Var skall insatsen göras inom kemiska industrin?

Taggar: Teman: kemisk industri

Var skall insatsen göras inom kemiska industrin?

Vilken är situationen inom import- och exporthandeln inom den kemiska industrin? Vad har vi importerat i så stora mängder att en egen tillverkning kan bli aktuell? Vilka är förutsättningarna för att skapa en kemisk industri eller för att utvidga en igångvarande enhet? Dipling Håkan Läh ger i artikeln en bild av våra möjligheter att bygga ut denn industribransch.

y» I vårt land använder Statistikcentralen den internationella International = Standard Industrial Classification of All Economic Activities (I 5 I C) branschindelningen a industrin, bland vilka vi finner den kemiska industrin under rubriken ISIC 35.

ISIC 35 är indelad i underavdelningar enligt följande:

Bilden visar Ftalsyraanhydridanläggningen i Borgå, Svartbäck.

24

ISIC 351 Kemikalie 1 Industrikemikalie 2 Konstgödsel och bekämpningsmede 3 Syntetiska material

ISIC 352 — Övriga kemiska produkter 1 Målfärger och lack 2 Läkemedel 3 Tvättmedel och kosmetika 4 Övriga kemikalier ISIC 353 Oljeförädlingsprodukter ISIC 354 Råoljeprodukter (t ex bitumen) ISIC 355 Gummiprodukter ISIC 356 Plastprodukter

Till ISIC 3511 räknas bla svavelsyra-, klor- och alkali-, och till de övriga kväve-, gödsel-, syntetfiber-, sprängämnes-, cellulosaindustrins kemiska fabriker, lack- och målfärgindustrin, teknokemiska industrin, läkemedelsindustrin, = tvättmedels-, tvål- och tändsticksindustrin. Det är således en lång rad olika produkter som det nu är fråga om.

Vad vi bland annat kan utläsa ur statistiken är att importen minskat under dessa tre år medan exporten efter en nedgång i 1975 åter vuxit berömvärt med 34 procent medan importen åter minskat under dessa år, främst beroende på kemikaliegruppens ”industrikemikalier” som enbart åren 1975-1976 minskat med ca 300 miljoner mark.

Landets export av kemiska produkter utgjorde år 1975 5,4 procent av landets totala export.

Då det nu gäller frågan om möjligheterna att utvidga den kemiska industrin är det på sin plats att undersöka vad som i dag produceras och vad som härav exporteras, ävensom importen för att utröna vad landet själv behöver i kemikalieväg. Denna fråga gäller alltså varje enskild produkt som kan tillverkas i eget land och som antingen konsumeras här i ökad mängd eller som kan aktivt placeras på andra marknader. Problemet är naturligtvis mycket svårt, många skickliga industrimän har redan under en lång tid och speciellt under de senaste årtiondena då landets karaktär av jordbruksland gett vika för industrins dominans gjort allt för att finna en lösning på frågan: vad skall tillverkas? Här vill författaren understryka att det oftast gällt enskilda framsynta

FORUM 11/7 personer som faktiskt uträttat något. År 1960 var 31 procent av landets arbetstagare sysselsatta inom lantoch skogsbruk medan samma år 24 procent var inom industrin, 15 år senare var rollerna ombytta, den förra sysselsatte endast 14 procent medan industrin hade gått upp till ledningen med 29 procent. Denna parentes visar att vårt land håller på att ändras till sitt inre, att 25 procent hör till ”övriga” omfattande offentliga sektorn, skolor och hälsovård och ”övriga tjänster” och att de privata näringsidkarna minskat under senaste tio år med 30 procent gör ej bilden ljusare.

Vilka är då de kemiska produkter som landet producerar? Vi har tillgång till statistik där mängden är angiven i ton. Listan visar att förädlingsgraden av de ledande produkterna är låg och man kan knappast räkna alla dessa till kemiskt tillverkade produkter:

Produkt 10001 Brännolja 4909 Kalksten 4595 Cement . 2065 Bensin 1393 Svavelsyra 1029 Konc.konstgödsel 1025 Torv som bränsle 746 Dieselolja 702 Järnmalm, pellets 643 Salpetersyra 398 Ammoniak 284 Natriumhydroxid 263

Vi ser att det inte är fråga om några kemiskt sofistikerade produkter utan baskemikalier för den övriga kemiska industrin, dessutom används en del av dessa produkter vid tillverkning av andra produkter i samma lista.

Råvaror för denna kemiska industri har varit våra egna naturprodukter våra kalkstensberg, torvmossor, vår luft, svavel, våra malmer, våra skogar (tallolja), då vi frånser den importerade oljan. På lång sikt alltså såsom i andra sammanhang många gånger framhållits ”icke cirkulerande material”.

Beständig råvara är däremot skogen och dess ved, ur vilken som känt sulfitsprit — erhålles. Produktionssiffrorna för 1974 och 1975 var 14 836 t resp 10822 t medan importen år 1975 var 7,6 milj t för ca 10 milj. mk. Det är alltså nedläggandet av sulfitcellulosaanläggningar och användandet av avluten som bränsle som gjort att underskottet i landets behov måste importeras. Här gäller åter, skulle man förmoda ekonomins lager, sulfitsprit kontra bränsle, Frågan är då om bränslets pris stigit mer än vad man kan få ut av spriten. Med tanke på handelsbalansen kan man kanske hålla på det senare alternativet,

Under många år har vår organiskkemiska industri varit litet utvecklad. Efter den petrokemiska industrins tillkomst har dock de producerade mängderna nått andra storleksvärden.

Vilken är då situationen inom import- och exporthandeln inom den kemiska industrin? Vad har vi importerat i så stora mängder att en egen möjlig tillverkning kan bli aktuell? Denna fråga har många ställt och kommer att göra det många gånger ännu.

Vid studiet av tullverkets importlistor ser man framför sig en mycket lång rad olika produkter som importerats i relativt små kvantiteter vilket gör en egen tillverkning redan vid en ytlig bedömning oräntabel.

Däremot riktas blickarna mot de petrokemiska produkterna med en undran i vilket skede denna kemiska industri befinner sig hos oss och om det finns något ogjort. Pekema Oy har ökat sin kapacitet för LDPE eller PEL som denna ”mjuka” variant av polyeten kallas hos oss, till 165 000 t, E Priha Oy har byggt ut sin ureahartskapacitet till 80 000 t, Oulu Oy har förstorat sin kapacitet för tillverkning av styren-butadienlatex till 12 000 t/år.

Finnish Chemicals Oy har utvidgat sin klorkapacitet till 180000 t/år. Anläggningen beräknas vara i gång hösten 1977. Kymi Kymmene Oy har likaså förstorat sin klor-alkaliavdelning till 58 000 t/år resp. 65 000 t/år. Ett intressant samarbete kan nämnas, Oy Aga Ab och Oy Nokia Ab kommer att ta tillvara den klordioxid som uppstår vid Oy Nokia Ab:s sulfitsprit-process. Till petrokemin och dess produktionsproblem återkommer vi i annat sammanhang. Vid förädling av olja och vid de processer som går ut på att erhålla etengas för framställning av de plaster som används mest i världen, polyeten och polyvinylklorid, uppkommer även andra gaser och vätskor som är utmärkta utgångsmaterial för andra plaster. Frågan är när ens egen konsumtion. av någon speciell produkt är tillräckligt stor för att sätta igång en egen tillverkning eller när sådana handelsförbindelser knutits som garanterar en säker avsättning. Vad är då en nödvändig förutsättning för att skapa en kemisk industri eller för att utvidga en igångvarande enhet?

Forts på sid 35

Den kemiska industrins produktion under Import och export av kemiska produkter åren 1974 och 1975 (milj mark) under åren 1974, 1975 och 1976 (milj mk) 1974 = 1975 1974 1975 1976 milj mk milj mk Imp. Exp. Imp. Exp. Imp. Exp. Kemikalier Kemikalier ISIC 351 1977 2021 + 29/0 gödsel + af ok syntet Oljeförädlingsprod. + produkter 2050 802 1697 663 1466 723 råoljeprodukter 3761 3725 [0] . ISIC 353, 354 OljeÖvriga k d . produkter 1672 155 1320 85 1366 384 vriga kem pro I8IC 352 1130 1443 — +289/0 Övriga 6868 7190 kemiska produkter 1143 337 1302 349 1304 359 Totalt 4865 1294 4319 1097 4138 1467

FORUM 11/7 25