. Det finns vissa hopp om att en ny förordning skall träda i kraft nästa höst om Tekniska Högskolan. Beslutsprocessen kommer då att förskjutas lägre ner, avdelningskollegierna får mera att bestämma och ett mindre antal ärenden tas upp i konsistoriet eller lärarrådet som det ännu kallas, så att där inte behöver sitta över sextio personer och gå på tomgång. De behöver inte besluta om ämneskombinationen för en licentiatexamen är bra eller inte, om ett betyg skall ges ut med utmärkelse, utan avdelningarna själva får mera att säga till om t.o.m. vid besättning av professurer. I den här processen kommer studentkåren att bli representerad i avdelningarna av två representanter. Men sedan är det frågan om representationen högre upp, i förvaltningskollegiet, där det också är meningen att två studerande skall sitta med, och i stora konsistoriet. I det senare tror jag tyvärr inte att studenterna blir representerade, men de kunde nog gärna vara där också. Två man är ju inte så särskilt mycket förstås. Jag är fullt med på att studenterna bör ha inflytande, Den saken är klar, för de är sakkunniga på ett område där lärarna inte är sakkunniga. Men lärarna sitter med i årtionden och samlar mycket damm på huvudet och något erfarenhet under dammlagret medan studentrepresentanterna sitter med högst två-tre år. Är inte bristen på kontinuitet en nackdel för studenterna?

PULKKIS: — Samtidigt är det en fördel, för det kommer in nya personer med friska idéer och förmåga att anlägga nya aspekter på problemen.

BARGUM: — Kontinuiteten är en av de största svårigheterna i studentkårernas verksamhet, Men jag håller med Pulkkis att det kan tolkas som en fördel att det kommer av gamla betänkande oförstörda hjärnor in i de beslutande kretsarna… Det är klart att en studerande, som sätts in i ett organ där han sitter tillsammans med andra representanter för högskolan, har suttit med i de utskott som ligger bakom de här representanternas verksamhet och inte är helt oförberedd. JANSSON: — Det är nog alldeles riktigt att det kommer ungt blod och om kontinuiteten sköts bra så är det kanske inte så farligt att det blir sådana här skarvar.

HUSTICH: — Lärarna och professorerna har ju också studerat någon gång och är inte okunniga om vad det gäller. När det gäller att ha inflytande på studier, på läroböcker och studiernas rent praktiska gång så skall studenterna absolut ha mycket mera att säga till om än i dag, Men om vi på högre nivå tänker oss att vi skall ha tio studenter i lärarrådet på tjugo så blir det hela en så stor massa att slutresultatet blir ett slags diktatur. Rektorsämbetet kommer i så fall att i praktiken fatta besluten.

Utvecklingen har faktiskt gått så snabbt att vi kanske redan i dag har föråldrade idéer. Det är bara två och ett halvt år sedan jag i ett inskriptionstal sade att det är synd om Finlands studenter för att de tar så litet del i sociala angelägenheter och att de borde ha större intresse för samhället. Jag har ju blivit bönhörd mer än jag trodde.

Forum 3/69 7