Världen vill ha mera guld

av Johan Svenlin Forum 2008-02, sida 32-35, 28.02.2008

Taggar: Bolag: Agnico-Eagle Personer: Ingmar Haga Teman: guld

El FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2088

PROFILE varlden vi mera gu

Europas största guldgruva öppnas utanför Kittilä i slutet av sommaren och jakten på nya fyndigheter pågår för fullt. Gruvbolagschefen INGMAR HAGA gräver fram Finlands rika naturtillgångar i form av guld.

JOHAN SVENLIN TEXT

KIRSI SALOVAARA FOTO

X Medan världspriset på guld rusat i höjden har INGMAR HAGA lugnt gnuggat händerna på sitt undanskymda kontor i Westend i Esbo. Han sitter på Europas största guldfyndighet, Suurikuusikko i trakten av Kittilä, 900 kilometer norr om det lilla Esbokontoret.

Isnart två år har han som Europachef för kanadensiska guldgruvbolaget AGNICO-EAGLE lett arbetet med att byggaupp gruvan. I slutet av sommaren kommer den första guldtackan ur guldfabriken och under 14 år framåt kommer produktionen att rulla på i jämn takt - ett tiotal guldtackor i veckan.

”Klart att man skulle vilja få ut guldet när priset är högt, men våra investeringar är gjorda på lång sikt och världsmarknadspriset påverkar inte det dagliga arbetet”, konstaterar Ingmar Haga.

På 1990-talet sålde flera centralbanker ut en del av sina guldtillgångar, vilket gjorde att priset sjönk på världsmarknaden. Sedan 2001har

INTERVJU

Ingmar Haga

Född: 195" i Jeppo. Familj: hustru och son. Bor: i Esbo.

Utbildning: filosofie magister i geologi från Åbo Akademi.

Jobb: Europachef och vice vd på Torontobaserade Agnico-Eagle Mining Limited.

På fritiden: har lite av den varan, men tillbringar tid med familjen och jobbar iträdgården kring huset på Sökö strand.

guldpriset klättrat till nya rekordhöjder och analytiker ser en fortsatt stigning de närmaste åren. Inom 2008 förutspås det magiska 1 000 dollar per uns krossas på metallbörseniLondon.

”Människan har brutit guld i över 3 000 år, inget har försvunnit och allt är ännu i omlopp. Ändå räcker det inte till för att svara på den efterfrågan som råder i dag”, säger Ingmar Haga.

Bärbar investering. Det stora suget på guld kan som så mycket annat spåras till den ekonomiska expansionen i Indien och Kina. ”Störstadelenav guldförsäljningen de senaste åren har gått till Asien, främst Indien. Där bär folk sina förmögenheter på sig, speciellt kvinnorna bär smycken, för att kunna hålla sina investeringar under uppsikt. Den här traditionen håller på att sprida sig till Kina, vilket gör att efterfrågan fortsätter på en hög nivå” Världens guldproducenter leve rerar årligen ungefär 2 500 ton guld, men marknaden vill ha närmare 3 500 ton. Smyckesindustrin tar 60 procent av den årliga produktionen, 25 procent går till elektronikindustrin, 10 procent till mynt och medaljer, medan övriga 5 procent går till dentalvård, byggnadsdekorationer och övrigt.

En annan faktor bakom prisstegringen är att branschen upplevde en stark lågkonjunktur under 1990-talet. Malmletning och stora investeringar låg i träda.

”Det tar lång tid att bygga upp ny produktion och utvidga kapaciteten så att vi kan svara på dagens efterfrågan”

Som geolog är Ingmar Haga van att se på processer i det långa perspektivet.

”Suurikuusikko är en ny fyndighet. Den upptäcktes 1986 och har utvecklats väldigt snabbt på senare år. Normalt tar det 20-25 år från de första inteckningarna till att gruvan är i drift”

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 208 ”Guld har brutitsi3 000 år av människan och inget har försvunnit. Allt är i omlopp och smälts ner till nya saker.”

Ingmar Haga arbetade på Outokumpu i 20 år, varav 17 år i Kanada. Han kom tillbaka till Finland 2002 och var då engagerad i utförsäljningenav den statligt ägda gruvindustrin. Bland annat Orivesigruvan såldes till australiensiska bolaget DRAGON MINING.

”Finland har sedan EU-medlemskapet öppnats för utländska bolag också inom gruvverksamhet. Tidigare dominerades gruvdriften av de statsägda bolagen ouToKUMPU och RAUTARUUKKI, men nu finns ett trettiotal företag inom gruvbranschen i Finland, de flesta ganska små”

Finland guldrikt. Ingmar Haga följde med i köpet och blev vd för Dragon Minings lokala dotterbolag PoLAR MINING åren 2002-2005. Vid den tidpunkten hade Agnico-Eagle köpt upp svenska Riddarhyttan med guldfyndigheten i Kittilä, och Haga värvades över av kanadensarna för att bli direktör för Europaverksamheten.

”Än så länge är Finland det enda europeiska landet där vi har verksamhet, men vi söker aktivt projekt i andra länder. Dels har vi egen malmletning och dels kan vi som i fallet med Kittilägruvan köpa upp andra bolags fyndigheter ”Potentialen för Finland som guldbrytningsland är bra, ungefär samma som för Kanada”, bedömer Ingmar Haga

Han beskriver Agnico-Eagle som ett starkt växande bolag, medtre gruvor i Kanada, eni Pinos Altos i Mexicooch den i Kittilä. Agnico-Eagle hör till världens sex stora guldproducenter, men är mycket mindre än jättar SOM NEWMONT, BARRICK OCh ANGLO GOLD ASHANTI.

”Vi kan ännu växa, till skillnad från de största, och få mera malm och fortsätta fokusera på guld. De stora har inte rum att växa och får lägga sina överskott på andra branscher eller dela ut dem till aktieägarna > AGNICOEAGLE MINING sm Grundad 1960-talet och ä namn mer från ningarna s nickel och koppar.

är det gul kom och star 200 en totala guldzonen på 15 kilometer. malmtill r 16 milon och malguldhalt ä beräl blig ton guld.

Guldbolagen har inga större problem att få kapital för sina investeringar. De stora amerikanska försäkringsfonderna hör till Agnico-Eagles viktigaste aktieägare, och för två år sedan rasslade pengar in som finansierar företagets fem pågående projekt. Inklusive satsningen på 115 miljoner euro i Kittilägruvan.

”När vi började bestod området av skog och kärrmark. AgnicoEagle har stått för hela infrastrukturen kring gruvan, dragit vägar och el, byggt processanläggningen och slaggområdet?”

De första tre-fyra åren kommer gruvbolaget att bryta guldmalmen i ett öppet dagbrott för att sedan borra sig neråt till s300 meters djup. Omkring 200 personer kommer att arbeta på området året runt och maskinparken är omfattande.

Nordiska bolag har varit framgångsrika internationellt i att ta fram maskiner och teknologi för gruvindustrin. Ett stort kluster med företag Som TAMROCK (numera SANDVIK), LAROX, ATLAS COPCO Och METSO skapades kring Outokumpu och de svenska gruvbolagen.

”På processidan har mycket utvecklats på senare tid. Varje gruva har unika egenskaper och gruvbolagen tar ofta själva fram egna metoder för att utvinna en enskild fyndighet”

Låg stöldrisk. Många av världens guldfyndigheter består av grovkornigt guld och i sådana fall har gruvbolagen problem med att arbetare plockar på sig klimpar och grus. Det bekymret är inte aktuellt i Kittilägruvan.

”Guldet är inte synligt utan det finns i finkornig form, inneslutet i sulfidmineral. Det krävs en avancerad process för att få ut guldet ur gråberget”

Processen på guldfabriken är jämn —- malmen bryts och går på band till en stenkross och därifrån vidare til en kvarn där den mals till pulverform. flotationskretsen inleds den kemialiska delen när pulvret blandas med kemikalier, däribland tallolja. Luft blåses in i tanken och på partielnivå lyfter talloljan upp mineralen illytan, medan gråstenen ligger kvar på bottnen. När ytan skummas av har en tiofaldig koncentration uppnåtts. Därefter pumpas sulfidkoncenratet tillsammans med flytande syre inien autoklav, en sorts tryckkokare, där sulfidmineralen bryts ned i 200 graders hetta och under 28 bars tryck. Guldet frigörs i processen och kan senare lösas upp till flytande form genom cyanidisering. Med hjälp av kol överförs guldet igen till fast form och smälts till tackor på 14 kilogram.

Gifter bryts ner. Cyanidhanteringen har i vissa andra gruvbolag orsakat förödande miljökatastrofer, bland annat den som utplånade fiskbeståndet i Tiszafloden i Rumänien i slutet av 1990-talet.

Enligt Ingmar Haga har Kittiläanläggningen en pålitlig destruktionsprocess som bryter ner och neutraliserar alla skadliga ämnen innan processvattnet släpps ut. Slaggområdet har en plastmatta som håller tätt neråt så att miljögifter inte rinner ner i marken.

”Cyanid är i sig inte stabilt och bryts ner i dagsljus på några timmar”, intygar Ingmar Haga.

Huvudprodukten, guldtackorna, kommer att flygas ner till guldraffinaderieri Tyskland och Schweiz. Kittilätackornabestår till 96-97 procent av guld, och raffinaderiet smälter dem och tar bort vissa metaller för att höja guldandelen till 100 procent, 24 karat. Därefter säljs de vidare till industrin.

Säkerhetsrutinerna är strikta och inga stora guldpartier förvaras på gruvområdet utanför Kittilä.

”Vi meddelar när vi har en viss mängd guld och priset fastställs enligt den dagens notering på börsen?

Att bygga en guldgruva är en enorm investering som görs på flera decenniers sikt. Ingen vet vilken efterfrågan som kommer att råda om tioår, vilket innebär en avsevärd ekonomisk risk. Hur hanterar AgnicoEagle risken att guldpriset dalar ”Det enkla svaret är att det gäller att vara mer kostnadseffektiv än sina konkurrenter, då klarar man sig”

Efter att priskurvan vände har guldfuturer blivit allt ovanligare och många har på senare tid försökt sälja bort sina futurer.

”Vi på Agnico-Eagle har aldrig hedgat, vi har alltid sålt till dagspris, vilket gör att aktiepriset är väldig starkt knutet till guldpriset. Det gör att investerare har lätt att följa utvecklingen”

Dennya guldruschen har haft svårt att rekrytera gruvingenjörer, metallurger och geologer, en konsekvens av branschens svacka på 1990-talet.

”Folk sökte sig till andra branscher och studenter bytte inriktning. Den här trenden rådde i hela världen, även i Kanada där gruvindustrin har en mycket stark tradition.”

Bortfallet syns genomatt det finns få under 50 år som är utbildade och har arbetserfarenhet. Nästa generation är kring 25 år, men de har ännu inte hunnit vara med i det praktiska.

KRÄVANDE KARTLÄSNING.

Den gruva so nu byggs i Kittilä kommer att brytas ijärmn takt 14 år framåt. Samtidigt pågår malmletning för att säkr fortsatt produktion berättar AgnicoEagles Europachef Ingrnar Haga.

”Vi behöver folk med gruvkunskaper och tio års erfarenhet som kan jobba på fältet och ansvara för större enheter. Sådana är svåra att hitta var man än söker i världen”

Ett visst mått av äventyrslystnad är en nödvändighet när man arbetar inom gruvbranschen. Malmletning innebär att arbetsplatserna ofta är långt ute i ödemarken och det krävs vildmarkskunskaper för att ta sig till jobbet.

”Jag har tillbringat mycket arbetstid ute i fält, sett björnar och flugit helikopter. Det passar inte för alla, men de som håller på med det kan inte tänka sig något annat”