Vem grundar nya högteknologibolag?

av Carl-Magnus Fogelholm Forum 1998-01, sida 52-53, 29.01.1998

Vem grundar nya högteknologibolag?

GRUNDARE AV HÖGTEKNOLOGIBOLAG KAN KATEGORISERAS 9” et känns väldigt bra att anställa människor och konstruera nya produkter De kan vara trevligt att göra pengar p det också, men det är inte så viktigt.

Ditt eget företag ger dig frihet och d jobbar så mycket bårdare. Det ä ansträngande, men det ger dig illusionen att du har en viss kontroll över vad du gör”.

Med dessa ord, uttalade av en typisk teknologiföretagare, inleder professorn vid Small Business Management at the University of Glamorgan Business School i England. Dylan Jones-Evans, en iår utkommen bok Technology, Innovation and Enterprise. Boken är sammanställd av tio forskare som doktorerat i ämnet teknologiskt innovativa företag i Europa. Författarna ger i boken sin syn på de olika aspekter som leder till grundandet av nya teknologiföretag, strategier vid företagsbildandet, faktorer som inverkar på om företaget överlever eller misslyckas, vilka typer av människor som idag startar små teknologiföretag och olika typer av nätverksstrategier. En av författarna är den finländske professorn Erkko Autio vid Tekniska högskolan, Helsingfors.

Nystartade teknologiföretag har tilldragit sig stort intresse ända sedan 80-talet. De små teknologiföretagen är en vital källa till nya innovationer, och flera av dem har blivit teknologiledare inom olika områden. Etableringen och

Fyra typer av grundare av små teknologibolag +

Forsknings-entreprenören

Produktions-företagaren

FYRA OLIKA SLAGS TYPER.

stimulerandet av unga teknologiföretag har i dag hög prioritet, inte minst i vårt land, när finansieringen av innovativa teknologiföretag håller på att omstruktureras. Den tidiga utvecklingen av dessa företag är ett viktigt tema både för den statliga och privata sektorn, bankerna, venture capital-bolag, statliga rådgivningsenheter och teknologibyar. Fyra entreprenör-typer: Den centrala frågan i Jones-Evans undersökning var i vilken utsträckning tidigare arbetserfarenhet hos de tekniska entreprenörerna påverkar ledarskapet i nystartade teknologiföretag. För att få svar på den här frågan har han studerat den professionella bakgrunden hos entreprenörerna i ett urval nystartade teknologiföretag i England. Tidigare studier av entreprenörer inom högteknologiföretag har tagit fram två huvudsakliga typer av entreprenörer, av vilka den ena kategorin har forskningsbakgrund och den andra har arbetat inom storindustrin. Det är också en allmän uppfattning, att teknologiföretagens grundare sällan har ledarerfarenhet som motsvarar deras tekniska insikter. Denna ortodoxa syn på den tekniska entreprenören i ett teknologiföretag, liten erfarenhet i ledarskap och hög teknisk kunskap, grundar sig framför allt på erfarenheter inom akademisk forskningsmiljö. Jones-Evans har kommit fram till att små teknologiföretag idag bildas av = A e

Användar entreprenöre huvudsak fyra olika typer av människor.

Den första av dessa människotyper är den traditionella ‘forsknings-entreprenören” med akademisk bakgrund. ”Forsknings-entrepenören’ har i allmänhet arbetat i en vetenskaplig miljö eller med produktutveckling, antingen på akademisk nivå i en institution för högskoleutbildning eller i ett icke-kommersiellt forskningslaboratorium. I det nya företaget tog ‘forsknings-entreprenörem” oftast hand om foskningsoch utvecklings (FoU)-fuktionen. Trots sin bristande erfarenhet av olika ledarskapsfunktioner,tog en stor del av dessa entreprenörer även över ansvaret för marknadsföring och försäljning, antingen på grund av att man inte hade råd att anställa sådan personal eller för att han/hon hade stor förståelse av marknadsbehoven. Även finansieringen passade denna typ av ledare, medan produktionen överlämnades till andra medarbetare eller utomstående företag.

”Produktions-företagaren” med industriell bakgrund, har i sitt tidigare arbetsliv erfarenhet av produktion och utveckling av ny teknologi. Han eller hon har ofta arbetat med kommersiell produktion eller utveckling av en produkt eller process, ofta i en större organisation. “”Produktions-entreprenören” tog i allmänhet ett totalansvar för de viktigaste funktionerna i företaget, inklusive FoU Trots entreprenörens tidigare erfarenhet av produktion, delege Opportunist-entreprenören

FORUM NR 1/9 rades denna funktion ändå ofta till andra i företaget eller överlämnades till utomstående företag. En del av dessa företagare engagerade sig i marknadsföringen och försäljningen med gott resultat, medan finansieringen oftast överlämnades till medarbetare eller utomstående specialister. ”Användar-entrepenören’ har en industriell organisationsbakgrund, antingen inom teknisk försäljning eller service. ”Användar-entrepenören” har ofta haft en biroll i utvecklingsarbetet, t.ex. som teknisk försäljare eller mar! nadsförare. Han kan även ha varit en slutanvändare av en speciell produ eller teknologi, t.ex. inom en teknisk servicefunktion. Det speciella med denna entrepenör är att han eller hon i sitt tidigare arbetsliv inte haft direkt kontakt med utvecklingsarbetet inom företaget. ‘Användar-entreprenören’ koncentrerade sig oftast på sin starka sida, näml. marknadsföringen, medan produktionen och finansieringsfunktionen togs om hand av andra i företaget eller av utomstående, Likaså delegerades R&D till andra i företaget. Den färde människotypen är ‘opportunist-entrepenören”, som saknar erfarenhet av industriell verksamhet överhuvudtaget. “Opportunist-företagaren’är icke-teknisk till sin natur, eller så har han/hon tidigare arbetserfarenhet inom icke-tekniska organisationer. ‘Opportunist-entrepenören’ leder teknologiföretaget egentligen för att han/hon har identifierat en teknologibaserad kommersiell möjlighet. Så som fallet var med de tre övriga entreprenörerna, tog “opportunist-entreprenören’ det fulla ansvaret för ledningen av företaget. I motsats till de övriga typerna av entreprenörer var han/hon betyd =

WV ligt kunnigare inom finansiering. När det gällde FoU var den här företagsledaren helt beroende av sina medarbetare eller utomstående experter för att inhämta teknisk kompetens till företaget. När det gällde produktionen, tog de entreprenörer som hade tidigare erfarenhet ansvaret, men oftast ville ‘opportunist-entreprenören’ge ut produktionen till utomstående företag. Ca hälften tog ansvaret för marknadsföring och försäljning.

Den hittills rådande uppfattningen är alltså, att grundarna av nya teknologiföretag har liten erfarenhet av ledarskap och är teknologiska experter, antingen med akademisk eller industriell bakgrund. Jones-Evans kullkastar med sitt forskningsresultat denna uppfattning. Tidigare forskning har inte upptäckt ‘användar- eller ‘opportunist"entrepenö ren som initiativtagare och ledare av högteknologiföretag.

En icke-teknisk läggning hos flera av de små teknologiföretagens ägare-ledare kan därför anses vara en av Jones-Evans viktigaste upptäckter vid studiet av dagens teknologientreprenörer. Dessa ”nya’ företagare skiljer sig markant från de traditionella akademiska och industriella teknologientreprenörerna, och de har helt andra erfarenheter och kvalifikationer.

Utbildningsmässigt hade närmare en tredjedel av de undersökta entreprenörerna akademisk utbildning, och över en fjärdedel innehade doktorsgrad. Detta är inget oväntat nytt resultat. Man vet från tidigare att små teknologiföretag ofta byggs upp på basen av entreprenörens tekniska insikter.

Professor Jones-Evans undersökning aktualiserar den fråga, som borde ställas av finansiärer av teknologiföre tag och naturligtvis av teknologientreprenörena själva, dvs. vem som egentligen borde leda ett forsknings- och utvecklingsbolag? Skall de tre fysikerna anställa en “business’ orienterad ledare eller skall en av dem ställa upp och ta på sig ledaransvaret? Individuella tekniska entreprenörer har en naturlig dragning till det område som de behärskar bäst. Det är viktigt att dessa företag allt efter deras individuella behov erbjuds rådgivning och tjänster som omfattar bl.a. information, management, marknadsföring, finansiering och råd vid startandet av nya företag

En annan slutsats som kan dras av undersökningen är att teknologi-entreprenören borde ändra sin roll medan företaget växer. I de undersökta fallen fanns en trend hos ”produktions- och användar-entreprenören” att avlägsna sig från de funktionella ledarskapsrollerna mot en mera strategisk position företaget. I fallet ”opportunist-entre prenör’ var denna väl insatt i sin roll hela tiden. Trenden hos de mera tekniskt inriktade entreprenörerna, inom forskning och produktion, var att söka sig bort från sina ledarskapsroller till ansvar för teknologin.

Jones-Evans poängterar att tekniska entrepenörer har skäl att analysera vilken typ av erfarenhet de kan tillföra ett nystartat teknologiföretag, och vilken annan kompetens som kan behövas för att passa in i företagets strategi. Det är inte mängden, utan typen av erfarenhet som är viktig, och dess relevans för företagets behov och dess marknad. € Carl-Magnus Fogelholm Skribenten atbetar för Oy Tech Center Ab och bar på 9090-talet varit med och starta tre teknologiföretag inom olika branscher.

VERDANDI

LIV- OCH PENSIONSFÖRSÄKRING