Valutarisker kan elimineras

av Christer Ekebom Forum 1985-03, sida 08-09, 20.02.1985

Taggar: Teman: investeringar

FRUN 3/85 | F RUN

Valutahandeln— ett riskfyllt spel

Under den senaste tiden har vi i dagspressen kunnat läsa om ett par upseendeväckande missar i valutahandeln senaste år De

Av CHRISTER EKEBOM

EH Direktör Björn Ekman vid Föreningsbanken i Finland är noga med att påpeka att industrin ingalunda behöver ta på sig onödiga risker i samband med utrikeshandeln. Kraftiga kursfluktuationer kan man gardera sig emot, men samtidigt bör man komma ihåg att man inte kan göra några ”kap” om man inte samtidigt tar vissa risker.

Man kan egentligen välja två vägar i samband med utlandsbetalningarna. Dels kan man helgardera sig mot alla tänkbara risker genom att göra upp sk terminsavtal om köp eller försäljning av valuta och dels kan man ta på sig risken att valutakursen rör sig åt ”fel” håll men samtidigt också förbehålla sig möjligheten att göra en god kursvinst.

Terminskurserna riskfria

Det går alltid att växla valuta till dagens [eller egentligen stundens) kurs. Det här är emellertid förenat med vissa risker. Antag att ett företag ska betala en leverans från utlandet. Just den dagen då räkningen förfaller till betalning, har kanske kursen för den valuta betalningen ska göras i, stigit kraftigt och företaget gör därmed en ordentligt kursförlust i och med att leveransen räknat i finska mark blev betydligt dyrare än den skulle ha blivit dagen innan! Men det kunde ju ha gått tvärtom också. Den aktuella valutakursen kunde ha sjunkit kraftigt och då hade affären blivit betydligt fördelaktigare. I dagens läge, då oron på valutamarknaden är tämligen stor, är det mycket svårt till och med för ”proffsen” på området att med någon större säkerhet säga hur kurserna ser ut i morgon.

Nu kan företagen, som sagt; gardera sig. Det sker enklast genom att man gör upp om en terminaffär med sin bank. Man kommer då överens med banken om att en viss bestämd dag sälja eller köpa en viss mängd valuta av ett bestämt slag till en viss bestämd, överenskommen kurs. Antag alltså att ett företag idag, den 11 februari, vet att det kommer att erhålla en faktura som förfaller till betalning den 15 maj. Företaget vill inte ta onödiga risker. Betalningen ska ske i USD (dollar). Som vi alla vet är dollarn idag en intressant valuta: den bara stiger och stiger och betraktas av de flesta som totalt övervärderad, men stiger ändå. Nu finns det ett ordspråk som säger att allt som går upp också kommer ner. Emellertid vet vi inte om dollarn kommer ner före den 15 maj. Den kan mycke risker som alltid är förknippade med valutahandeln har på et påtagligt sätt kommit i dagen. Den finländska industrin bedriver utrikeshandel i sådana proportioner att valutariskerna är en faktor som alltid bör beaktas. Det finns emellertid metoder att mini mera riskerna.

Dagens valutamarknader är oroliga och det är inte bara en eller ett par som bränt fingrarna på den här handeln. Riskerna kan emellertid minimeras och till och med elimineras.

väl fortsätta att stiga och då blir ju företaget tvunget att betala ännu mera för leveransen (räknat i finska mark), en klar förlust alltså. Företaget diskuterar därför saken med sin bank och man kommer överens om en terminsaffär. Banken uppskattar kanske att det är sannolikt att dollarn kommer att sjunka en aning och man tecknar ett avtal om att företaget köper USD till fakturans värde till en viss kurs som i exemplet är, låt oss säga 50 penni under den kurs som råder då avtalet undertecknas. Köpet sker den 15 maj.

Kursen garanterad

Nu vet företaget att fakturan kommer att kosta exakt så här mycket i finska mark.

Det går alltså att budgetera köpet exakt och på det sättet har företaget fullständigt kontroll över sina likvida medel — inga överraskningar, varken positiva eller negativa.

Om vi antar att vi nu befinner oss på dagen den 15 maj. Det kanske visar sig att bankens gissning, eller rättare sagt beräkning och uppskattning, visar sig hålla streck. Då har företaget egentligen inte dragit någon nytta av terminsköpet. Men det kan ju hända att dollarn har fortsatt att stiga kraftigt och i så fall har företaget gjort en god affär i och med att man kan köpa dollarn till en betydligt lägre kurs än dagskursen. Det har kanske gått precis tvärtom: dollarn har sjunkit kraftig — då har företaget ”förlorat” på affären. Nu bö man emellertid observera att det i det här fallet inte är frågan om någon verklig förlust, utan om en relativ förlust. Om man hade låtit bli att göra ett terminköp, hade leveransen i FIM räknat blivit billigare, företaget hade alltså sparat en del medel. Men å andra sidan hade man budgeterat medel för ändamålet och därmed höll man sig inom budgetens ram och någon förlust kan man därför inte tala om.

Konkurrensen kan påverkas

Nu kan det emellertid tänkas att den produkt vårt företag köpte är sådan att också andra företag köper samma produkt från samma leverantör. ett råämne till exempel, Konkurrenten kanske lät bli att göra ett terminköp och fick därmed sin leverans till ett förmånligare pris och det inverkar självfallet på vårt företags lönsamhet och konkurrenskraft, i det fall att dagskursen låg under terminskursen. Men det kunde ju ha gått tvärtom också…

Det finns givetvis en hel del risker i samband med utrikeshandeln. Direkta affärsrisker förekommer där likaväl som i inrikeshandeln och de kan till och med vara påtagligare än här hemma beroende på olika affärs- och rättspraxis i olika länder. Bortsett från dylika risker, förekommer således alltid valutarisker. De direkta kursriskerna kan företagen gardera sig emot, men i dessa fall ”riskerar” man i stället eventuellt sin konkurrenskraft, alltså en ”indirekt” kursrisk.

Kurserna mäter styrkeförhållanden

I Forum har det under senare tid skrivits en del om handeln med värdepapper, närmast aktier. Valutahandeln uppvisar i många fall liknande egenskaper och beteendemönster, men den handeln är helt internationell i motsats till aktiehandeln (vilken normalt sker inom landets gränser). Terminköp och andra valutaaffärer mellan finska företag och finska banker är självfallet inrikesaffärer, men kurserna dikteras av förväntningarna på de internationella penningmarknaderna.

Nu ställer sig säkert någon frågan: varför måste kurserna variera? Kan man inte tänka sig helt fasta kurser? Svaret är definitivt nekande. Valutakurserna är, enkelt uttryckt, ett mått på olika länders ekonomiska läge och konkurrenskraft. I princi ska världshandeln och också de enskilda ländernas utrikeshandel vara i balans, Export och import ska vara lika stora. Genom variationerna i valutakurserna balanseras denna handel på ett tämligen effektivt sätt. Länderna kan påverka saken själva genom att devalvera eller revalvera. Men dagskurserna åstadkoms genom olika former av spekulation och förväntningar. På de stora internationella valutamarknaderna rör sig stora pengar och banker och internationella företag köper och säljer valuta beroende på hur de tror att kurserna ska utvecklas. Om flera tror på att USA:s ekonomi fortfarande ska vara stark och att räntan där ska vara hög, anser de att det lönar sig att växla sina penningtillgångar till USD. Efterfrågan växer och därmed höjs kursen eftersom utbudet minskar då man inte gärna säljer om man tror att kursen ytterligare ska stiga. Valutakurserna är emellertid mycket känsliga: ett oförsiktigt uttalande av en högt uppsatt politiker eller rykten om förestående lagändringar, räntevariationer och liknande, syns omedelbart i valutaströmmarna och därmed också i kurserna,

Valutastrategin viktig

Nu är ett företags valutastrategi normalt inte uppbyggd riktigt så enkelt som det kanske ser ut på basen av det ovanstående. Med valutastrategi menas definitivt inte bara ett val mellan terminsköp och köp till dagskurser. Ett företags utrikeshandel är vanligen en kontinuerlig process. Normalt förekommer såväl köp som försäljning (fordringar och skulder) inom ett företags utrikesaffärer. Det här betyder att företaget i viss mån kan gardera sig mot kursförluster på flera olika sätt. Ett sätt är självfallet att göra affärer i flera valutor samtidigt varvid man minimerar ödesdigra verkningar i samband med starka fluktuationer i en viss valuta. Ett annat sätt är att för de olika valutaslagens del sträva efter balans mellan fordringar och skulder. Härvid gäller det dels att få beloppen att stämma överens så gott det går och dels att pussla ihop förfallodagarna så att de ligger så nära varandra som möjligt. Om man uppnår idealet, dvs att man har en lika stor fordran och skuld som förfaller samma dag i en viss valuta, har man minskat risken till noll, eftersom de båda transaktionerna tar ut varandra. Sällan eller aldrig lyckas detta, men företagens valutaexperter försöker i allmänhet pussla ihop företagens ”valutakorg” så at man kommer så nära idealet som möjligt. Då har man i alla fall minimerat riskerna.

Företagen kan inte spekulera

Att spekulera i valutor är möjligt enbart för bankerna. Finländska företag kan inte bara köpa och sälja valuta hur som helst. Ett terminköp måste alltid motsvaras av en gjord affär. En bekräftad beställning med ett fastslaget pris är en nödvändighet för att ett företag ska kunna göra upp om köp av valuta. Det finns också strikta regler beträffande hanteringen av valutainkomster. Ett finländst företag måste ”ta hem” en valutaintäkt senast 8 dagar efter betalningen utomlands och växla in valutan till finska mark eller deponera inkomsten på ett valutakonto i en finländsk bank. Redan denna bestämmelse begränsar företagens möjligheter att placera valutaintäkter utomlands i rent spekulationssyfte. Bankerna å sin sida har lite friare händer även om banklagstiftningen och Finlands bank mycket noga övervakar handeln. Var och en bank har exempelvis sin handel kvoterad och banken kan således inte köpa och sälja vilka mängder som helst. Vad man däremot kan syssla med är att via sina utländska depositioner köpa och sälja olika valutor för att därmed uppnå vinster eller säkra sina tillgångar. Bankernas system och metoder är ganska invecklade för den oinvigde och en uttömmande förklaring skulle kräva ett betydligt större utrymme än det nu till budsstående. Bland annat spelar de internationella depositionsräntorna in. De ligger för övrigt också till grund vid beräkningen av terminskurserna.

Av det ovanstående framgår, trots att det är frågan om ett skrap på ytan, med all önskvärd tydlighet, att varje företag som bedriver utrikeshandel har orsak att dels noga konsultera sin banks experter och dels [i synnerhet om utrikeshandeln är av större omfattning) se till att det inom företaget finns sakkunnig personal som kan handha ärendena.

En liten kuriositet: varje dag meddelar Finlands bank dagens valutakurser i bland annat radion. Dessa noteringar är de kurser som Finlands bank noterat klockan 12.00 den aktuella dagen. Dessa kurser gäller ett dygn framöver för alla kommerciella valutaaffärer på mindre än 200 000 mark. Affärer på större belopp bestäms utgående från den aktuella tidpunktens avistakurs [den för tillfället rådande kursen, dagskursen). Valutakurserna varierar hela tiden beroende på affärerna på de internationella marknaderna där verksamheten pågår dygnet runt. Och inte nog med det: varje bank, också hos oss, har sina egna noteringar och våra banker gör affärer också med varandra. 9