Varthän Sydafrika?
av Janne Salonen Forum 1994-08, sida 11, 26.05.1994
TRY, THE BELOVED COUNTRY
Regimskifte (44 dafrika, där AN C s m främst repre senterar den svarta majoritetsbefolkningen nu har övertagit makten från den vita minoritetsregimen, är en potentiell vändpunkt i kontinentens historia.
svarta Afrika lösgjorde sig frå kolonialväldet. Den bistra realiteten är dock att utvecklingen sedan dess har gått i en negativ riktning. Afrika har blivit fattigare både relativt sett — och i många länder också absolut — räknat i inkomst per capita.
UU: 1960-talet var Afrika i stort sett inte fattigare än Asien. Sedan dess har Afrika retarderat, och ett kolossalt gap håller på att uppkomma mellan de två kontinenternas inkomstnivåer.
Det är inte längre möjligt — om det någonsin har varit det — att tala om “tredje världen” som ett begrepp med något meningsfullt innehåll. Till och med Latinamerika håller på att uppnå en hygglig tillväxt.
dag är det svårt att föreställa sig den optimism som rådde då de frican Development Bank förutspår en tillväxt på 2,5 procent fö Afrikai år, men då befolkningen sam tidigt ökar med 3 procent innebä detta att afrikanerna blir allt fattigare Afrika hotar att hamna i en alldele: egen armodsklass, medan resten av världen utvecklas vidare. Det är helt klart att den stora befolkningstillväxten är en nyckel faktor i detta. I stort sett i hela resten av världen håller befolkningsutvecklingen på att brom sa upp, medan den i Afrika fortsätte med en oförminskad hastighet. Fattigdomsspiralen kan inte brytas förrän afrikanerna på allvar börjar bromsa upp befolkningstillväxten, och det är ganska klart att prioriteringen ino biståndsprogrammen borde ligga just inom detta område.
D: stora frågan för Sydafrikas del är om den nu rådande optimismen är motiverad, eller om Sydafrika slår in på samma dystra väg som i resten av Åfrika lett till ruinen. De historiska erfarenheterna ger ingen anledning till optimism, och president Nelson Mandela och ANC har nu därför uppgiften att visa att pessimisterna har fel.
Det som blir avgörande är den nya regimens inställning till det sydafrikanska näringslivet, som fortfarande i praktiken är i den vita befolkningsdelens händer. Ifall det blir aktuellt med socialiseringar av banker, gruvbolag och liknande kommer även de utländska investeringarna att utebli, och risken blir akut för att pessimisterna får rätt. I värsta fall kan Sydafrika råka ut för samma katastrofala utveckling som Angola, med inbördeskrig och allmän ruin.
M2 ifall den nya regimen slår vakt om företagsamheten, även de företag som ägs av vita sydafrikaner (eller utlänningar), finns möjligheten att Afrikas rikaste och ekonomiskt mest betydelsefulla land kan leda hela södra Afrika, och kanske hela kontinenten, mot bättre tider. 11