Akademisk examen, inträdesbiljett

Taggar: Teman: examen

Akademisk examen »inträdesbiljett»

Vad betyder grundutbildningen för karriären var temat för Forums panel, bestående av fr.v. direktör Ole Stoltzenberg, diplomekonom Per Erik Floman, diplomingenjör Per-Olof Roos och bankdir. Levi Ulfvens.

Akademisk slutexamen betyder inte att chefsposterna faller som mogna frukter. Den är närmast att betrakta som en »inträdesbiljett» till företagsvärlden, men en biljett som man naturligtvis har nytta av. Hur det går efter examen är en fråga om framförallt personliga egenskaper och vidareutbildning. Universiteten och högskolorna utbildar inga företagsledare, de ger en allmän grund, en plattform att stå på.

Det är inte heller meningen med grundutbildningen, att den ska sikta på företagsledningen. Det är bara ett fåtal, som avancerar upp i den absoluta toppen, och det är inte heller alltid så eftersträvansvärt. Viktigare är att komma fram till en rätt värdering av arbetet som sådant. Men i den mån man alltså diskuterar företagsledarutbildningen, så kan man alltså konstatera, att den inte i detta nu ryms inom vår högskolram. Den får lov att ske efteråt, i kurser och institut, som företagsvärlden själv står för, och här skulle det behövas en bättre koordinering mellan högskolorna och efterutbildningen. »Vad betyder grundutbildningen för karriären» var temat för veckans Forum-panel. Karriären i betydelsen av avancemang mot företagstoppen, grundutbildningen i betydelsen akademisk eller motsvarande examen. Ett begränsat tema alltså, men det visade sig leda fram till många aspekter på den akademiska utbildningen. Panelen bestod av VD för Ekströms Maskinaffär Ab diplomekonom Per Erik Floman, diplomingenjör Per-Olof Roos, VD för Wärtsiläs Helsingforsfabriker, direktör Ole Stoltzenberg, Liikemainonta och bankdir. Levi Ulfvens, Helsingfors Sparbank.

Forum 2/69 nn

FLOMAN: — Grundutbildningen, högskolexamen, till exempel vid Svenska handelshögskolan ger en bra allmän grund, en plattform från vilken man kan orientera sig i samhället, bättre bedöma sin egen situation. Har man talang och därtill denna grund, så har man lättare att ta sig fram än utan den. Med den trängsel och konkurrens som existerar i dag, så blir det kanske nödvändigt att meritera sig ytterligare, kanske ta ekonomie kandidatexamen. Det kan hända, att man därigenom skaffar sig ett större register än vad ens anställning skulle förutsätta. Först när man kommer i gång inom förvärvslivet visar det sig, vilka förutsättningar man har att avancera vidare.

Var finns silen?

ROOS: — Men vad är karriär? En diplomingenjör som blir en duktig konstruktör har säkert gjort en fin karriär. Men om man med karriär menar att kliva upp mot företagstoppen, då kan man säga, att grundutbildningen på sätt och vis är irrelevant. Det förutsätter, att det finns ämne i killen. Om han har gått genom Hanken eller Poly, om han är ingenjör, ekonom, magister eller jurist spelar mindre roll. Det finns många exempel på det. Konsten skulle vara att hitta en sikt eller en sil, som före den akademiska utbildningen skulle sålla in var och en på det område som passar honom bäst. Då skulle också de som ska upp på toppen lotsas in i den rätta skolningen. ULFVENS: — Den tiden är väl ändå förbi, när det gick att arbeta sig upp från springpojke till företagstoppen. Det går väl inte mera i dag.

ROOS: — Säg inte det, tänk på t.ex. Erik Isomaa och Slev. Han började med en kokplatta i en källare.

ULFVENS: — Men det är egna företag. Akademisk utbildning är väl ändå en förutsättning för att man ska nå riktigt långt, det är huvudregeln, och en regel som alltmer accentueras. Men sen kommer ett mera svårgripbart problem in i bilden, nämligen utbildningen som för vidare från grundexamen. En ingenjör kan t.ex. bli företagsledare utan att egentligen ha utbildning till det, en ekonom administrativ chef utan att ha satt sig in i personalledning, rationalisering etc. Här motsvarar utbildningen i högskolorna inte de krav på specialisering som företagen behöver.

ROOS: — Men om killen hellre väljer ett jobb som inte kräver ledarförmåga, då är det väl inte så lyckat, att vi har proppat honom full med en ledarutbildning, som han inte behöver. Jag tror nog, att vi får nöja oss med en så bred och allmän teoretisk grundutbildning som möjligt och låta specialiseringen sätta in senare.

De »mätta» och de »hungriga»

STOLTZENBERG: — Det är alldeles riktigt, att examen är en inträdesbiljett. Hur det går sen hänger ihop med personliga egenskaper, hur »hungrig» vederbörande är. I min bransch har jag märkt, att såna som kommer från Hanke 6 Forum 2/6 »Alla med akademisk examen kan inte sikta på att nå toppen kanske verkar lite väl »mätta» jämfört med t.ex. studentermerkonomer, som har ett större behov av att hävda sig. Men ändå blir nog inträdesbiljetten allt viktigare. Det kan bla. sägas, att ett företag har nytta av att ha så mycket akademiskt utbildad personal som möjligt. Det gör sannolikheten större att företaget sköts med sakkunskap, dess anseende blir också större. :

Den anställdas vidare öden inom företaget beror sen, förutom på den anställda själv, på företaget, efter vilka principer det väljer sina chefer och ledare. Det är svårt att på utanskriften och på basen av papperen se vad en gosse går för.

FLOMAN: — Men den som har ledaregenskaper har naturligtvis stor nytta av en så total insikt som möjligt i de mekanismer som reglerar samhället. Det var från den synpunkten jag gav Hankenutbildningen som exempel. Men en företagsledare får inte bli för specialiserad, han får inte veta för mycket i den meningen att han blir en djuping inom bara en sektor — såvida han inte är chef inom en mycket specialiserad bransch. Denna allmänna företagsledarutbildning kan man nog inte kräva, att högskolorna ska kunna ge. Det blir företagens och efterutbildningens sak, inom företaget, genom kurser, studieresor etc.

ULFVENS: — Här kommer vi in på den besvärliga frågan om när specialiseringen ska sätta in. Om man — som utvecklingen nu håller på att leda till — i allt större utsträckning går vidare från t.ex. diplomekonomexamen till kandidatexamen, så blir det i många fall fråga om en myckenhet bortkastad tid. Borde inte specialiseringen sätta in tidigare, genom något slags bestämning av begåvningsinriktningen.

Man, kunde tänka sig två olika system. Det ena praktiseras i USA och det innebär, att företagen tar över specialiseringen ji ett ganska tidigt skede. Det andra exemplet är hämtat från Sverige, där man ovanpå ekonomexamen ger avancerad specialutbildning i t.ex. företagsledning, varigenom man alltså inbesparar den extra och kanske överflödiga mödan att meritera sig ytterligare på bredden med en kandidatexamen.

STOLTZENBERG: — Det är farligt att utgå ifrån, att en titel utan vidare ska leda en upp på höga poster. Titeln, examen är främst en inträdesbiljett och jag tycker för min del, att det är företagets plikt att ta hand om den nödvändiga vidareutbildningen.

Hur högt får ribban läggas?

ULFVENS: — Men frågan är om ett företag i dag kan klara vidareutbildningen med all den avancerade teknik vi nu har. Tänk t.ex. på datatekniken.

ROOS: — Vi kan väl säga, att en kille med de rätta egenskaperna har det mycket bättre bäddat för sig, om han har en akademisk examen. Finland har inte råd med ett starkt specialiserat skolsystem som många storstater, där människorna får finna sig i att bli lite olyckliga för att de har fållats i i fel fålla. Vi får lov att hålla oss till en grundutbildning med teoretisk bredd. Specialiseringen och fördjupningen kommer först senare. Till exempel ingenjörsorganisationernas skolningscentral är ett bra exempel på initiativ till vidareutbildning. Den borde utvecklas till ett bestående institut med statsunderstöd och inte köra bara med tredagarskurser utan till och med månadslånga kurser. Men managementutbildningen passar inte in här utan den bör utvecklas och skötas av andra instanser. Vi kan så här långt alltså konstatera, att vi är överens om att grundutbildningen inte skapar företagsledare, de är resultatet av personliga egenskaper och vidareutbildning.

FLOMAN: — Det kommer ut låt säga 1000 ekonomer om året. Det är ingalunda avsikten att de alla ska bli chefer och företagsledare,

ULFVENS: — Men då kan man fråga sig, hur högt ribban ska läggas. Ska man utvidga ekonomexamen till någonting som motsvarar kandidatexamen. Skulle det inte vara lyckligare att sätta in specialiseringen tidigare.

FLOMAN: — Om ribban höjs för mycket, så uppstår lätt ett vacuum. Det finns ett stort behov av t.ex. ekonomer, men om vi ställer för höga krav på utbildningen, leder det dels till slöseri — utbildningen är dyr — och dels till att förväntningarna skruvas för högt.

Utbilda mera ingenjörer

ULFVENS: — Snart finns ingenting kvar för de lägre befattningarna.

ROOS: — Apropå hunger och mättnad. Kanske det är fel av oss att optimera utbildningsvolymen så som vi gör. Att vi utbildar just så mycket ingenjörer och ekonomer som går åt. Det gör, att de nyutexaminerade väntar sig och vänjer sig vid goda anställningar och höga begynnelselöner. Kanske vi borde utbilda några tiotals procent mera och på det sättet tvinga dem att starta från en lägre nivå, tvinga dem att bli hungriga på nytt.

ULFVENS: — Undervisningsväsendet borde integreras bättre med näringslivet. Här ser vi också fisken av att lägga ribban för högt. Det framskjuter specialiseringen alltför länge. STOLTZENBERG: — Kanske det också är så att hungern efter karriär och chefsposter inte mera är så stor i vårt land, med den allmänna standardhöjning vi har. Folk tycker, att de bar det bra som de har det.

ULFVENS: — Utbildningen i högskolorna ligger ganska långt efter utvecklingen i företagsvärlden, exempelvis inom datateknik och administration. Därför växer företagsbranschernas egna specialinstitut upp som svampar ur jorden. Men dessa specialinstitut borde koordineras med det allmänna undervisningsväsendet och i ett enhetligt utbildningssystem handha specialskolningen. Detta är en påfallande brist i dag. FLOMAN: — Det finns också en annan aspekt på den för höga ribban. Det är inte sagt, att de som har de bästa pappe ren är de bästa ledarämnena. Men har man låt säga 100 sökande och av dem 20 med kandidatpapper, så ligger det nära till hands, att man koncentrerar sig på dem, Dethär kanske leder till att man nästa gång har 50—60 kandidater att välja mellan, eftersom kandidatexamen ger större chanser, Hur mycket bortkastad kraft, tid och pengar representerar inte detta.

ROOS: — Ett annat fenomen som förrycker utbildnings- och anställningsperspektivet är de s.k. popyrkena. Redan för ett tiotal år sen var atomfysiken synnerligen pop. Den drog och drar till sig toppintelligenser i stor utsträckning, men avancemangsmöjligheterna i den branschen är mycket små. De som går forskningsvägen har åtminstone än så länge svårare att nå företagstoppen än de som går verkstadsvägen. Ett annat övervärderat popyrke är databehandlingen, den är ingen fribiljett till företagsledarposter.

ULFVENS: — Det är mycket man kan fråga sig, när det gäller utbildningens anpassning till det praktiska livet. Hur ska t.ex. en bankman se ut? Han ska vara något av jurist, tekniker, ekonom, administratör. Hur ska alltså en bankman utbildas?

Nordek ger större resurser

ROOS: — Det är klart, att vårt utbildningssystem är mycket traditionsbundet. Var står det skrivet, att vi ska utbilda just ekonomer och ingenjörer. Egentligen kan man ju göra vilken produktmix som helst.

FLOMAN: — Inom Nordek-ramen kommer vi att få större resurser, vi kan ge topputbildning inom alla branscher inklusive managementutbildning. Det kan hända att de institutionella möjligheterna blir större, när vi skapar nordiska institut. Framförallt får vi större lärarresurser.

ULFVENS: — Ett slags indikator för karriären är ju lönestegen. Här varierar möjligheterna starkt, från yrkesgrupp till yrkesgrupp. En undersökning i Vilkko-Sanomat t.ex. placerar läkaren högst, därefter diplomingenjören, ekonomen och kyrkoherden, Lägst ligger affärsbiträdet, Dethär spelar naturligtvis också en roll för förväntningarna. Har jag skaffat mig den och den utbildningen, det och det yrket, så ska jag också få en lön som svarar emot det.

ROOS: — För nybakade ingenjörer är begynnelselönen just nu rätt hög. Det borde ju garantera en uppsjö med goda ledarämnen, men vi får väl nog konstatera att inte ens höga begynnelselöner sållar fram ledarfröna.

FLOMAN: — När vi nu har diskuterat karriären, avancemanget mot företagstoppen och dess relationer till grundutbildningen, så kan det vara skäl att betona, att vi ingalunda har menat, att alla som skaffar sig akademisk utbildning ska sikta in sig på toppen. Det är ingalunda meningen och inte heller någonting så eftersträvansvärt. Vida viktigare är att värdera arbetet som sådant. Vad vi diskuterat är hur och när de ska få sin utbildning, de chefer som företagen behöver. DO

Forum 2/69 7