Väder forskning i Finland

av Christer Ekebom Forum 1984-19, sida 08-10, 28.11.1984

Taggar: Teman: väderforskning

FORUN 19/84 19/84 FRUN, Radarn ser ”moln ocksa på en klar himmel!

Av CHRISTER EKEBOM

BE Det bör genast påpekas att meteorologiska institutet och meteorologiska institutionen faktiskt är två skilda saker. Institutet sysslar med praktisk verksamhet och gör bland annat upp väderprognoser medan institutionen är knuten till universitetet och sysslar enbart med forskning och undervisning.

När meteorologerna vid institutet ibland förgäves försöker åstadkomma pålitliga väderprognoser, beror det faktiskt inte alls på att deras kunskapsnivå skulle vara för låg. Sanningen är nämligen den, att vädret är någonting av det mest invecklade man kan tänka sig. Man kan utan vidare påstå att vädret egentligen aldrig är stabilt och oförändrat. Hela tiden sker någonting i atmosfären, Ibland är dessa förändringar så små att mannen på gatan inte direkt märker någonting. En sådan situation uppstår vanligen i samband med starka högtryck då vädret till synes förblir helt oförändrat till och med under en tämligen lång tid. Ändå sker det hela tiden små rörelser och förändringar i luften, förändringar som så småningom leder till att högtrycket förbyts i ett lågtryck.

Intressant klimatområde

Finland ligger inom ett intressant väderområde. Vi ligger för det mesta i den zon där polarfronterna rör sig och det betyder att vädret hos oss är mycket varierande. Omkastningarna kan ibland vara mycket tvära och snabba. Klimatzonen som sådan är också intressant. På våra breddgrader, där livet i naturen nästan lever på gränsen till det omöjliga, märks även små klimatologiska förändringar mycket snabbt i naturen. Forskarna, bland annat vid Helsingfors universitet, försöker utröna vilka faktorer som påverkar väderutvecklingen och hur denna påverkan sker. Meteorologerna kan tyvärr ytterst sällan gå in i ett laboratorium för att undersöka vädertyper utan man är tvungen att ta till vara de möjligheter vädret utanför fönstret bjuder på. Vädret där ute är, som vi redan konstaterat, ganska opålitligt och man kan aldrig lita på att man om en vecka får just den vädertyp man har för avsikt att undersöka. Därför har meteorologerna tagit matematiken till hjälp. Genom att teoretiskt bygga upp olika vädermodeller med hjälp av avancerad matematik och låta datorn simulera väderutvecklingen på basen av antaganden i modellerna och sedan jämföra resultatet med ett motsvarande verkligt utfall,

Alla talar om vädret, men ingen gör någonting åt det. Meteorologerna gör i alla fall tappra försök att lära sig känna vädrets beteende. Om någon yrkesgrupp har fått motta kritik för sitt arbete, så är det meteorologerna. Kritiken är emellertid för det mesta helt obefogad: meteorologerna gör vad de kan och forskningen på detta omfåde står på en mycket hög nivå i Finland.

Våra meteorologer utbildas vid Helsingfors universitet och undervisningen och forskningen handhas där av meteorologiska in stitutionen.

Radaranläggningens kontrollrum. Ovanpå “skåpen” ses de två TV-skärmarna där radarbilden med hjälp av en dator ritas upp. TV- bilden kan förses med en karta över det aktuella området (på bilden syns de större trafiklederna i Helsingforsregionen).

lär man sig så småningom förstå atmosfärens verksamhet. Dylika vädermodeller byggs upp av en mycket stor mängd olika faktorer och de kräver datorer med stor kapacitet.

Aktivt internationellt samarbete

Det internationella samarbetet är mycket intensivt och därmed har forskarna runtom i världen tillgång till varandras data och rön. Meteorologiska institutionen hos oss är en mycket liten inrättning, bara 7 anställda sammanlagt, så den forskning som bedrivs hos oss kan inte vara speciellt vidlyftig. Den forskning som bedrivs, ligger emellertid på en mycket hög nivå. Dels drar man egna projekt och dels deltar man i internationella projekt, bland annat i utredningen av koldioxidökningens klimatologiska verkningar. Hos oss har mean gått in för att ägna sig åt vissa speciella fenomen. En av forskarna, biträdande professor

Hannu Savijärvi undersöker som exempel ett så lokalt fenomen som sjöbrisen vid Finlands sydkust. Det kan tyckas att det här är rena hårklyveriet, men faktum är att sjöbrisens beteendemönster än så länge är långt ifrån klarlagt. Man vet hur sjöbrisen beter sig vid sk ideala förhållanden, men sådana förhållanden föreligger ytterst sällan eller aldrig, Redan det faktum att det finns en skärgård med större och mindre landmassor strax utanför själva kusten, innebär att ”normala förhållanden” knappast kan uppstå. Inte ens kusten i sig själv kan erbjuda några normala förhållanden, eftersom den sällan är rak, utan sönderskuren av vikar och uddar. Sjöbrisen är ett mycket lokalt fenomen, men det har visat sig att den kan inverka på vädret också i en större skala. Sjöbrisen kan exempelvis förorsaka vindvridningar ute till havs, som kan verka helt ologiska. Sjöbrisen påverkar självfallet vädret vid och i närheten av kusten, men ännu vet man inte med säkerhet exakt hur långt in över land dess verkningar kan ha betydelse. Sjöbri Antennens — styrenhet och själva — sändarlmottagar-anläggningen. Till höger trappan som leder upp till kupolen.

sen studeras med hjälp av avancerade matematiska modeller och sedan är det ”bara” att se hur bra modellens resultat stämmer överens med verkligheten. Frågan är bara: hur ska detta göras? Hur ska sjöbrisens beteende kunna studeras i verkligheten?

Ny modern dopplerradar

Ovan nämnda frågor måste man alltid ställa då det gäller praktiskt iakttagande av vädret. Ett moln ser ut på ett visst sätt — till det yttre. Men hur ser det ut inuti & Champinionen på Porthanias tak. Radarns parabolantenn är innesluten i denna glasfiberkupol i skydd mot väder och vind. Domkyrkans torn till höger är det enda föremål som verkligen stör observationerna. Kanske det borde rivas…

Vad händer egentligen inne i ett moln? För att inte sedan tala om hela regnområden, fronter i samband med lågtryck! Meteorologiska institutionen i Helsingfors har, som första i Europa; skaffat sig en modern väderradar, en dopplerradar.

En konventionell väderradar har man haft redan i tjugo år och med dess hjälp har man uppnått en hel del goda och intressanta forskningsresultat. Dopplerradarn kan samma saker som den konventionella radarn men dessutom en hel del mera. Den nya radarn är direkt ansluten till en mycket avancerad dator som analyserar radarns ekosignal. Genom att datorn kan utnyttja dopplereffekten, har man nu möjlighet att inte bara mäta exempelvis regnmängden utan också regnets rörelser och rörelsehastigheter. Man kan på detta sätt ta reda på hur regnet fördelar sig inne i ett moln, där iskristallerna bildas, där de smälter osv, Man får reda på var i molnet luftströmmarna rör sig uppåt eller nedåt och eventuellt i sidled och också med vilken hastighet detta sker. Genom att svepa med antennen dels horisontellt och dels vertikalt, kan man alltså erbålla en tredimensionell ”bild” av ett moln, eller en luftmassa. Radarn ger mycket noggranna uppgifter från mycket stora områden [området kan varieras) och därmed är den helt överlägsen systemet med lokala observationsstationer, vilka av naturliga skäl ligger rätt långt ifrån varandra. Men det bästa är kanske ändå att man har en kontinuerlig bild av vädret. Med ett par minuters mellanrum [ett svep med antennen) ritar radarn en ny bild av läget och man kan hela tiden följa med utvecklingen. Man kan kontinuverligt observera hur ett regnområde utvecklas och hur dess olika delar beter sig i förhållande till sin närmaste omgivning. Redan tidigare har man upptäckt at ett regnområde inte är enhetligt utan att regnet faller i olika band. På marken upplever man detta som variationer i regnintensiteten efterhand som regnområdets olika faser passerar. Meteorologerna hos oss har dessutom en unik möjlighet att undersöka motsvarande snöband, som inget annat universitet med dopplerradar ännu har möjlighet att göra. Det är ett faktum att dessa regn- och snöband existerar, men hur de uppkommer och varför, det återstår att reda ut.

”Moln” på klar himmel =

Den nya radarn är faktiskt så känslig att den under vissa omständigheter kan upptäcka molnbildningar redan innan de kan skönjas med blotta ögat. Med radarns hjälp kan man således forska i det lokala vädrets beteendemönster. Radarn är ett idealiskt hjälpmedel exempelvis då det gäller att undersöka hur den tidigare omtalade sjöbrisen beter sig i praktiken! De flesta av oss är medvetna om att det är mycket svårt att göra upp tillförlitliga väderprognaoser för längre tider, såsom en vecka eller mera. Men det är i det närmaste lika svårt att göra upp korttidsprognoser för några timmar eller så! Den nya dopplerradarn med sina unika möjligheter att simultant iaktta det lokala vädrets utveckling inom ett tämligen stort område, förväntas så småningom ge en hel del värdefull information som gör det möjligt att också prognosticera vädret under de närmaste timmarna, en sak som kan vara värdefull för bland annnat lantbrukare, eller vägunderhållet.

Dyr leksak? Nej; värdefullt hjälpmedel

Priset för denna ”leksak”? 2,5 miljoner mark har kalaset kostat. Det kan låta som en väldigt stor summa pengar, men om man jämför detta pris med andra kostnader i samhället, så som metron i Helsingfors, får man denna kostnad att verka rätt blygsam. Professor Timo Puhakka, som har hand om väderradarn, berättar att men för de kostnader metron har förorsakat, kunde skaffa upp till 1000 dopplerradar-anläggningar. Med en sådan mängd kunde man mycket noggrannt bevaka hela Europa och väderprognoserna skulle troligen bli åtskilligt mycket noggrannare än de är idag! Men redan den ra- p

FRUN 19/8 daranläggning som nu finns vid Helsingfors universitet, kommer säkert att ”betala sig” genom de nya forskningsresultat den förhoppningsvis bidrar tll. Självfallet kan man tänka sig att också meteorologiska institutet skulle skaffa sig ett antal doppleradar-anläggningar, men det är inte säkert att det blir nödvändigt. Idén med den forskning man bedriver vid uni är att åstadkomma nya och mera exakta vädermodeller. Till det behövs avancerad utrustning för att verkligheten ska kunna iakttas med tillräcklig noggrannhet. Sedan, då de nya matematiska modellerna kan tas ibruk av prognosmakarna, kanske det räcker med den grundinformation de får med dagens enkla medel, observationsstationer och konventionella väderradaranläggningar samt satellitbilder.

Viktigt med avancerade datorer

Det har talats om en eventuell anskaffning av en superdator till Finland. Om någon vore betjänt av en sådan, är det meteorologerna. Men å andra sidan har de möjlighet att via en direkt linje utnyttja den internationellt ägda superdatorn som den europeiska väderforskningen har i England. Data från dopplerradarn kan omarbetas och behandlas i denna superdator, om så önskas, och den möjligheten kommer säkert att utnyttjas. Dopplerradarn i Helsingfors togs faktiskt i bruk först denna höst, så än så länge sysslar man ännu en hel del med att ”köra in” sig på denna nya apparat. Detta är faktiskt också en del av forskningen: hur kan radarn utnyttjas? Vilka uppgifter kan man få fram med dess hjälp? Utan datorhjälp klarar man sig i vilket fall som helst inte: de mängder av data som radarn skaffar fram är enorma, miljoner observationsdata per sekund! Dels utnyttjas dessa att forma en bild på två TVrutor, men dessa data kan också lagras för vidare behandling, Den bild som radarn ger på TV-rutan ser ut exempelvis som på pärmen till detta nummer av Forum. På den bilden ser vi ett regnområde över södra Finland. Det regnar minst i de blå områdena och mest i de gula och röda. De svarta områdena får inget regn alls.

Stormvarnare

Som kuriositet kan nämnas att liknande doppleradar-anläggningar är i bruk vid flera privata radio- och TV-stationer i USA! Orsaken till detta är att man där mer eller mindre tävlar om att så snabbt och tidigt som möjligt kunna varna för kommande tornados, den mycket farliga typen av virvelstormar som brukar drabba de södra delarna av USA. Dopplerradarn är ett utmärkt instrument för detta ändamål.

C 10

Av PETER NORDLING

EXPAC första OTC-bolaget

Robert Gylling, VD för Expaco som blev landets första OTC-bolag, framhålIer att introduktionskurserna inte får vara för höga i förhållande till aktiernas nominella värde.

EH Det var knappast många, utom de som tecknade aktier i Expaco som kände till emissionen. Under en dryg veckas tis i slututet av augusti erbjöds 160.000 bundna Baktier och 40.000 fria B-aktier till teckning, Det nominella värdet för samtliga Baktier är 50 mark. Teckningspriset för de bunda var 55 mark och för de fria 65 mark.

Emissionen genomfördes som private placing, vilket betyder att tecknarna handplockades bland HAB:s och Bensovs kunder. Av den här orsaken måste aktierna tecknas i poster om minst 2.000 och posterna måste dessutom vara jämt delbara med 100. Genom emissionen höjdes Expacos aktiekapital från fem till 20 Mmk. Och bolaget fick 75 nya aktionärer.

Från mitten av september då betalningstiden gick ut har de mäklare på HAB och Bensov som fungerar som market makers bedrivit handel med aktierna. För de bundna B-aktierna ligger dagskursen kring 70 mark och för de fria har köpkursen noterats till 70 mark medan säljkursen varit 80 mark.

Eftersom någon aktiv marknadsföring av Expacoaktierna inte ännu förekommit har handeln hittills varit blygsam men totalt drygt 100 nya aktionärer räknar VD Robert Gylling med i det här skedet. Av de nya aktieägarna är ungfär en tredjedel privatpersoner medan resten är företag.

Gylling säger sig vara helt tillfreds med utvecklingen så här långt. Vid emissionen var efterfrågan faktiskt större än utbudet.

Låg profil

Med tanke på att det vid emissionen gällde att göra ett nytt systern känt för finländska placerare kunde man ha väntat sig en högre profil av Expaco. Men trots det valde bolaget att först känna sig för. Orsaken till detta var delvis att man inte ville tävla med FB — Dessutom ville vi inte tuta ut att våra aktier är ett bra placeringsobjekt förrän vi har belägg för det, framhåller Gylling och förklarar att man först måste ha ett bokslut och en balansräkning att visa upp. Och det skall det finnas i vår.

VD och konsulter

Orsaken till att resultat ännu saknsa är att Expaco grundades så sent som i mars detta år. Grundarna är HAB, Sampobolagen, Oy Partek Ab, Oy Bensov Ab och det internationella investeringsbolaget Dynamic Investments International. Dessa innehar 20 procent var av det ursprungliga aktiekapitalet på fem miljoner mark. Enligt Cylling kommer Expaco också i fortsättningen att emittera 20 procent utomlands.