1977 i stöpsleven

av I J Forum 1976-20, sida 09-11, 17.12.1976

Taggar: Teman: ekonomi

FORUM 20 : 7 1977

Sy Var ”hänger” vi då?

Vår ekonomi hänger som alltid vid de utländska konjunkturerna. Finansministeriets Pertti Sorsa gav en rapport från det senaste OECD-mötet i Paris som blev ett slags bakgrund för diskussionen. Vid mötet uppstod två läger med USA och Västtyskland i det ena och alla de övriga länderna inklusive OECDs sekretariat i det andra. USAs representanter vidhöll att stagnationsskedet i uppgången var över och att framtidsutsikterna var uppmuntrande. Indikatorerna var tilltagande investeringstakt, ökat bostadsbyggande, ökade order på kapitalvaror. President Carter har vid en presskonferen klart sagt ut, att han strävar att ge två procents extraskjuts åt produktivitetsökningen (från prognostiserade 5 till 7 procent), och att samtidigt sänka arbetslösheten från 7 till under 6 procent. Detta förutsätter mycket kraftiga stimulansåtgärder.

Även västtyskarna protesterade mot OECDSs prognoser för BRD, dvs 3,5 procents tillväxttakt. Deras egna officiella prognosinstitut ger över 5 procent. Tyskarna väntar den viktigaste stimulansen från ökade investeringar. Alla andra OECD-länder var däremot bekymrade. De dras med stora underskott i sin betalningsbalans, och hoppas

Ii stöpsleve alla på en exportbaserad uppgång. Men de tvivlade på de två starka (köp)ländernas vilja att stimulera världsekonomin tillräckligt. Även OECDs sekretariat sade i ett skarpt anförande att om man vill uppnå den genomsnittliga tillväxttakt om 5 procent som man vid ministermötet i juni hade kommit överens om för slutet av detta decennium, så borde både USA och Västtyskland tillgripa betydligt starkare stimulansåtgärder än nu, för att kunna dra de övriga ur gropen. USA och Västtyskland protesterade mot detta med motiveringen att om man Vänd 10

FORUM 20 : 7 strävar till en verkligt långvarig uppgång borde man i första hand lita på spontana tillväxtfaktorer och inte tillgripa alltför kraftiga ”konstgjorda” knep. Kvar står en misstanke, som är mycket nära en logisk slutsats:

Poldr Pentti Vartia, ETLA

Om man i USA och Västtyskland ser en avtagande ekonomisk tillväxttakt som en realitet så vill man inte riskera en ökad inflation eller ökat kostnadstryck i det egna landet, utan försöker istället utnyttja situationen till att skaffa sig en större andel i världsekonomins marknadsandelar. Med andra ord, en ganska kall beräkning i en situation då tillväxten är långsam! Den internationella solidariteten…

Om vi ser på de prognoser som redan nu finns för år 1978, så är de ganska svaga. Här förefaller OECDs att vara tagna i överkant, Det är bara för år 197 ger

Professor Gösta MIckwitz, Foru som genomsnittlig BNP justerats nedåt (från 5 till 4 procent), en i och för sig ovanlig åtgärd; officiella organ drar sig i det längsta för att rucka på sina egna siffror.

Forums prognospanel var dock delvis av den åsikten att OECDs prognoser för nästa år trots allt var något för pessimistiska. Av de fem stora nationella instituten i Västtyskland hade endast ett gått på OECDSs linje, de övriga hade betydligt mera optimistiska tillväxtsiffror. Även London-institutet har talat om 4,5—S procents tillväxttakt.

De tre för oss viktigaste marknaderna är som alltid Sverige, Storbritannien och Sovjetunionen. De i Sovjet-avtalen nämnda leveranserna har i allmänhet hållit, om också en kraftig inflation i någon mån kan uppskjuta dem, sovjethandeln är ju i specialställning.

Men hur lyckas vår export för övrigt?

På fem års sikt kommer Storbritanniens ekonomi klart att förbättras. Redan nästa år kommer den brittiska oljan in i bilden. Den garanterar en långvarig tillväxt. Sorsa ansåg att vi snabbt borde

Pollic Pekka Korpinen, TT sluta upp med pratet om att ”lösgöra oss från det alltför stora beroendet av England”. Vill det sig riktigt illa så har vi lösgjort oss just precis när den stora boomen kommer till England. Tvärtom var det ytterst klokt, ansåg han, att göra den stora flygplansaffären just med engelsmännen.

Även Norges ekonomi förbättras och där har vi ju kommit rätt bra i gång med att utveckla handeln från dess nuvarande låga nivå.

Om vi lyckas hålla vår export på samma nivå som i slutet av detta år (och början av nästa) så blir redan detta en icke föraktlig exporttillväxt. (År 197 sjönk vår export mer än OECD-ländernas import i genomsnitt.) Men hur ligger vi till prismässigt?

Konkurrenskraften

Vår mångomtalade konkurrensförmåga var på tapeten. Med andra ord, vår inflationstakt och dess inverkan på priserna. I konkurrentlandet Sverige oroar man sig för sjunkande konkurrenskraft — men vi är ju mycket värre ute! Också om exportvolymen ökar — kan vi höja priserna? Om alternativet är konkurs så höjer man nog prisen i vilket fall som helst, trodde panelen. Valutariskerna är naturligtvis en annan ständigt närvarande orosfaktor.

Vår dåliga konkurrensförmåga just nu är inte bara dagens problem. Med den äter vi upp vår export ända fram till slutet av decenniet.

För vår metallexport ser det svagt ut i slutet av 70-talet.

Sågvarornas exportpriser har dock inom ett år vuxit 33 9/e, och de brukar komma med den första vinken om konjunktursvängning.

Investeringarna nyckelfråga

En nyckelfråga nästa år är om industrin investerar eller inte. Det har också stor betydelse för = sysselsättningspolitiken. Regeringen har avgett en proposition till riksdagen om vissa skattelindringar för industri-investeringar och förlängning av den tid för vilken lindringarna skulle tillämpas. Frågan är om skattelindringarna verkligen är så kännbara att de lockar även svagare företag att investera.
2 Bitr avdelningschef Pertti $S orsa, Finansministeriet

FORUM 20 : 7 1

Finansministeriet väntas de närmaste dagarna korrigera sin investeringsprognos nedåt. MNettoinvesteringarna kan emellertid ”tryggt” sjunka, efter den starka utbyggnad vi haft. Frågan är bara, hur mycket vi kan bromsa? Hur långsamt kan man åka cykel? Om det går alltför långsamt står man lätt på näsan. Faran är att investeringsförsik tigheten blir överstor och hämmar si i framtiden.

Finlands Banks politik riktar sig framför allt mot affärsbankerna, alltså mot industrins finansiärer. Det kan i någo ”Vi har haft en manisk-depressiv ekonomisk politik”.

mån, sade panelen, skada de målsättningar som Finlands Bank själv har. De produktiva investeringarna och industrins igånghållande kan lida. Naturligtvis gäller det att få en kontrollerad uppgång. Men redan tillväxten detta år har varit så långsam att det på sätt och vis har varit en ”kontrollerad uppgång”. Frågan är: hur långt kan man kontrollera utan att det resulterar i denna överförsiktighet som sedan inte så snabbt kan korrigeras?

Investeringarna återspeglar sig känsligt både i tillväxtsiffror och sysselsättning.

Rekordskillnader i BNP

Prognoserna om tillväxten, mätt i bruttonationalproduktens volymökning, var dagens sensation. Skillnader på fem procent! Mickwitz nolltillväxtprognos ansågs tyda på en synnerligen stark pessimism; fortsatt recession med höga arbetslöshetssiffror (enligt Korpinen ger nolltillväxt 1977 upp till 10 procents arbetslöshet). Mickwitz prognos baserade sig på antaganden om stark nedgång på metallsidan, inom byggnadsverksamheten och servicesektorn.

Vartia ansåg redan ETLAs egen prognos, 4,5 procent, vara rätt pessimistisk. Den håller oss under den genomsnittliga trenden. Våra två nollår syns nu framför allt i arbetslöshetssiffrorna. Ett tredje har vi svårt att klara. ”Om vi eftersträvar full sysselsättning borde BNP-prognoserna se helt annorlunda ut”.

Dold arbetslöshet

ETLA och finansministeriet utgår från att sysselsättningen förbättras nästa år, trots att finansministeriet de närmast dagarna kommer ut med siffror där en korrigering till det sämre sker.

TTT och Forum tror på en försämring i sysselsättningsläget. Men Korpinen påpekade att sysselsättningen inte har försämrats lika mycket som nedgången i produktivitet skulle förutsätta.

Med andra ord: produktiviteten har inte vuxit lika mycket som normalt under en depression. Sysselsättningen har hållits uppe med konstgjord andning. Om läget blir osäkrare förändras inställningen till uppsägningar och rationaliseringar. Den håller redan på att förändras. Den ”dolda” produktiviteten tas i bruk, och då ökar arbetslösheten märkbart.

Liknande tecken finns inom det övriga OECD: arbetslösheten ökar när produktiviteten förbättras.

Kortare arbetsveckor tillämpas redan, men registreras i allmänhet inte som arbetslöshet, eftersom förfrågningarna gäller sysselsättningen en viss vecka.

”Konstgjord” lönesänkning

Ministeriet och ETLA trodde på en svag nedgång i de reella lönerna medan Työväen Taloudellinen Tutkimuslaitos ansåg att en sådan skulle vara ”historiskt sett ett ganska underligt fenomen”. Finansministeriets utgångspunkt var att avtalslönerna stiger 4 procent i februari, varpå kommer en ca 3 procents löneglidning. Här finns dock delvis en ”konstgjord” sänkning, genom att skatterna förskjuts från direkta till indirekta och de senare påverkar index. Socialskyddsavgifterna stiger också ganska mycket nästa år och äter delvis upp lönestegringarna.

Vartia: De siffror som gäller löneförhöjningarna återspeglar det allvar som vi visar när det gäller problemet att förbättra vår konkurrensförmåga. Hushållens reella köpkraft stiger doc ”Innerst inne är det fråga om att 1972—74 var alltför expansiva och att det nu är svårt att kyla ned ekonomin”.

nästa år på grund av att arbetsinsatsen ökar.

I hur hög grad är en moderat lönepolitik ett instrument för att hålla sysselsättningen uppe?

Om vi sköter vår konkurrenskraft med stram penningpolitik är det en ganska lång kedja, som påverkar sysselsättningen. I det avseendet är lönepolitiken ett snabbare instrument, de samhälleliga kostnaderna mindre och anpassninge smidigare. Fråga är bara om en sådan lönepolitik är politiskt möjlig.

Om nollinjen håller i inkomstpolitiken så skulle penningpolitiken uppenbarligen kunna se lite annorlunda ut.

En tredje skörd?

Klarar vi ett minus på tre miljarder i handelsbalansen? Om man ser den utländska skulden i förhållande till bruttonationalprodukten, så ökar ett såpass stort underskott ännu vår utländska skuldsättning. Ner till ett minus av högst 1,5—2 miljarder borde vi komma. ’ Vårt underskott för nästa år kan visserligen bli mindre — men endast om investeringarna minskar. Det är i så fall alltså en konstgjord, konjunkturbetonad förbättring med tvivelaktig effekt.

De optimistiska prognoserna för exporten grundar sig åter i rätt hög grad på att enhetslönekostnaderna inte stiger alltför mycket (finansministeriet och ETLA).

För nästa års export har det en viss betydelse att man hela tiden ”hittat” mera säd i lagren. Efter september har spannmålslagren vuxit med 200 miljoner kg! Om allt exporteras nästa år så påverkar det exportens värde med nästan en procentenhet!

Detta års exportsiffror åter påverkas av den väntade oljeprisstegringen. AH olja som kan köpas köps nu.

Hinner- hinner ej

Hinner vi upp ur gropen?

Mickwitz tror det inte. De andra är större optimister. Men om uppgången blir alltför långsam hinner svårigheterna öka i mängd.

Kanske vi får några ”förlorade år” liksom svenskarna hade i början av 70-talet? Många faktorer har en negativ effekt med mycket lång inkubationstid. Det dröjer länge innan vi befriar oss från en obalans av grundläggande karaktär. Därför ser prognosmakarna skärpt på varningstecknen. Om vi tex får lov att ändra på valutakurserna därför att vår sysselsättning är dålig (sk tvångsdevalvering), då har vi nog förlorat mark…

Slutsats:

Optimismen är inte särskilt stor. Men de mest optimistiska prognoserna tyder dock på att svårigheterna åtminstone inte skulle öka. Än så länge ”hänger” vi. LJ.