Yakuzan har grepp om japanska företa

av Jon Thundqvist Forum 2008-02, sida 24-27, 28.02.2008

Taggar: Personer: Yakuza Teman: brottslighet

EI FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2008

VARLDEN: JAPAN

Yakuzan har grepp om japanska företag

H Organiserad brottslighet. Den japanska motsvarigheten till maffian, yakuzan, gör stora vinster på affärer i olika branscher. Metoderna kan vara antingen brutala eller sofistikerade, och vissa företag anlitar till och med yakuzan i stället för att inleda en rättsprocess.

JON THUNQVIST BH TOKYO

X Kvällsrusningen på Ueno station är tät och hetsig. Portföljbärarna jagar hemåt efter en dag i ekorrhjulet. Tomma, trötta blickar. Perrongkioskens tidningsställ lockar med verklighetsflykt. Det är bara bikiniflickorna på mangaalbumens framsidor som ler den här kvällen. Och så, förstås, Tanaka - min vän gangstern.

”Kom med, vi tar en taxi”, säger han.

Ansiktet är vänligt. Kostymen sitter snyggt. Diskretakritstreck. Mycket guld på fingrarna. Han heter något annat, men villkoren för att han ska träffa mig är benhårda. Inga namn, inga ansikten.

I taxins baksäte väntar en man som vi kan kalla för Nakamura. Han har precis muckat efter tolv år i fängelse. Han är torped i ett av Japans största gangstersyndikat.

En vårkväll 1995 gick han in på e > YAKUZA ‘akuzaé

Japan.Den med ritual anna nurajtraditione rultranationalis port- och n orn, samt til stilution, narkotik

Kella Nat. bar, sköt ned två personer, slängde pistolen på golvet och gick därifrån. Förföljaren som tog upp jakten högg han ned med ett kort svärd. Nästa dag anmälde han sig hos polisen.

”När jag släpptes i förra veckan var det en kommitté på fyra personer som mötte mig. Vi åkte till min oyabuns (gudfader) hus och hade en stor fest. Jag fick ett kuvert med 40 miljoner yen (drygt 250 000 euro). Det känns bra att vara ute igen”, säger Nakamura.

Med en hastig inbromsning stannar vi vid en yakitorirestaurang. En snabb blick över axeln, sedan uppför en smal trappa till det som visar sig vara festvåningen.

Vore det inte för platsen, klockslaget, de bulliga kavajerna och avsaknaden av visitkort kunde det vara vilket japanskt affärsmöte som helst.

Anledningen till att vi överhuvudtaget möts är klassisk japansk nema-washi — en kollega till en vän känner någon som kanske har en kontakt, och så vidare. Inga utfästelser görs, men en boll sätts i rullning och tjänster och gentjänster cashas inifleraled.

Utländsk maffia konkurrerar. De senaste åren har varit tuffa för yakuzan. Konsolidering, uppköp och samgåenden har stått på agendan. Även om det knäckts ett och annat revben iprocessen så har yakuzan klarat omställningen bra. Rent av mycket bra, enligt vissa bedömare.

RAISUKE MIYAWAKI, pensionerad maffiasnut, menar att yakuzan slimmat, effektiviserat och tagit nya positioner inför det som komma skall. Inbrytningar från de kinesiska triaderna och rysk och koreansk maf fia har ställt nya krav på de japanska syndikaten.

”Det är mer våld nu”, säger Tanaka. ”Men vi har börjat samarbeta med andra japanska gäng för att hindra utlänningarna från att ta över”

Tokyo är numera en avreglerad krigszon där internationella maffiaorganisationer i sann globaliseringsanda kämpar om marknadsandelar inom prostitution, pornografi, trafficking, vapen, droger, beskydd och hasardspel.

Strikt hierarki. Exakta siffror över yakuzaekonomin är omöjliga att få tag i, men experter brukar räkna med att den svarta ekonomin, till vilken yakuzan givetvis räknas, omsätter mellan 5 och 10 procent av den Japans totala ekonomi vilket i så fall skulle innebära motsvarande 200300 miljarder euro per år.

Det är gamla strukturer som fortfarande härskar i yakuzan. I varje familj regererar en oyabun (gudfader) med i stort sett oinskränkt makt. Under sig har han rådgivare i fallande rang och under de kommer fotfolket. Sådana som gör det dagliga grovgörat, som Tanaka och Nakamura.

Yakuzan är inte sämre än andrajapanska storföretag när det gäller att ta hand om de nyanställda. Lärlingarna får lön från dag ett och så länge man sköter sig får man inte sparken. Det finns andra sätt att straffa dem som klantar sig.

Tanaka håller upp vänsterhanden. Yttersta leden på lillfingret saknas.

”Jag misslyckades när jag skulle kassera in en skuld. Killen smet. För att visabossenattjaginsåg mitt misstag togjag en kniv och skar av fingertoppen. Hemma vid köksbordet. Det blödde hur mycket som helst. Se TYDLIG SIGNAL.

I Japan är det nästan enbart medlemmar i yakuzan som tatuerar sig synligt. De flesta japaner vet därför atttatueringar ofta hör ihop med kriminalitet.

dan gick jag till doktorn. Han sydde och ställde inga frågor. Fingertoppen lämnade jag över till min boss”

Nu lever Tanaka med sambo och en tvåårig soniett alldeles vanligt lägenhetskomplexi en förort till Tokyo. Om grannarna frågar säger han att han sysslar med affärer. Han deklarerar som egenföretagare och tar bara upp det allra nödvändigaste i deklarationen.

Med stympat lillfinger och irezumi — helkroppstatuering - är det högst osannolikt att Tanaka skulle kunna få ett riktigt jobb, ens om han försökte. Har man en gång valt att bli yakuza har man också valt att stå utanför det vanliga samhället.

Tatueringen är en markör som inte kan missförstås. I Japan är det nästan bara yakuza som tatuerar sig. På samma gång signalerar det manlighet och yrkestillhörighet.

JONTHUNQVIST

EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 200 ”Poängen är att hitta den ömma punkten i en potentiell transaktion och sedan gå in med full kraft.”

Tokyoavdelningen av det stora syndikatet har ungefär 300 medlemmar. Var och en betalar 200 000 yen (drygt 1200 euro) i månaden till ledningen. Allt som de drar in därutöver får de behålla själva.

”Vi behövs. Vi gör sådant som vanliga människor inte vill befatta sig med. Vi ser till att hålla ordning på gatorna så att folk kan känna sig säkra”, säger Nakamura.

Det må låta hedervärt att ”hålla patrasket kort) men när det gäller yakuzan måste man fråga sig vem som egentligen skyddar vem, och mot vad.

”Vi söker upp nyetablerade restauranger och affärer och säger åt

TECKEN PÅ

LOJALITET.

Många Yakuzamedlemmar som misslyckats med ett uppdrag väljer att kapa ett finger, och slipper därmed att straffas.

dem att betala för beskydd”, berättar Tanaka.

”Den här yakitorirestaurangen betalar 10 000 yen (drygt 60 euro) per månad. Om någon inte vill betala åker vi dit och trakasserar kunderna. Hjälper inte det slår vi sönder restaurangen”

Få företag säger nej, Hot om våld går hemi Japan. Enligt Nakamura är det få näringsidkare som vågar säga nej till yakuzan. Det gäller alltifrån håli-väggen-restauranger till stora industriföretag och banker.

Med storföretagen krävs oftast mer subtila metoder än slägga och knogjärn. Om vd:n har för vana gå på bordell räcker det med ett välformulerat brev och några gryniga bilder för att företaget ska teckna en prenumereration på ett exklusivt nyhetsbrev.

En gren av yakuza, de så kalllade sokaiya, levde under decennier gott på att gå på bolagsstämmor och ställa obekväma frågor. Även om detta blev svårare när de stora börsbolagen införde gemensam stämmodag för några år sedan, så betalas det fortfarande ut miljonbelopp till tusentals sokaiya varje år.

”Det är inte hotet om våld som skrämmer direktörerna mest, de är mer rädda att deras familjer och vänner ska blilidande om skamliga hemligheter kommer ut”, säger en polis.

”Vi finns överallt och tittar du på de senaste årens skandaler så har vi alltid sett till att få vår andel”, säger Tanaka. ”Nu är det en ny fastighetsbubbla på gång och jag och min kollega har en deal på gång som kommer att ge oss femtio miljoner yen (drygt 300 000 euro) var om några år”

Detaljerna vill han inte gå in på, men yakuzan är snabb att hitta affärsmöjligheter där andra inte ser dem. Antingenlejer man sina tjänster tillen entreprenör som vill köpa mark av folk som inte vill sälja. Då hjälper yakuzan till att övertala de motvillig säljarna. Eller så gör yakuzan gemensam sak med markägarna och ser till att trissa upp priset. Poängen är att hitta den ömma punkten i en potentiell transaktion och sedan gå in med full kraft.

Företag anlitar yakuzan, Den andra sidan av myntet — den som yakuzan själva är snara att peka ut är att företag och privatpersoner kontaktar maffian för att få ett snabbt avslut på en affär som annars skulle dragit ut påtiden.

Två utlänningar som drog igång ett företag i skönhetsbranschen tog kontakt med ett gäng i Kobe när de anställda försökte ta över företaget.

”Vi kom till jobbet en måndag morgon och upptäckte att datorer och utrustning var borta och kundregistren saknades. Det var en av säljkillarna som fått för sig att han kunde stjäla hela företaget”, berättar en av utlänningarna.

Maffian kontaktades och mot en ersättning på några tiotusen euro åtog sig en lokal boss att lösa problemet. Inom några veckor var utrustningen återställd. Säljaren infann sig gråtande och tackade för att han fick sparken med omedelbar verkan.

”Jag vet inte vad yakuzan gjorde och jag är inte säker på att jag vill veta. Poängen är att om vi skulle gjort rättssak av detta hade det tagit flera år. Vi hade säkert vunnit processen, men antagligen förlorat hela företaget”, säger en av utlänningarna.

Problemet med att anlita yakuzan, förutom att det är olagligt, är att det kan bli svårt att bli av med dem. Flera japanska politiker och företagsledare har fått se hur det som såg ut som en snabb lösning på ett litet problem utvecklades till ett livslångt åtagande.

Liten risk för rån i Tokyo. Meningarna går isär kring hur yakuzan uppstod. Många historiker menar att yakuzan

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 208 från början var stråtrövare och vägbanditer.

Men att den dåvarande makten shogunerna - tröttnade på att varor försvann och sändebud rånmördades. I utbyte mot att man gav tusan i så kallat vanligt folk fick stråtrövarna kommission att anordna spel och dobbel på dåtidens värdshus.

Det var också då, i början av 1600talet, som grunden lades till yakuzans unika position bland världens maffiagrupperingar. Till skillnad från Cosa Nostra i Italien och nordiska motorcykelgäng har yakuzan ett hyfsat mått av respekt i stora delar av det japanska samhället.

Buset är organiserat på ett sätt som gör att folk kan sova lugnt o ”Lägg till detta insiderhandel, ocker, utpressning, bedrägerier och beställningsmord och man inser att det är fråga om en ganska omfattande verksamhet nätterna. Man kan röra sig i Tokyos red-light-district utan att vara orolig för att bli rånad eller nedslagen. Barer och restauranger kommer inte att salta notan, ens om kunden är höggradigt berusad. Undantaget är möjligen värdinnebarer och illegala kasinon, men den som går dit gör det av egen fri vilja och får räkna med att det kan bli lite stökigt.

Poängen är att den vanliga medborgaren själv i stort sett väljer om han eller hon vill ha kontakt med yakuzan.

I allmänhet är det ganska enkelt att peka ut vem som är yakuza. Snitsig kostym, solglasögon, mycket guld ochen förkärlek för grovhugget språk är en signal som alla japaner förstår.

Annon webbforum

Vräkiga bilar med svarttonade rutor är en annan.

Men trots att det går att hålla sig ur vägen så blir det fel ibland. Mitt eget första möte med herrarna i svart höll på att sluta riktigt illa. Jag hastade genom eftermiddagsrusningen på motorcykel och körde sicksack mellan filerna som man gör när man har bråttom. Plötsligt hade jag en ilsket tutande bil i bakhasorna. Reptilhjärnan fick mig att slänga iväg ett långfinger, millisekunder innan jag såg mannen bakom ratten. Tonade glasögon, krulligt hår och uppsyn som en pitbull. Hans ögon lyste av hat när han tryckte på gasen för att preja mig över mittlinjen. En tvärnit och en refug blev räddningen.