Vad händer med familjeföretagen?
Forum 1984-16, sida 03, 17.10.1984ladaren
Vad händer med familjeföretagen?
FÖRSÄLJNINGEN AV NÅGRA STORA FAMILJEFÖRETAG har varit en av de trender som präglat säsongens diskussion. Tillväxt genom företagsköp har överhuvudtaget blivit en affärsstrategi som vunnit ökat understöd i Finland, även om vi ännu har långt till situationen i Sverige, för att inte tala om USA, där vänliga och ovänliga övertaganden omstrukturerar näringslivet och ger smör på brödet åt legioner av bankirer och jurister.
Just med tanke på den internationella utvecklingen är det först och främst skäl att slå fast att ovänliga maktövertaganden eller företagsköp inte är ett fenomen som berör vårt land, och knappast alls våra nordiska grannländer, och som därför inte skall blandas in i diskussionen. Hos oss har det heller inte såsom delvis i Sverige handlat om att omstrukturera kapitalstrukturen genom att lyfta ut och eventuellt realisera vissa undervärderade och -utnyttjade tillgångar och pussla ihop nya kombinationer av återstoden. Företagsköpen är hos oss vanligen mycket rätlinjiga operationer.
Tillväxt genom företagsköp är ett utslag av de förändringar som skett inom ekonomin, vilka till ytterlighet förenklade kan beskrivas som en övergång från produktionstänkande till marknadstänkande, Så länge produktionstänkandet dominerade kunde ett företag expandera in på nya produktområden genom att bygga nya fabriker — eller skaffa sig nya representationer och agenturer — men då marknadstänkandet tagit över gäller det att skaffa sig nya marknader och medlen att nå dem, varumärken, distribution och servicenät. Dessa bygger man inte upp lika snabbt som en fabrik, och därför är den snabbare vägen att köpa upp sådana som finns. Dessutom handlar det, som i så många andra fall i vår långt utvecklade ekonomi, om hur man delar en kaka som inte längre växer så mycket.
Men så till familjeföretagen. Familjeföretagen är kopplade till företagsköpen eftersom en mycket stor del av de företag som köps upp är sådana, och eftersom skatteproblematiken här, liksom på de flesta andra företagsekonomiska områdena, tränger på. Företagen säljs eftersom skattesystemet är omöjligt, lyder den konventionella visdomen.
Innan vi går in på skatterna är det emellertid skäl att granska de övriga orsakerna till att familjeföretag säljs, och om detta är en oönskad utveckling.
Den främsta orsaken är givetvis det enkla faktum, att företagsamheten och grundandet av nya företag har byggt på, och fortfarande bygger på, enskilda personer och deras närmaste, familjen. En mycket stor del av de existerande företagen, framförallt de små och medelstora, och av de företag som grundas är familjeägda, och därför är det naturligt att en stor del av de företag som mognar för köp är familjeägda.
Varför mognar de då till försäljning? En betydande orsak är generationsskiften. Följande generation av företagarfamiljen kanske varken vill eller kan fortsätta företagandet, och många exempel visar att det då är bättre att bredda ägandebasen eller helt sälja ut än att gå in i ordspråkets tregenerationscykel. Opinionsundersökningar bland småföretagarna visar att dessa ogärna tar in utomstående ägare i sin företag, varför det inte är så underligt att många väljer att trygga företagets framtid genom att helt sälja ut.
Framgång och tillväxt kan också vara en orsak till försäljning. En stark tillväxt kan leda till att företaget blir för stort för familjen, så att den trots god lönsamhet inte har möjligheter att tillgodose dess behov av kapital och ledarkapacitet. Här kommer också skatteproblematiken in, eftersom det är svårt för alla företag att nå en tillräckligt hög grad av självfinansiering. Börsintroduktion kan också vara oförmånlig, eftersom beskattningsvärdena på aktieposterna då så gott som alltid stiger kännbart. En OTC-lista enligt svenskt mönster där aktiernas skattebemötande skulle vara mildare kunde vara en lösning på problemen, men den tidigare nämnda attitydfrågan spelar också här in.
Det är också skäl att påminna om att flere av de familjeföretag som sålts under den senaste tiden sålts vuxit sig så stora och existerat så länge, att man hellre borde tala om familjeägda bolag än direkta familjeföretag. Det är givetvis inget fel på den ägandeformen, men man har inte där vid försäljningarna gått om d 16/84 FRU företagarvärden som man vanligen tänker på då man talar om familjeföretag.
Man kan alltså rätt långt konstatera att företagsköpen varit resultatet av en naturlig, och inte alarmerande utveckling. En faktor som påverkar familjeföretagens situation och försäljningarna är emellertid skatterna. Diskussionerna om att förändra beskattningen så att det nuvarande systemet med skattefrihet för försäljningsvinsten på aktier om de innekhafts i fem år avskaffas sägs driva på säljandet av företag.
Problemställning är ytterst komplicerad, vilket framgår av att näringslivet har mycket svårt att utarbeta en gemensam linje i frågan. Det nuvarande skattesystemet leder till att skattetrycket på företagare som äger och arbetar i sitt bolag är orimligt högt, och att det trots takregler förekommer fall där skatterna överstiger 100 procent av företagarens inkomster. Också utan dessa fall är den självägande företagarens situation svår, och han eller hon är ofta tvingade att ta ut mer pengar ur företaget än vad som är lämpligt för det. Det är uppenbart att en ändring behövs.
Å andra sidan har företagaren uppmuntrats av vetskapen om att det när tiden är mogen är möjligt att vinsterna av sitt arbete genom en försäljning, och därför har talet om en ändring av femårs-regeln tagits emot negativt. Samma regel gäller ju för övrigt också andra ägare av aktier, varför en förändring har effekter på aktiesparande mm.
Någon form av kompromiss måste därför utarbetas. Men när man ser på samhällets och företagandets intressen är det dock klart att det är det aktiva företagandet och ägandet som bör prioriteras. Företagsägandet får förstås inte bli en kvarnsten som företagaren inte kan komma loss från på rimliga villkor, men det är ändå de som driver sina företag eller tänker grunda sådana som behöver mest uppmuntran. Oo
Lu