Yrjö Toivola säger att Finland kan klå nästa depression

av Ragnhild Artimo Forum 1993-04, sida 08-09, 25.03.1993

Taggar: Personer: Yrjö Toivola

Ragnhild Artim ögteknologi är inte bara en marginell imagebusiness och kosmetik för dålig nationell självkänsla. Det är den scktor som kan klå depressionen, skapa nya jobb och säkra Finland en plats i rätt sällskap — i klubben av erkända kunskapsländer. Förutsättningarna finns, men har ingen betydelse om de inte målfokuseras. Då stampar landets industri på stället. Att stampa på stället betyder globalt att sacka efter. Allt mer allt snabbare.

Femton procent måste bli mer

Finlands export består inte bara av papper. (Det är förresten tidningspappret som kostar två mark kilot, ungefär.) 15 procent av exporten utgörs redan nu av högteknologiprodukter — betydligt mer än de flesta vet, och en andel som ställer oss i samma kategori som Sverige, Tyskland och Frankrike. För att komma i samma sällskap som USA och Japan behöver vi få upp andelen till 25 procent eller en fjärdedel av hela exporten.

— Det är inte bara realistiskt, utan nödvändigt, säger industrirådet Yrjö Toivola, Vaisala Oy:s styrelseordförande och sedan ett år ordförande för Delegationen för rymdärenden, bättre känd som AVA (Avaruusasiain neuvottelukunta).

Att det är realistiskt motiverar Toivola med att högteknologicxporten 1981 låg på under 4 procent; den relativa ökningen är de facto den mest dramatiska inom hela OECD.

— En industristruktur med möjligast stor andel högteknologi är mindre sårbar än vår traditionella, där exportbulken utgörs av skog och metall, som uppvisar en stark vågrörelse i takt med gungande globala konjunkturer. Marknaden för högteknologiprodukter är stabilare genom att köparna behöver dessa produkter för att förbättra sitt eget tcknologiska konkurrensförsprång.

Toivola är inte evangelist i egen sak — Vaisala ”behöver varken EES eller EG”, utan har för länge sedan integrerat och globaliserat sig med cen export på 95 procent av sin totalproduktion (till över 100 länder), icke helt utan samband med firmans FoU-satsning som går på runt 20 procent av omsättningen, eller tiofaldigt den finska industrins genomsnitt. Kilopriset exempelvis på Vaisalas sensorer ligger

Inte bulken utan priset är rätt mätare på kostnadseffektiv export. Vaisalas sensorer är ”små och dyra”.

Yrjö Toivola säger att

FINLAND KAN KLÅ NÄSTA DEPRESSIO 2 mk eller 2 Mmk per kg för vår export? Det är nationens överlevnadsfråga, säger industrirådet Yrjö Toivola. Den som köper tvåmarks bulkvaran får den kanske billigare i morgon någon annanstans. Den som köper tvåmiljoners hi-tech-komponenter gör det för att de ger eft teknologiskt försprång. Det teknologiska försprånget är den bästa livförsäkringen — och den enda.

runt 2 Mmk. Det — utöver prestandan — gör dem geografiskt okänsliga och höggradigt kostnadseffektiva som exportgods.

Hjörnkapital behöver riskkapital

Nu predikar Yrjö Toivola korståg mot depressionen. Inte genom stryppolitik utan genom precisionssatsningspolitik.

Finland ”behöver hundra Vaisala” till, minst, för att få hakan över recessionsvatlnet. Toivola är förvissad om att det finns hundratals potentiella Vaisala runtom i landet, i hjärnan på begåvade unga ingenjörer utan andra tillgångar än en livsduglig innovation och bussiga studieskulder. Här behövs injektioner av venture capital.

Men de illa tilltufsade bankerna vill inte ens diskutera företagslån med hjärnkapital som enda säkerhet — ”Hur många kvadratmeter är fabriksarcalen. hur gamla byggnader, hur omfattande maskinpark?” — så vem skall rädda hjärnkapitalet med det riskkapital som behövs för språnget från idé till produktion till bärkraftig export?

Staten, försäktings- och pensionsansts ter, även privata investerare, säger Yr Toivola. Och skämtar inte.

Mer momentum behövs i starten Riskkapitalet är den ofta oöverhoppbart breda klyftan mellan en exploaterbar in novation och dess industriella genombrott. Om innovatören-företagaren själv skall st för riskkapitalet — vilket är uteslutet o det handlar om unga innovatörer, oft plantor i högskolemull — kan han elle hon i optimala fall räkna med en tillväxt om 15… 25 procent om Året, vilket enligt Toivola inte ger tillräckligt momentum för ett högteknologiföretag. En orsak är att utdateringskurvan blir allt brantare och kortare. För att accelerera tillräcklig initialhastighet behövs en massiv tillväxt över en kort tidsaxel.

Under en räcka år har lovande högteknologiföretag finansierats med statsmedel kanaliserade av SITRA och Kera för ungefär 100 Mmk i året. Dessa anslag föreslås fördubblas. Alternativt kan företagaren beviljas statsgarantier för det lån som behövs.

Nu finns det ett program för bättre fokusering av de ändliga resurserna. Ett slags innovationsdarwinism för att plocka ut de livsdugliga och se till att de får sin chans.

Finansiering och faddrar

Programmet har inget slående namn att ge det mediamedvind, men det är kanske oviktigt. Projektet går ut på att ”få fram hundra nya Vaisala” — för att substantifiera ett framgångsexempel.

I det unika och originella projektet är huvudaktörerna industrin, Statens vetenskaps- och forskningsråd — som firar 30årsjubileum i år — Akademien för Tekniska Vetenskaper, högskolevärlden och landets sju teknologibyar, berättar Toivola.

— Finland har totalt runt 1 000 högteknologiföretag idag, merparten av dem små, och en betydande del av dem uppvuxna i högskole- eller teknologibymiljö. Inom ramen för det teknologiska upprustningsprojektet har teknologibyarna nu handplockat cirka hundra sådana små högteknologiföretag och företagsidéer som bedöms som livskraftiga och som potentiella ”vinnare”. De skall nu få chansen att slussas in i ett som vi tror effektivt stödoch utvecklingsprogram som innefattar såväl riskkapitalhjälp som coaching.

I första skedet av programmet ”vattnas” dessa hi-tech-businessplantor i anslutning till teknologibyarna där de förutom den infrastrukturhjälp dessa erbjuder också beviljas ca 200 000 mk ”utsädespengar” (seed money) för att täcka de nödvändigaste startkostnaderna och ge de små företagen ekonomiskt andrum att visa uppsåt och resultat. Om utvecklingen vitsordas som tillfredsställande är nästa trappsteg möjlighet att flytta in verksamheten vid hjärncentret Innopoli i Esbo och liknande centra på andra orter, och stöttas med ytterligare finansieringshjälp, 5 till högst 15 Mmk, vilket i sig redan är ett riskkapital som ett företag med en framtida omsättning på mellan 50 och 100 Mmk kan ”göra något med”, säger Toivola.

Och pengarna? Statsbudgetmedel och garantier öronmärkta för en framtidssatsning. Det är hög tid — Toivola hävdar att staten i snitt använder 98 procent av budgetmedlen till att lösa problem och bara två procent till att investera i framtiden, men det är säkert elak överdrift.

Dessutom hoppas man att försäkringsoch pensionsanstalter och kanske också privata investerare kan ha intresse att satsa på hi-tech-firmor.

Det är inte bara finansiellt och operationsmiljöstöd programmet skall stöda förhoppningsfulla unga innovatörer med. Den immateriella biten utgörs av ”fadderverksamhet”, koordinerad av Akademien för Tekniska Vetenskaper men med ett sextiotal garvade industriledare som faddrar. Med denna coaching som företagsledarna ställer upp med frivilligt — Toivola är en av dem — skall man hjälpa de unga förhoppningsfulla att undvika de värsta blindskären och felbedömningarna, också gällande de nya produkterna, bistå med marknadsinsikter, patentråd, exportkunnande, avtalsfrågor, juridisk expertis etc. Målet är att sålla ut de innovatörer oc innovationer som har överlevnads- oc växtpotential, och stöda dem tills de ha fått upp erforderligt varvtal — och på detta sätt aktivt medverka till en nödvändig strukturomvandling på nationell nivå, me [TT (bd

ESA-medlemskapet är inte bara image, utan pengar i form av industriell offset, betonar Yrjö Toivola.

nya ”generationer” om konceptet ger positiv återkoppling. Beträffande dem som faller igenom nätet är det barmhärtigast att de gör det i detta tidiga skede, innan försöket finansiellt och psykologiskt blivit för dyrt.

Finland och ESA: ett viktigt val

Yrjö Toivolas sits som AVA-ordförande präglas starkt av frågan om fullvärdigt ESA-medlemskap, ett val som kommer att ha långtgående konsekvenser för hur Finlsnd under kommande år rankas inom det internationella högteknologiska samfundet.

Finland är enda associerade medlemmen i ESA, den europeiska rymdorganisationen sedan 1987. Detta medlemskapsarrangemang går ut 1994. Efter det kan vi avvika — eller välja fullt medlemskap med de ekonomiska och andra förpliktelser det innebär.

Rymdbusiness ger industrin ett lyft, bokstavligt, genom att den är en krävande utmaning.

ESA kan för industrin anses vara vad europeiska kärnforskningscentret CERN är för den vetenskapliga forskningen, säger Toivola. — CERN-medlemskapet har gett finländska forskare rika forskningsmöjligheter i Gentve, f.d. Heureka-chefen Hannu 1. Miettinen har valts till dess kommunikationsdirektör och nu har Finland potentiell möjlighet att ro hem den prestigefyllda planerade lineäracceleratorn.

— Vårt associerade ESA-medlemskap har inneburit att vi kunnat delta i ESAs vetenskapliga — forskningsprogram men också — trots att associerat medlemskap inte automatiskt berättigar till det — angenämt utbyte i form av industriell offset. Medlemskap ger också access till ESAs sk. valbara forskningsprogram, som kontinuerligt får ökad betydelse och bland annat täcker telekommunikationer och fjärranalys, sektorer där Finland kan uppvisa konkurrensdugligt kunnande. Redan nu har ett femtontal företag varit engagerade i rymdverksamhet i betydande omfattning. och den finska industrin har hög beredskap att erbjuda know-how och själv assimilera ny kunskap i ett intensivare ESAengagemang. Jag ser saken som så: vill vi räknas för européer hör det till god ton att vara med i klubben. .. Dessutom: översatt i pengar medför fullvärdigt ESA-medlemskap från, som det skulle bli, 1995, en ökad årlig medlemskostnad på runt 13 Mmk men garanterar industriorder för 21 Mmk mer än idag — vi vinner alltså direkt på att beslut att gå med. Jämfört med fortsatt associerat medlemskap.

Var vill vi stå? Utöver Finlands associerade medlemskap har idag Kanada också ett specialförhållande till ESA som observatörsmedlem — en lägre hierarki, säger Toivola, än associerad status. Vad beslutet att söka eller inte söka fullt ESA-medlemskap också handlar om, utom de industriella och kunskapsutbyteseffekterna, är naturligtvis internationell image. Toivola sammanfattar: — Vill Finland, som inom ESA idag klart rankas som en ”worthy partner”, värdig partmer, efter 1995 tillsammans fortsättning på sid 3 9