Valutaoron och finska marken
av Karl Nars Forum 1983-06, sida 26, 30.03.1983
FÖRUN 8/83 Synvinkeln
Ekon. dr Kari Nars, Finlands Bank
Valutaoron och finska marken
HE Valutakursernas kastningar tvärtemot alla kursprognoser grundade på konventionell visdom antyder enligt min åsikt att valutateorierna delvis är föråldrade. Vi saknar både en god karta och kompass.
Ekonomisterna har försökt förutspå framtiden på samma sätt som en bilförare som kör vägen fram genom att titta i bakspegeln. Utgående från hittillsvarande trender kunde dock ingen ana sig till dollarns kraftiga och långvariga uppgång. Världen är mer komplicerad än man tänkte sig. USAs högräntepolitik = tillsammans med världspolitiska faktorer verkade starkt höjande på dollarn, som är världens helt dominerande valuta.
Valutakursernas utveckling förklaras på långt sikt av grundläggande ekonomiska fenomen. Dessa är bla. olika länders inflationstakt och konkurrenskraft - ett land med hög inflation prissätter sig ut från sina marknader på grund av den högre kostnadsstegringen och måste med tiden devalvera (Sverige 1981-82, Finland 1977-78). Men på kort sikt förklaras kursfluktuationerna av helt andra faktorer, Dessa är - räntedifferenser mellan olika valuto (höga dollarräntan 1981-82 gjord dollarn attraktiv offentliga kursingrepp (intervention som inte kan förutspå politiska faktorer (USA ansetts so “trygg hamn” valutasamarbete (t.ex. europeisk valutasystemet EMS styr kurserna spekulation (bankers, företags ökade reaktionssnabbhet)
Dessa faktorer har ofta lett till kursförändringar av större mått än de ekonomiska grundfaktorerna.
Inom företagens och myndigheternas planering bör man därför utgå från att valutakursernas fluktuationer är et bestående problem som fortsätter under 1980-talet. De tyåtföljande kursförlusterna kan bli stora. Finlands utländska kort- och långfristiga nettoskuld senaste september var 33,5 mrd mark. Devalveringarna ledde till en kalkylatorisk kursförlust om 3,5 mrd mark för företagen och staten. Därav var statens kursförluster ca 2 mrd mark. Alla kursförluster realiseras dock inte omedelbart och bör vägas mot kursvinster på export och kursförluster på löpande import.
Den finska marken noteras officiellt i ca 20 länder, närmast givetvis i Europa. Markens roll inom vår utrikeshandel har mer än tredubblats, från blott 2-3 4 år 1975 till över 1096. Då jag 1979 framhöll att markens andel skulle stiga snabbt, tvivlade många. Idag sker mer än 2094 av metallindustrins export och 3094 av nyexporten i finska mark. Marken är nu lika viktig inom vår utrikeshandel som engelska pundet eller tyska marken.
Vår valuta är nu lika konvertibel internationellt som t ex svenska kronan eller holländska florinen. Officiellt erhöll Finland år 1979 Artikel VII status inom Internationella Valutafonden IMF, och inkluderades i den valutakategori som de stora industriländerra tillhör.
Finska företag har också mera gärna börjat använda marken inom utrikeshandeln för att undvika kursrisker. Marken acceptans utomlands har ökat tack vare Finlands rykte för stabil ekonomisk politik. Också utvecklandet av valutaterminsmarknaderna för finska marken har understött dess användning inom utrikeshandeln då man utomlands lättare kan skydda sig mot markrisker. Intressant är att markens roll utomlands också på bankmarknaden utvecklats. En marknad för den s.k. eurofinnmarken har gradvis uppståt bla i London och euromarkräntan har oftast varit av samma storleksordning som den fria marknadsräntan i Finland.
Mången finsk turist utomlands har till sin besvikelse konstaterat att marken inte allmänt noteras på valutatavlorna. Detta beror närmast på utländska bankers ekonomiska överväganden. Trots allt är den finska marken ännu en mindre valuta än de skandinaviska valutorna, och ofta vill man inte gärna växla till sig sedlar som kan ligga länge i banken utan att avkasta ränta. Finlands Bank har dock aktivt och med viss framgång arbetat för ökat noterande av den finska marken utomlands.
Företagens mer sofistikerade valutaaktivitet har resulterat i starka omvälvningar i företagens betalningsrytm då man väntat sig de- eller revalveringar. Senaste höst ledde företagens flykt till valuta och rädsla för valutaskulder till en avtappning om 3-4 mrd mark i Finlands Banks valutareserv. Detta åtstramade plötsligt den inhemska kreditmarknaden, eftersom företagen via bankerna köpte valuta från Finlands Bank mot mark vilka sögs bort från penningmarknaden.
Företagens och bankernas ökade valutatransaktioner har också lett till en trendmässig höjning av omsättningen på vår valutabörs. Tidigare var ett normalt dagsavslut 53-10 milj. mark. Numera är det inte ovanligt att dagsvolymen stiger till 100-200 milj. mark. Detta beror framför allt på företagens snabba reaktioner till följd av kursförändringsförväntningar och därmed sammanhängande omplaceringar av företagens valutaportfölj. Företagen har också aktivt utnyttjat olika valutors räntedifferenser till sin förmån.
Kari Nars