Väderleksförändringar har många följdverkningar

av Matti Krank Forum 1998-01, sida 38, 29.01.1998

= ja 24 up Fn OO a Ö 24 jJA a =

Matti Krank Sir

Miänga katastrofer till följd av ovanliga väderJeksförhållanden har unde senaste tid skyllts på El Nino, på spanska Kristusbarnet. El Nifo är en helt normal företeelse som, såvitt man vet, redan har förekommit under tusentals år. Företeelsen återkommer vart annat till vart sjunde år i form av varmare havsvatten, ändrade jetströmmar och molnformationer i Stillahavsområdet. Företeelsen inverkar på väderleken på många håll. ibland rätt dramatiskt. Den alternativa cykeln är El Nina, som kyler ner vattnen, och för det mesta har motsatta effekter.

Just nu är vi inne i en period av global uppvärmning då havsytan stiger. En höjning av havsytans nivå kan, förutom att låglänta marker blir under vatten, även utlösa vulkanutbrott. Vulkanernas aktivitet ökar även då havsytan sjunker. Till detta resultat har professor Bill McGuire på University London College kommit tillsammans med många av sina kolleger vid olika universitet i Europa.

Förklaringen till den ökade vulkanaktiviteten är, enligt forskarna, at vattnet utövar ett tryck mot vulkanerna och påverkar spänningen i magmakammaren under vulkanen. Gamla sprickor öppnas, och vulkanen kan få ett utbrott då trycket mot magman lättar. Ökar trycket kan utbrotten bli kraftfulla, när de kommer. Resultaten baserar sig på undersökningar av vulkanaktiviteten i Medelhavsområdet under de senaste 100 000 åren.

En av de längsta klimatförändringsprocesser som vi redan i dag bör ta ställning till gäller den tid under vilken slutförvarat högaktivt kärnbränsle blir ofarligt. Forskare från Skottland, Holland, Frankrike har i ett av Europakommissionen finansierat projekt simulerat de effekter som långsiktsförändringar i klimatet har såväl på grundvattnets strömning och geologiska slutförvaringsplatsers säkerhet. Utgångspunkten har varit, att ingenting

Gåta nära lösning:

Njov rkninga talar för att de kraftiga klimatförändringar som inträffat under de senaste Årmiljonerna inte skulle kunna upprepas. Europa har till exempel under de senaste 750 000 åren påverkats avsevärt av flera istider, och kan på samma sätt påverkas även av framtida istider.

Modellen som man nu arbetar med visar, att glaciärernas återkommande tillväxt- och smältperioder i Europa har åstadkommit kraftiga cykliska grundvattenströmningar i djupt liggande vattenförande bergarter. I ytliga vattenförande bergarter har strömningarna till och med helt kunnat ersätta det existerande grundvattnet. För att vara på den säkra sidan bör slutförvaringsplatserna följaktligen kunna motstå både glaciärernas enorma tryck och grundvattnets strömning.

Följande istider beräknas inträffa efter 20 000, 60 000 och 154 000 år, om människan inte genom sina utsläpp i atmosfären före det rubbar balansen. Simuleringarna ger för handen, att istiderna inte kommer att utebli, men de förskjuts framåt i tiden. &

Snart vet vi varför humlan kan flyga

Zoologen Charles Ellington och hans forskarteam i Cambridge i England har kommit ett nytt fenomen på spåren, som kanske kan förklara varför den klumpiga humlan kan flyga trots att den enligt känd aerodynamik inte borde kunna göra det.

Forskarteamet har nämligen utfört experiment med en artificiell insekt, en mekanisk svärmare, tillräckligt stor för att man med flödet kring dess vingar skall kunna simulera det snabbare flödet kring vingarna på en levande insekt.

Experiment i vindtunnel visad att vid stora vingvinklar uppstår en spiralformig virvel som rör sig från svärmarens vingrot mot vingspetsen. Detta fenomen anser Ellingtons forskargupp att kan vara förklaringen till insektvingens större lyftkraft, jämfört med exempelvis en fast flygplansvinge. Tillskottet i lyftkraft räcker till för att svärmaren skall kunna hålla sig svävande i luften. Man konstaterade också, att en motsvarande virvel går i motsatt riktning på vingens undersida. Fenomenen har ännu inte kunnat förklaras. Vid universitetet i Tokyo arbetar en forskargrupp unde ledning av professor Keijo Kawachi med att förklara ett liknande fenomen hos trollsländan.

Man vill nu veta hur en trollskinda med två par vingar, som dessutom arbetar mot varandra, kan flyga så snabbt som den gör. Trollsländan har bevisligen flugit över 56 km i timmen, vilket skulle innebära överljudsfart för ett flygplan.

Andra forskare är intresserade av hur trollsländan plötsligt kan stanna i flykten och även backa, något som varje stridsflygare säkert drömmer om att kunna göra. &

FORUM NR 1/98