Vår boendemiljö - mer aktuell än någonsin

av Henrik Sonck Forum 1981-05, sida 12-13, 18.03.1981

Taggar: Teman: miljö

Vår boendemi Ö Speciellt i huvudstadens grannområden har kommuneras byggnadsplaner då och då engagerat invånarna till livliga reaktioner. Redan före kommunalvalet visades exempel på hur medborgaropinionen kunde kullkasta kommunala planerares intentioner, och under själva valkampanjen var givetvis miljö och stadsplanefrågor viktiga teman.

Senare “gick debatten på en del håll över till mer arkitektoniska frågor och folk ”tyckte till” om både det ena och det andra.

Mycket har gällt huvudstaden. hur den har “förstörts genom håglös planering”. Det har noterats att stadsinvånarna fått sina strandområden förstörda till stora delar. att naturen inte har utnyttjats rätt. att innerstaden bara består av trista fasader os v.

Kritiken måste vara konstruktiv

Arkitekt Bosse Österberg vid Helsingfors Stadsplanekontor vill inte gå med på all kritik.

— Det är lätt att skälla, och visst accepterar vi också att det kritiseras. Men då borde den som kritiserar vara insatt i saken och förstå planerarnas arbete, komma med konstruktiv kritik. säger han.

– Det har aldrig gjorts så bra planeringsarbete som det görs idag. Det planeringsarbete som utförs vid stadsplaneavdelningen fyller långtgående krav när det gäller att tillvarata stadsinvånarnas intressen och skapa en människovänlig miljö.

Redan i början av 60-talet började stadsplanerarna komma in på de tankebanor som är förhärskande nu, genom att man sänkte byggnadsrätten för att få till ständ bl a en öppnare stadsbild. Byggnadsrätten definierades då enligt effektivitetstalet e=1.4. Mot slutet av 60-talet såg man sig föranledd att höja talet till 2,4 för hörntomter och 1.6 för mellanliggande tomter, för att kunna bevara den sammanhängande = kvartersstrukturen inne i staden. Men kravet var att gårdarna mellan husen skall bevaras så öppna som möjligt.

Vad som byggdes i förorterna på 60-talet ansågs bra enligt de stadsplaner man hade då. Det var senare som det visade sig att befolkningsunderlaget ändå inte motsvarade vad man hade tänkt sig.

Viktigt i dagens Helsingfors vore att få färdiga de olika områdescentra som är under utbyggnad, dvs Östercentrum. sträckan Norra Haga-Malmgård och Malm. tycker Österberg.

12

Stadsplanerinen — dess brister och förtjänster — ha varit föremål för en stundom livlig debatt ända sedan kommunalvalet i höstas. Om kritiken för planernarna ibland varit besk, så får man för deras del hoppas att diskussionen den närmaste tiden skall ledas in på mer optimistiska banor tack vare en stadsrenässanskampanj so nyss kört igång och som vill aktivera också de vanlig medborgarna.

En kampanj som syftar till en balanserad stadsförnyelse pågår i år i hela Europa. Minister Johannes Koikkalainen framhöll, då han öppnade kampanjen i Finland, att kommunerna måste ha mod att omvärdera tidigare planeringsbeslut. Inrikesministeriet har gett nya direktiv för hur lokala myndigheter kan ändra existerande stadsplaner så att de bättre motsvarar dagens krav.

Egentligen borde man inte alls bygga i innerstaden förrän dehär projekten står färdiga. Varje objekt som slukar pengar i innerstaden gör att de områdescentra får vänta lite längre.

— Dessa områdescentra är väldigt viktiga för helhetsplaneringen. Det är klart att en etablering av arbetsplatser och servicefunktioner i dehär områdena avlastar Helsingfors centrum. Genom att ge dem de rätta serviceformerna — alla tre är t ex belägna vid metro respektive eljärnväg — och på andra sätt se till boendemiljön, skapas en positiv stadshelhet i jämvikt.

Malmgård är för övrigt också intressant därigenom att byggnadsföretaget Puolimatka har engagerat den brittisk svenska arkitekten Ralph Erskine — änd som skicklig yrkesman med namn om sig att skapa okonventionella boendemiljöer.

Arkitekt Österberg betonar invånarnas betydelse i planeringsprocessen — de har ju lagstadgad rätt till medinflytande. Deras viktigaste funktion är att de kan gå samman för att avstyra eventuella oönskade lösningar. Men det är svårare att få till stånd en ”skapande” funktion hos invånarna. Det är nämligen inte lika ätt att mobilisera enighet bland alla olika grupper kring ett visst förslag för att därefter låta det gå till planeringsbordet. Den normala vägen är att planeringsavdelningarna kommer med förslag som underkastas behandling i politiskt till FORUM 5/81

JOo— nef sätta nämnder.

Vårt stad, bra att leva i

En människonära boendemiljö och en aktivering av invånarna är viktiga element i den stadsförnyelsekampanj som har kört igång i Finland under mottot “Vår stad, bra att leva i”. Det är egentligen en europeisk kampanj. igångsatl av Europarådet i oktober. I den deltar nästan alla europeiska länder och alltså också Filand, trots att vi inte är med som fullvärdig medlem i Europarådet.

Kampanjens sakinnehåll innebär inte i sig någonting nytt. den använder argument som är kända från tidigare. Men den är ett försök att i en förnyad form föra fram dessa tankar. Meningen är att få igång en livligare diskussion som kan leda till konkreta initiativ och skapa förutsättningar för åtgärder som syftar till en bättre stad. Man vill få fram nya verksamhetsformer som förmår engageru invånarna, blåsa liv i olika aktiviteter och få nya befolkningsgrupper att delta.

I den europeiska kampanjen betona rad unterteman att förbättra stadsmiljöns kvalite att förbättra existerande byggnader bostäder och bostadsområde att erbjuda social-. kultur- oc utbildningstjänster samt kommuni kationer och arbetsplatse Ö att främja invånarnas samarbete och deltagande i verksamhet som gäller deras boendemilj e att effektivera kommunalförvaltningen när det gäller att utveckla stadsmiljön.

Finland genomför kampanjen till vissa delar I samarbete med de övriga nordiska länderna. I våra grannländer fästs speciellt avseende vid de sociala aspekterna i stadsuttvecklingen, och så är också temat för ett förestående samnordiskt seminarium ”Stad i social blans”.

| Finland har arrangörerna velat sa kampanjen till våra nationella landen. enligt våra behov och förutsättningar. Och det är inte bara tll städer man vill rikta sig utan också till stadsmässiga samhällen. Målet bör vara att utveckla städerna på ett balanserat säll. och det finns ett brett upplagt program.

Bostadsområden som hamnat utanför och blivit funktionellt bristfälliga på grund av att stadsstrukturen har splittrats. måste ånyo kopplas till stadshelheten. För att bevara och utveckla en levande stadskultur borde växelverkan främjas mellan olika befolkningsgruppe ee oe:

FORUM 5/8 och generationer.

I stadsplaneringen och husbyggandet måste invånarnas behov och värderingar beaktas. och miljön utvecklas med tanke på deras bästa.

Vidare vill kampanjarrangörerna att städernas centrumkvarter livas upp i traditionell anda så att bl a de offentliga byggnadernas. tjänsternas och kulturfunktionernas ställning betonas. Ny och kompletterande byggverksamhet bör anpassas till den existerande miljön och med beaktande av städernas arkitektoniska egenart. Också naturen måste bevaras och beaktas i planeringen. Det gäller också att sammanjämka de motstridiga mål som ofta förekommer i stadsplanering. t ex ekonomiskrsociala etler teknisk ekologiska.

Man får inte heller glömma alla andra faktorer som bidrar till större trivsel, betonar kampunjarrangörerna. Tex renare luft och vatten, sänkt bullernivå OSV.

Kampanjens genomförande

Stadsförnyelsekampanjen förs på riks-, läns- och kommunnivå och också bland invånarsamfunden. Det har tillsatts en rikskommitté. men meningen är också att kommunerna skall ha sina egna lokala kommittéer som kan leda och koordinera arrangemangen.

Budskapet skall föras fram i läroanstalter. på kurser och seminarier och man vill också att högskolor och vetenskapliga organisationer ägnar mer tid åt forskning som gynnar stadsutvecklingen.

Men trots att det är många aspekter som kommer fram i kampanjen och trots att den sker på ett europeiskt plan, är det på det hela taget inte fråga om nägon särskilt stort upplagd kampanj, åtminstone hos oss. Kanslichef Arno Hannus, som är ordförande för rikskommittén, framhåller själv att den är anspråkslösare än många andra som hållits i landet tidigare. Ingen är upptagen av kampanjen på heltid. och de pengar som är reserverade för den är närmast avsedda till att finansiera tryckningen av broschyrer.

Nya direktiv

Planläggnings-, och byggnadsavdelningen vid inrikesministeriet har i samråd med bostadsstyrelsen nyligen gett ut direktiv om hur boendemiljön kan förbättras genom att existerande men föråldrade planer förnyas. (Planläggningsanvisningar 1/1981).

Anvisningarna är utformade som e ktuell än någonsi samling mer detaljerade direktiv i tillägg till ett cirkulär som gick ut 1979 med en uppmaning till kommunerna att vidta åtgärder på grund av de ändringar som hunnit uppstå i situationerna.

I anvisningarna pekar inrikesministeriet på att förutsättningarna och målsättningarna för samhällsbyggandet har förändrats de senaste åren. Därför har många general-. stads- och byggnudsplaner blivit föråldrade. I sin nuvarande utformning är de inte till nytta för invånarna utan måste anpassas efter de behov man idag anser vara rätta.

“Den grundläggande målsättningen för förbättring av den fysiska miljön skall vara att skapa en trivsam livsmiljö och en ekonomisk bebyggelsestruktur”. heter det i anvisningarna. Det förutsätter att statliga myndigheter och kommuner samarbetar, och att också invånare och organisationer av olika slag är med på ett hörn,

Markanvändningsplanerna är i mänga fall så föråldrade att det skulle medföra stora praktiska och ekonomiska olägenheter att genomföra dem idag. De har vanligen gjorts upp på basen av prognoser och förhållanden som radde för tio år sedan eller mer. Mest brådskande är det att förnya planer för områden där det är aktuellt att bygga inom en nira framtid.

Inrikesministeriet vill att kommunerna använder sina årliga planläggningsprogram effektivare för att styra markanvändning och bostadsbyggande. I kommunernas markanvändmngsplanering bör förnyandet av förlegade planer ingå som et bestående element. framhålls det.

Kommunerna får själva i planläggningsprogrammet bedöma prioritetsordningen för alla eventuella förnyelser och hur förnyelserna skall utföras. men kommunerna måste låta de myndigheter som fastställer planerna ta det av programmet.

En föråldrad stads- eller byggnadsplan kan också leda till att bostdsstyrelsen ser sig tvungen att avslå en eventuell låneansökan. Bristfälligt tillgodosedda kvalitativa krav kan utgöra ett hinder för att få lån.

Bostadsstyrelsen diskuterar med inrikesministeriets planläggnings- och byggnadsavdelning. med länsstyrelserna och med kommunerna om vilka åtgärder som krävs för alt projekt baserade på föråldrade markanvändningsplaner skall kunna beviljas lån, betonas det i inrikesministeriets anvisningar.

Henrik Sonc 13