Värme ur hälleberget och atomkraft ur djupet

av Claus Laurén Forum 1983-14, sida 22-24, 21.09.1983

Taggar: Teman: energi

F RUN 14/83 14/83 F .AUN

Av Claus Laurén

VÄRME UR HÄLLEBERGET

Att värma upp bostäder med sk jordvärme ä en energibesparande åtgärd som i huvudsak har möjliggjorts genom de senaste årens lavinartade utveckling på värmepumparnas område. Det här gäller framför allt på våra kyliga breddgrader - i Frankrike, på Island och i USA har man hittat värmeförand skikt på måttligt djup, och har följaktligen kunnat tillgodogöra sig energin direkt, utan förmedling av värmepumpsteknologin.

HE Man brukar särskilja två huvudtyper av jordvärme: ytjordvärme och djupjordvärme. I själva verket rör det sig om två principiellt helt olika slag av energi - ytjordvärmet är helt enkelt lagrad solstrålning, medan djupjordvärmet, den sk geotermiska energin, är värme som stråler ut från från jordens glödande inre. Den senare energitypen kompletteras ibland av värmeverkan från naturligt radioaktivt sönderfall i berggrunden.

För att kunna tillgodogöra sig jordvärme behöver man en värmetransportör — vatten. I områden där man inte har tillgång till naturliga vattenförande skikt nere i marken (”akviferer”) blir man tvungen att leda ner vatten i berghål, eller - om man är ute efter att tappa ytskiktet på energi - i slangar eller rör som lagts ner på lämpligt djup och sedan täckts över igen. Det säger sig självt att det blir enklare och billigare att utnyttja en naturlig akvifer än att leda ner ytvatten i markytan eller berggrunden för uppvärmning.

Kvarteret Tärnan

Bostadskvarteret Tärnan i centrala Landskrona planerades ursprungli gen som ett slags ”lillasyster” med pilotfunktion till det intressanta, men storskaliga solhusbygget ”Nya Esle” strax norr om staden Eslöv. På grund av stenhård svensk byggbyråkrati och ofantligt komplicerade låneprocedurer (det gällde speciella expertimentlån) fördröjdes projektet till den grad att Tärnan blev färdigt först ett halvår efter det att de första invånarna flyttat i Nya Esle.

Så kan det alltså gå i papperslandet Sverige…

Av byråkratiska skäl kunde alltså Tärnan inte bli något riktigt pilotfall. Men det finns också andra orsaker till att de två projekten aldrig kan bli riktigt relaterbara. 1 vartdera fallet finns det visserligen en överglasad innegård, men då det gäller Tärnan blev ”drivhusrummet” såpass litet att det inte kunde fungera som en effektiv energikälla.

Men var tvungen att lösa uppvärmningsproblemet på ett annat sätt. På åttio meters djup under bostadsområdet ligger en stor kalkstensakvifer som kunde tappas på stora mängder energi. Energin ligger lagrad i tolvgradigt grundvatten (temperaturen är i stort satt oförändrad året runt) och det kanske inte låter så värst imponerande för lekmannen. Men med hjälp

ATOMKRAFT UR DJUPET

I Flackarp, strax söder om universitetstaden Lund, har man borrat två 800 meter djupa hål i marken och ur hålen strömmar det 25 gradigt vatten med självtryck i rikliga mängder. Bakom borrhålen ligger grund 2 liga geologiska forskningsinsatser som har kartlagt den enorma bädd av porös vattenförande sandsten som sträcker sig från Ystad i söde till Landskrona i norr en sträcka på mer än sextio kilometer. Den hä akviferen innehåller tillräckliga mängder energi för att försörja stora delar av södra Sverige med billig och tillförlitlig fjärrvärme under närmast oöverskådlig tid.

av värmepumpar kan även detta förhållandevis svala medium avlockas betydande värmemängder. Och det viktigaste - det ligger ekonomi i det här förfarandet.

Ann Thulin, arkitekt och medlem i Landskronagruppen, som står bakom det här bygget, säger så här om energilösningen - Det här förfarandet kan användas i en liten eller medelstor process. Femtiogradigt vatten kan inte trans EH Vad det rör sig om i det här fallet är varken lagrad solstrålning eller jordvärme i dess rena form. Två tredjedelar av akviferens energiinnehål kommer från naturligt, radioaktivt sönderfall i berggrunden (thorium och andra isotoper). Resten är vad man brukar kalla geotermisk energi - dvs värme som strålar ut från den glödande magmahärden i jordens inre.

Som synes är det vissa geologiska grundvillkor som måste uppfyllas för att den här typen en energiutvinning skall bli ekonomiskt försvarbar. För det första: det måste finnas en akvifer av poröst, sedimentärt berg på tillräckligt stort djup. För det andra: akviferen måste ha en sådan omfatt porteras några längre sträckor. Det förlorar alltför mycket av sin energi, och isolering av rören lönar sig inte. Det rör sig alltså om en procedur som kan utnyttjas i grundvattenrika områden till uppvärmning av enstaka hus eller kvarter. Vinsten, beräknad i relation till olje- eller eluppvärmning rör sig kring sextio procent. Teoretiskt sett och i större skala skulle det kunna löna sig att samla upp sommarens överskottsvärm ning att det blir meningsfullt att exploatora den. Det är ganska självklart att ett företag av det här slaget, med djupborrningar, isolerade rörledningar, mm, ställer sig ganska kostsamt och därför måste energin kunna utnyttjas storskaligt för att det hela skall ge hyggliga vinster.

För det tredje: det bör helst röra sig om en bergrund som under årmiljonernas lopp har värmts upp av svagt radioaktivt sönderfall. I annat fall kan man bli tvungen att borra betydligt djupare än 800 meter för att komma upp i praktiskt exploaterbara temperaturer.

Berggrundens kvalitet kan också ställa till med problem: vattnet som

Grundvattnets värme kan användas för uppvärmning av hus. Akvifererna kan också utnyttjas för att lagra energi.

som ”fångas in” under glastaket och pumpa ner detta värme i marken igen som en reserv för den kommande, kalla årstiden. En forskargrupp från Byggforskningsrådet har undersökt den möjligheten, men de kom fram till att det i fallet Tärnan rör sig om en alltför liten anläggning för att ett sådant förfarande skall bli lönsamt. I större sammanhang torde däremot den här processen vara ekonomiskt sett förnuftig. O man tar upp får inte vara bemängt med finpartiklar - igenslamning av borrhålen kan bli följden om vattnet har för stort partikelinnehåll.

Och vidare: vattnets kemiska sammansättning är av viss betydelse. Överskott av aggressiv kolsyra kan ställa till med problem, och likaså överskott på kalk, utfällbara salter och järn. Här kan det bli fråga om kemisk påverkan på värmepumpens känsliga delar.

Förutom geologiska och kemiska förutsättningar finns det ett viktigt kriterium av ekonomisk-teknisk art: det område som skall försörjas med jordvärme bör helst redan vara utrustat med ett fungerande fjärrvär 23

F RU

VÄRHEVÄXLING FRÅN FREOM TILL RADIATORVATTEN.

[N NNE

RADIATO « KomeressIon Iy >

VÄRMEKONCENTRAT.

UTGÅENDE KALLVATTEN

SA bsr

VÄRMEVÄXLING FR > VÄRME UT

INCRENDE VÄRMEBÄRNRE

R

N VATTEN TILL FREON C.L.

menät (alltså vattenburen värmeförsörjning). Ännu finns det ingen fungerande teknologi som möjliggör omvandling av lågnivåvärme till tex elström, och nybyggnad av ett helt fjärrvärmenät är inte någon billig historia.

Tillsvidare har den sydvästskånska sandstensbädden uppfyllt i stort sett alla de krav som man kan ställa på den, De två provhål som har borrats skall en tid framöver tjäna som testfall och om ingenting oförutsett inträffar kommer inom kort en tredjedel av Lunds stad, d vs ungefär trettiotusen människor, att kunna förses med prisbillig och driftsäker fjärrvärme ur berggrunden.

Tjugofem-tjugoåtta grader (dvs den temperatur som det upptagna vattnet håller) är mer än tillräckligt för att göra värmepumpsbehandling lönsam (jfr kvarteret Tärnan, där vattnet håller ca tolv grader). Man berövar vattnet tjugo grader eller något mer, och det femgradiga spillvattnet pumpas ner i marken på ett annat ställe på betryggande avstånd från upptagningshålet. Det är naturligtvis av största vikt att det inte finns någon närmare kontakt mellan akviferens varmvatten och det återinjekterande, förbrukade kallvattnet. Äv den här anledningen måste bergrunden studeras ytterst noggrant innan några definitiva och dyrbara åtgärder vidtas. En sprickbildning i akviferen är tillräckligt för att sabotera hela värmeutvinningen ur ett borrhål, om olyckan råkar vara framme.

Jag frågade ingenjör Kåre Larsen, som är kommunal projektledare fö ur — L 24

E jordvärmeprojektet, hur återinjekteringen av kallvatten kommer att påverka berggrundens temperatur på längre sikt. Han hävdade, liksom geologidocenten Leif Bjelm från Lunds Tekniska Högskola, att de varmvattenvolymer som det rör sig om i det här fallet är så enorma att återinjekteringen av kallvatten inte kommer att ge mätbar återverkan på bergrundens temperatur under överskådlig tid - inte ens vid fullt utbyggd drift. De här kalkylerna sträcker sig trettio år framåt i tiden, och docent Bjelm kommenterade min fråga med följande ord: Vi vet faktiskt inte vad vi har för energipolitik vid det laget…

I absoluta tal rör det sig om mycket stora energiuttag. Totalt räknar man med att inom ramen för Lundaprojektet ta ut 250-275 GWh/år ur sandstensbädden (de här siffrorna berör energivinsten - värmepumparnas förbrukning på ca 100 GWh är borträknad). Den här energimängden täcker ungefär en tredjedel av Lunds totala energiförbrukning på uppvärmningssidan, dvs ungefär hälften av det tillsvidare oljebaserade fjärrvärmenätets konsumtion.

I pengar räknat rör det sig om vinster i storleksordningen 65 miljoner kronor/år. Det är också att märka, att vinsterna, då det gäller inhemska energikällor, inte kan mätas i enbar ekonomiska tal. Trygg försörjning, utlandsoberoende, konjunkturkänslighet och militär säkerhet är faktorer, som inte riktigt låter sig definieras i monetära termer, rhen som inte blir mindre väsentliga för den skull.

14/83

EB Diskussionen om problemen vid generationsskiften i familjeföretag vaknade i Finland först på 1970-talet. Man fäste då som nu intresset vid det faktum att familjeföretagarna, såväl jordbrukare som andra företagare, ofta råkade i en svår ekonomisk situation i samband med generationsskiftet. Diskussionen ledde till åtminstone två saker. För det första kan man konstatera att det skett en attitydförändring till familjeföretagandet; inställningen har blivit klart positivare under senaste årtionde. För det andra har det stiftats nya lagar för att underlätta generationsväxlingar.

De konkreta skattelättnaderna

Det konkreta resultatet av 1970talets diskussioner var förändringen av arvs- och gåvoskattelagen (ACL) år 1979. Trots att denna förändring redan skett för fyra år sedan har den ej erhållit den uppmärksamhet den förtjänar. Därför är det skäl att schematiskt ta upp huvudpunkterna här.

För att underlätta den ekonomiska planeringen vid genomförandet av ett generationsskifte i ett familjeföretag har i AGL införts 8 21a, enligt vilken man före överlåtandet av gårdsbruk, annat företag eller del därav kan erhålla förhandsbesked över huruvida det för överlåtelsen fastställs gåvoskatt och dess storlek. Arvsskattenämnden ger detta förhandsbesked på ansökan av överlåtaren eller mottagaren. Sålunda får man på förhand veta om transaktionen klassificeras som gåva och ifall så sker, vad gåvan kommer att kosta skattemässigt.

I fall frågan om vem som skall överta skötseln av familjeföretaget är oklar vid överlåtarens frånfälle, kan man på basen av ACL & 254 av arvsskattenämnden anhålla om maximalt ett års uppskov med fastställandet av arvsskatten efter inlärmnandet av bouppteckningen. Sålunda erhåller familjen en möjlighet att ordna övertagandet på det skattemässigt sett minst kostsamma sättet.

Genom AGL 8 63a strävar man till att direkt minska på den gåvo- eller arvsskatt som gåvo- eller arvstagaren skall erlägga. En viss del av skatten ”lämnas odebiterad”. Hur stor lättnaden blir får man fram genom en relativt invecklad räkneoperation. Bland förutsättningarna ingår att den som erhåller lättnaden fortsätter att bedriva familjeföretaget.