Affärsmodellerna som blev en cancer

av Carl-Gustav Lindén Forum 2018-03, sida 10-13, 29.03.2018

Då Silicon Valley håvar in rekordvinster sker det dessvärre samtidigt på bekostnad av vår demokrati, folkhälsa, ekonomiska jämlikhet samt våra sociala relationer.

De massiva spår av mänsklig aktivitet vi lämnar efter oss när vi agerar i den digitala värld vi lever i har på bara något år skapat fantastiska affärsmöjligheter för smarta teknik­företag. Två av de bästa exemplen är Facebook och Google vars tjänster är närmast beroendeframkallande, och vars affärsmodeller framstår som hot mot demokratiska kärnvärden. Först nu börjar de sakkunniga som varnat för bolagens ohämmade framfart få lyssnare. Varningstecknen är många, och det handlar inte bara om demokrati.

Det finns en mängd metaforer för det som pågår i Silicon Valley och några av dem har mörka undertoner. Det talas om inno­vationsekonomi, algoritm­ekonomi, API-ekonomi (applikationsprogrammeringsgränssnitt) och dataextraherings­ekonomi – men också om övervaknings­ekonomi och distraktionsekonomi. De där teknikföretagen som vi i Europa så behändigt kallar för GAFA (Google, Apple, Facebook och Amazon) bidrar alla på sitt eget sätt till att förvandla världen, och affärs­modellerna bygger på att fånga vår uppmärksamhet.

[caption id=“attachment_9889” align=“aligncenter” width=“440”] Oskyldigt förflutet. Ännu år 1983, i Silicon Valleys ungdom, saknades den samhällsomstörtande dimensionen hos teknikbolag. Foto: Flickr[/caption]

Maximal tidsbov. Om vi i början av 1900-talet började tala om industrialiseringen så markerar det nya millenniets andra decennium tiden då allt handlar om skalfördelar, användar­data och direktrelationer med kunderna. Rent konkret handlar det för Facebooks del – enkelt uttryckt – om att maximera den tid vi befinner oss på plattformen så att bolaget kan visa möjligast många annonser åt så många ögonpar som möjligt. Många av världens smartaste och högst betalda data­vetare och designer jobbar för att vi ska stanna kvar några minuter längre. Hittills har detta varit en svindlande lönsam affärs­modell.

Tyvärr har möjligheterna att missbruka tjänsterna också vuxit i massiv skala. Härom­veckan publicerade dagstidningen Helsingin Sanomat en skrämmande analys av hur den nu förbjudna invandrarfientliga hat­sajten MV-lehti med Facebooks och Googles hjälp lyckats fånga uppmärksam­heten hos en allt växande publik. HS-journalisten Esa Mäkinen konstaterar att innehållet på sajten kan sammanfattas i en mening: ”Invandrare våldtar i Sverige”. Från 2015 fram till senaste årsskifte hade MV-lehtis innehåll delats hela 890 000 gånger på Facebook och lockat till 1,4 miljoner gillande ”reaktioner”. Månadsbesöken var emellanåt hela 18 miljoner, betydligt mer än till exempel Aamulehti – och detta i ett land som toppar vad gäller allmänhetens förtroende för traditionella medier. I Finland har 62 procent förtroende för medierna medan motsvarande andel i Grekland och Sydkorea är 23 procent, enligt en rapport från Reuters Institute.

[caption id=“attachment_9887” align=“alignright” width=“150”] Kapitalistisk nihilism. I jakten på gränslös vinst, som av forskare kallas för ”kapitalistisk nihilism”, har Silicon Valley tappat bort sin idealistiska själ på kuppen. Foto: Mostphotos[/caption]

Money talks. Det här fick pågå länge. Först våren 2017 gick Facebook med på att stänga MV-lehtis diskussionsforum, det vill säga att sluta tjäna pengar på MV-lehtis främlingsfientliga inlägg. Vad gjorde Google då? Ilja Janitskin grundade MV-lehti i slutet av 2014 samtidigt som flyktingkrisen i Mellanöstern tog fart och många flydde krigen till Europa. Annonspengarna rullade snabbt in när Janitskin använde Googles annonssystem Adsense för att styra reklamköpare till webbplatsen. Många av annonsörerna var omedvetna om att de figurerade på en hatsajt, eller brydde sig inte, och det gjorde inte heller Google. Det var först när de politiska ungdomsorganisationerna våren 2015 hotade MV-lehtis annonsörer med en bojkott som teknikjätten drog tillbaka Adsense.

Liknande historier, många med tragiskt slut, berättas i stort sett på alla ställen där folk använder sociala medier.

Ett ständigt samtalsämne under det senaste året är den ryska kampanjen för Donald Trump. Facebooks operativa chef Sheryl Sandberg medgav vid ett vittnesmål inför den amerikanska kongressen i november 2017 att företaget bär ett stort ansvar för att en främmande makt kunde sprida propaganda och påverka väljare inför presidentvalet i USA 2016. De sociala mediernas ansvar för brexit är också stort, men där var måhända de konservativa tabloiderna Daily Mails och The Suns kampanjjournalistik ännu viktigare.

Hatets megafon. Problemet handlar dock inte bara om Trump och Ryssland eller brexit. Facebook bär också ett stort ansvar för hur plattformen utnyttjas för politiska syften i andra delar av världen. Ett av de värsta exemplen är Myanmar där militanta antimuslimer i Ma Ba Tha-rörelsen tvingat hundra­tusentals rohingya-muslimer att fly till grannlandet Bangladesh. Förföljelserna visar alla tecken på att vara en etnisk och religiös utrensning i det buddhistiska landet. Facebook har lockat miljoner burmeser att använda plattformen som nu missbrukas för hatpropaganda. Först sommaren 2017 stängde Facebook kontot för den mest extrema av munkarna, U Wirathu, och han fick inte längre kontakt med sina 400 000 följare.

I Indien har Whatsapp, som ägs av Face­book, blivit den viktigaste kanalen för att sprida rykten och hat. Av landets 300 miljoner invånare med smarttelefon använder två av tre den krypterade tjänsten. De senaste åren har mängder av dödliga överfall registrerats som har sitt ursprung i meddelanden spridda på Whatsapp. Youtube som ägs av Google har i sin tur länge varit den kanske viktigaste rekryteringskanalen av IS-krigare.

text: Carl-Gustav Lindén

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!