”What goes up, must come down”, eller...?
av Max Arhippainen Forum 1998-03, sida 08, 26.03.1998
BH konjunktur e pul “What goes up, must come down”, eller…?
DEN EKONOMISKA TILLVÄXTEN I FINLAND 1997 VAR STÖRRE ÄN NÅGON KUNNAT ANA. TILLVÄXTEN FORTSÄTTER, MEN INTE LIKA STARK.
å de första nationalräkenskap erna för senaste år publi cerades togs den finländsk ekonomistkåren på sängen. Den ekonomiska tillväxten år 1997 visade sig ha varit hela 5,9 procent, mer än vare sig myndigheterna, de ekonomiska forskningsinstituten eller bankernas ekonomister väntat sig. Näst Irland verkar tillväxten ha varit snabbast i EU.
Felbedömningen berodde på att exporten ökade mycket mera än väntat. Dess volym steg med 13,5 procent. Den inhemska efterfrågan var däremot något lägre än flertalet prognoser antog.
KAN TILLVÄXTEN FORTSÄTTA? Finland har haft en ovanligt lång och utdragen tillväxtperiod. Förutom ett litet uppehåll 1995 har ekonomin stadigt växt sedan medlet av 1993. Man kan fråga sig hur länge det kan fortsätta. Det som går uppåt och uppåt brukar för eller senare vända sig neråt igen. Dessbättre finns det ännu hopp om fortsatt tillväxt, om än säkert inte så snabb som 1997.
Redan om produktionen i år hålls i medeltal på den nivå den var i slutet av senaste år skulle tillväxttakten vara nästan 3 procent på årsnivå. Denna s.k. arv-faktor beror på att ifall ekonomin växer stadigt under ett helt år, så är hela årets produktionsmedeltal lägre än den nivå produktionen uppnått i slutet av året. Därmed växer ekonomin på årsnivå året därpå även utan någon ’ny’ tillväxt under själva året. Jag tror inte det blir vid endast detta. Det finns mycket lite som tyder på en snar vändning nedåt.
EXPORTEN FORTSÄTTER VÄXA, MEN LÅNGSAMMARE. Tillväxten senaste år var alltså starkt exportdominerad. Redan kapacitetstaken i exportindustrierna gör motsvarande siffror som 1997 omöjliga i år och nästa år. Men förutsättningarna att upprätthålla en mer moderat tillväxt finns.
Händelserna i Asien ger naturligtvis anledning att uppställa ett frågetecken härvidlag. Detta särskilt som Finland i Jä & (okannisten är forsk kal va ndelshi skolan oci leka iska forskningsthstit 2 - = export är något mer exponerad mot Asien än andra europeiska ekonomiers. Men då industrins konkurrenskraft är rätt hyfsad, och då efterfrågan på andra exportmarknader förväntas vara stabilt ökande, tror jag att ett bortfall i Asien delvis kan kompenseras på annat håll. HEMMAMARKNADEN KAN HÅLLA TAKTEN. Hur ser det då ut på den inhemska marknaden? För vår ekonomis två största problem - arbetslösheten och den svaga statsekonomin - har den inhemska efterfrågan större direkt betydelse än exportvolymerna. Exportens stora andel av tillväxten förklarar delvis varför ingendera av dessa förbättrades så mycket man kanske kunde ha förväntat sig senaste år. Exporten är mindre arbetskraftsintensiv och ger mindre skatteintäkter än hemmamarknaden. Senaste år ökade den privata konsumtionen med 3,1 procent, vilket var mindre än prognosmakarna väntade sig. Det var också mindre än vad hushållens reella disponibla inkomster ökade, vilket betyder att sparkvoten oväntat steg. I år och nästa år kommer inkomstlösningarna och en fortsatt låg inflation att trygga en fortsatt ökning av den reella köpkraften. Hushållen skuldsättning är mycket låg och konsumenternas förväntningar är positiva. Den privata konsumtionsefterfrågan kan därmed åtminstone i år öka ungefär i samma takt som senaste år.
Investeringarna djupdök under krisen, men har de senaste tre åren ökat stadigt med ca 10 procent per år. Trots detta är Finlands investeringsnivå låg i förhållande till bruttonationalprodukten. Eftersom företagen samtidigt gör goda resultat och räntorna är låga finns det skälatt förvänta sig en fortsatt tillväxt.
Även om den offentliga verksamheten inte bidrar alls, tyder det mesta på att den totala inhemska efterfrågan kan fortsätta öka i samma takt detta år som senaste år. Också kombinerat med en långsammare exporttillväxt borde detta säkra en rätt god, ca 4 procents tillväxttakt i år.
1999 DÅ? Nästa år är svårare att förutspå. Med den information vi har idag vågar jag tro på en fortsatt, om än avmattad, tillväxt också då. Det är ändå bäst att slänga in en uppsättning brasklappar: Detta förutsätter att Asien krisen inte fördjupas så mycket att det på allvar hotar finansmarknaderna i väst, att EMU:s tredje skede förverkligas utan alltför mycket turbulens, och att riksdagsvalet våren 1999 och regeringsbildningen inte saboterar de offentliga finanserna. 9 Max Arhippainen
TRE SCENARIER FÖR FINLAND
Reelt BNP 1987-99, mrd mk per kvartal (1990 års priser 1 38 5917
Med tillväxten — | 1998: 396, 1999: 02 i krisens botten.
Årlig tilväxttak 1987 1990 1992
TT 1995 1997 1999
TOT OTTT
FORUM NR 3/98