Vi är modernast: Lön enligt beslutsnivå

av Tore Ahola Forum 1978-02, sida 12-13, 08.02.1978

Taggar: Teman: löner

arbetsmarknaden

Vi är modernast: Lön enligt beslutsniv — Den anställdes lön bör vara avhängig av vilka beslut han är berättigad att fatta, säger den skotske ekonomen T T Paterson. Övriga faktorer, vilka man blivit van vid att inverkar på lönenivån, är enligt Paterson ingalund de viktigaste.

Och Patersons budskap har gått hem. Idag följs hans lönesystem i hundratals företag över hela världen, konstateras i en artikel i senaste numret av International Management. Där nämns speciellt Finland — här har Paterson-metoden förverkligats i industritjänstemännens (STLs) kollektivavtal.

ww” Metodens grundläggande princip är, att varje slag av befattning kan klassificeras utgående ifrån, vilka slags beslut befattningsinnehavaren är berättigad att fatta. Genom att jämföra dessa ”beslutsnivåer” med varandra, når man enligt Paterson fram till det mest förnuftiga sättet att skapa lönenivåer. Det spelar ingen roll, vilket slags befattning löntagaren har. Han kan vara verkställande direktör eller avdelningschef, lika väl som jobbare på verkstadsgolvet. Det gemensamma för dem alla är att de fattar beslut. Lönen blir beroende av hur krävande beslut personen ifråga har att fatta.

Sex “beslutsnivåer”

Paterson-metoden utgår ifrån, at 1 alla slag av arbeten kan klassificeras in i någon av följande sex kategorier Ö Policy-making 9 Programming Ö Interpretive Ö Koutin Ö Automati eÖ Defined

De här engelska termerna ska vi förklara lite närmare.

Policy-making är en uppgift för företagets högsta ledning, d v s beslutsfattare på styrelse- och direktionsnivå. Här fattas de största och mest vittbärande besluten. Riktlinjerna för företagets verksamhet dras upp. Programming innebär de beslut, medels vilka den högsta ledningen intentioner förverkligas. Beslutsfattare på denna nivå är allmänt taget verkställande direktören och hans närmaste medarbetare. Det är deras sak att, var och en inom sitt ansvarsområde, utarbeta de strategier som blir riktgivande för den dagliga verksamheten i företaget. Interpretive-nivåns beslutsfattare utgör de personer vilka man brukar klassa som ”högre tjänstemän”. Avdelningschefer och med dem jämbördiga befattningshavare är typiska exempel. Deras uppgift är att tolka de strategier som utarbetats, och finna på det mest rationella sättet att förverkliga dem. Skapandet av ändamålsenliga arbetsskeden är en viktig uppgift på denna nivå.

Rutinbeslut i produktionsfrågor

Rutinartade beslut fattas generellt sett av skickliga yrkespersoner. Yrkesmannen vet vilka resultat han väntas uppvisa och behärskar de medel varmed dessa uppnås. Det är ofta han som finner på de tekniska lösningar som möjliggör pgenomförandet av en speciell tillverkningsprocess, för att ta ett exempel.

På automationsnivån är besluten redan i hög grad betingade av de avgöranden som fattats i det föregående skedet. Ett exempel är maskinskötaren. Maskinen fungerar på ett visst sätt, och skötaren måste arbeta utgående från dess funktioner. Å andra sidan kan han själv avgöra i vilka situationer han skall ingripa på ett visst sätt, för att processen skall hållas igång.

Längst ner på rangskalan finns de icke yrkesutbildade arbetarna. Deras möjlighet alt fatta beslut är starkt begränsade. I praktiken kan de enbart inom vissa gränser bestämma, när de utför förmännens order.

Baslön utgångspunkt

Paterson medger, att även andra faktorer än beslutsnivån inverkar på lönen. Arbetets yttre omständigheter och arbetarens allmänna skicklighet kan förvisso justera lönen i någondera riktningen. Men dessa korrigeringar är, säger Paterson, en FORUM 2/7 dast extra faktorer, som inte skall påverka baslönen. De har dessutom en tendens att för all framtid påverka lönen, även om själva faktorerna avlägsnats. Som exempel nämner Paterson ett skeppsvarv i Glasgow, där arbetarna erhöll ett extra lönepåslag pga att de ibland var tvungna att arbeta i regnväder. Lönepåslaget bibehölls trots att arbetet senare skedde helt under tak. Vad som tidigare hade varit ett extra lönetillägg, hade förvandlats till en del av baslönen.

Paterson-metodens ändamålsenlighet har nuförtiden erkänts i ett flertal länder. Också i Finland tillämpas en modifierad form av systemet. Kollektivavtalet mellan AFC och STL/TOC har baserats på en befattningsklassificering liknande den Paterson framlagt. I Finland tog systemet i bruk år 1974, och det täcker alla de löntagare som har en sk befattningsbeskrivning. I praktiken innebär detta sgs alla kontorstjänstemän inom industrin, i detta nu ca 50 000 personer.

Att man kom att börja tillämpa Paterson-metoden berodde helt enkelt på, att en av AFCs experter på lönefrågor kom att läsa den bok vari Paterson presenterar sitt klassificeringssystem. Under avtalsförhandlingarna var parterna eniga om systemets fördelar.

Det avtal som undertecknades melJan AFC och STL har väckt intresse även på annat håll. Bla i Danmark har man tagit del av Finlands sätt att förverkliga Paterson-metoden, och har utgående från vårt mönster åstadkommit ett liknande kollektivavtal för industritjänstemännens del.

Produktivitet betyder flera beslut Vad säger då Paterson om lönenivån vid en eventuell förändring av produktiviteten, det mått varmed man vanligen mäter möjligheterna till lönepåslag? Patersons logiska förklaring är den, att ökad produktivitet innebär ökat arbete, d vs ett större antal fattade beslut per tidsenhet. Lönen bör alltså öka i samma mån som antalet fattade beslut. Patersons fasta övertygelse är, att företaget vinner på att skapa en stabil grund för sitt lönesystem: ”In the absence of structure, management goes by guess and God — and often loses out”. Oo

Artikeln har författats av pol kand Tore Ahola.

Seppo Lindblo efterlyse industripolitisk debatt av vänster — Om våra problem är strukturella är hela stimulansdiskussionen en såpbubbla utan en strukturpolitis diskussion.

— En sådan är åter omöjlig att föra, om inte debattörerna slår fast sina åsikter om det ekonomiska systemet.

we” Seppo Lindblom har bitit ifrån sig igen. Denna gång vid ett möte som Suomen Liikemies-Yhdistys anordnade i Helsingfors, där han enligt egen utsago inte framträdde som direktör vid Finlands Bank utan som socialdemokrat och vänsterman. I det skenet finns det speciellt mycket intressant i tongångarna.

Han konstaterar att de praktiska åtgärderna och de ortodoxa tongångarna nu strider mot varandra och att man verkligen inte vet vad vänstern, som nu i sin helhet sitter i regeringen, egentligen vill.

— Om man vill uppmuntra företagaren att söka nya idéer och marknader, är det inte mer än rimligt att man berättar för honom vilka spelreglerna är. Del är inte riktigt

FORUM 2/7 vackert, om man först offentligt deklarerar att vi har kapitalismens kris och sedan i tysthet önskar företagarna lycka till.

— Oberoende av om det är fråga om strukturpolitik eller konjunkturpolitik så förefaller ett sådant tänkesätt ha vunnit vida spridning i vänsterkretsar, att det är viktigare vilken form det statliga inflytandet får än vilket slutresultatet blir.

Seppo Lindblom knyter här an till en tanke som Erik Allardt redan för ett par år sedan framförde vid sparbanksdagarna, att våra politiker är mera medel-orienterade än målorienterade.

Lindblom: — I investeringspolitike har intresset koncentrerats på mäktiga kulisser, såsom grundandet a investeringsråd. Man har tex inte varit intresserad av att undersöka om kanske skattepolitiken, socialpolitiken och lönepolitiken tillsammans via prismekanismen har påverkat storföretagen relativt sett fördelaktigare, och undergrävt villkoren för den mindre, arbetskraftsintensiva industrin.

Seppo Lindblom drar en lans för moroten i stället för piskan — Det är speciellt viktigt att just för företagarna i den mest innovationskänsliga och arbetskraftsintensiva medelstora industrin göra klart, att vinstbringande företagsamhet anses vara önskvärd och inte skadlig. Det här bör komma till synes också i de ekonomisk-poliliska lösningarna. O 13