Varningssignalerna fanns

av Rita Asplund Forum 2009-01, sida 33, 29.01.2009

Taggar: Teman: finanskris

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1 2089

Rita Asplund är forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla.

Varningssignalerna fanns

Finanskrisen är en tacksam brunn att ösa ur när det gäller att hitta uppslag för allehanda skriverier. Brunnen har dessutom blivit allt djupare utan att någon tycks veta hur djup den kommer att bli och hur man bäst kunde sätta stopp för den urholkande effekten.

De ekonomiska råden har duggat tätt. Dessvärre förefaller innehållet växla beroende på varifrån vinden råkar blåsa. Krav ställs på att lagstiftningen gällande anställningsregler luckras upp och möjligheterna att utnyttja visstidsanställningar utökas. Någon vecka senare uppmanar samma auktoritet företagen att i det längsta undvika uppsägningar.

Finansministeriet avstår från att komma ut med några som helst prognoser om de ekonomiska framtidsutsikterna. Förmodligen är det fråga om psykologiskt taktikerande från ministeriets sida. Det kan väl ändå inte tolkas som ovetskap mot bakgrund av all den ekonomiska expertis som ministeriet har att tillgå både innanför och utanför sina väggar. Visst vore det rätt genant om (nationaljekonomernas kunskaper visade sig vara svagast i en situation då dessa behövs allra bäst.

Den främsta strategin förefaller att gå ut på att elda under konsumenternas optimism för att övertyga dem om att inte dra ner på konsumtionen, som ju både inom och utanför landets gränser identifierats som den viktigaste vägen för Finland ur krisen.

Löntagarna påminns med jämna mellanrum om att skatterna sänks och lönerna stiger. Men detta är i många avseenden en sanning med modifikationer. En växande skara löntagare kan vittna om att de gått med på att avstå från bonusar, att omvandla semesterersättningen till ledig tid och till och med godkänt en direkt sänkning av lönen. Dessa löntagare kommer knappast att se någon ökning kostnader, Men var dröjer företagens investeringar i bättre (läs: kostnadsinbesparande) produktionslösningar? Har pengarna försvunnit i optionssystem och en tävlan om bästa dividendutdelning? Bor de inte också företagen sträva efter att ‘sätta undan” pengar under goda tider för produktions- och produktförbättrande investeringar under sämre ekonomiska tider? Det är väl ändå inte meningen att skattebetalarna vid varje djupare kris förväntas förse företagen med dylikt riskkapital?

Tidningsspalterna fylls dagligen med notiser om samarbetsförhandlingar, permitteringsvarsel och uppsägningar. För många företag är minskad efterfrågan ett faktum, Den psykologiska effekt som all denna turbulens har både inom de berörda företagen och i företagens omedelbara omgivning är inte lätt att motarbeta. Erfarenheter från krisen i början av 1990-talet visar tydligt att atmosfären försämras rejält i permitterings- och uppsägningsdrabbade företag, vilket dessutom oftast avspeglar sigi försämrad produktivitet. Permitteringar och uppsägningar i familje- eller bekantskapskretsen skaparisin tur ökande osäkerhet och oro inför fram tiden, vilket har långtgående ekonomiska och tyvärr också icke -ekonomiska effekter.

Var det verkligen så omöjligt att förutse den kris som vi just nu upplever ytterst konkret? Lärde vi oss ingenting av den förra krisen? En viktig lärdom borde ha varit att det kan vara skäl att lyssna också på de varningens ord som modiga avvikare vågar yttra mitt i den ekonomiska yran.

Dessutom har det under de allra senaste åren varit möjligt att identifiera ett flertal varningssignaler om att allting inte står rätt till i finansieringssektorn. Enskilda mäklare lyckades svindla bort s enorma summor att arbetsgivaren gick i konkurs. Men i stället för att ta lärdom av dessa enskilda fall verka plånboken, snarare tvärtom. sx SEN Cd det som om beteendet tvärtom spridFör övriga löntagare har in- Det ar väl ändå de sig också till den högsta ledningen flationen redan ätit upp mer- INte Me ningen att inom finansvärlden.

parten, oftast allt och mer därtill, av också kommande löneförhöjningar. Och prisern skattebetalarna vid varje djupare

Antagligen ligger den största orsaken det faktum att människan av naturen är girig. Alla vill hinna kap på det som hör till vardags- MN SEN åt sig så mycket som möjligt av kakonsumtionen ser ju ut att kris fö rväntas kan, i synnerhet om kakan dessutom fortsätta att öka i samma hejd- förse fö retagen växer medan man äter. Vem bryr sig lösa takt som under förra året. De höjda priserna skylls genomgående på ökade löne med dylikt riskkapital en sådan situation om morgondagen? Än mindre om alla dem som drabbas värst då bubblan spricker. a