Vad kostar det att anlita kapital förvaltare?
av Kim Lindström Forum 1997-04, sida 44, 24.04.1997
GÄST I FORUM
KIM LINDSTRÖM
Vad kostar det att anlit kapitalförvaltare?
SKRIBENTEN ÄR VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR FÖR CARNEGIE ASSET MANAGEMENT FINLAND AB
Kapitatförvaltning (förmögenhetsförvaltning) är förmodligen finansieringssektorns snabbast växande affärsområde på grund av strukturförändringar i samhället. Finansmarknaden i vårt land har länge dominerats av skattemässigt gynnade bankdepositioner. Utvecklingen mot en mångsidigare marknad underlättas av låga räntor och stabilt penningvärde.
Ökad levnadsstandard och relativt sett mindre boendekostnader ökar antalet privatpersoner med betydande besparingar. På institutionssidan är en mångdubbling av pensionsstiftelsernas och pensionsförsäkringsbolagens aktieplaceringar sannolik. Ingenstans i Västeuropa torde det ha satsats så litet pensionspengar i börs aktier som i Finland. ”Arvodena för inhemsk aktie- och blandfonde är trots några lysand undantag oförsvarligt höga.”
Företagssektorns intresse för placeringsrådgivning stiger till följd av stark likviditet och god lönsamhet.
Kapitalförvaltning i egentlig mening förutsätter att kunden ger en professionell förvaltare fria händer att handha skötseln av tillgångarna. Vi kan särskilja mellan kollektiv förvaltning (placeringsfonder) och individuell (diskretionär) förvaltning.
Fondplaceringar kräver inga stora belopp, men å andra sidan kan kunden inte påverka fondens placeringsbeslut. Det är lätt och smidigt att köpa fondandelar. Speciellt för småsparare och i utlandsplaceringar är en fond ofta det enda vettiga alternativet.
I den diskretionära förvaltningen ökar förvaltarens arbetsbörda inte i samma takt som portföljens storlek. Därför föredrar en förvaltare portföljer i miljonklassen. Innehavaren till en individuellt förvaltad portfölj har många fördelar jämfört med en fondandelsägare: han kan konsultera sin förvaltare om mark naden, skatter och enskilda placeringsobjekt. Han kan också ge direktiv om förvaltningen av sin portfölj.
Enligt SOM:s (Suomen optiomeklarit) fondrapport från mars 1997 är de i Finland inregistrerade fondernas sammanlagda värde 14,4 mrd mark. Av detta svarade bankernas fonder för 45 procent och bankirfirmorna för resten. Det finns ingen tillförlitlig statistik om den diskretionära förvaltningens omfattning. Förmodligen är summan något större än i fonderna, vilket skulle innebära en totalmarknad på drygt 30 mrd mark.
Både fond- och kapitalförvaltningsbolaget lever främst på förvaltningsarvodet, som vanligen är en procentuell andel av fondens eller den förvaltade portföljens marknadsvärde. Både fondandelsägaren och ägaren till en individuellt förvaltad portfölj bekostar förmedlingsprovisionerna för köp och försäljning av värdepapper. De flesta fonder uppbär tecknings- och inlösningsprovisioner, när man går in i respektive ut ur en fond. Dessa kostnader slipper en portföljkund.
Förvaltningsarvodet i en fond är oftast högre än för en individuellt förvaltad portfölj. Fondsparande är sålunda dyrare än individuell förvaltning, vilket förefaller ologiskt med tanke på skillnaderna i servicenivå. Förklaringen ligger i den genomsnittliga placeringens storlek. Fonderna är närmast avsedda för den stora allmänheten, medan en kapitalförvaltare ansvarar för ett begränsat antal stora portföljer.
Det är mindre arbetskrävande att förvalta en räntefond än en aktiefond, vilket avspeglas i arvodets storlek. Likaså är det enklare och billigare att förvalta en nationell fond än en internationell. Det vägda medeltalet (vikter: fonderna storlek) för de finskregistrerade räntefondernas förvaltningsarvode är skäliga 0,54 procent på årsnivå. Däremot är arvodet närmare två procent för aktieoch blandfonderna, som med få undantag endast placerar i finska papper. En klar skillnad finns mellan bankernas och bankirfirmornas fonder:i bankernas aktiefonder kostar förvaltningen i genomsnitt 2,25 procent, medan bankirfirmorna nöjer sig med 1,65 procent. Siffrorna är ungefär lika för blandfonderna.
Arvodena för inhemska aktie- och blandfonder är trots några lysande undantag oförsvarligt höga både jämfört med andra länder och med individuell kapitalförvaltning. För en individuellt förvaltad miljonportfölj uttas ett årligt arvode på ungefär en procent. Institutioner med stora portföljer kommer klart under en procent, och konkurrensen om dessa portföljuppdrag är hård.
Konkurrensen mellan aktiefonderna har ännu inte framtvingat en skäligare prissättning. Också debiteringssättet bidrar. Fondernas värde redovisas exklusive förvaltningsarvode. Därför är många fondandelsägare knappast medvetna om arvodet. En individuellt förvaltad portfölj redovisas alltid till bruttobelopp. Kunden får en separat faktura över arvodet, som kan avdras i beskattningen.
Till slut dock en brasklapp: också mycket höga förvaltningsarvoden kan försvaras, ifall förvaltaren kan påvisa ett överlägset kunnande. Exempelvis Nobelstiftelsens internationella aktieportfölj har förvaltats av Carnegie i Köpenhamn sedan år 1986. Sedan dess har portföljen gett en totalavkastning (i svenska kronor) på i medeltal 25 procent per år, medan Morgan Stanleys världsindex samtidigt gått upp med knappt 9 procent, Portföljen skulle således efter kostnader ha gått lika bra som världsindex t.o.m. med ett arvode på 16 procent per år! 9
FORUM NR 4