Världshandelns försvunna miljarder
av Björn Sundell Forum 1983-16, sida 08-11, 19.10.1983
Duapolju puunaAsioj ap paw 19jDj wo UjapuDySpD 28/91
War d
Av BJÖRN SUNDELL
Ett plus ett blir två. Adderar man plus ett och minus et borde slutresultatet bl noll. Så lärde man si åtminstone i skolan. Inom världshandeln existerar tydligen andra matematiska regler, ty statistiken över handelsbalanserna och bytesbalanserna visar en påtaglig brist just på balans. När enskilda länders positiva och negativa bytesbalanser adderas ihop visar det sig, att någonstans på vägen har femhundra miljarder mark gått upp i rök.
H Världens stora ekonomiska organisationer, såsom OECD och den internationella valutafonden, samlar årligen in statistiska uppgifter om hur världsekonomin utvecklats. Som en indikator på den ekonomiska utvecklingen fungerar världshandeln. Till handeln med varor adderas handeln med tjänster och ytterligare transfereringar över gränserna, bl a räntor och dividender. Slutresultatet av denna räkneoperation kallas bytesbalans. Några länders minus i balansen uppvägs av andra länders positiva siffervärden.
I teorin borde slutresultatet bli noll eftersom världen är ett slutet systern. Små felvärden kan givetvis accepteras då decimaler avkortas eller då en del varor och likvida medel smugglas över gränserna och därmed även undgår såväl tullmännens som statistikernas argusögon. andra sidan borde en del av felen jämnas ut mot varandra, ett misstag i en riktning uppvägs av ett misstag i den andra riktningen.
Så var också fallet fram till 1980. Additionen av negativa och positiva bytesbalanser gav ett slutresultat som under sjuttiotalet låg ganska nära noll. Men 1980 gick något snett. Hela världen uppvisade ett sammanlagt bytesbalansminus på 15 miljarder dollar, ca 55 miljarder mark enligt den tidens valutakurser. År 1981 hade gapet stigit till 170 miljarder mark och 1982 till 500 miljarder mark enligt statistik från OECD och Internationella Valutafonden IMF. Någonstans måste dessa pengar eller varor finnas, frågan är bara var.
Pengar på vift
Den gamla travestin på statistiken betecknar statistik som den vetenskap som lär, att om en människa står med en fot i en frysbox och me den andra på en kokplatta, så har hon det i genomsnitt ganska skönt.
Så borde fallet vara också med världshandeln. Om ett land har ekonomiska problem och ett stort underskott i sin bytesbalans, så måste ett annat land uppvisa ett överskott och därmed borde världen, åtminstone ur statistisk synvinkel, må ganska gott. Nu gör den det alltså inte.
Problemet är inte bara statistikerns, utan i hög grad också enskilda länders och internationella organisationers. Felet ligger inte hos statistikern som utfört räkneoperationerna, utan i basmaterialet. De uppgifter som enskilda länder ger ut om sin handel med varor och tjänster måste vara missvisande på något sätt.
Utgående från enskilda länders statistiska uppgifter samlar de internationella organisationerna sina sammanfattande översikter och på dem grundas sedan rekommendationer och gemensamma policybeslut. Men hur kan rekommendationer från OECD, IMF med flera vara adekvata ifall de grundar sig på missvisande basmaterial?
Prognostiserat svinn
Paradoxen kommer till synes bland annat i Internationella Valutafondens rapport som offentliggjordens i september. IMF lägger fram vissa rekommendationer för hur den ekonomiska politiken borde skötas i industriländer och utvecklingsländer, några namngivna, några icke.
Samtidigt presenterar IMF en prognos över hur bytesbalanserna kommer att utvecklas i världen fram till slutet av år 1983. Industriländerna kommer att uppvisa ett överskott på sammanlagt 16 miljarder dollar. De oljeproducerande utvecklingsländerna kommer att uppvisa ett minus på 27 miljarder dollar och de icke-olje 16/83 F RU producerande u-länderna ett minus på 68 miljarder. Någonstans på vägen, förutspår alltså IMF, kommer 79 miljarder dollar — 450 miljarder mark eller sex gånger Finlands statsbudget för 1983 - att försvinna. Under åren 1981 — 1983 skulle därmed 1 120 miljarder mark ha försvunnit ur världsekonomin.
I en fotnot till tabellen över enskilda ländergruppers bytesbalanser kommenterar IMF de försvunna miljarderna genom att beteckna dem som statistiska fel, olikheter i beräkningsgrunderna i samband med betalningsbalanskalkyler med mera.
Motiveringarna förefaller inte särskilt — trovärdiga eftersom samma olikheter i = beräkningsgrunderna måste ha existerat även under 1970talet. Åren 1975 - 1980 var ‘gapet’ obetydligt. Under dessa sex år ‘försvann’ enligt IMF:s statistik bara 10 miljarder mark. Under de tre påföljande åren alltså 1120 miljarder.
Det är riskabelt att ur ovannämnda missvisande statistik ta fram enskilda exempel eftersom de blir lika missvisande som basmaterialet, men en trend är i alla fall intressant att notera. I takt med oljeprisstegringen ökade de oljeproducerande ländernas intäkter avsevärt. Deras bytesbalanser uppvisade ett överskott som steg från 2,2 miljarder dollar 1978 till mrd dollar 1980. Under samma tidsperiod uppvisade industriländerna och de oljefattiga u-länderna ett underskott som steg i motsvarande takt. Efter 1980 har oljeländernas överskott minskat och deras sammanlagda bytesbalans låg kring noll i fjol. Rimligtvis borde då industriländerna och de fattiga u-länderna uppvisa en avsevärt positivare utveckling, men så är inte fallet. U-länderna uppvisade ifjol ett lika stort underskott som 1980. I-ländernas balans har förbättrats en aning. Ändå måste de 93 mrd dollar 500 mrd mark - som försvunnit ur statistiken befinna sig någonstans.
F RU
En härva av ledtrådar
Det finns förklaringar till vart de försvunna miljarderna tagit vägen, men varje förklaring är sist och slutligen bara en gissning. Ledtrådarna för lätt vilse.
EH Under årens lopp har den internationella statistiken uppvisat små fel i positiv eller negativ riktning, men felen har varit så små - eller så har de jämnat ut varandra - att ingen fäst särskilt stor uppmärksamhet vid dem. Fortsättningsvis tenderar de internationella organisationer som publicerar statistiken att tala relativt tyst om felen, som ju i praktiken leder till att att världshandelsstatistikens pålitlighet kan ifrågasättas.
Summan av enskilda länders handelsbalanser är lite missvisande av flera skäl. En orsak är att exportstatistik baseras på fob-värden (transport och försäkringskostnader inkluderas inte), medan importstatistiken är cifbaserad (transport och försäkringskostnader medräknas).
Vidare har fartyg som seglar under bekvämlighetsflagg berett vissa problem för statistikerna, eftersom rederiernas intäkter söker sig sina egna vägar och ofta går skattemyndigheternas näsa förbi.
Men så har å andra sidan varit fallet redan i några decenniers tid, och varken fob/cif-problematiken eller fartygen som seglar under bekvämlighetsflagg utgör därmed särskilt värdefulla ledtrådar för den som försöker finna orsakerna till det stora gapet i handelsstatistiken efter år 1981.
Tidsfaktorn
Ett annat fenomen som ger upphov till statistiska fel har med tidsfaktorn att göra. En vara som exporteras från land A i december noteras eventuellt först i januari nästa år i landet B:s importstatistik. Dessa varor ”på luffen” har en tendens att förvränga statistiken, men på lång sikt utjämnar felen varandra, och fenomenet kan därför inte förklara det gap som vuxit år efter år.
Valutakursförändringar ger upphov till vissa statistiska fel för varor som är länge på resa, olja till exempel. Om dollarkursen stiger kraftigt eller om oljepriset stiger under en läng transportsträcka, kan exporten note ras till ett annat värde än importen någon månad senare. Men också detta har inträffat tidigare och kan eventuellt förklara små gap i statistiken. Det nu aktuella gapet motsvarar mer än fem procent av världshandelns värde och kräver andra förklaringar.
Bättre ledtrådar finns. I bilagan till en rapport från Internationella Valutafonden som publicerades i somras (World Economic Outlook, Occasional Paper No 21, Appendix A) diskuteras bristerna i rapporteringen av världshandelns utveckling, sedda ur statistiskt perspektiv.
De försvunna summorna kan ha att göra med oljepengar samt en växande skara konsulter och entreprenörer som vet hur pengar skall dirigeras förbi nyfikna skattemyndigheter.
Hemlösa konsulter
Efter den andra oljekrisen som ju fick OPEC-ländernas intäkter att skjuta i höjden, insåg de oljeproducerande länderna allt klarare, att de måste placera pengarna så att de var till nytta för landet på lång sikt. Det är ett faktum, att efterfrågan på konsulttjänster och olika slags entreprenadarbeten — gällande allt från industrier till sjukhus och skolor — drastiskt ökade.
Utbetalringarna för de här konsulttjänsterna har noterats som sig bör i köparländernas bytesbalans. Av skattetekniska skäl försvinner dock dessa konsultarvoden på vägen mellan utbetalaren och konsultens hemland. Det är lättare att sälja tjänster svart än fysiska varor.
Bevis? Ja, sådan är svåra att få tag på, men Internationella Valutafonden citerar en undersökning som gjorts i Sverige och som kan anses vara riktgivande. I Sverige kom man till att ersättningar för allehanda entreprenad- och konsulttjänster ofta inte rapporterades till myndigheterna. En undersökning avslöjade att bara en fjärdedel av alla dylika intäkter rapporterades under den tidsperiod som undersökningen gällde.
Också följande siffror är intressanta: IMF:s statisktik innehåller en kategori tjänster som betecknas ”other services’, övriga tjänster. I den kategorin ingår alla tjänster förutom frakter och transporter, samt transfereringar förutom dividender och räntor. I praktiken rör det sig i hög grad om olika slags konsult- och entreprenadarvoden.
Aren 1976-78 uppvisade utvecklingsländerna, såväl OPEC som andra, ett minus på i medeltal 10 mrd dollar per år. Industriländerna, uppvisade ett årligt överskott på ca 15 mrd dollar. Under de påföljande åren ökade u-ländernas utlägg för dylika tjänster kraftigt och 1981 registrerades ett minus på 27 miljarder dollar.
Eftersom penningströmmarna här traditionelt på tjänste- och konsultsidan gått från u-länder till industriländer, borde alltså industriländernas intäkter ha stigit till 27 miljarder dollar. 5Så har dock inte skett. Okningen registreras ingenstans på intäkstssidan, utan industriländerna uppger ett överskott på endast 18 mrd dollar.
Månskensjobbare
Precis på samma sätt som enskilda stater har en blomstrande svart ekonomi inom landet, existerar en starkt växande internationell svart ekonomi. Tidskriften Fortune uppskattade nyligen att 30-35 miljarder dollar flöt in i USA i fjol utan att synas i den officiella statistiken. Här, skriver Fortune, finner vi troligen en av orsakerna till att den amerikanska dollarn steg så kraftigt 1982 och första halvåret 1983, trots att USA:s betalningsbalans uppvisade ett rekordstort underskott både i fjol och under första halvåret i år. I allmänhet försvagar dylika underskott ett lands valuta.
USA:s bytesbalans är i praktiken betydligt positivare än den officiella statistiken visar.
Hela hundramiljardersgapet i den internationella statistiken kan doc inte läggas konsulterna till last. Det finns flera ledtrådar, men det gäller att hålla i minnet, att varje ledtråd är en gissning. Klara bevis saknas.
Oljeländerna inom OPEC strävar officiellt till att följa utstakade exportkvoter för råoljan, detta eftersom överskridna kvoter lätt leder till prisras. Då och då har enskilda OPEC-länder överskridit de officiella kvoterna då behovet av valuta blivit alltför trängande. OPEC tillrättavisade bland annat Nigeria på den här punkten i våras. Möjligt är dock att vissa länder i hemlighet överskrider oljekvoterna. I såfall syns oljeintäkterna inte i exportstatistiken. Bara det oljeimporterande landet uppger transaktionen i sin importstatistik.
Handeln med länder som officiellt befinner sig i exportblockad är ett kapitel för sig. Sydafrika har länge utsatts för bojkott för sin apartheidpolitik. Arabländerna har bojkottat Israel och ibland länder som bedriver handel med Israel. USA och vissa andra länder har blockerat exporten av högteknologi till Sovjet. Härtill kommer ännu alla de talrika kortlivade bojkotter som trätande länder inleder mot varandra och som de efter bästa förmåga försöker engagera sina bundsförvanter i.
Kryphål
Den internationella handeln låter sig dock inte hindras av bojkotter. Hjälpsamma mellanhänder «ställer gärna upp för att förmedla varor och tjänster åt länder i blockad, och lever själva gott på kuppen. Det finns talrika exempel på hur varor på omvägar transporterades till Rhodesia (nuvarande Zimbabwe) under blockaden mot det vita styret på 1970-talet. I dylika fall ser mellanhänderna och mottagarlandet till, att transfereringarna inte syns i den officiella handelstatstiken.
Även handeln med vapen går ibland sina egna vägar. Detta har hänt förut och händer fortsättningsvis. Gapet i den internationella handelsstatistiken ger en antydan om att den svarta ekonomin expanderar.
I sin rapport säger Internationella Valutafonden, att det troligen är industriländernas och oljeländernas intäkter som underskattats de senaste åren. Utvecklingsländernas stora underskott är däremot reellt - de här ländernas ökande låneupptagning under slutet av 70-talet och början av 80-talet motsvarar ganska väl deras växande balansunderskott.
Diagram 1 Bytesbalans i mrd dolla 1977 1978 1979 1980 1981 1982 198 industriländer oljeproducerande länder övriga u-länder världshushållningens ”gap Över- respektive underskott i olika ländergruppers bytesbalanser. Den färgade kurvan uttrycker de försvunna’ miljarderna, de pengar som ulbetalats från något enskilt land, men som inget annat land meddelar sig ha mottagit. (Källa Internationella Valutafonden
IMF)
Kontentan av det hela är, att månget industriland uppenbarligen mår betydligt bättre än den internationella statistiken låter påskina. Vilken är då nyttan av statistik som är missvisande? Politikerna klamrar sig gärna fast vid statistiken. Politiska beslut motiveras genom att politikerna väljer och vrakar mellan statistiska uppgifter och plockar sådana som stöder deras intentioner. Stora om också fiktiva underskott i ett lands bytesblans är en god motivering för åtstramningspolitik.
Statistikerna försvarar sig med argumentet: Bättre att veta något än ingenting. Lite missvisande statistik är bättre än ingen alls.
IMF ser inte ljust på möjligheterna att rätta till de statistiska felen under den närmaste framtiden. Följaktligen förutspår IMF i sin årsrapport från september i år, att 79 mrd dollar 450 mrd mark - skall försvinna spårlöst på vägen mellan köpare och säljare nu år 1983.
Schweiziska BIS (Bank for International Settlements) säger i ett uttalande: ”..till den grad den ekonomsika politiken influeras av enskilda län ders uppfattning om sina betalningsbalanser, kan underskattade överskott eller överskattade underskott leda till en politik som är återhållsammare än normalt”.
Det här är ett diplomatiskt sätt att säga, att enskilda länder bedriver en stram ekonomisk poltik utgående från missvisande information. Denna omotiverade stringens drabbar såväl företag som enskilda medborgare.
Under tiden fortsätter de herrelösa pengarna att söka sig runt jordklotet till länder där de kan tänkas förränta sig på bästa möjliga sätt. De herrelösa pengarna skapar trassel på penningmarknader där de dyker upp eller försvinner. De kan påverka valutakurser, räntenivå och inflation beroende på i vilken grad de deponeras eller används för konsumtion.
Och de innebär ett ständigt överraskningsmoment åtminstone = tills myndigheter och = prognosinstitut kommit på ett sätt att kartlägga och förutspå flödet av herrelösa pengar, pengar som officiellt inte ens borde existera. I 1