Växande marknad för miljötekniken

av Katarina Koivisto Forum 1990-18, sida 18-19, 22.11.1990

Taggar: Teman: miljöteknik

Tampellus avsvavlingsmetod Lifac baserar sig på insprutning av kalk i själva förbränningsprocessen. Lifav används blaav IVOs kraftverk i Ingå.

Växande marknad för miljötekniken

Text: Katarina Koivisto

Finska företag kan mil teknik. Det är åtminstone vad de själva hävdar, och förs der tyder också på ett intresse för den finländska miljötekniken.

en sanningen är inte så enkel. Möcoos sk sulfred-meto för avsvavling har svårt att hitta en marknad, och Tampellas avsvavlingsmetod Lifac råkade ut för ett stort bakslag i Mårtensdal, Vanda, vid kolkraftverket som skulle bli modell och marknadsfötingstrumf i företagets utländska marknadsföring.

Finska företag har långt utvecklat sin miljöteknik utgående från de egna behoven, men sedan märkt att det finns en marknad för miljötekniken också i andra länder.

Mest aktuellt som marknadsområde är just nu Östeuropa och framförallt Sovjetunionen. Det går att exportera teknik dit som inte fyller de stränga krav på utsläpp vi i Finland ställer. T ex Sovjetunionens svavelutsläpp är i många fall inte alls renade för tillfället, och det är då inte svårt att med hjälp av finsk teknik halvera dem.

Finland och Sovjetunionen har ju ett luftvårdsavtal som stadgar att länderna in 1 nan mitten av 90-talet skall dra ned sina svavelutsläpp med 50 procent jämfört med nivån 1980.

Inte bara luften

Det är inte bara luftutsläpp finsk industri utvecklat teknik för att rena. Våra pappers- och cellulosaföretag har koncentrerat sig på vattenrening, och också problemavfall är ett område man i Finland oncentrerat sig på. Miljöminister Kaj Bärlund har gjort sig till en förespråkare och marknadsförare av miljöteknologin, an marknadsför och berömmer den stort i en publikation utgiven av Finlands Utrikeshandelsförbund.

Mest namn om sig för miljöteknologin har kanske just Outokumpu, Tampefla, Ahlström och Kemira fått. Alla är företag som först också haft dåligt rykte som stora nedsmutsare. I alla situationer är det inte heller bara miljöteknologi som är en exportprodukt, i många fall kan det vara frågan om att förnya hela produktionsprocesser så att miljön tar mindre skada av produktionen.

Det handlar det om då det gäller ett av de mera omdiskuterade miljöprojekten idag, ombyggnaden av nickelsmältverken på Kolahalvön. Outokumpus förslag till ombyggnad och ett införande av den sk flamsmältningsmetoden är godkänt av den sovjetiska parten och de kommersiella förhandlingarna kring bla finansicringsfrå gorna är i full gång. Outokumpu hoppas att under våren kunna teckna ett slutligt kontrakt för ombyggnaden.

Förutom att den nya tekniken där ger en effektivare nickelproduktion minskar svavelutsläppen med 70 procent och det mesta av svavlet kan tas tillvara och utnyttjas i produktion av t ex savavelsyra. Här kombineras alltså en effektiverad tcknik med rening av luftutsläpp.

Men Outokumpu håller också på att utveckla direkt svavelrening. Företaget har utvecklat en s.k. sulfredmetod som renar största delen av svavelutsläppen från t.ex. kraftverk, men metoden är ännu inte i kommersiell användning. Trots att reningsmetoden tar bort det mesta av svavelutsläppen. och lämnar små mängder svavelhaltigt gipsavfall, kräver det i alla fall mycket utrymme att installera en sulfredmetod. Själva tekniken är också komplicerad.

Pilotverk åt pipan

Tampellas Lifac-teknik är enklare, kalk sprutas in i själva förbränningsprocessen och absorberar svavlet. Vanda clverks kolkraftverk i Mårtensdal skulle bli pilotverk för Lifac, men där har inte de uppställda reningsmålen uppnåtts. I Mårtensdal grötade också kalken ihop sig, och det försämrade ytterligare reningsetfekten.

Lifac är trots allt redan en av Tampella exportprodukter. Metoden håller Tampela på att installera i både USA och Kanada samt i Sovjetunionen. Just nu finns ett lart intresse för metoden i Kostamus i arelen, där behovet av svavelrening är stort. Eeva Artimo som är kommunikationsdirektör på Tampella tror att det inte blir några större problem med Lifac utomands. Behoven där är inte desamma som i Finland, och varje reningssystem skräddarsys i någon mån efter beställarens behov. Utsläppsgränserna är ( ox strängare i Finland än på många andra håll i världen.

18/1990 FORUN

Svavelrening är ett affärsområde både Outokumpu och Tampella fortfarande tror på, trots att konkurrenterna på den västeuropeiska marknaden är många. Däremot finns det en marknad såväl i Östcuropa som i utvecklingsländerna.

Finländska experter räknar m>d att bara en tredjedel av den sammanlagda världsmarknaden för effektiv svavelrening ännu är mättad, så marknadsandelar finns för både Outokumpu och Tampella då de får sina metoder att fungera.

Vattenproblemavfall

Ett annat område där finländsk miljöteknik vunnit berömmelse är vattenreningen. Där är det Kemira som gjort de största satsningarna, ett tecken på det är att ett av de första projekt det nordiska miljöinvesteringsbolaget Nefco gick in i var ett samföretag mellan Kemira Kemi i Sverige och ett polskt bolag. Samföretaget i Polen skall tillverka kemikalier för vattenrening och kunderna skall främst vara lokala reningsverk.

Men den kemiska reningen ville Kemira gärna tillämpa mycket bredare än så. Företaget har en plan för rening av hela den sovjetiska Finska vikskusten som innefattar både kemisk rening och reningsverk.

Problemet med vattenutsläppen i t ex just hela Östeuropa är att reningen sker bara mekaniskt och delvis biologiskt, men metoderna befriar inte vattnet från tungmetaller och gödande ämnen. Kemisk rening krävs främst just för att få bort de gödande ämnena.

Ett tredje område som har en stor framtida marknad är problemavfallet. Oljor, gifter och andra ämnen avstjälpningsplatserna inte kan ta emot måste behandlas på

Ekokem i Riiihimäkti är ”problemavfallsplats” inte bara för finländska användare, uta också utländska.

speciella problemavfallsverk. 1 Finland fungerar i Riihimäki företaget Ekokem som är byggt med hjälp av Outokumpus teknik. Ekokem tar också emot och behandlar en del problemavfall från andra länder.

— Vi säljer gärna vårt vetande, säger företagets VD Juhani Syrjämäki. — Men samtidigt är det också så att vi är specialiserade på behandling av vissa typer av problemavfall här, och kan ta emot den typens avfall också från andra håll av världen. Det vi inte kan behandla får finlän darna i sin tur skicka utomlands. Olika problemavfallsverk är specialiserade på olika sorters avfall.

Det är inte bara miljöteknologin som blir en framtidsfråga och en framtida marknad. När den väl är tillämpad återstår ännu frågan att på ett vettigt sätt kunna använda slutprodukterna. Det gäller t ex i svavelreningens fall de svavelhaltiga gipsplattorna som man nu t o m prövar alt använda som vägmaterial. Det sker i form av ett experiment frmatran Voima och Partek samarbetar om. LJ

Väderprofessor fick miljöpri et finns ett samband mellan väder lek och miljö, därför är det bar naturligt att det också finns ett samband mellan väderobservationer och observationer kring förändringar i vår miljö och i atomosfären.

Det hävdar professor Verner Suomi som i oktober belönades med det första miljöpriset från Walter Ahlströms fond. Suomi är trots sitt namn amerikan, och har de senaste 40 åren verkal vid universitetet i Madison, Wisconsin.

Professor Suomi har från början utvecklat rymdbaserade instrument för väderIeksobservationer, men de instrumenten har han senare utvecklat så att observationerna omfattar också miljön. Suomi besökte Finland i mitten av oktober för att ta emot sitt pris, och föreläste då också för studenter och andra intresserade vid tekniska högskolan i Otn — Vi behöver tillräckliga kunskaper om luftmassornas rörelser och förändringar i kunna minska de skadliga effekterna av 1 cx industriella utsläpp, säger Suomi.

Han har utvecklat både de konkreta mätinstrument som sänds upp i luften per

FRUN, 18/199 satellit och metoderna att tolka de fakta instrumenten samlar in. Genom de tolkningsmönstren har det blivit lättare att förutsäga väderfenomen som stormar och orkaner.

Dagens stora miljöproblem som drivhuseffekten, klimatförändringar och minskande ozonlager är också sådant som kan mätas med hjälp av Suomis mätinstrument. Sedan han utvecklade den första rymdbaserade väderleksobservatören har behoven också förändrats.

— Fakta om jorden är av stor betydelse för att kunna minska utsläppens skadeverkningar, anser Suomi. — Först när vi vet hur utsläpp påverkar luften och klimatet kan vi börja fundera på sätt att komma tillrätta med dem. För luftutsläpp är ju sällan lokala: de rör sig långt och utan hänsyn till gränser.

I Finland är fortfarande den meteorologiska instrumentforskningen outvecklad, men professor Suomis metoder och hans idéer har väckt intresse bland studenter också här, bla belönade Walter Ahlströms stiftelse också finländska studenter som sysslar med den här typen av forskning. K — Kunskap om hur utsläppen påverkar luften och klimatet är viktigt i miljöskyddet, säger professor Verner Suomi.

19