Varför inte en nordisk aktiemarknad?
av Håkan Nylund Forum 1982-12, sida 07, 25.08.1982
Taggar: Orter: Norden Teman: aktiemarknad
Varför inte en nordisk aktiemarknad?
HAR NORDISKT EKONOMISKT SAMARBETE ett egenvärde, eller bör man granska det enbart ur strikt företagsekonomisk nyttosynvikel? I en mycket grov bedömning kan man säga att politikerna håller på det första alternativet, och näringslivet på det senare.
Även om man i princip ger näringslivet rätt, så behöver den mer ideella inställningen till nordiskt ekonomiskt samarbete inte vara oriktig eller värdelös för det. Många av de former av nordiskt samarbete som idag är praktiskt fungerande verklighet har ursprungligen motiverats mer av ideella visioner än hårda fakta.
Förslaget om en gemensam nordisk aktiemarknad, som ges en grundlig genomgång i detta Nordennummer, faller trots att det framkastats av näringslivet mer inom ramen för visionerna än för jordnära praktiskt samarbete.
Hindren och problemen för en germensam aktiemarknad är som det framgår av artikeln många. Internationella förpliktelser, valutareglering, koncessions-, etablerings- och skattelagstiftning utgör en del av de formella hindren. Olikheter i ekonomisk politik och näringslivsstruktur, bristande kännedom om grannländerna och allmän försiktighet ställer upp andra och mer svårdefinierbara trösklar.
Argumenten för en gemensam nordisk aktiemarknad är å sin sida lite diffusa och bygger mest på omätbara psykologiska fördelar som kunde uppnås med ökad nordisk ägarintegration. Bättre acceptans på den nordiska
Forum 12/8 marknaden, ökat informationsflöde om näringsliv och ekonomi mm är allt argument som man åtminstone tillsvidare måste erkänna är ganska lösa.
Vid en första anblick och utnyttjande hårdnosade kriterier verkar därmed bäst att lämna idén om en gemensam nordisk aktiemarknad åt sitt öde, att låta den förbli en trevlig diskussionsfråga, ett ”tuggummi” från den elaka vitsen om nordiskt samarbete.
Om man däremot ser på saken från en mer visionär och ideel synvinkel och i stället för ”varför” frågar ”vartör inte”, så är situationen en annan. Varför skulle vi inte i ett Norden, där människor fritt kan röra sig mellan länderna utan pass, där arbetsmarknaden redan är gemensam, där idéer och kultur flödar fritt över gränserna och där samhällsstrukturen och -idén mycket långt är lika, också kunna tillåta kapitalet att röra sig fritt? Inget nordiskt land är något oreglerat skatteparadis, dit hemlöst kapital kan söka sig i hopp om snabba vinster, och erfarenheten visar att pengar trots allt är ganska rotfasta och behöver en god orsak för att flytta på sig.
Även om de motiveringar som framförts för en gemensam aktiemarknad är lite diffusa och svårmätta, så är de ingalunda gripna ur luften. Fördelarna finns, även om de inte är så stora man hoppas och inte blir kännbara särskilt fort. Men i allmänhet stämmer regeln att affärslivet och den ekonomiska aktiviteten alltid stimuleras av ökad frihet.
En nordisk aktiemarknad går emellertid inte att skapa med ett svep, utan processen måste ske stegvis. De första steget borde vara att de övriga nordiska länderna företar en begränsad liberalisering av den typ som Sverige genomfört, d v s tillåter ett fåtal utländska företag att introducera sina aktier på respektive börser. Öppningen kan gott ske i enlighet med våra internationella förpliktelser så att den i princip är öppen för alla länder. Någon rusning till våra små fondbörser från kontinenten är knappast att vänta.
Småningom kan antalet företag som beviljas tillståndet öka, tills tiden och marknaden är mogen för steget till en gemensam aktiemarknad i Norden så, att alla börsnoterade företag som så änskar kan bli noterade på de olika börserna.
Innan det steget kan tas måste de problem som OECD:s kapitalliberaliseringsstadga medför klaras av. Det borde emellertid inte vara alltför svårt att kunna presentera reformen som ett steg mot en allmän liberalisering eller att peka på det redan långt gående samarbetet som en förklaring till specialarrangemang inom Norden. OECD borde ha andra och viktigare problem att tampas med.
För Finlands del finns det de specialproblem som vår lägre räntenivå och aktieportföljernas — allmänt bristfälliga attraktionsförmåga utgör. Men eftersom införandet av en gemensam nordisk aktiemarknad skulle ske försiktigt och stegvis borde anpassningen och justeringarna av dessa frågor inte vara smärtsam eller övermäktig.
Håkan Nylund