Vinna eller försvinna
av Nicholas Anderson Forum 2015-10, sida 12-13, 26.11.2015
Skulle du lämna tryggheten i att jobba som skapande chef för en stor matindustri i Finland för att flytta till Italien, köpa ett gammalt stenhus med en liten vingård, utan att ha hyfsade kunskaper vare sig i italienska eller om vinodling?
[caption id=“attachment_7419” align=“alignright” width=“220”]
Före detta ruin. Det tog flera år att omvandla det nedgångna stenhuset i Italien till ett ombonat hem.[/caption]
Skulle du satsa en avsevärd del av dina besparingar för att producera vin som utlänning i Piedmont, denna djupt stolta och nationalistiska region? Inte ens de som bor där, jordägarna som är grannar, ville köpa den här odlingslotten, den var för liten för att ge bra avkastning, och huset skulle kräva dyra reparationer … och vad vet väl utlänningar om Barolo- och Barbera-viner?
Vinimportörerna som blev vinodlare. Det är i huvuddrag historien om Riikka och Jyrki Sukula. De hade via sitt vinimportbolag i Finland en del erfarenhet av att avsmaka och sälja italienska viner, men att köpa en vingård och odla eget vin i Piedmont är en helt annan sak.
Bara det att köpa egendomen för tio år sedan tog två år, och priset för några hektar mark var en miljon euro. Men de höll fast vid sin plan, och köpte marken och det gamla stenhuset av ett äldre par, som ville leva sina återstående år i grannbyn Serralunga. Huset måste saneras och byggas om. Det tog en hel del tid och var ingen billig satsning! Samtidigt måste Riikka lära sig italienska och klara examen efter en obligatorisk treårig vinframställningskurs.
Osannolik berättelse. Vingården var avpassad för odling av 1,7 hektar Barolo-druvor och 0,3 hektar Barbera-druvor. Detta fastställs i lokala bestämmelser baserade på vingårdens exakta läge och hur högt belägen odlingsmarken är. De hade turen att hitta bra partners som kunde ansvara för den kontinuerliga skötseln av vingården och tillverkningen av vinet. De hade helt enkelt inte de erforderliga kunskaperna eller utrustningen för detta då de startade. Det var en klok lösning, mot bakgrunden av att regionen noga slår vakt om vinernas kvalitet och kvantitet.
Berättelsen blir i dethär skedet nästan osannolik. Investeringen är gigantisk för en liten odlingslott och ett nedgånget hus. Hur kan två utlänningar från Finland rimligen lyckas?
Även de lokala odlarna ansåg detta i bästa fall vara ett riskabelt tilltag, eftersom de tidigare ägarna bara sålt druvskörden till andra vinproducenter. Det finländska paret ville använda druvorna till att själva framställa vin av hög kvalitet – utan någon tidigare erfarenhet av detta.
Exportvara. I dag säljer de avsevärda volymer vin till Norge, Italien, USA, Finland, Frankrike, Schweiz och Australien, och mindre volymer till andra länder. Också människorna i trakten har imponerats av deras framgång och är nöjda över att ha en målinriktad familj i sin krets. De har ett positivt kassaflöde och ännu ett säkert familjeföretag som blomstrar.
Framgången har nåtts genom hårt arbete och tålamod samt med en liten smula god tur. Det är typiskt att de bara tittade på en enda vingård innan de beslöt sig för att försöka köpa den, och slutligen lyckades med detta.
Jag har förstått att markvärdet på vinodlingar i Italien i det närmaste har fördubblats på tio år …
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Nicholas Anderson text
Riikka Sukula foto