Varuboden kommer igen

av Peter Nordling Forum 1988-09, sida 12-13, 19.05.1988

Taggar: Bolag: Varuboden Personer: Sture Häggblom Teman: företag

Profilen skall höjas och lönsamheten måste upp, konstaterar VD Sture Häggblom. En högre vinstnivå är ett måste eftersom det inte finns andra alternativ att finansiera andelslagets expansion.

Av Helsingforsbutikerna är det bara den s k klosken I Glaspalatset som får vara som förut. Resten görs om till Piccolo-butiker.

Text: Peter Nordling

Varuboden gör come back

Kooperativa Varuboden håller på att återhämta sig efter några tunga år av strukturomvandling, fusioner och investeringar. I år skall profilen höjas. Och enligt VD Sture Häggblom vänder resultatkurvan uppåt efter årets budgeterade nollresultat.

för en tynande tillvaro med nedläggningshotade glesbygdsbutiker där dagens bröd trängs med gårdagens på hyllorna. Bläddrar man i de senaste årsberättelserna kan man lätt dra samma slutsats. Verkställande direktörens översikt inleds i samtliga fall med konstateranden att verksamheten måste saneras och att saneringen måste fortsätta. Butiker har lagts ned och en noggrannare titt på resultaträkningen gör inte att man ställer några stora förväntningar på andelslagets framtid. Under de tre senaste åren har omsättningen legat på drygt 300 Mmk. Resultatmässigt var år 1985 ett nohår följande år var det korrigerade resultatet ca 5 Mmk negativt. I fjol lyckades man hålla sig på den positiva sidan med ett korrigerat resultat på 4 Mmk. Och detta år förväntas alltså bli ytterligare ett nollår.

• n allmän uppfattning är att Varuboden

Stabil ekonomi

VD Sture Häggblom kan dock med all rätt konstatera att ryktet om Varubodens nära förestående död är betydligt överdrivet. Varubodens verksamhetsområde stäcker sig idag från Hangö i väster till Sibbo i öster. För tjugo år sedan verkade 12 SOKanslutna handelslag med 125 butiker och butiksbilar på det här området. Idag opererar Varuboden på 60 punkter på samma område och disponerar en kvadratmeteryta som är fyra gånger större än de gamla butiksnätets. Detta skall ses mot det faktum att butiksnätet i Finland krympt med hälften under de tio senaste åren.

— Dessutom är vår målsättning inte att maximera vinsten. I stället skall Varuboden maximera servicen till medlemmarna och det betyder att man tom kan låta någon butik gå med förlust, tillägger Häggblom.

12

Den rättrogne kooperatören har alltså en alldeles annan syn på ekonomin. Och enligt hans uppfattning har Varuboden en sund och stabil ekonomi.

Förutom andelskapitalet på 1,8 Mmk har Varuboden ett eget kapital på nästan 40 MmKk. Räknar man till fastigheter och andra inventarier kommer man till att de 14 000 medlemmarna som betalat sin andel på 200 mark i teorin disponerar en underliggande substans på ca 5 000 mark. Medlemmarna får också årligen en utdelning i form av en köprabatt på 1,5 procent. Ifjol var totalsumman uppe i drygt 1 Mimk.

Man bör ytterligare komma ihåg att företaget under de ferm senaste åren i snitt investerat 10 Mmk per år. Då ter sig förluster på några miljoner med ens rätt betydelselöSa.

Boägg från 1800-talet

Att hålla Varuboden flytande under de 67 år bolaget nu verkat har av allt att döma varit en utmaning från första början. Varuboden är en fortsättning på Helsingfors allmänna konsumentförening. Den grundades år 1889 och betraktas, åtminstone av en del, som landets första konsumentkooperativa förening. Då den upplöstes grundades Varuboden för att rekonstruera verksamheten oc ta över butiksnätet. Av de 13 butikerna sålde Varuboden emellertid 6 till Elanto och HOK. De resterande 7 bildade stommen till dagens Varuboden.

Bland grundarna hittar man namn som Leo Ehrnrooth och Fabian Langenskiöld. Och då är det lätt att förstå att det skämtsamt talades om adelslaget Varuboden. Det är inte heller svårt att föreställa sig att adelslaget var illa tålt bland den finskspråkiga majoriteten. Rätt länge kunde nämligen endast svenskspråkiga bli medlemmar.

Språkfrågan hade också en viss inverkan på den fortsatta strategin.

— Man ville inte i alla sammanhang understryka sin - SOK-tillhörighet, berättar Häggblom diplomatiskt.

— Mean gjorde inte heller alla inköp hos den egna partiaffären, utan satsade på att erbjuda kunderna de varor de ville ha.

Järnhandlare

Det är tydligt att den här opportuna inställningen till språkmajoriteten och partiaffären hämmade sig. Också om Häggblom inte vill säga det i klartext var detta tydligen faktorer som bidrog till att de lämpliga butikslokalerna gavs åt HOK och inte åt Varuboden då snabbköpen gjorde entré på 60-talet.

Det här ledde till att företaget gav up 9/1988 FORUN den renodlade livsmedelsstrategin och sökte sig nya ben att stå på.

— Under hela 70-alet gjordes alla nyetableringar konsekvent på järnhandelssidan, berättar Häggblom som flyttade över från SOK till Varuboden år 1972,

Den här satsningen kulminerade år 1978 då man uppförde en ny servicepunkt för småhusbyggade i Kyrkslätt. Sedan 1985 finns också bolgets huvudkontor här. Medan flera andra företag avyttrat sin järnhandelsbusiness har Varuboden alltså gjort precis tvärtom och köpt av andra — bla Tallbergs järnhandel i Hangö.

Idag är järnhandelsbiten den näststörsta inom Varuboden. Den svarar för drygt 17 procent eller drygt 56 Mmk av totalförsäljningen. Sammanlagt har bolaget 7 järnvaruenheter.

— Strategin är att kunna erbjuda egnahemsbyggarna allt de behöver i både järnoch träväg, berättar Häggblom och tillägger att man koncentrerat sig speciellt på Kyrkslättsområdet där den typens byggande kommer att vara livligt ett bra tag framöver.

Av allt att döma var det här en riktig satsning. Utan att blinka hävdar Häggblom att järnhandeln är lönsam. Han tillstår dock att cash flowen varit ett problem. Det beror dels på ett långsamt faktureringssystem, dels på att kunderna ofta betalar långsamt i slutet av byggprojektet.

Nära förknippat med detta är maskinoch lantbrukssektorn, som står för drygt 15 procent av försäljningen. Produkturvalet gäller huvudsakligen redskap — inte traktorer och tunga maskiner. Därför har Häggblom också svårt att bedöma hur sammanslagningen av SOK:s och Hankkijas lantbruksavdelningar påverkar det egna företaget.

Bybodar

Samtidigt har Varuboden emellertid fört en betydligt stabilare tillvaro än mången konkurrent. Av rädsta för att sälja sig åt det finska kapitalet låg investeringarna nere under en lång rad av år. Risktagningsförmågan var inte heller något att skryta med. Därför utgjorde dagligvarubutikerna länge en kedja av utpräglade småbutiker som dessutom ofta var en sista spillra av kommersialism i byn. Och därför tror mången fortfarande att Varuboden håller på att gå under.

På grund av konkurrensen från affärerna | större centra kommer säkert ännu några bybutiker att läggas ned. Men det är egentligen endast frågan om normal strukturomvandling, inte den sista rosslingen.

— Egentligen hade det varit enklare för oss att lägga ner alla småbutiker samtidigt för åtta år sedan och ta allt gnäll på en gång. Nu har vi tänkt kooperativt och klippt av kattens svans bit för bit, säger Häggblom.

S-markets

Dagligvaruhandeln är faktiskt fortfarande den viktigaste biten för Varuboden. Den

FÖRUN, 9/198 svarar för knappt 45 procent av försäljningen.

Det är egentligen först på senare år Varuboden gått in för supermarketkonceptet. Men endast i landsorten. Bybodarna byts ut till moderna S-markets som alla ingår i SOK:s kedja med samma namn. Enligt Häggblom är detta dock inte ett sätt att försöka tvätta bort den gamla Varubodenstämpeln. Namnet Varuboden används alltid parallelt. Varuboden har redan S-markets i Hangö, Ingå, Pojo, Sjundeå och Sibbo. I år öppnas ännu en S-market i Grankulla och på några års sikt blir det expansion i Ekenäs och Karis.

Inom ramen för S-marketarna hittar man också bolagets två smalaste ben, nämligen böcker och papper samt textilier och skor. De svarar för 2 respektive 4 procent av försäljningen.

På frågan om varför bolaget inte tillämpar samma strategi i huvudstadsregionen ger Häggblom ett kort och entydigt svart.

— Bidragen är för små.

Enligt hans bedömning är det hart när omöjligt att leva på ett täckningsbidrag på mellan 17 och 18 procent med de hyror som uppbärs. Därför minskar dagligvarubutikerna åtminstone i centrum av Helsingfors. De senaste årens enda nyetablering har gjorts av K-kedjan i Forumkvarteret och Häggblom konstaterar att ett intimt samarbete med centralaffären är nödvändigt.

Häggblom berättar att Varuboden tackat nej till etableringar i både Hagalund och Gäddvik. Han tror inte att man hade klarat sig i konkurrensen med Hagalundvaruhusens livsmedelsavdelningar. Tom dessa lär ha det svårt med lönsamheten.

I det här skedet drar Häggblom en lättnadens suck över att han för några år sedan lyckades övertyga sin styrelse om att det var bäst att överge en nyinvigd S-market i Esbo centrum. I teorin fanns det gott om kunder men praktiken var något helt annat.

Piccolo

I Helsingfors tillämpar Varuboden en motsatt strategi. Här är det småskalighet som gäller. Varuboden Piccolo tar sikte på ensamstående, studerande, pensionärer och andra som inte vill offra mera tid än nödvändigt på att tillreda sin mat.

Den första Piccolon öppnas | sommar och meningen är att sex av de sju Helsingfors-butikerna — konverteras. Den kombinerade frukt- och sötsaksbutiken i Glaspalatset — kiosken kallad — bevaras dock som sådan. Enligt Häggblom kan det tom bil tal om nyetableringar förutsatt att man hittar lämpliga objekt.

Sedan mitten av 70-talet har Varuboden också drivit restauranger — en business som passar företagsbilden bättre än byggmaterial och lantbruksprodukter. Här heter konceptet kvarterskrogar. Restaurangerna är för tillfället fyra till antalet, Kurre i Grankulla, Hansi i Sibbo, Inga I Ingå och Varella i Kyrkslätt.

Inom restaurangsektorn kommer det a allt att döma att råda status quo en tid. Kurre och Hansi är nyrenoverade och Häggblom konstaterar att det inte just nu finns utrymme för några nya förvärv också om det kunde vara intressant med en krog i Helsingfors.

— Vi måste dra andan efter omstruktureringen. Varje investering har hittills krävt att man lösgjort kapital på annat håll i bolaget.

Försiktigt

Försiktighet är alltså ett utpräglande drag för Varuboden. Och det har säkert varit nödvändigt i de flesta fall — troligen också den gången då man avböjde ett erbjudande om att fusionera några andelslag i Åbolands skärgård. Den expansionsmöjligheten övergav Häggblom med hänvisning till att det hade varit för besvärligt att sköta administrationen från Sockenbacka där huvudkontoret då befann sig. Försiktigheten är till största delen framtvingad av andelslagets natur. Medlemmarna kan inte pungslås på nytt kapital.

Likväl håller en märkbar omdaningsproCess på att ta form inom andelslaget. Budskapet har blivit mera affärsmässigt. Profilen skall höjas och lönsamheten måste upp.

Den hittills låga profilen beror på att företaget uppkommit ur ett tjugotal separata enheter. Uppiffningen av butiksnätet är ett led i profilhöjningen. Den externa informationen försöker man förbättra genom att anlita en PR-byrå som sköter kontakterna med pressen. | sommar bjuder Varuboden ett antal utvalda på koncert i Lojo.

— Resten av profilhöjningen skall synas på butiksgolvet. Det förberedde vi redan ifjol genom intensiv personalskolning, säger Häggblom.

Mera kapital

För att kunna hantera den fortsatta utvecklingen måste bolaget få in mera kapital och det kan ske endast genom att höja vinstnivån. Målet är att den skall ligga mellan 3 och 5 Mrrk redan nästa år. Det förbereder man i år genom utbildning och genom att klippa av 5 Mrok i uteliggande fordringar och förkorta betalningstiderna. Dessutom har tvåprisdebiteringen slopats.

Häggblom betonar dock att det finns osäkerhetsfaktorer, såsom den förestående skattereformen.

För i år vågar han dock inte räkna med något överskott. Men då gör man fulla avskrivningar dv s ca 10 Mmk.

Enligt Häggblom ligger man försäljningsmässigt något före budget efter årets tre första månader, som pg a verksamhetens art är de sämsta. De som antagligen håller tillbaka vinsten är inflationen.

— Vi har kalkylerat med en inflation på tre procent, Men med de här löneuppgörelserna hamnar den kring sex procent, framhåller han och tillägger att de officiella löneförhöjningsprocenterna inte har med verkligheten att skaffa. L 13