Värderegleringsfondens användning
av Uno Lönnqvist Forum 1974-09, sida 27, 15.05.1974
Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter
Värderegleringsfondens användning
I munmer 7 av FORUM skriver prof Axel Grandell (CGR) i fråga om värderegleringsfondens användning enligt nya bokföringslagen (av den 10. 8. 1973 och i kraft från den 1. 1. 1974) bl a ”Värdereglering innebär, att en dold fond har förvandlats till en öppen sådan”. Och vidare att ”Värderegleringsfonden kan disponeras på samma sätt som varje annan fri (ej av bolagsordningen bunden) reservfond” samt att den sålunda tex kan utdelas till aktieägarna i form av bonus. Trots hänvisningen till den nya bokföringslagen anför professor Grandell inte på vilken grund den nya lagen i denna fråga skulle medföra en annan tolkning än den gamla (av den 6. 7. 1945 och i kraft från 1.1. 1947). För övrigt hänvisar han dock till ”en redan stadgad, sund och med hänsyn till värderegleringens natur följdriktig praxis? i vårt land.
Beträffande tolkningen av den nya bokföringslagen må hänvisas till de två hittills publicerade kommentarerna till nämnda lag. I den ena sägs att värdeförhöjningarna är möjliga blott i begränsade fall och kan alls icke inkomstföras.) I den andra sägs att värdeförhöjning såsom värderegleringspost anses såsom en balanspost jämförbar med det egna bundna kapitalet och att den kan användas blott för höjning av det bundna egna kapitalet samt att det i aktiebolag är karakteristiskt för det bundna egna kapitalet att det inte kan utdelas till aktieägarna utan tillstånd från underrätt.? 1) Järvinen—Nuorvala—Riistamo—Tikkanen: Uusi kirjanpitolainsäädäntö (s 152): ”Kirjanpitolain 18 $:n mukaiset arvonkorotukset ovat mahdollisia vain rajoitetuissa tapauksissa eivätkä ensinkään tuIoutettavissa”.
- Heikkonen—Roine: Hyvä kirjanpitokäytäntö s 93.
Forum 9/74
Man torde kunna utgå ifrån att den nya bokföringslagen inte innebär någon förändring i fråga om en värderegleringsposts användning jämfört med den gamla. Samma idégrund gäller alltså nu som då. En grundtanke i redovisningen utgör realisationsprincipen, som innehåller det fundamentala kravet att intäkt skall vara intjänad eller realiserad innan den redovisas, dvs orealiserade vinster får ej beaktas vid uträkningen av resultatet.3) Denna princip, som iakttas även i andra länder, innebär också, att orealiserade medel överhuvudtaget icke får uttagas ur bolaget. Härav åter följer att värdereglering bör betraktas som en bunden fond, som endast kan användas till förhöjning av aktiekapitalet.?)
Den följer alltså samma regler för utdelning som det sistnämnda dvs $$ 43 och 44 i aktiebolagslagen angående nedsättning av aktiekapital.
När professor Grandell förklarar att värdereglering innebär, att en dold fond har förvandlats till en öppen sådan så är detta missvisande, i synnerhet som han understryker, att denna fond inte intar en särställning i förhållande till varje fri (ej av bolagsordningen bunden 3) Se tex Curt Olsson: ”Om fondemission, aktieinlösen och förlusttäckande med tillhjälp av värderingsposter” i ”Tidskrift, utgiven av Juridiska Föreningen i Finland” 1958, Häft 2—3. Se även Drockila: ”Osinkojakokelpoiset varat osakeyhtiölain mukaan”, 1964 (s 223), som anser att värderegleringsposten ej ens får ingå i gruppen ”fonder” och att den inte kan användas till vinstutdelning.
- I kommittébetänkandet 1969:A 20 till förslaget om en ny aktiebolagslag sägs härom (s 137): ”Det må framhållas at ”uppskrivningsfonden, vilken tillhör det egna kapitalet (102 $ 2 mom B IV a 3), är hårdare bunden än t o m reservfonden, emedan uppskrivningsfonden ej får användas för täckande av förlust”.
reservfond. Skillnaden är dock markant. De sistnämnda fonderna utgörs av införtjänade vinstmedel antingen bokföringen skett via resultaträkningen eller inte eller av inbetalade medel från aktionärerna. En uppvärdering innebär blott att en given egendoms bokvärde uttrycks i ett sämre penningvärde (vid inflation), varvid värderegleringsposten är en post som informerar om skillnaden i värdet av densamma egendomen uttryckt i det nya penningvärdet jämfört med. det gamla. En utskiftning av bolagsmedel med ett belopp motsvarande den bokföringsmässiga ”värdeförhöjningen” betyder alltså de facto att bolagets förmögenhet minskas med ett belopp lika med den formella värdeförhöjningen. Även när det är fråga om en verklig markvärdestegring tex på grund av ett växande samhälle eller förbättrade kommunikationer gäller realisationsprincipen eftersom en verklig vinst kan dokumenteras" först sedan försäljning skett. Realisationsprincipen har, som naturligt är, varit förhärskande i Finland om ock under senare år en del avsteg gjorts från denna princip, vilket ur redovisningssynpunkt måste beklagas, Dessa avsteg kan under inga omständigheter anses utgöra vare sig ”stadgad” eller ”gund” praxis. Bland de vanligaste avvikelserna från realisationsprincipen under senare tid utgör kostnads- och skattetäckning med värdereglering vilket alltså betytt förbrukning av den ifrågavarande egendomen i och med förbrukningen av det mot värdeförhöjningen svarande kapitalet. De fördelar man därmed anser sig ha uppnått kan vara kortsiktiga och hämna sig med åren.
God redovisningssed är en så viktig grund för vårt samhälle, att såväl företagare, forskare som revisorer inåste värna om den. d
Uno Lönnqvis 27