Yrkeshögskolor - hur och varför

Taggar: Teman: yrkeshögskolor

Yrkeshögskolor rkeshögskolorna’) närmar sig. O allt går enligt planerna och riksdage inte börjar bromsa, skall försökslagen träda i kraft den 1 mars nästa år. Det betyder att flertalet av de senare i vår utsedda ”temporära yrkeshögskolorna” på allvar kan inleda sin verksamhet hösten 992.

Jag kan i det här skedet inte låta bli att komma med min egen uppfattning om varör och hur yrkeshögskolorna behövs. Nivån på den diskussion som förts om vrkesögskoleförsöket bland de skolor och instanser som förbereder försöket har nämligen gjort mig aningen beklämd. Man kan väl alltid hoppas att det man säger skall ha någon praktisk betydelse.

Jag skall försöka redogöra för litet av den analys som borde ligga till grund för planeringen av en yrkeshögskola för att därefter kunna motivera deras existens. Det skall genast sägas att det jag kan och känner till är den tekniska, och speciellt ingenjörsutbildningen. Det betyder att synvinkeln kommer att vara ingenjörsutbildningens och -utbildarens.

Yrkeshögskolornas plats i utbildningssamhället

Där de ”gamla” högskolornas och universitetens verksamhet och utveckling dikteras av interndisciplinära och vetenskapliga riterier. utgår den strategiska analysen ör yrkeshögskolornas del från i huvudsak externt samhälleliga och yrkesmässiga behov. (Yrkeshögskolornas införande borde nog också så småningom inverka på de ”vetenskapliga” högskolornas verksamet.)

Sålunda bör t ex ingenjörsutbildningens struktur bedömas ur industrins, samhällsutvecklingens. finlandssvenskhetens och teknologins perspektiv. Dessa, sinsemelan icke oberoende dimensioner definierar ingenjörsutbildningens referensramar. För andra branscher gäller delvis andra dimensioner.

ndustri och teknologi ndustrins allmänna strategier inför 90 Fil lic Henrik Wolff är sedan 1987 rektor för Tekniska läroverket i Helsingfors.

hur och varfö talet kan karakteriseras med: snabbhet och flexibilitet i fråga om innovationer och leveranser. ett ökat miljösamvete, utbildnings- och utvecklingsprojekt för de anställda, en ökad satsning på automation och förvaltning av informationssystemen, joint ventures och allianser. globala scenarier, närhet till kunder och användarmarknader.

Inom teknologin kan vi särskilja följande nya trender: automation och utvecklande informationssystem på alla områden. intelligenta system (och andra former av fackintegration, t ex mekatronik). bioteknik, materialteknologi. Å andra sidan kan man överallt skönja en viss trend ”back to basics”.

Dessa trender kan inte just tolkas annorlunda än att ingenjörsutbildningen speciellt bör betona den breda teknologiska allmänbildningen, den problemcentrerade angreppsvinkeln och den sociala dimensionen.

Samhällsutvecklingen

Det är kanske en aning intressantare att försöka analysera verkligheten ur ett mera allmänt samhälleligt perspektiv.

Det är inte speciellt djärvt att hävda att samhället utvecklas i en alltmer komplicerad och oförutsägbar riktning. Komplexiteten innebär att arbetsuppgifterna blir mer kunskapsintensiva (i synnerhet i Finland) och differentierade. Detta skall väl i sin tur ses som en motivering för behovet att höja den allmänna utbildningsnivån, och att låta ingenjörshögskolorna utvecklas mera individvellt än vad som varit fallet med den klassiska institututbildningen.

Med framtidens oförutsägbarhet menar jag att vi inte längre kan förse en blivande ingenjör med ett färdigt manuskript för hans/hennes professionella utveckling. Det kunde vi betydligt bättre för bara tio år sedan, trodde vi åtminstone. Det att tiden är oförutsägbar beror inte enbart, och knappast ens i huvudsak. på den teknologiska utvecklingens nyckfullhet i sig. utan på alla de omvälvningar som sker på det politiska planet och de problem, miljö. energi mm, vilkas lösning är en förutsättning för en framtid över huvudtaget.

Det här betyder för utbildningens del å ena sidan en betoning av de breda grundkunskaperna, och å andra sidan att på det rent pedagogiska planet betona förmågan till självständig problemlösning, eller varför inte kreativitet för att använda ett modeord. Eftersom oförutsägbarheten är generell gäller detta samtliga branscher.

En breddning av utbildningen innebär i sin tur för det mesta också en fördjupning.

1. I och för sig är termen yrkeshögskola en av dessa misslyckade försvenskningar. Det finska ”ammattikorkeakoulu” borde översättas med fackhögskola. Inte på grund av någon jämförelse med det tyska Fachhochschule. utan helt enkelt för att vi utbildar (och bör utbilda) studenter i ett fack (ingenjör. merkonom osv) och inte nödvändigtvis till ett specifikt yrke.

Men det finns också en konträr konsekvens. I och med att tiden är oförutsägbar och föränderlig, att vi inte kan förse våra studerande med ett fullständigt koncept för livet. blir utbildningen inte en engångsföreteelse utan en livslång process. Det blir då en styrka för yrkeshögskolorna att hålla grundutbildningstiden relativt kort.

Det börjar bli en aning banalt att poängtera att utbildningen bör anpassas till den allmänna integrationsutvecklingen. Icke desto mindre är det så. Det har dock visat sig svårt att åstadkomma en internationell aspekt på utbildningen i Finland. Fortfarande har alltför få finländska högskolstuderande erhållit normal undervisning på ett främmande språk av en tillfällig (utländsk) gästföreläsare”), fortfarande är det internationella studentutbytet. speciellt då Finland är mottagande part, alltför obetydligt. Om detta gäller på dagens högskole- och universitetsnivå. hur är det inte då inom instituten.

Inom Tekniska läroverket har vi inom våra internationella aktiviteter noterat vår utbildnings problemariska officiella status i Finland. Då motsvarande utbildning annorstädes i Europa är akademisk, är vi alltid tvungna att förklara vad t ex en teknisk läroanstalt (ett annat översättningsmonster — läroanstalt) egentligen är. Om vi idag vill höja utbildningens nivå är det vår enda möjlighet art se till att utbildningen får en status och nivå som motsvarar internationell. och i första hand europeisk. kutym. Det betyder inte att vi skall kopiera den tyska. engelska eller norska modellen. De har alla fel och brister som vi kan undvika. Men den europeiska utbildningssektorn och speciellt de internationella utbildnings- o a organisationerna har lång erfarenhet av utbildningsförvaltning. Det vore dumt att inte utnyttja den erfarenheten och de kontakterna.

För finlandssvenska utbildningsenheter är läget speciellt intressant, men också svårt. Reformen kommer att föra med sig en rationalisering bland de nuvarande instituten. med sammanslagningar och avvecklingar som följd. Vi måste utveckla specialstrategier för att garantera vår finlandssvenska identitet och självständighet. Den lösning vi har gått inför inom Tekniska läroverket är att ta fasta på den relativt lilla enhetens (ca 400 studerande) dynamiska struktur, och söka de tilläggsresurser vi behöver via ett väl utvecklat samarbetsnät både inom och utom landet. En liten enhet borde väl inte i sig vara otilllåten. tvärtom.

Om planeringen

Det jag ailtså vill utgå ifrån är ingenting märkligt. Det är närmast fråga om rutiner som hör till en normal strategisk analys. dvs att undersöka omgivningens trender. Jag påstår att denna analys inte har förts i tillräckligt stor utsträckning, inte av planeringsbyråkraterna och naturligtvis då inte heller av kritikerna.

Initialt finns säkert ett analysrudiment i principen att höja utbildningsnivån i samhället och att tillåta personliga utbildningsprogram. Som jag ovan antyder är det en 2) I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att med en viss stolthet notera att Tekniska läroverket har under de tre senaste terminerna haft tre utfändska gästföreläsare som givit ordinarie undervisning åt ordinarie studerande. Och erfarenheterna har varit (nästan) uteslutande positiva.

riktig utgångspunkt. Det är bara det att planeringen på lokalnivå har försvårats av att tyngdpunkten för diskussionen har förskjutits på strukturer och förvaltningsmodeller, såsom storlek, studietid, en- kontra flerfackliga yrkeshögskolor, utan att branschens utmaningar och den egna utbildningens framtidsstrategi är klar. Och strategin måste variera från bransch till bransch. Jag har svårt att tänka mig att t ex hälsovårdsutbildningens problematik är den samma som ingenjörsutbildningen.

Vårt finländska utbildningssystem har dessutom varit hårt centralstyrt, med t om timantalnoggrannhet definierade läroplaner för ingenjörsutbildningen. Det är i det skedet av naturliga orsaker svårt för en planerare på lokalnivå att plötsligt göra upp program som de själva tror på. Planeringen tenderar lätt till att man bygger upp ramar för en yrkeshögskola som tillfredsställer ett lokalpolitiskt behov på bekostnad av hela Finlands totala nytta.

En annan, och i viss mån motsatt, felaktig utgångspunkt för yrkeshögskoleplaneringen är enligt mitt förmenande att a priori söka förebilderna i de nuvarande högskolorna och göra yrkeshögskolexamen i denna mening till en ”lägre högskolexamen”, Då har man nog till en del missat poängen med yrkeshögskolan. Ett existensberättigande för en självständig yrkeshögskola förutsätter en egen profil, med en egen målsättning. Och denna finns, åtminstone inom ingenjörsutbildningen.

Om kritiken

Den enda egentliga offentliga kritik som har förekommit mot yrkeshögskoleidén har kommit från högskolehåll. Inte så att högskolornas officiella ståndpunkt skulle vara negativ, tvärtom, men bland forskare och övrig personal, för att inte tala om studenterna, finns åtminstone ett visst misstroende. Argumenten har koncentrerat sig kring den förväntade konkurrensen om resurserna och lärarnas kompetens.

För att börja med kompetensen, har kritiken till stora delar rätt. För att yrkeshögskolorna skall vara trovärdiga högskolor, måste man kunna sätta krav på lärarnas vetenskapliga kompetens. Det minsta man kan förutsätta är en (nuvarande) akademisk slutexamen och därtill en viss forskningserfarenhet hos en del av lärarna (förutom yrkeserfarenheten). Det är emellertid meningen att yrkeshögskoleförsöken skall genomföras med nuvarande lärarresurser. Och variationen är stor inom dagens institutnivå. Det är emellertid en missuppfattning att påstå att det skulle vara svårt att få lärare till t ex ingenjörsutbildningen (jmfr Caspar Berntzens opinionsartikel i Forum ar 15). Situationen är tvärtom god, speciellt i huvudstadsregionen. där ca 40 procent av de tekniska läroanstalternas lärare har forskarutbildning.

Det som jag däremot har svårt att acceptera är att yrkeshögskolorna skulle tära på de gamla högskolornas resurser. Om samhällsläget förutsätter att en befintlig utbildningsform utvecklas så kan väl inte en annan (och högre) utbildningskategori tillåtas bromsa.

Yrkeshögskolorna behövs — men genomtänkta. [

FÖRUN 17/1990

Taxell. v fortsättning från sid delse minskar skall kunna vara stark också i ett internationellt sammanhang. Vi glömmer ofta bort i Finland att våra storföretag i ett europeiskt perspektiv är ganska små. JS: Byggnadsmaterialen är ju vanligen bulkvaror som ofta produceras ganska lokalt. Finns det stordriftsfördelar att hämta här?

Taxell: I dag kommer redan över hälften av vår omsättning från utlandet, och över hälften av koncernens mer än 15 000 anställda finns i utlandet. Också om byggnadsprocessen huvudsakligen är lokal, och tillverkningen av många byggnadsmaterial också sker ganska lokalt eftersom långa transporter inte är ekonomiska, är vår bedömning den att det också inom byggnadsmaterial finns klara stordriftsfördelar att hämta, som gäller kunnande, inköp och i viss mån marknadsföringen.

JS: Så Partek eftersträvar en ledande marknadsposition i Europa inom specialprodukter t ex betongelement?

Taxell: Vår strävan är att vara stora inom detta segment: det är vi redan idag. VD för Partek Concrete, vår bolagiserade betonggrupp, brukar säga att när det gäller betongelement så är Partek inte störst i Finland, utan störst i världen. Det beror inte på att vi absolut sett skulle vara så förfärligt stora, utan att vi företräder ett nytt slags tänkande genom att förena verksamheter på olika håll. Vi har företag i elementbranschen i Holland, Belgien och Frankrike, mindre enheter i Tyskland och i Spanien, och i början av sommaren förvärvade vi ett företag som har kring hälften av den norska marknaden.

JS: Det är mest inom specialprodukter som ni går ut på den europeiska marknaden?

Taxell: Vår största produkt är vad som kallas hålbjälklag, ihåliga betongelement vilka används framförallt som mellanbottnar i hus. vilkas tillverkning baserar sig på en speciell teknik. Vi gör också maskinerna för deras produktion. i Toijala, och har även en egen specialiserad ingenjörsbyrå. Det som vi påstår representera högteknologiskt kunnande är ju fasadelementen, där vi skämtsamt brukar säga att vi har specialiserat oss på operahus! Vi har levererat fasadelement både till den nya operan i Paris och till den blivande operan i Helsingfors. Vi utvecklar en datoriserad tillverkning av formar för fasadelement vilket betyder större visuella möjligheter. JS: Kommer Partek att kunna dra nytta av den återuppbyggnadsprocess som nu påbörjas i Östeuropa — det som nu helst skall kallas Centraleuropa?

Taxell: Knappast finns det något större finländskt företag som inte följer med vad som händer där, och vi tittar också på den marknaden. Men några direkta investeringar har vi inte på gång, inte minst därför att vi har gjort ganska stora satsningar i Västeuropa.

JS: Kommer du att ha en försiktig eller aggressiv strategi när det gäller nyinvesteringar eller företagsförvärv?

Taxell: I dagens läge är bilden den att man måste springa, men inte springa så snabb att man faller, eller så sävligt att man blir förbisprungen. Det är vår uppgift att i varje situation hitta den rätta farten. Men det är klart vår avsikt att gå vidare. Vår kraft att göra det hänger förstås samman med hur den ekonomiska utvecklingen ser ut och hurudana möjligheter vi har att motverka nedgången i konjunkturerna. Samtidigt kan man säga att då det blir sämre konjunkturer, blir det också lättare med omstruktureringar.

JS: Du säger att du uppfattar Norden som Parteks hemmamarknad. Tycker du att ni har uppnått den positionen?

JS: Det kan man nog säga att vi har, ganska långt. Vi har sammanlagt över 4 000 personer anställda i de nordiska länderna förutom Finland. Vi är mycket starka i Sverige och Norge, har verksamhet i Danmark och är också med i ett litet företag på Island. Norden är en hemmamarknad för oss, det är inte endast ett slagord utan en levande realitet.

JS: Tycker du att det fortfarande finns mycket att göra inom Norden?

Taxell: Nog finns det, inom vissa segment. Vår tendens idag är att koncentrera oss på Norden, på Europa och inom vissa områden på Nordamerika och Fjärran Östern. Vi har en minoritetsandel i ett företag som heter Eastern Partek i Singapore och nu även i Malaysia, som är en elementtillverkare. Vi tror att det finns ganska mycket potential 1 Fjärran Östern idag. Också inom vår kranverksamhet är vi ganska starka där.

JS: För att gå tillbaka till Parteks position, så har ju bolaget sedan HAB:s frånfälle inte varit tätt hopkopplat med någon speciell bank. Samtidigt går utvecklingen i Finland till att det bildas finansgrupper dit en allt större del av industrin grupperar sig. Finner du detta oroande?

Taxell: I förhållande till bankerna vill vi vara en god samarbetspartner, men räknar oss inte till någon speciell gruppering. Det finns inte heller något särskilt behov till det från vår sida.

JS: Finner du koncentrationen av industriägandet till finansgrupper oroande? Taxell: Det är bra att företag har ägare som är beredda att utöva sin ägarroll och också ta ägaransvar. Det är inte en lycklig utveckling om industrin genom ägandet binds till olika finansgrupper. För ögonblicket har emellertid som bekant den utvecklingen avstannat. Samtidigt ser vi brist på riskvilligt kapital. Sådant behövs emellertid också under sämre tider.

JS: År du för Parteks del beredd att låta utlänningar fritt köpa aktier i Partek? Taxell: Sannolikt kommer utvecklingen att gå i den riktningen, generellt sett. De regler som finns kommer att luckras upp. JS: Tänker du hänga med i managementmodesvängningarna? Det verkar ju ofta vara en ren modeindustri?

Taxell: Jag tror på ett ganska decentraliserat beslutsfattande, och jag ser också min roll i huvudsak som att ange riktningen. Vi har fem affärsområden med en betydande självständighet. Men vi är industrialister, inte ett holdingbolag. L 21