Varthän HAC?
av A. Palmgren Forum 1972-11, sida 07-08, 14.06.1972
Taggar: Organisationer: HAC
FORU debatt
Strejkande journalist
Så har man solidariskt, men knappast utan tveksamma tankar, medverkat till att genomföra världshistoriens första journaliststrejk i Finland. Ingen skall väl förmena en rätten att säga ifrån, att man inte gillade den, ja, att man djupt beklagar, att den någonsin kom till stånd.
Senaste numret av Sanomalehtimies—Journalisten (nr 5), journalisternas officiella organ, domineras nästan helt av strejkkommentarerna. Numrets första sida fylls av ett ord i röd skrift, LAKKO. Innehållet kan möjligen ge läsaren uppfattningen, att journalisterna som en man stod bakom strejkbeslutet, Så förhöll det sig dock inte. Journalistförbundets styrelse (och strejkledningen) uttrycker sin stolthet över journalistkårens pålitlighet vid genomförandet av strejken. Detta må kunna accepteras, men låt det stanna vid det, Långtifrån alla är så övertygade om att journalisternas avtal blev så tillfredställande som strejkledningen nu påstår. Och der finns säkert ganska många som vill ifrågasätta det psykologiskt riktiga och rent av det moraliskt försvarliga i tilltaget att i dagens läge tillgripa strejkvapnet.
En medlemsomröstning genomfördes, men frågan gällde där inte alternativet strejk eller inte strejk. Den frågan uttalades aldrig till medlemmarna och de gavs inte heller en chans att besvara en dylik fråga. Omröstningen gällde uttryckligen ett antagande eller ett förkastande av förlikningsmannen Paavo J Paavolas medlingsförslag och ingenting annat. Så bristfällig som informationen var dessa dagar, hade det varit hederligare om röstsedeln hade upptagit det lilla beskedet till de röstande, att ett nejsvar automatiskt gav förbundsledningen rätten att försätta hela journalistkåren i strejk.
Alla var inte på det klara med detta.
Likväl röstade drygt 23 procent av medlemmarna för ett antagande av medlingsförslaget, vi skulle tro rätt många av önskan att till varje pris undvika strejken, trots att de ansåg papperet vara ett dåligt utspel (vilket det också var). Det har bestämt också funnits medlemmar, som röstat mot ett antagande av förlikningsförslaget, trots att deras votering hade blivit en annan ifall frågan direkt hade lytt, strejk eller inte strejk.
Paavola gjorde dessutom ett ovanligt utspel under förhandlingarnas gång. Han lämnade ett nytt medlingsförslag, om vilket medlemmarna aldrig kunde säga sin mening, förrän strejken var total.
Må vara att arbetsgivarsidan visat en styv, ovillig och kanske överlägsen förhandlingsattityd. Man kan inte värja sig för intrycket, att journalisternas ledare i denna situation mycket aktivt närmade sig strejktillståndet. Det såg nästan ut, som om man till ett visst pris var beredd att ta den nu erhållna strejkerfarenheten.
Rent av grotesk tedde sig i våra öron organisationssekreterare Seppo Sadeojas inlästa telefonsvarartext strejkmorgonen, då han avslutade sitt meddelande med att journalisterna nu hade gått i strejk för att värna det fria ordet. Det ordet hade han själv kort dessförinnan varit med om att sätta ur funktion.
Forum 11/72
Det står utom varje tvivel, att journalisterna genom strejken har skadat sitt anseende hos den stora allmänheten. Det kan både ta tid och bli svårt att fullt återställa kårens goda rykte. Vilken praktisk nytta medförde då strejken? Typiskt är att allmänheten lika liter som medlemmarna har fått en begriplig och hyggligt underbyggd förklaring. Då strejken avblåstes, förkunnade vår största nyhetsspridare, TVnyheterna, att journalisterna fått mellan 41 och 120 mk till i månadslön. Var detta verkligen något att strejka för, undrade mången, berättigat förvånad? Sanningen är, att större delen av journalisterna inte drog någon praktisk nytta av strejken vare sig ekonomiskt eller i princip. Det är förstås glädjande om perifera delar av medlemskåren kunde förbättra sina arbetsvillkor, men de skrivande journalisterna fick inga förmåner de inte kunde ha fått genom att fortsätta underhandlingarna och låta bli strejken, Problemanhopningen aktualiserar egentligen på nytt den redan från dagordningen avförda frågan om den breddning av kåren, som på sin tid väckte rätt stor uppståndelse och som alla vet, inte genomfördes utan skorrande biläten. De första praktiska konsekvenserna låg nu i öppen dag. Förbundsordföranden Jyrki Juuti och hans styrelsekamrater tillåter sig kanske nu ett leende, men de bör dock veta, att de är ansvariga också för en grupp journalister, som väl inte anser lönefrågor vara av sekundär natur, men som anser sitt journalistiska arbete vara till den grad betydelsefullt, att det inte ger rum för något strejkalternativ.
e Om arbetsgivarsidan visar dumdryghet, så visar man tålamod.
e Om underhandlingarna bryter samman tar man paus och föreslår sedan nya förhandlingar.
e Strejk är den yttersta förtvivlade handlingen som tillgrips ”då livet står på spel”. Ett sådant förtvivlat läge förelåg inte för Finlands journalister denna gång. Sj
Stig Häggblom
Varthän HAC?
Högskoleingenjörernas och arkitekternas centralförbund (HAC) har nyligen bildats av Suomen Teknillinen Seura och Tekniska Föreningen i Finland. HAC skall verka för medlemskretsarnas ekonomiska och andra intressen på arbetsmarknaden och i samhället som helhet. Enligt stadgarna: deltar i verksamheten blott de med Vänd noblesse oblige
Kejsares och konungars dryck, Courvoisier, En smaksensation där man fö nimmer seklers tradition och generationers välbevakade tillverkningshemlighet.
I dag väljes denav erövrarnas och de framgångsrikas skara.
“““LUXE Alko 084 V.S.O.P. Alko 083
FORU debat emmar av resp. medlemsförening som så önskar. I TFiF är det ca 30 4 av medlemmarna som backat ut.
Det första förbundsmötet har hållits och förbundsfullmäktige har valts på basen av en sensationsfri medlemsomröstning.
Vad skall HAC nu närmast rikta sig in på? På lång sikt utgör väl en effektiv bevakning av utbildningssektorn en central verksamhetsform, På kortare sikt finns all anledning att gå vidare på den informationslinje som HAC:s föregångare, den sk arbetsmarknadsbyrån, redan hade startat.
Korrekt information om lönelägen och andra faktorer på arbetsmarknaden kan eliminera både missnöje och missförhållanden. HAC har inte anledning att befatta sig med lönenivåer i enskilda företag. Man bör kunna acceptera att olika typer av företag bjuder olika fördelade förmåner åt sina högskoleingenjörer. Under en överskådlig framtid kommer också individuellt anpassade löner att vara allmännare än centralt överenskomna standardlöner.
Kontakter och förhandlingar mellan HAC och arbetsgivarorganisationerna borde eftersträvas och ge utbyte i frågor rörande skolning, begynnelslöner, normer för anställningsavtal, m m.
En kritisk fråga är den eventuella anslutningen till andra intressegrupperingar. För närvarande synes ingen anledning finnas att ansluta HAC till AKAVA eller till något annat. Om HAC lyckas i sin verksamhet behöver det aldrig bli nödvändigt.
A Palmgren
Svar:
Hur nå målen?
Det gäller för HAC att omedelbart bevaka ett stort antal frågor i ett samhälle där allt större del av makten utövas av intressegrupper.
Till de mål HAC bör sträva mot hör flera av de punkter A Palmgren tar upp. Listan kan förlängas med t ex HAC:s medlemmars ställning i den kommande företagsdemokratin, uppsägningsskydd osv. Dessa frågor bör alla diskuteras i möjligast vida kretsar innan beslut fattas.
Det har redan tillräckligt klart visat sig att en liten förening, som tex HAC, inte ensam effektivt kan göra sin röst hörd i dessa sammanhang.
Det är därför naturligt att genast söka samarbete med andra intresseorganisationer för att kunna nå några av de mål förbundet uppställer. Endast med en stor integration både vertikalt och horisontellt av intresseorganisationerna blir det möjligt att på ett förnuftigt sätt förhandla om de centrala frågorna på arbetsmarknaden. Det bör anses som ett stort misslyckande ifall HAC börjar driva en så separatistisk politik att den inte ansluter sig till en större centralorganisation. En möjlighet är att utvidga det samarbete på den tekniska sidan som givit goda resultat inom bla skolnings- och publikationssektorerna, en annan möjlighet är samarbete med AKAVA.
A Diehl
Forum 11/72