Vem styr teknologiskt utvecklingsroseri?
av Christian Schönberg Forum 1993-03, sida 06-07, 11.03.1993
Vem styr teknologis utvecklingsraseri?
Christian Schönberg
Lektor Tarja Cronberg från Danmarks Tekniske Hojskole skapade vid årets traditionella Ingenjörsforum en välkommen spänning mellan det teknologiska utvecklingsraseriet inom informationstekniken och den vanliga” mänskans behov, intresse och möjligheter at ntligen infann sig de laddade kontraster och välbehövliga åsiktsmot sättningar som är livsviktiga för att väcka och inspirera till debatt. komponenter som kanske inte alla gånger varit så självklart närvarande vid de i övrigt så välfungerande Ingenjörsforum. Hade arrangörerna på förhand satsat på denna spännande konfrontation är de att gratulera. Om det trots allt var fråga om ett ”olycksfall i arbetet” eller lyckosamt misstag, så lyfter vi på hatten i varje fall. Deltagarintresset som i år märkbart hade minskat, får säkert ny näring när ryktet om den växande debattbenägenheten bär ut till ett bredare forum.
Det skrevs på caféet
Johan Helsingius, representant för ett ultramodernt tänkande inom informationsteknologin, rosade USA och Japan för deras målmedvetenhet att snabbt bygga upp elektroniska infrastrukturer i klass med det allmänna landsvägsnätet och risade i samma andetag Finland som fortfarande drar fram på tjälskadade kostigar och använder de begränsade resurserna till att bygga upp små, avskilda informationskiosker i varje kyrkby. Ute i den stora världen satsar man starkt på teknologier som ISDN och TCP/IP för att skapa öppna infrastrukturer som i betydelse och funktion kan jämföras med motorvägs- och järnvägsnät.
Det Helsingiuska anförandet handlade egentligen mera om hur han själv, personen ”Julf” (kommunikationsfigurens kodnamn) hade inrättat sitt (o)personliga no madliv pa ogripbara informationstekniska motorvägar, än kanske den mera tekniskt inriktade basinförmation om teknologiska landvinningar som föredragets rubrik förespråkade.
För att demonstrera den moderna teknologi som numera styr föredragshållarens liv plockade han fram en bärbar dator, en skrivare och en bärbar telefon som gör det möjlig för honom at arbeta för sitt Ievebröd på parkbänkar, på caféer, på danska nudistbadstränder, i Coloradobergen eller egeniligen var som helst ute i den stora världen, utan att ens behöva kasta en tanke på så triviala ting som fasta kontorsutrymmen eller ett eget stadigvarande hem. Visserligen måste han ändå erkänna förekomsten av en liten lya i det centrala Helsingfors innehållande cn arbetsstation. som med lokalnät är kopplad till UNIXservern (värd cirka 100 000 mark) i städskrubben, som i sin tur är förenad med med cen 64 Kbps ISDN-förbindelse till TCP/IP-nätverken i Otnäs, för att han skall kunna ta emot och sortera alla inkommande meddelanden från hela världen — ca 3 000 sidor per dag.
— Dessvärre når jag min clektroniska värld ganska klumpigt från mitt ryggsäckskontor, åtminstone i Finland. Dataöverföringshastigheten i min - NMT-telefon räcker helt enkelt inte till för mera avancerade serviceformer. Överförande av en väderkarta tar flera minuter, och för att överflytta all den data mina maskiner plockar fram Ål mig ur nätet skulle inte telefonens kapacitet räcka till ens om kontakten skulle vara igång 24 timmar i dygnet. I San Francisco hann jag redan vänj mig med ett experimentalt cellulärradiosystem som möjliggjorde en överföringshastighet 30 gånger snabbare än NMT-tclefonens. Men beklagligtvis vägde telefonen nästan 5 kg.
Helsingius är alltså mannen som vänt de traditionella boende- och arbetsmetoderna ryggen. Gränsen mellan arbete och fritid har suddats ut och han upplever sig allt mindre styrd av finansiella och prestigeorienterade värderingar.
— Desto mera koncentrerar jag mig på saker som är viktiga och intressanta för mig personligen. Och konstigt nog har detta konsekvenser för min arbetsmotivation och produktivitet.
Var är mitt hem?
Medan den ”moderna” sökaren Julf letar efter en egen levnadsstil och kulturell identitet som luffare på elektroniska landsvägar föredrar TkD och ED Tarja Cronberg en mera jordnära livsstil med personlig kontakt till mänskor och det dagliga livet i sin egen kända omgivning.
Cronberg inleder sitt anförande med att raljera något kring den föregående talaren Johan Helsingius sätt att presentera sig själv och sin syn på morgondagens sätt att leva och bo.
— Egentligen borde jag nu som föregående talare ta fram min lilla väska och därur plocka fram min spis, tvättmaskin och mikrovågsugn och ställa dem här till allmänt beskådande. Kanske skulle jag till och med ta fram min dator och visa att ja t hämta mitt barn från en viss adress och föra det till en annan. Jag kunde möjligtvis tala med min städrobot och komma överens om det vore på tiden att göra rent igen, och på detta sätt styra mitt liv. Nu har jag emellertid inte milt hem här, och det är jag tacksam för.
Uppsluppna skratt och applåder gav finsk-danskan Tarja, lektor vid Danmarks Tekniske Hejskole, mera luft under vingarna.
— Jag har inget som helst behov av att komma i kontakt med 30 miljoner mänskor varje ögonblick och jag önskar inte heller ett kontinuerligt flöde av 3 000 sidor information i min städskrubb. Jag önskar inte ens daglig kontakt med alla riksdagsmän. Inte helier önskar jag att det samhälle jag lever i skall skapa och underhålla en infrastruktur så att ovanstående sceneri, som Helsingius så varmt förespråkar, blir möjligt.
Behoven varierar
Tarja Cronberg har åsikter och önskemål som går på en klar kollissionskurs med Helsingius tankegångar. Hon talar varmt för en fungerande närmiljö, ett eget stadigvarande hem, närkontakt med sin familj, en plats där hennes rötter finns stabilt nedgrävda i jorden.
— Mitt kontor består av en diktafon där jag kan diktera in vad som helst och när som helst, och sända meddelandet till min sekreterare i Danmark. Mera behöver jag inte. Dagliglivet kan för mig inte bestå av en tillvaro utan mänsklig kontakt, inte heller håller jag mig med någon elithobby som kräver att jag skall hitta den enda i världen som har samma hobby som jag, kanske i New Zealand.
Cronberg insisterar givetvis inte på att bevara ett utpräglat lågteknologiskt samhälle. En lämplig teknologisk nivå kan skapas och upprätthållas, också utan att man fördenskull behöver gå till de extrema överdrifter som Helsingius så varmt förespråkar.
— Jag vill faktiskt kunna identifiera mig med den fysiska person jag är, inte som ett Helsingiuskt kodnummer i etern.
Vad vill vi göra av våra liv?
Utgående från danska sociala experiment med informationsteknologi som Cronberg själv varit med att utvärdera manar hon Oss att noga tänka över vad vi de facto vill göra av våra liv. Vi har enligt teknologiedoktorn valmöjligheter.
Teknologideterminismen som styrde samhället på 60-talet hade en inbyggd automatik som uteslöt människan från alla påverkningsmöjligheter. Ett paradigmbyte skedde på 70-talet då man vände på steken och sade att det inte är teknologin som driver verket, utan att det hela fastmer drivs av samhällets struktur. Teknologideterminismen ersattes av den s.k. socialdeterminismen. Människan fick genom den nya synen en annan roll i den nya uppfattningen om teknologi. Hon blev en medborgare som sattes att välja politiker som i sin tur skulle välja alternativa vägar i ett framtida samhälle. Men också den nya determinismen skapade problem och avskaffades.
— Under åttiotalet levde vi väldigt mycket i en teknologiteoretisk paradigm som sa att det är teknologin som bestämmer en del av samhället men att det också är samhället som bestämmer en del av teknologin. En växelverkan alltså där männi skan utgjorde en balanserande faktor som kunde styra möjliga teknologiska överraskningar.
Teknologi är samhället
Efter flera paradigmskiften har vi nu kommit fram till 9-talet som bestäms av en paradigm som säger att ”teknologi är samhället”. Vi har i dag en hel serie tcknologitcorier som handlar om icknologins sociala konstruktion. I den värld vi nu lever i, även inom den danska högskola där jag jobbar, kan vi konstatera att teknologin är socialt konstruerad. Konstruktionen bygger på vissa relevanta sociala grupper och en fortgående förhandling/konfrontation mellan folk med olika teknologiska ranger. Småningom hittas en framkomlig väg som till slut stabiliseras och uppnår koncensus.
De nya teorierna om teknologins sociala konstruktion innehåller et mänskligt element som slår fast at det är viktigt vem som deltar i utvecklingen. Det är alltså inte längre automatiskt bestämt av varken teknologin i sig eller samhället, utan av dem som aktivt är med på den gemensamma arenan.
Johan Helsingius kritiserade Tarja Cronberg för att förespråka ett levnadsmönster som hörde medeltiden till,
Deltar då alla i det här teknologispelet, eller finns det sådana som står utanför, och i så fall varför?
En diskussion som förts i Danmark kan kanske belysa frågan.
År 1984 togs et beslut att bygga upp ett optisk närverk (hybridnätverk), inte till varje hem, men däremot nog skapa huvudlandsvägar därifrån kopplingen skulle gå vidare till kabelnätet. Projektet skulle omfatta alla samhällen med över 250 hushåll. Detta betydde i sin tur att i,+ miljoner danskar skulle hamna utanför nätets verkningsområde. Därför beslöt regeringen i december [984 att man först skulle utvärdera nyskapelsens konsekvenser innan projektet skulle genomföras. 100 miljoner danska kronor beviljades till att genomföra sociala experiment med informationsteknologi.
Det blev alliså plötsligt möjligt för andra aktörer och grupper att vara med och konstrucra den nya teknologin. Cirka 30 försök gjordes, bl.a. med telehus som lockade folk att komma och prova på den ny fortsättning på sid 10
Glider utvecklingen
Tarja Cronberg raljerade å sin sida Johan Helsingius för hans överdrivna globala kommunikationshysteri.
oss ur händerna?