”Vi borde göra politisk inte ekonomisk prognos”

Taggar: Teman: ekonomi

FORUM 20 : 75

Fackmän spelar finansspelet “Vi borde göra politis inte ekonomisk prognos 197 Öga mot öga stod prognosmakarna också vid detta årsskiftet i en FORUMdebatt. Hur kom det sig att de ger så likartade nyckeltal för utvecklingen 1976? Hur försvarar de sina siffror för varandra — Vi borde göra en politisk, inte en ekonomisk prognos, sade de.

Trots osäkerheten väntade de alla ungefär samma saker av 1976. Mycket av det som redan är historia hänger kvar som barlast i nästa års prognoser.

När sker svängningen till det bättre? Skall ökningen i vårt östhandel stanna av? Får vi prisreglering eller indexbindning 1976? Hur farligt är arbetslöshetsspöket?

Ra Vad hittar prognosmakarna i gåvopaketet? NYA FINANSSPELET, naturligtvis! På pärmbilden har de samlats kring spelet, som de här i Forum spelar med ”riktiga pengar”.

Från vänster pollic Pekka Korpinen, TTT (Arbetarnas ekonomiska forskningsinstitut), byråchef Harry Hendunen från finansministeriets folkhushållningsavdelning, professor Gösta Mickwitz (Mercators index) och pol lic Heikki Hämäläinen, ETLA (Näringslivets forskningsinstitut). Pol lic Unto. Lu ukko från Sparbanksförbundet i Finland deltog inte i diskussionen.

Prognosmakarna började helt logiskt med att diskutera det internationella läget. Alla var överens om att exportefterfrågan förstärks ungefär i mitten av nästa år.

För att ta det landvis:

Om USA var meningarna delade. Pekka Kotpinen ansåg att redan slutet av detta år i USA är en period av stark tillväxt, som snart kommer att dra den övriga västvärlden med sig. Medan Harry Hendunen väntade en ”mycket svag” utveckling där. Grannen Kanada är för vår skogsindustri alltid en faktor att räkna med. Kan de effektivt konkurrera med oss på Europamarknaderna eller drar USA till sig hela Kanadas utbud? Det labila läget i Storbritannien fort - sätter, Hendunen trodde på en livligar produktion först i slutet av 1976.

I Tyska förbundsrepubliken ha huckållens sparbenägenhet starkt ökat under den naste tiden — ett underligt fenomen unde inflationstider. Tyskarnas investeringsindustri, dvs produktions Prognos 1975—1976

Panelens prognoser är baserade på d förnödenheterna, har ännu inte fått någon verklig efterfrågeimpuls. Orderböckerna är t v ganska tomma.

Sverige är lite speciellt, påpekade Heikki Hämäläinen. Där har man inte haft samma nedgång som i andra länder.

De andra var mindre optimistiska. Också där släpar utvecklingen efter, sade Gösta Mickwitz, och uppgången kommer senare än i övriga Västeuropa. ”De är ännu i nedförsbacken”. Hendunen trodde också på svagt svenskt år 1976.

I handeln med Sovjetunionen blir 1976 är viktigt brytningsår, det är ramavtalets första år. I det protokoll som uppgjorts var värdeökningen cirka 10 procent — det betyder ungefär noll procent i volym. Vår östexport har rykte om sig att vara stabil. Historiskt har den dock varierat starkt, påpekade Hämäläinen. Ibland i enlighet med internationella konjunkturer, men ibland tvärtemot dem. Exporten dit har dock hittills haft en utjämnande verkan, inte minst psykologiskt. Men nu bryts rytmen, sade

Finansministeriet

FORUM 20 » 75

Korpinen. Ramavtalen har varit femåriga och de västliga konjunktutcyklerna lite kottare än fem år. Tidigare har de utjämnat varandra men nu löper de alltmera jämsides. Denhär rytmförändringen sker dessvärre just när vår västexport är nere i en vågdal. Nästa år får vi inte en sådan efterfrågeimpuls från Sovjetunionen som vi skulle önska. Hendunen trodde att den starka tillväxtens dagar var förbi, nästa år ökar SU-handeln kanske bara fem procent var hans tippning.

Mickwitz kritiserade Hendunen för att låta mest pessimistisk, men ändå presentera de mest optimistiska siffrorna för exporten. ”Du väntar dig att vi också i ett dåligt läge, med uppgång först på hösten, skall hinna uppnå en tolv procents ökning i exportvolymen.” Hendunen medgav att tolv procent var ett maximital, situationen har blivt sämre sedan prognosen gjordes.

Det går alltså uppåt 1976 internationellt — men bestående?

FORUM 20 : 75

Sr — — — — — — — Det finns ingen risk för en stor internationell depression, sade Pekka Korpinen. Men tillade: — Om inte en kraftig protektionistisk våg plötsligt sveper över världen. Oroande tecken har funnits.

— Fortfarande kan man jämföra med trettiotalet, sade Mickwitz, många drag är lika. Men miljön är en helt annan. Den offentliga sektorn är större nu och stabiliserar läget. Det allmänna välståndet är ett annat. En trettioprocentig arbetslöshet är inte längre tänkbar. Men av just samma orsaker kan denna depression dra ut på tiden — de faran tar åtminstone jag i betraktande i mina förutsägelser.

Industrin kan ge dåligt av helt inhemska orsaker

Spåmännen var i stort sett av samma åsikt när det gällde industrins slutresultat detta år, Korpinen trodde dock att produktionsminskningen kunde bl minst fem procent medan de övriga höll sig till ett par tre procent. Korta arbetsveckor, produktionsstopp, tvångspermitteringar . .. — Botten är ännu inte nådd, sade Hendunen.

På plussidan för nästa år låg endast Heikki Hämäläinen och Gösta Mickwitz, medan de andra stampade på noll eller under noll för industriproduktionens del. Exporten hinner inte komma igång. Lagerbufferten finns i vägen, dels köparnas egna lager, dels producenternas.

Mickwitz: — Frågan är: kan vi inansiera en lika stor produktion i Ortsättningen?

Spåmännen ansåg att de i själva verket hade varit ganska optimistiska. Det kan gå mycket sämre om kreditsituationen fortsätter att vara ytterst stram. Då töms agren utan att ny produktion komme i gång.

Korpinen var bister: — Också om avverkningen nu finansieras så kan där bli en 30—40 procents inskränkning.

Sparbanksförbundet

Byggandet stupar knall och fall o inte finansieringen ordnas. Jag uteslutar inte ett minus i industrins produktionsvolym på åtskilliga procent nästa år — av helt inhemska orsaker.

Finlands Banks politik hänger ihop med utbudet på likvida medel. Man gled alltså vidare till frågan om sparandet.

Arbetslöshet ökar spararidet

Om man jämför sparandet med inflationen, så förutspådde alla en reell ökning av sparandet. Unto Luukko från Sparbanksförbundet var den största optimisten. Vad talar för större sparsamhet? Jo, fruktan för arbetslöshet får folk att hålla pengar på banken. Och om exportinkomsterna inte placeras blir de liggande kvar på checkräkning — sådant har hänt tidigare under inflationstider. Men åtskilligt talar också emot en

Vänd!

Mercators inde +) Alla möjligheter finns för att årsnivån för Inflationstakten sjunker till 10 procent.

uppgifter som just vid prognosägonhblie- Harry Heikkt Pekka | Gösta ä . tal - 2 ng danne detembor 1875 “esp 1976. = Hendunen Hämäläinen ” a Korpinen NN Mickwitz 1975 1976 1976 1975 1976 1975 1976 1. Bruttonationalprodukt (BNP) - —0+1 0,5 1,5 0 ) 0 0 —2 +1 volymökning ?/o 2. Inflatlonsprocent från dec till dec (konsumentens prisindex 17,8 med reservation 10”) 17,4 17,0 18 7 eller 17 17 10 17 12 1972 = 100) 3. Arbetslöshet “/o 2,2 3 2,1 2,4 2,2 3,2 2,1 3,0 2,3 3,0 4. Löntagarnas realinkomst- 2 ökning (Inklusive semester- 4,5 1 4,6 1,0 3 2 4 [o) 3 ersättning och löneglidning) 5. Industrins produktions- —8 0 2 +2,0 —5 0 2 —2 —8 ”ökning ?/o 6. Inlåning (nominell) +/— “/o +20 +18,4 +15,9 +19 +12 +18,5 +16 +15 +11 7. Industrins investerings- +15 | —5 +11,0 — 100 +13 — 10 +15 —5 +4 45 volym +/—8. Färdigställda bostäder 65 000 55 000 64 000 53 000 64 000 55 000 64 000 53 000 68 000 55 000 9. Bytesbalansens underskott 8 3-4 8.2 5,8 8,5 3 8,5 45 8 5 mrd mark - - -3 -10 -2 -3 3 —3 — importvolymen +/— “/o -2 —5 3 2 - exportvolymen +/—-/0 - 20 +12 -16 oo o+1N1 — 22 +7 -18 +15 -— 20 +7 10. Lantbruksproduktionen +/— /o -38 - 2,0 0,0 -4 -1 —5 +1 —3 10

FORUM 20 « 7 ökning. Om inkomsterna från skogen . minskar så mycket som de ser ut att göra, blir det inte mycket sparat. En kraftig inflation lägger alltid krokben för spararna. Hämäläinen försvarade sin optimism med att om kreditmarknaden är så stram att man inte ens får lån till böstäder, så blir det ett visst tvångssparande. Han medgav dock att detta närmast gäller marginalgrupper. Men om priserna stiger är man tvungen at spara också för ”normala” kapitalkonsumtionsvaror, sade han.

Korpinen hävdade bestämt att både ETLAs och Sparbanksförbundets sparprognoser var för höga. Både han och Mickwitz ansåg det inte uteslutet att inlåningen reellt går nedåt nästa år.

Vad får löntagarna i fickan?

Vad får löntagarna i fickan nästa år?

Blir det en reell ökning eller äter inflationen upp alltihop?

Hur kom det sig att alla var a den åsikten att det trots allt vore möjligt att uppnå en realinkomstökning? Mickwitz: — Om industrins investeringsverksamhet minskar så kan de i stället betala löner. Därför en ökning — trots att produktionen utvecklas oförmånligt. Korpinen: — Under lågkonjunktur stiger alltid lönernas relativa andel, tvärtom under högkonjunktur. Löneutvecklingen är stadigare än kapitalinkomsterna som ju kan svänga kraftigt. Det blir dock e . klar försvagning av lönernas real ökning.

Investering kontra spadgrävning

När det gällde industrins investeringar skiljde sig prognoserna mycket — men det är också en marginalsiffra. Mickwitz medgav att han här var i det närmast - helt lekman, han var också den mest “pessimistiska. Detta år har ännu det -industriella byggandet ökat — bar tillståndens antal har sjunkit. Finansministeriets Hendunen påpekade att om det ännu kommer restriktioner så kan inskränkningarna bli betydande, och minus femton procent är en fullt möjlig siffra. Också Korpinen ansåg att om prognoserna slår slint så gör de det i riktning nedåt.

Industriförbundets höstenkät stöder tendensen. Men Hämäläinen påminde om att större företag numera planerar mera omfattande projekt över en längre period, t o m över konjunkturcykeln, och det här har en stabiliserande effekt.

Men Mickwitz var rädd för att uppskjutna projekt rent psykologisk kan få en kumulativ effekt. ”Om v går så långt att investeringarna sjunker i botten så minskar också inkomstbildningen och då är vi i farozonen.” Den offentliga sektorn, staten och kommunerna, följer nu en budgetpolitik som går ut på minskade investeringar. Men arbetslöshet hotar. Vilken linje väljer staten då: investeringar eller spadgrävning > Det ironiska är att au skulle det lön sig att förverkliga investeringsplanerna. Nu är det billigt att bygga — o man har pengar.

— På längre sikt är industrins förväntningar optimistiska, sade Korpinen, åtminstone inom träförädlingen. Råvirkestillgången är naturligtvis ett problem men prisnivån på papper är nu sådan att om man kan komma upp till fullt kapacitetsutnyttjande så är det lönsarnt. Det förefaller att råda en kronisk efterfrågan på papper, som ytterligare kan slå ut i prisjusteringar.

Olika åsikt om arbetslösheten

Sämre blir det däremot när det gäller arbetslösheten, det var alla överens om. Men prognossiffrorna varierade kraftigt från 2,1 till 3 procent.

Hämäläinen: — Säsongvariationerna kan vara stora. I februari, mars, april ka vi närma oss 4 procent. Hur avverkningarna kommer i gång i början av året har stor betydelse. Om starten blir svag, kan arbetslöshetssiffrorna för hela året påverkas.

Korpinen: — Skogsägarna har vant sig vid de goda åren och låter nu hel enkelt bli att sälja. De förstår inte att exportpriserna sjunkit så lågt att rotpriserna borde justeras nedåt cirk 30 procent. Därför är det nu svårt att komma över virke.

En annan orsak till att avverkningarna framskjutits är finansieringssvårigheterna. Därför kan avverkningen väntas öka kraftigt i februari-mars.

Lite beror det också på en så irrationell faktor som vädret. Får lantbrukarna god skörd, så behöver de inte sälja så mycket skog.

Finansministeriet hade lucka för lantbruksproduktionen, men Hendunen ”hade en känsla av” att det kan gå på plus, främst för att mjölkproduktionen ökar.

Hur stort underskott tål vi?

Alla väntade minskad import detta år. Som naturligt är: om industriproduktionen är svag så minskar importbehovet av råvaror och halvfabrikat. För 1976 var variationerna lite större. Hu påverkar detta bytesbalansen? Finansministeriet räknar med en förbättring, men Hendunen sade ifrån att ett faromoment är prognosen för exportvolymen.

”— Får jag kasta fram en fråga, undrade

Mickwitz. Är det realistiskt möjligt att sköta så här stora underskott i bytesbalansen?

Hämäläinen sekunderade med att chefen för Finlands Bank i våras sade att vi inte kunde låta underskottet växa över 5 miljarder mark. ”Men nu har vi finansierat nästån det dubbla.” Korpinen: — Först när ett land är skuldsatt så upp över öronen att kreditförtroendet blir skamfilat, kommer en sådan här fråga upp. Varför skulle inte Finland få lån på de internationella lånemarknaderna när andra länder får? Internationellt sett är Finland ett litet land och beloppen obetydliga i förhållande till de totala penningströmmarna.

— Men ändå, envisades Mickwitz, förutsätter läget fortsatt kapitalimport. Om vi inte får en så stark ökning av exportintäkterna att underskottet kan finansieras och då importerar kapita — verkar detta inflatoriskt? Hämäläinen: — Det beror helt på det utländska kapitalets pris i förhållande till det inhemska kapitalet. Om det är högt inverkar det på den allmänna prisnivån.

Mickwitz jämförde det finländska folkhushållet med ett företag. ”Stiger låneräntan för högt är man tvungen att skära ned på krediterna. Men om den internationella låneräntan är negativ (vilket innebär att den internationella inflationen är kraftigare än låneräntan) så lönar det sig att skuldsätta sig.

I synnerhet som man inte behöver räkna med internationella skatter . . .

Då man inom TTT bedömde bytesbalansens utveckling nästa år utgick man ifrån att Finlands Bank fortsätter sin strama penningpolitik, också visavi importen av kapital.

Cirkeln slöt sig i diskussionen och man närmade sig den sista siffran: inflationsprocenten. Det finns inte längre så många ”outlösta” inflationspådrivande faktorer, konstaterade den församlade expertisen.

— Vi har gjort den reservationen, sade Korpinen, att man i de kommande löneförhandlingarna faktiskt eftersträvar en stabilisering.

Också finansministeriet lade här in en stark reservation. ”Det finns goda förutsättningar för nedgång i inflationstakten”.

Korpinen: — Det är inte fråga enbart om löneprocenter, utan också om mycket

Forts på sid. 24