Valutariskernas problematik
Forum 1975-06, sida 30-31, 04.04.1975Taggar: Personer: Kari Nars Teman: valutakriser
Kari Nars:
Valutariskernas problematik
En strategi behövs
Varför har kurserna inte blivit fastare?
Korttidsprognoser svåra, medellånga kan beakta betalningsbalans, inflation
Uppskatta totala riskmomentet . ..
-. «och beakta då:
Nettodriftskapitalet kan vara bas
FORUM-6 + 75
Valutariskerna under flytande valutakurser ger många företag en intensiv huvudvärk. Speciellt då de ekonomiska utsikterna är dystra och lönsamheten pressad känns eventuella valutakursförluster smärtsammare än under de två senaste åren då de goda konjunkturerna delvis undanskymde deras effekt.
En strategi som effektiverar valutaskyddet är viktig också därför att man lugnt kan utgå från att ingen återgång till fastare kurser sker under de närmaste åren, av följande orsaker. e Reformen av världens valutasystem har fortskridit långsamt. I dagens läge har Internationella Valutafonden blott vaga allmänna rekommendationer beträffande medlemsländernas valutakurspolitik.
e Världsinflationen och instabilitéten på den internationella kapitalmarknaden ser ut att fortsätta. Detta skapar naturligtvis en atmosfär som inte är gynnsam för stabila valutakurser.
Slutligen har en kännbar attitydförändring skett, i det att myndigheterna och rnäringslivet i de flesta länder vant sig vid flytande valutakurser. I efterhand kan ran säga att deras skadeverkningar ursprungligen överdrevs betydligt, trots att till tex Volvo år 1971 vid dollarns devalvering förlorade 25 milj kronor och 1. M. Ericsson 60 milj kronor.
Hur kommer huvudvalutorna att utveckla sig? Korttidsprognoser är svåra, om också inte omöjliga i dagens nervösa läge på valutamarkanderna. Valutornas korttidsfluktuationer går ofta stick i stäv mot de allmänna ekonomiska realiteterna. Vid medellånga prognoser borde man beakta främst betalningsbalansens utveckling och inflationshastigheten jämförd med konkurrentländerna samt sannolikheten för en betålningsbalansförbättrande politik som lättar trycket på valutakurserna.
Då företagen försöker skydda sig mot valutakursrisker är det naturligtvis viktigast att de till en början uppskattar riskmomentet. I de flesta fall görs detta bara för enskilda större kontrakt. Mera tid borde enligt min mening användas åtminstone inom de större företagen till att estimera företagens totala riskpotential.
Sådana uppskattningar bör beakta företägets utestående valutakonti vid sidan av de utestående valutaskulderna och valutafordringarna, och kanske också utnyttja en vägd genomsnittskurs för företaget som allmän kursindikator.
Bla i USA har man ofta använt sig av nettodriftskapitalets metod. Riskpositionen är likamed valutakontina och valutafordringarna minus de kortfristiga skulderna, innebär en devalvering av någon av de använda valutorna givetvis en bokföringsmässig förlust och en revalvering i motsvarande mån en vinst, Vill man gå vidare kan man också inkludera de långfristiga valutakurserna.
“r
FORUM 6» 75
Anllta valutaexperte Ändra betalningsrytmen
Valutakorgar säkrar betalningens värde
Terminskontrakt främst för dollar
Utländskt lån I faktureringsvalutan:
Bevaka valutamarknaden effektivt
Undvik kursförluster, tänk inte på tillfällig vinst
Pol lic Kari Nars är avdelningschef för Finlands Banks valutaavdelning. Den 15 april tillträder han sin nya befattning som direktör vid EVA, delegationen för näringslivet.
Då valutariskpositiorien fastställts, är följande steg att bestämma om man vill skydda hela riskpositionen nettomässigt eller bruttomässigt, bara en del därav eller inget alls. Det är ett svårt val och säkert är det i de flesta fall bäst att utnyttja valutaexpertis; antingen inom bolaget eller utanför, kanske inom den bank som man anlitar. En hel del industrier i Finland och Sverige har ariställt egen valutaexpertis, veterligen har tex Enso-Gutzeit och Nokia hos oss satsat på detta. :
I syfte att skydda sig för valutarisker företar man ofta ändringar i betalningsrytmen. Dys beroende på läget försöker man inkassera fordringarna snabbare eller långsammare eller göra utbetalningarna snabbare eller långsammare, beroende på valutautsiktertia, eventuellt med rabatter i vissa fall. Att byta faktureringsvaluta har också ofta utnyttjats, speciellt då marknadsläget varit gott.
En annan metod är att främst inom medellånga kontrakt säkra betalningens värde genom att använda ”vålutakorgar”. Valutakorgarna innehåller oftast de största valutorna inom vår västhandel, t ex dollar, DM och varför inte också svenska kronan. Alternativt kunde man ty sig till Valutafondens särskilda dragningsrättigheter (SDR) som värdemätare. SDR:s baseras på en valutakorg av 16 valutor och noteras dagligen.
Terminskontrakten har blivit populärare i Finland under de senaste åren efter det Finlands Bank ryckte in på marknaden år 1971. Framför allt döllarterminerna men tidvis också andra terminsvalutaanordningar har varit förmånliga för exportörerna. Tex i mitten av mars var exportörens fördel (= rmarkens diskonto) av dollarterminskontrakt beroende på terminsperiodens längd 4—7 ?/4 per annum.
På exportsidan kan man också skydda sig mot valutarisker genom att uppta ett lika stort utländskt lån i faktureringsvalutan och utjämna riskerna. Sådana finansieringslån förutsätter tillstånd av Finlands Bank, Om exportören har beviljat betalningstid har Finlands Bank i vissa fall godkänt sådana låneavtal,
Det finns alltså en hel arsenal av skyddsåtgärder mot valutarisker, Här är det tyvärr ’ omöjligt att i detalj gå in på dem, Sist och slutligen är det viktigaste sättet att dämpa valutariskerna att effektivera bevakningen av valutamarknaden.
En lyckad strategi borde utnyttja flera metoder vid sidan av varandra för att leda till ett så framgångsrikt resultat som möjligt. En balanserad valutapolitik inom företaget bör enligt min mening ha som mål att undvika kursförluster och inte att uppnå tillfälliga kursvinster. O