Weinmann ser på Amerika, Europa och världen
av Ragnhild Artimo Forum 1990-02, sida 06-09, 08.02.1990
Taggar: Personer: John G. Weinmann
Text: Ragnhild Artimo Foto: Hannes Victorzon mbassadör Weinmann, hur ser Ni A;: Amerika idag? Hur kan USA tackla problemen på hemmaplan, såsom det stora antalet hemlösa och narkotikaproblemet? Vart är Amerika på väg? Och hur ser Ni på Amerikas roll i världen — Vart är Amerika på väg? Det är en fråga som intensivt debatteras i dagspressen inför ett nytt decennium — och ett nytt årtusende. Jag tror de flesta amerikaner är oroliga över landets ekonomi. Vi har ett påfallande fritt land: frihet att lyckas, och frihet att misslyckas. Det ställer uttryckligen individen inför stora utmaningar. Vi är inte fullkomliga. Men amerikanerna har som ett nationellt särdrag strävan att göra väl ifrån sig.
— Filantropit ex är nästan en businessi USA, att samla pengar för olika välgörenhetsprojekt, att hjälpa hjälpbehövande och nödställda. Men det som får rubriker i pressen är de hemlösa på gatorna i Washington och New York. Det är naturligtvis synd om dessa människor. Men en hel del av dem vill inte bli hjälpta. Och — vi har frihet att sova på gatorna. I många samhällen är det inte tillåtet, utan hemlösa sätts i fängelse eller på mentala institutioner. Den amerikanska frihetsfilosofin — att tillåta alla att göra vad de själva vill — går ibland till överdrift.
— Men i grunden är vad de flesta amerikaner vill ha ett eget hem, bra utbildning för sina barn, och chansen att nå framgång genom egen talang och egna ansträngningar. Och de har frihet att uppnå detta. Det är min övertygelse att ett barn i Amerika so jobbar hårt och är litet fiffigare än sin amrater kan uppnå framgång i livet. Det finns inga strukturella yttre hinder för den ambitiösa att uppnå sin ulla potential. När man ser på exempelvis Forbes lista över de 400 rikaste människorna i USA ingår naturligtvis en massa som har ärvt sin förmögenhet, men också en mycket stor kvot som startat med tomma händer och nålt framgång genom eget arbete. På hur många ställen i världen är det möjligt idag? Amerika är fortfarande möjligheternas land. Den som bygger än bättre råttfälla — en sliten kliché — har frihet att lyckas eller, som jag sa tidigare, frihet att misslyckas. Och vi läser oftare om de kolossala framgångarna än om misslyckandena.
— Vi är inte perfekta, men kanske vi varit lyckliga nog att — som finländarna — uppnå mera som nation tack vare enskilda individers ansträngningar än många andra nationer i histori Weinmann ser på Amerika, Europ och världen
John G. Weinmann, USA:s ambassadör i Finland sedan novemher, har tagit emot sitt uppdrag i en historiskt dramatisk timme. Exotiska Finland, enligt klichédefinitionen ”mellan öst och väst”, är en intressant utsiktsplats — men intressant också som verksamhetsmiljö, säger Weinmann.
2/1990 FORUN en. Jag är stolt över Amerika. Amerikanerna har en kan-klara-det-attityd.
Om det finns ett problem, går det at lösa.
— Orm näringslivet vill jag säga att det är min uppfattning att effektiva och kreativa företag kommer att överleva. Ett problem i ekonomin sammanhänger med den mänskliga naturen: i välskyddade förhållanden blir man lat. i skydd av monopol arbetar man inte så hårt. Till en viss punkt kan emellertid storlek betyda effektivitet, inte minst kostnadseffektivitet. A ena sidan har vi haft fenomenet med megaföretag som klappat ihop, å andra sidan trenden bland de nya små ”hjärnföretagen” att slå samman sina resurser för att exempelvis ha råd att anställa toppmanagers. Olika faktorer ger businessframgångar under olika perioder av ett företags utveckling. Ibland är det opportunt att ha en rund käpp för ett runt hål. men nångång händer det att en kantig käpp är ett bättre framgångskoncept. Världen är inte en enkel. prediktabel verksamhetsmiljö.
Ni har tagit emot Ert uppdrag vid en historiskt dramatisk tidpunkt. Hur ser Ni på omvälvningarna i Östeuropa de senaste månaderna och veckorna? Vad tror Ni att kommer att hända i de baltiska länderna, och i Sovjetunionen i stort — Jag tror att ingen kan tippa utvecklingen i öst för de närmaste månaderna — liksom ingen kunde förutse de snabba och genomgripande omvälvningar som redan skett. Det är remarkabelt att det förekommit så Iitet våldsamheter i relation till mängden förändringar -— med undantag av de sorgliga händelserna i Rumänien. Det är i historiskt perspektiv häpnadsväckande att miljoner människor bytt ut sina ledare och regeringar på fredlig väg! Vad vi hoppas — och jag talar nu som Förenta Staternas representant — är att förändringarna fortsätter på ett fredligt och stabilt sätt: då finns det hopp om att dessa folks levnadsstandard skall förbättras. Vi hoppas naturligtvis på en sådan utveckling och har understött en demokratisk och fredlig utveckling överallt i världen, inte bara i Östeuropa.
Jag vill gärna upprepa en del av frågan: vad tror Ni kommer att hända i Sovjetunionen — Jag var i Moskva över veckoslutet. mitt första besök där. och jag hade inte tillfälle att tala med så många ryssar. Egentligen såg jag bara Moskva. Det är svårt att säga… Vad jag vet baserar sig huvudsakligen på vad jag läser om förändringarna i Sovjet, och jag kan bara hoppas att förändringarna där kommer att ske på fredlig väg.
— Jag var häpen då jag fick veta — och man lär sig ju nytt varje dag —
FORUN, 2/199 hur stor den etniska ryska befolkningen är. Jag hade ingen aning om att den utgör över hälften av hela befolkningen på 280 miljoner. Ännu större om man inkluderar vitryssarna. Och att befolkningen på många av de områden som nu haft stora problem numerärt inte är särskilt stor. Exempelvis en miljon ester, om jag minns rätt, och det förvånade mig. Då vi läser i tidningarna om de etniska motsättningarna i de baltiska länderna och de kaukasiska områdena är det bra att komma ihåg att dessa områdens befolkning inte är så stor jämfört med den stora ryska befolkningen. Dett “Vad vi hoppas för Östeuropa är att förändringarna fortsätter på ett fredligt oc stabilt sätt.”
Fota: Hans Pau har säkert betydelse — de små grupperna kommer att fortsätta att visa in nerligt stor publicitet i relation till vad som händer i Sovjet som helhet och i de ryska områdena. Om den ryska befolkningen hör man verkligen int särskilt mycket. Innebörden av detta kan jag inte tolka.
Om vi ser på Västeuropa, vilken är Er uppfattning om EG, EFTA och Norden? Tror Ni att de kommer att sammansmälta till en veritabel europeisk sfär och kommer de på sikt att berikas med de sk små SEV-länderna — Handelsrelationerna mellan EG och EFTA är så intensiva att de måste följas upp av intensifierade antingen gruppvisa eller bilaterala relationer. Vilka politiska effekter det får tror jag ingen idag kan förutspå. Det är intressant, att man vid sidan av intensifierade handelsrelationer mellan EG och EFTA, och strävanden att skapa en europeisk ekonomisk sfär, kan notera ett enormt intresse för nationalism. Dessa parallelltrender företer vissa potentiella motsättningar. Man kan inte ha alla dessa handelsaktiviteter utan att det har politiska implikationer. Gemensam valuta är ett exempel på denna dimension.
Kommer ett framtida Europa att vara ett förenat Europa som sträcker sig från Atlanten till Ural — Åtminstone kommer ekonomisk och annan samverkan och växelverkan att vara intensiv — om inte världen exploderar i en storkris. En utgångspunkt är ju att livliga handelsrelationer är något alla parter vinner på. Modellerna för dessa kan variera under olika perioder, men jag skulle tro att trenden blir mot allt större ekonomisk och kommunikationsintegration.
— Den teknologiska utvecklingen är explosiv och avancerar troligen långt snabbare än social växelverkan. Frågan är nu: är vi kapabla att hantera den teknologi som står till buds? Vi måste lära oss att handskas med tekniken. Men kommunikationsteknologin som medger ögonblicklig kommunikation — instantaneous communication — är ny i världen. Det är lockande att göra jämförelser mellan franska revoIutionen och vad som händer i Europa idag. 1789 fanns det inga telefoner. kopiatorer eller faxmaskiner, inte telefoner. tv eller radio. Ingen avancerad kommunikationsteknik fanns heller tillgänglig under den mellaneuropeiska liberala revolutionen 1848 — eller den ryska revolutionen 1905. E1ler ens 1917. Tryckpressarna var extremt aktiva under hela 1800-talet och början av 1900-talet — men kommunikationstekniken var inte tillnärmelsevis vad vi har idag. Och om man skall tro kommentatorerna är kommunikationstekniken det som störtade Ceaucescu: tv-sändningen som visade de buande massorna framför presidentpalatset — ditkommenderade att demonstrera sitt stöd för diktatorn. Ar vän ””USA tror på fri handel utan inskränkande handelshinder. Det är en policy vi vill värna om, inte minst gällande iordbrukssektorn — och andligt kapital. betarna hade getts order att infinna sig till detta massmöte, men några de bakre leden började bua och inom ett ögonblick buade hela församlingen på tjugotusen. Effekten av en villrådig Ceausescu i direktsändningen antas ha varit den psykologiska faktor som utlöste händelserna. Människorna såg att de tillsammans kunde åstadkomma något — förändringar. Sändningen avbröts, men skadan var redan skedd. Kommunikationsforskare kommer att ägna mycken tid åt att analysera sambandet mellan etermedia, direkt kommunikation och händelserna i ÖsteuTopa. Kommunikationstekniken har en oerhörd kraft, och jag hoppas att verkningarna skall vara positiva — att människor uppmuntras att själva göra något för att förbättra sin situaiton.
Anser Ni att alltjämt-supermakterna — USA och Sovjet — borde slå ihop sina resurser för att parera hotet från Fjärran Östern och Stillahavsregionen där de nya ekonomierna nu föds — Med ”hot” antar jag att här avses ekonomiskt hot? Och på frågan om supermakterna borde slå sig samman skulle jag vilja säga att varje land har sitt eget sätt att skydda sin lokala industri, antingen av försvars- eller kulturella orsaker. Men ju intensivare vi kommunicerar, dess mer blir världen steg för steg en enda global marknad. Att folk köper japanska bilar beror inte på att de tycker så mycket om Japan, utan på att japanska bilar är av så hög kvalitet och så prisbilliga. Det här tvingar alla andra biltillverkare världen att höja den egna effektiviteten.
Hur snart tror Ni att den ekonomiska och teknologiska huvudaxeln förskjuts från ”Euro-Amerika” till Stillahavsregionen — Det är svårt att säga. Ett intressant drag i denna konstellation är att japanska företag — och t o m sydkoreanska företag — idag utlokaliserar en del av sin produktion till andra delar av Pacific Rim där de hittar billigare arbetskraft än i det egna landet! Vi får hoppas att nationerna i Fjärran Östern kommer att behöva våra produkter — och när jag säger ”våra menar jag amerikanska produkter. EG-produkter, finska produkter — tänk bara på de potentiella marknaderna enbart i Kina. Kanske joint ventures är porten in på dessa marknader. Vi har en hel del att erbjuda — och där finns en otrolig potential köpare.
På tal om joint ventures, tror Ni Finland och USA kan finna en samarbetssektor genom den know-how Finland har då det gäller affärer med Sovjetunionen — en marknad som säkert potentiellt intresserar USA — Det är en ganska naturlig utveckling som ju redan börjat. Förrän jag kom till Helsingfors kom hit en stor amerikansk affärsmannadelegation på väg till Moskva för att träffa finska kolleger och utbyta erfarenheter om joint ventures, som finska företag har omfattande erfarenhet av och sakkunskap om. Finlands roll på denna speciella sektor är långt centralare än bara som konsult — de finska företagen skulle självfallet vara aktiva partners i en sådan konstellation. Naturligtvis bygger allt samarbete på att alla parter i affären har något att vinna på den.
Som ambassadör till Finland, vilka anser Ni vara Era viktigaste utmaningar — Mitt primära mål just nu är att lära mig så mycket som möjligt om mitt stationeringsland och träffa så många människor som möjligt från så många områden som möjligt. Jag bekantade mig nyligen med Åbo under ledning av stadens borgmästare, som var ung och entusiastisk och mycket stolt över sin stad, och informerade mig om stadens plus och svårigheter på ett egentligen mycket amerikanskt sätt… med en samhällelig stolthet som vi kallar boosterism. Jag har träffat högskolefolk, affärsmän, administrationsfolk. Mitt jobb precis nu gå “Hela världen håller på att integreras till en enda marknadsplats. En faktor är transport- och kommunikations tekniken. Världen krymper.”
Foto: AN-PRES 2/1990 FSRU id Artim ut på att lära känna Finland möjligast väl. Och naturligtvis hoppas jag kunna slå ett slag för business i båda riktningarna.
På vilka sektorer hoppas Ni att växelverkan mellan våra länder skall kunna aktiveras och intensifieras — Just nu förefaller det mig som om finska företag skulle investera massivt i USA. Och vi är ju öppna för utländska investeringar. Jag hoppas
An: “Jag hoppas kunna slå ett slag för business i båda riktningarna. kunna göra en insats på en sektor som redan är relativt aktiv, nämligen studentutbytet länderna emellan. Det är en mycket fruktbar sektor för kunskapsväxelverkan.
Vilken betydelse har diplomatin i en värld med allt snabbare och mer dramatiska förändringar — exempelvis den europeiska arenan just nu — Diplomater är utbildade att fungera som olja i framstegens kugghjul… Det finns situationer där diplomatin kan ge länder och statsmän en chans att distansera problem och förhandla utan att spela sig in i en återvändsgränd där de nödgas säga och göra saker som är oåterkalleliga. Jag tror att rollerna för och aktivitetsintensiteten inom alla samarbetsorgan och -processer inom EG, EFTA. EES. nedrustningskonferenserna — alla dessa etablerade strukturer — kommer att förändras. Det debatteras
FÖRUN, 2/199 franska och spanska.
JOHN G. WEINMANN
USA -ambassadören John G. Weinmann är född i Louisiana, New Orleans, Han är jurist till professionen och kar lett familjebolaget Waverly Enterprises, verksamt inom oljebranschen. Han har också verkat som generalkommissionär vid världsexpon i Louisiana, som USA:s chefsdelegat i Paris vid byrån för internationella utställningar, och som medlem i ekonomiska kommittén för Bushs valkampanj. Ambassadör Weinmann klarar sig hyfsat på finska efter intensiva studier före hitkomsten, och talar dessuto en hel del t ex om NA TOSs roll i framtiden; NATOs verksamhet har såväl en diplomatisk som rent militär profil. En fråga som diskuteras är NATOs roll i en fredlig och stabil utveckling i Europa. NATO, liksom Europarådet och exempelvis Nordiska Rådet är potentiella verktyg för kommunikation av diplomatisk karaktär. James Baker har i flera sammanhang framhållit att dessa organ med problemlösning som mandat borde utnyttjas för kommunikation om många vitala frågor som exempelvis miljöproblem av multinationell karaktär. En iakttagelse är att då människor sammankomnmer till möten diskuterar de också annat än agendaämnen. och det är inte ovanligt att de viktigaste och mest resultatrika diskussionerna äger rum utanför och efter det egentliga konferensprogrammet. Idag är resandet enklare och kommunikationen effektivare än förr, och diplomatin är ett sätt att aktivera metoder att lösa problem som verkligen är gemensamma problem. Man kan se på världen i makroperspektiv, men ofta initieras problemlösningar av en person som börjar oroa sig för vad som händer s a s på hans egen bakgård. Om diplomatin kan bidra till
EE ””En fråga som diskuteras är NATOSs roll då det gäller en fredlig utveckling i Europa.”
A att lösa stora problem så att den enskilda människan känner sig tillfreds med lösningen, har diplomatin varit framgångsrik. Från makro till mikro — för att använda modeord — är nyckeln till reella problemlösningar.
Det här är Er första mission som ambassadör — Javisst, men inte min första konfrontation med den diplomatiska världen. Jag var USA:s Commissioner
General för världsexpon i Louisiana och har verkat som USA:s chefsdelegat i Paris vid byrån för internationella utställningar.
Forums läsare vill gärna höra om Era intryck av vårt land — och av finländarna! Vad väntade Ni Er — och vad fann Ni — Framför allt vill jag understryka att min hustru och jag är förtjusta. Vi tycker om finländarna, och vi är förtjusta i Finland — trots att finländarna ursäktar sig för klimatet här… Vi finner vädret stimulerande och intressant. för det avviker ju från vad vi har hemma. Jag tror de flesta bildade amerikaner vet någonting om Finland, om dess geografiska läge, vet något om landets historia, vet att landet är en demokrati och att ni som enda land betalade era skulder… Går man till historiska detaljer tror jag ju inte att finländarna heller är så insatta i tillblivelsen av vårt statsskick och grundlag! Och som sagt, jag håller på och lär mig allt jag kan om Finland av idag.
um: FL fn ”” Jag är stolt över Ameri ka.” ÅoAAEEE ER 9
