Världshandelns huvudvägar under 2000 år

av Janne Salonen Forum 1993-12, sida 06-07, 30.09.1993

et romerska = imperiet blomstringstid, under d första århundradena e.Kr. var en tid då Gamla Världen dominerades av några stora imperier; Rom, Persien, Indien och Kina, vilka alla var rätt självförsörjande. En begränsad internationell handel förekom dock: främst av kryddor och lyxprodukter (silke, parfymer m.m.) vilka importerades åt Roms elit från Asien. Denna import anlände huvudsakligen dels längs Silkesvägen från Kina över Centralasien, och dels via Persiska Viken och arabiska karavaner till Medelhavets kust. Denna import betalades i huvudsak med guld och silver: Rom hade därmed ett kroniskt underskott i handels- och betalningsbalansen med Asien, ett underskott som fortsatte under många sekler. Inom Romarriket producerades dock ädelmetaller, främst i Spanien och Afrika (guld inflöt även från Sudan, benämningen på Afrika söder om Sahara).

Samma handelsvägar förmedlade även annat än handelsvaror: t.ex. kristendomen och senare Islam spreds längs dem, liksom farsoter, bland dem de pestsjukdomar som decimerade Öst-Roms befolkning från 500-talet under ett par sekler framåt.

M?2 det romerska imperiet i Västeuropa föll samman (i Östeuropa skulle det bestå i ett årtusende), och därmed drabbades även handeln mellan Europa och Asien. Européerna förlorade kontrollen över guldproduktionen, vilket innebar att Västeuropa snabbt utarmades på ädelmetaller, som fortsatte att strömma österut till Asien. Penningcirkulationen i Västeuropa sjönk drastiskt, vilket Iedde till att handeln och städerna förtvinade, och feodalismen uppstod till stor del eftersom skatter och avlöningar inte längre erlades i penningar utan i varor (och förläningar). Det gamla romerska myntsystemet, som baserades på guldmyntet solidus, föll i glömska, och vid denna tidpunkt (under 600 —700-talen, innan Charlemagne, alias Karl den Stores regim) var Västeuropa föga mer än en förvildad utmark till den civiliserade muslimska arabvärlden som behärskade Medelhavet.

Gaom Charlemagne inträffade dock en viss renässans för Västeuropa: betalningsbalansen försköts till Europas fördel, dels genom att de [3]

Janne Salone arldshandeln huvudvägar under 2000 å muslimska världen tack vare nya silvergruvor var rik på ädelmetaller, och genom att västeuropéerna i huvudsak genom försäljning av slavar kunde betala importen av lyxprodukter — och dessutom blev det pengar över för ett inflöde till Europa av arabiskt silver (samma silver fann också vägarna till det vikingatida Norden, i huvudsak genom vikingarnas handel i österled över Ryssland). Slavarna var till stor del hedningar vilka tillfångatogs i samband med germanska och övriga stammars kristnande, och bestod snart i huvudsak av slaviska folk, vilket är bakgrunden till att orden ”slavar” och ”slaver” nästan är identiska.

Inflödet av arabiskt silver till Väst europa medförde att Charlemagne kunde genomföra en myntreform: från och med denna tid baserade sig det europeiska myntväsendet på silver, inte på guld, som fallet hade varit under Roms välde. Charlemagne införde det system där ett pund silver indelades i 12 skillingar och 240 penningar, det räknesätt som skulle bestå i Europa ända till 1800-talet (och i Storbritannien ända till 1970-talet).

Et Charlemagne sönderföll dock karolingernas välde, vilket möjliggjorde vikingarnas plundringståg i Västeuropa. Därigenom utarmades Europa åter på silver, eftersom detta flöt till vikingarna i form av tribute ”I mitten av 1300-talet började en sekellång europeisk recession… och lösen. Charlemagnes renässans avlöstes av sönderfall och tillbakagång: Västeuropa nådde åter en bottenpunkt.

Årvtagaren till Charlemagnes sönderfallna rike blev närmast de sachsiska kungarnas Tyskland, grundat av Henrik Fågelfängaren och Otto den Store, som 962 erhöll kejsarvärdighet av påven; denne hoppades att Rom skulle kunna återuppstå under tysk ledning.

Även en blygsam materiell renässans vidtog genom att silverfyndigheter påträffades i Tyskland (i synnerhet nära Goslar) genom vilka lyximporten kunde finansieras. I samma veva upphörde även exporten av europeiska slavar till araberna. De tyska silverfyndigheterna ebbade emellertid ut efter ett sekel, ungefär samtidigt som de begynnande korstågen medförde ett förstärkt silverutflöde från Europa österut. En ny, svår europeisk depression tog vid.

mitten av 1100-talet började doc den mera bestående renässans som kallas Högmedeltiden, och impulsen till. denna blomstring gavs av en mycket rik silverfyndighet vid Freiburg i Harz, och av andra silverfyndigheter annorstädes i Europa.

Detta silverflöde innebar en kolossal stimulans av den inomeuropeiska handeln. Silvret sökte sig från Tyskland i första hand till mässorna som ambulerade mellan fyra städer i grevskapet Champagne, då inte en del av Frankrike: Troyes, Provins, Bar-surAube och Lagny. Där köpte tyskarna för silver i synnerhet flamländskt tyg och österländska kryddor. Flamländarna vävde sina tyger främst av engelsk ull, vilket var Englands stora exportprodukt under denna tid. Under 1200-talet var cirkulationen av silvermynt större i England än vad den skulle komma att vara förrän på 1800talet.

måningom började italienska köp män, i synnerhet från Venedig och Genua, kontrollera denna handel. De kontrollerade importen av österländska varor till Europa, och i synnerhet genueserna kontrollerade det guldinflöde som förorsakades av att europeiskt silver växlades till afrikanskt guld. Guldmyntet började åter cirkulera i Europa, främst som politiskt betalningsmedel (vanliga människor såg inte mycket av guldmynt): både furstarna och kyrkan föredrog att växla i sina skattemkomster i varor och silvermynt till guldmynt. Myntcirkulationen i Europa förstärktes av guldfyndigheter i Ungern under 1300- och 1400-talen. Vid denna tid hade Champagne förlorat sin position som Europas viktigaste handelsknutpunkt: nu färdades tyskar och ungrare direkt till Italien med sina ädelmetaller, för att upphandla kryddor och andra varor, även flamländskt och italienskt tyg (detta skeppades från Nederländerna till Italien av italienska handelsmän).

Nederländerna upplevde ett uppsving under 1500-talet. Massys målning av myntväxlaren är från 1514 (Louvre).

Världshandelns hjärta? World Trade Center, N.Y., har förlorat titeln till Asiens växande ekonomier.

mitten av 1300-talet började en se kellång europeisk recession; genom att de tyska silverfyndigheterna sinade och genom den samtidiga klimatförsämring som innebar början på den s.k. Lilla istiden, och varade ända till 1700-talet. Missväxtår inträffade, och undernäringen gjorde de pestepidemi er som härjade från och med 1300talets mitt förödande.

Den minskande silvercirkulationen i Europa märktes även snabbt hos araberna, vilka nu endast var mellanhänder i handeln mellan Europa och Asien, och den europeiska recessionen spred sig österut längs handelsvägarna.

D?” europeiska recessionen bröts mot slutet av 1400-talet, dels tack vare nya silverförekomster, och dels tack vare att portugiserna lyckades bryta Venedigs och arabernas monopol på handeln mellan Europa och Asien: portugiserna rundade Afrika och började segla direkt på Asien, och gjorde stora vinster genom att de kunde eliminera mellanhänder.

Portugals — storhetstid upphörde dock senare under 1500-talet, genom att en annan uppstigande handelsmakt började ta hand om allt det silver och guld som flödade in i Europa från det nyerövrade spanskägda Amerika (guldet var rövat från indianerna, men inte det silver som var mycket viktigare för den europeiska handeln: detta utvanns i peruanska och mexikanska gruvor). Genueserna spelade en central roll i de spanska finanserna: de växlade det spansk-amerikanska silvret till afrikanskt guld (i mycket komplicerade = växlingsoperationer): de spanska kungarna ville ha guld för att sköta sina militära utbetalningar, i synnerhet i Nederländerna som hade gjort uppror mot det spanska väldet (spanske kungens far, kejsar Karl V hade ärvt Nederländerna från sin farmor).

En konsekvens av det långvariga nederländska upproret mot Spanien var att en stor del av det spanska silvret flödade till just Nederländerna, via Antwerpen som upplevde en blomstringstid under 1500-talets senare del.

måningom tog holländarna han om en allt större del av det spanska silverinflödet, och på detta kunde de grunda sitt kommersiella välde, som dominerade handeln mellan Europa och Asien i över ett sekels tid, från ca år 1600 i över 100 år framåt. Amsterdam avlöste Antwerpen som det europeiska kommersiella centret.

Norden, och i synnerhet Östersjöregionen, spelade en nyckelroll i det holländska uppsvinget: från Östersjöregionen, i synnerhet från Finland, levererades en stor del av de skeppsför fortsättning på sid 1 7

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."