Vad ska vi importera - vad kan vi göra själv inom teknologisk forskning?

Taggar: Teman: teknologi

FORUM 13 : 76

Forskningen och samhället:

Vad ska vi importer — vad kan vi göra s inom teknologisk forskning?

Import av utländsk teknologi kan i vissa avseenden vara ändamålsenlig. Men den kan också snedvrida vår egen forsknings inriktning genom att föra oss in på områden som är beroende av utländska råvaror samtidigt som vi kanske har en råvarubas där vi med egen teknologi kunde bli nationellt självförsörjande, konstaterar fildr Elisabeth Helander, forskningsdirektör vid Finlands Akademi. Hon är orolig över bristen på forskare som är ett betydande hinder för att utveckla forskningsverksamheten i vårt land bland annat inom områdena ekonomi och teknik.

yÖ En allt större del av vårt dagliga liv präglas av vetenskapens och teknologins landvinningar. Nya tran -sportmedel och masskommunikationsmedel, strukturella förändringar i vårt näringsliv och nya råvaror och energikällor har avgörande förändrat våra livsvillkor och vår världsbild. Forsknings- och utvecklingsarbetets betydelse har ökat både som nationalekonomisk faktor och som grund för det samhälleliga beslutsfattandet. I industrikommissionens betänkand > 1975 konstateras att den teknologiska standarden i Finland varierar kraftigt inom olika branscher, och att den med undantag av vissa sektorer inom träförädling och metallurgi är lägre hos oss än i många andra länder. Även den sk YTK-kommittén (en kommitté som tillsatts för att undersöka företagens FoU) kommer med rätt frän kritik av vår teknologi. Kommittén konstaterar bla att FoU-verksamheten i landets företag ofta saknar både planmässighet och en sk innovativ atmosfär, och anser att våra företag, om man använder en internationell = måttstock, fortfarande satsar en relativt blygsam del av sin omsättning på FoU.

“De statliga forskningsanslagen började öka kraftigt hos oss i mitten av 1960talet, men ökningen har nu avstannat och statsbudgeten för 1976 innebär tom en minskning i de absoluta anslagen för FoU. Även företagens forskningsinsats har förblivit liten. I relation till nationalprodukten förblev deras forsk ningsinsats oförändrad (0.5 procent) från år 1971 till år 1973, trots att den offentliga finansieringen av företagens FoU samtidigt nästan fördubblades i förhållande till nationalprodukten.

Om man vill upprätthålla en hög teknologisk standard i ett litet land med små forskningsresurser, måste man fästa speciell uppmärksamhet vid resursernas allokering och produktivitet. Det är omöjligt att bedriva en lika omfattande forskningsverksamhet på alla områden.

De forskningspolitiska målen

Utvecklingen av den tekniska forskningen bör naturligtvis grunda sig på de riksomfattande forsknings- och industripolitiska målsättningarna. De forskningspolitiska målen har formulerats i det program som år 1973 publicerades av statens vetenskapsråd. Programmet godkändes av den dåvarande regeringen och även den nuvarande har tillkännagivit att den kommer att följa programmet.

Utarbetandet av ett industripolitisk program är dock bara i sitt begynnelse- skede.

Den traditionella uppgiften för teknisk forskning är att upprätthålla och utveckla industriföretagens konkurrenskraft. Numera har de nationalekonomiska synpunkterna i vidare bemärkelse blivit lika viktiga. Att förbättra produktionsstrukturen, garantera = sysselsättningen, förbättra produktiviteten och ut jälv

Artikeln har tidigare publicerats i tidskriften TTA (Tutkimus ja teknlikka — Forskning och teknik) nr 4/76 och återges här med författarens tillstånd I bearbetat skick.

nyttjandet av inhemska råvaror är mål som numera redan allmänt anses vara centrala för teknologin.

Vid sidan av dessa mål för den tekniska forskningen har under senare år även fiffkommit bla miljövård, förbättrade arbetsförhållanden och en regionalt balanserad utveckling av landet.

Sitt internationella genombrott fick dessa tankegångar vid OECDs vetenskapsministerkonferens år 1971. Senare har liknande målsättningar återspeglats i forskningsprogram i flera länder — i Finland bla i .vetenskapsrådets program och senare i SITRAs utredning om teknisk bedömning (technology assessment).

Det viktigaste är vad som produceras

Det viktigaste när det gäller teknologins inriktning är kanske ändå vad det är som produceras. Även om teknologins utveckling på ett avgörande sätt kan påverka konsumentvanorna och servicen i framtidens samhälle, ja t om själva dess livsform, så är det endast sällan man väger hur nödvändiga och betydelsefulla olika producerade nyttigheter är för olika befolkningsgrupper. En primär uppgift är naturligtvis att trygga befolkningens grundbehov, både när det gäller produkter och service, varvid forskningen naturligtvis bör sträva till att höja kvaliteten på dessa och hålla priserna på en skälig nivå.

Vänd!

FORUM 13 - 1976

Utländsk eller inhems “know-how

För att effektivt utnyttja knappa resurser måste man ändamålsenligt kunna utnyttja också utländsk know-how. Det är viktigt att överväga vilket slag av forsknings- och utvecklingsarbete som verkligen måste bedrivas just i Finland och till vilka delar man kan nöja sig med utländska forskningsresultat.

Om man effektivt ska kunna följa med den internationella utvecklingen och tillgodogöra sig internationell teknologi är en förutsättning att vårt informationsnät utvecklas. Åtgärder krävs särskilt för att förbättra den mindre och medelstora industrins möjligheter att utnyttja informationsservice.

Även om import av utländsk teknologi i många avseenden är ändamålsenlig borde urvalet av denna teknologi ske med speciellt beaktande av våra specifika förhållanden.

Import av ny teknologi kan snedvrida den nationella forskningens inriktning genom att föra oss in på områden som är beroende av utländska råvaror då vi kanske har en råvarubas som med egen teknologi skulle göra oss mera nationellt självförsörjande. Att köpa teknologi kan också leda till teknologiska beroenden samt i vissa fall till en ökad import av investeringsvaror som inver — kar negativt på vår betalningsbalans.

Forskarens ställning

Ett betydande hinder för att utveckla forskningsverksamheten i vårt land utgör bristen på forskare, bland annat på områdena teknik och ekonomi.

För att trygga tillgången på kvalificerad arbetskraft för forskningsverksamhet och andra samhälleliga expertuppdrag krävs både en kvantitativ förbättring av forskarutbildningen och en förnyelse av utbildningens innehåll, och dessutom en större uppskattning av forskarens arbete än hittills. I regeringsprogrammet utlovas en reform av fortbildningen. Både högskoleassistenternas och andra deltidsstuderandens möjligheter att idka fortsättningsstudier borde i brådskande ordning förbättras. Samtidigt bör också fotskarutbildningsplatserna på heltid utökas. Det vore också önskvärt att forskarna kunde cirkulera i olika uppdrag, dels mellan högskolor och forskningsinstitut och dels mellan administration och industri. På detta sätt kunde forskningen få värdefulla impulser från praktiken och arbetslivet, få djupare sakkunskap och färska synpunkter.

Rudolf Meidner:

Löntagarfonderna i USA ”en sovande gigant — Finland och Norge är de enda länder i västvärlden där löntagarfonder inte diskuterats, konstaterade LO-ekonomen, fil dr Rudolf Meidneri sitt föredrag på Hanaholmens kulturcentrum i Helsingfors.

— Säkert chockerar det många, som upplever USA som den fria företagsamhetens förlovade land, att det är det land i världen där löntagarfonderna är vanligast. Enligt en färsk undersökning inneha 25 procent av USAs aktier av löntagarfonder, också om de där går under namn av pensionsfonder. Tendensen i USA är att majoriteten av aktieinnehavet i de amerikanska företagen i mitten av 80-talet kommer att vara i fackliga händer. Men fackföreningarna har ännu inte upptäckt sin maktpotential, Meidner talade om ”en sovande gigant”.

=» I Tyska förbundsrepubliken har diskussionerna om löntagarfonderna plötsligt domnat bort, tesultatlöst, efter tjugufem års intensivt diskuterande.

— Det visar att den här utvecklingen kan ta tid, sade Meidner, och jag tror inte på några snabba revolutioner. Det ska ta tid, det får ta tid, och många olika lösningar skall diskuteras med tålamod och i god demokratisk tradition. I det långa loppet komer reformerna ändå att komma.

Enligt Rudolf Meidner är motiven för löntagarfonder tre 1. Att skapa ett komplement till den solidariska lönepolitiken.

2. Att skapa en rättvisare ägarstruktur i fråga om aktieinnehavet.

3. Att förstärka löntagarinflytandet inom näringslivet.

Om löntagarfonderna ska fungera regionalt eller branschvis hör till de frågor som diskuteras. Som ett led i den solidariska lönepolitiken ska pengarna i princip överföras från höglönebranscher till låglönebranscher. Både arbetare och tjänstemän i Sverige avvisar tanken på individuella vinstandelssystem. Pengarna ska stanna kvar i företagen och främja kapitalbildningen.

Det var mest organisationsfolk bland publiken på Hanaholmen, och förhållandevis få representanter för företagen. Men bergsrådet Stig H Hästö, VD för Oy Finlayson Ab, var på plats för att ta upp den Meidnerska handsken, och han gjorde det på ett sådant sätt att tillfället som var avsett vara ett informationstillfälle i ett slag blev ett debattforum. — Det Meidnerska systemet ökar på inget sätt den vanliga arbetstagarens fördelar, inte ett öre i hans lön, inte den minsta lilla droppe till hans förmögenhet, för att inte tala om hans möjligheter att påverka på sin egen arbetsplats, ansåg Stig Hästö.

— Om vi är överens om att näringslivets framgångsrika verksamhet är i konformitet med samhällets intressen. kan man fråga på vilket sätt Meidners ideer tar detta i beaktande. Är det inte bara en genväg för att med västerländska metoder genomföra ett marxistiskt mål, undrade Hästö. Eller har någon kunnat visa att vinstdelning eller kapitalandel på något sätt skulle öka de anställdas trivsel — Meidners teorier har inte en sådan trivsel som mål, inte ens att tillfredsställa den enskilda individens ekonomiska behov. De syftar främst till att omfördela ägandet så att vissa fackförbundsledares makt ökar, var ytterligare några av de synpunkter som Hästö framförde.

Av tidsbrist var det inte möjligt för doktor Meidner att i detalj besvara bergsrådets angrepp.

Men debatten om löntagarfonderna tycks i alla fall ha kommit i gång, också i Finland.