Varför övergavs Helsingfors? Hyra, köpa, bygga själv?

Taggar: Orter: Helsingfors Teman: företag

14

Varför övergavs Helsingfors?

Hyra, köpa, bygga s

Ett företag växte ur sina lokaliteter i Helsingfors centrum. De sökte nytt, och siktade på stadskärnan. Men beslöt slutligen efter tre år och otaliga svårigheter, att hyra eget hu i Esbo.

Vad låg bakom beslutet? Varför övergav de Helsingfors? Hur upplevde företaget de båda grannstädernas service åt näringslivet när det gällde hjälp med tomt- och/elle lökalanskaffning?

Vi ska berätta historien. Främst för att visa vilken lång och komplicerad historia en flyttning är, och hur många oförutsedda hinder som kan möta på vägen.

Wy” Företaget i dethär praktikfallet är ett agenturföretag. Helsingfors dominerar försäljningen. Det behöver kontors-, service- och lagerutrymme för sin verksamhet. Det är beroende av biltrans” porter (långtradare) och av goda parkeringsmöjligheter.

Varför ville man i första hand stanna inom stadskärnan? VD ger tre huvudorsaker: kundservicen, personalens bekvämlighet, gammal vana.

Sökprocessen startade för tre år sedan. Den blev lång, med många abrupta svängar i långdansen. Med opåverkbara händelser som lade hinder, stjälpte, fördröjde och fördyrade.

Man höll i början alla alternativ öppna: att flytta in i färdigt hus, att hyra eller köpa, att skaffa tomt och bygga själv. Det visade sig snart att absoluta centrum var proppat. Man inriktade sig på några områden som också räknades till stadskärnan: 1) Vallgård 2) Hertonäs 3) Kånala och 4) Sockenbacka. I sökskedet spelade t ex hyran en mindre roll, först ville man hitta något bra och sedan titta på vad det skulle kosta.

VD om Vallgård: — Standarden på ett industriområde är kanske inte riktigt det som ett handelsföretag skulle önska. Mindre trivsamt för kontorsdamerna att röra sig i.

-— Hertonäs var intressant främst för att staden har arrendejord där. Fortfarande ett attraktivt alternativ om det i framtiden blir ny flyttning.

— Sockenbacka var en besvikelse. Dålig planering, hela området för trångt, är VDs kommentar,

Han anser att man inte fick mycket hjälp eller intresse från Helsingfors stads sida. Det var vissa kontakter med näringsombudsmannen, som dock inte verkad särskilt intresserad. Det föreföll som om man inte ens var på det klara med vad som fanns.

Privata fastighetsbyråer hade då betydligt mera att erbjuda.

Däremot var Esbo något aktivare. Staden försedde företaget med långtidsplaner fram till år 2000, skickade blanketter och kom med flera förslag — visserligen inget lämpligt.

En liten känsla säger VD att han fick av att det i Esbo gäller att antingen vifta med sedelbuntar eller att ha de rätta förbindelserna.

Slutligen fastnade företaget för att köpa ett färdigt hus i Esbo.

Kontraktet skulle skrivas under.

Det gällde nu bara att snabbt skaffa pengar. Men det gick inte tillräckligt snabbt.

En annan köpare han före. Som emellertid var villig att hyra ut huset till företaget. Man skakade hand på saken och slog fast vilken dag hyreskontraktet skulle skrivas under.

Några dagar före tog den nya husägaren kontakt: vi har hyrt till en annan som betalar bättre!

Först köp, sedan hyra, båda lösningarna så nära och båda gick i stöpet.

Nästan samtidigt dök det upp en tomt till salu i Stensvik. Billig. Man slog hastigt till.

Stensvik får gott vitsord: ett högklassigt industriområde, helt planerat och väl planerat.

Man gjorde mycket arbete med Stensvik-projektet, innan det slutligen spolades. Samlade ideer, sprang runt och tittade på andra nybyggda kontor. Arkitekt, konstruktör och el-planerare var inblandade. Arkitektritningarna var klara, endast detaljerade byggnadsritningar

FORUM 10 e 7 jälv saknades. Ett mycket stort antal alternativa lösningar tröskades igenom. 40 000 mark satsades på planeringsarbete.

Det blev inte heller Stensvik. När ritningarna var klara visste man att hela projektet egentligen skulle bli alltför dyrt för företaget. Då dök ett nytt alternativ upp. En granntomt till den man allra först reflekterat på. Huset var redan påbörjat, planerat för en annan köpare som nu backat ut. Nu skulle tomt plus påbörjat hus säljas.

Allting var klappat och klart för entreprenörsavtalet mellan företag och byggnadsfirma för att slutföra byggandet.

Då — ett par dagar innan kontraktet skulle undertecknas — kom den sista smällen: importdepositionerna. Företaget hade bara ett val: att backa ut från köpet.

Byggfirman kom i knipa. Det var inte lätt att hitta nya köpare. Tiderna försämrades snabbt. Det var december 1974. Därför var de intresserade av att i stället finansiera det fortsatta byggandet själva och hyra ut det färdigbyggda huset åt företaget. Och så blev det.

Nu hyr företaget med tre års kontrakt och förköpsrätt. Så småningom siktar man på att köpa. I det skedet skall man också sälja den ursprungliga kontorslokalen i absoluta centrum.

Helsingfors har förlorat ett företag.

Efter tre års sökande håller företaget på att installera sig i Esbo.

— Synd, anser VD. Vi är i förhållande till vår volym en god skattebetalare. Och det är inte bara företaget som flyttar bort. Många anställda funderar på utflyttning hitåt hållet. Nya anställda kommer förstås i första hand från Esbo. Vi ger inte längre huvudsakligen sysselsättning åt Helsingforsbor. O